Det första jag tänker på

blommor

Ännu inget besked varken från fack eller arbetsgivare.

När jag tänker på att jag kanske ska börja leva här i stugan på heltid från och med januari, eller kanske ännu tidigare, har jag två tankar som dyker upp först av alla. Det att jag antagligen blir en fattig pensionär och det att jag kan gå i trädgården hela dagar flera gånger i veckan. Jag tänker att det första projekt jag ska ge mig på är att fixa till extrarummet genom att måla väggar och tak samt lite annat piff.

Men en tanke om brasa en kall vinterdag när Janne är på jobbet kommer också upp.

Promenader med Lady under både vinter och vår. Kanske också jag slipper stressen. Allt det bra kanske kan vara värt att inte ha så mycket pengar? Fast Janne säger ”sälj lägenheten, där har du kosing att hämta” och då säger Sara ”den kan vara bra att ha”. Haha…

Det finns en annan person också som har fått förfrågan om att gå i förtida pension.

Fast hen säger ”varför ska jag gå hemma under den mörka årstiden” och jag känner mig så glad över att jag gillar även höst och vinter, mörker och taskiga vindar. Och så kommer tankarna om att jag kan skotta snö och behöver inte sitta i Skåne och oroa mig för att någon anmäler mig för att jag inte har skottat eller att behöva be Janne göra det.

Jag tänker mig att hämta Walle på skolan flera gånger i veckan och ha honom ensam och diskutera ord och räknetal. Jag kan mycket väl tänka mig ett liv i lilla Bodafors, här är det som om jag börjar om på något sätt. Kanske är det inbillning, men allt känns bra i tanken förutom att jag kommer – kanske – att bli en fattig pensionär. Å andra sidan får Janne komma med ett och annat rådjur och Sara och Oskar med ägg, det klarar jag mig bra på må jag säga.

Sedan kommer tvivlet över mig igen.

Kanske människorna stannar när jag är i trädgården bara för att de tycker jag är en tokig och öppenhjärtlig kvinna. En som berättar för mycket? Eller vill de byta några ord i alla enkelhet när de går förbi? Och så kan jag höra humlesurr i trädgården när jag sitter på trappan i solen och dricker kaffe.

Fast ännu har jag inte fått något som helst konkret erbjudande att ta ställning till.

Kärlek!

Det här inlägget postades i Känslor, Wallebo. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Det första jag tänker på

  1. Tintomara skriver:

    Det går inte att kommentera!

  2. Tintomara skriver:

    Eller gick det nu? Det kom inget felmeddelande.

  3. Tintomara skriver:

    Fattig och fattig. Du kan laga mat – det finns mycket som är billigt och gott. Du kan baka. Du kan odla mer. Sy kan du också. Och man behöver inte lika mycket ”snyggkläder” som pensionär. Du behöver inte ge flotta presenter längre – alla fattar att man inte kan det som pensionär.

  4. Tintomara skriver:

    Du har tid att göra presenter i stället! Sy nåt t ex. Hur gick det med Walles lapptäcke?
    Du kan gå över till Nivea…
    Och du kan massera!
    Å andra sidan behöver du en större buffert som husägare än som bostadsrättsägare.

  5. Tintomara skriver:

    Jag kom på vad felet var! Jag hade lagt in en smiley!

  6. eva skriver:

    Tinto: Så går mina tankar också – att det går mindre pengar och att jag bor i Bodafors och blir inte frestad att handla onödiga saker. Kanske jag slipper stressen och känner mig lite lugnare?

    Har ännu inte fått något besked, jag bara väntar….

Kommentarer inaktiverade.