Sömn

Hänglås

När jag kom hem från jobbet i går morse sov jag dåligt.

Det blev inte mer än några timmar. Jag gick en sväng till secondhand och är hittade jag fina vinterkängor till Walle. Idag tänkte jag köpa en ny innersula och impregnerings-spray för att de ska värma bättre. Fast först ska jag städa åt mina föräldrar.

Det sliter i själen för jag vill inte.

Men, jag gör det för mina föräldrars skull – det kan väl inte vara så svårt att förstå? Hur som haver så hade jag en bra dag i går. Kläderna blev tvättade och jag fixade med det ena och det andra. Först vid midnatt kom jag i säng och tänkte att jag antagligen skulle ”slockna” direkt. Men inte! När klockan var 3 i morse gav jag upp och åt lite yoggi, sedan somnade jag.

Hoppas allt går bra idag.

Kroppen är slut och det oroar mig att jag ska börja jobba i morgon vid sex, jag skulle behöva sova lugnt och fint. Denna sömn!

Jag är verkligen trött.

Sedan kommer tankarna om hur det ska bli i framtiden. Hur ska jag kunna lämna Bromölla, det ljusa och fina, mot mörka Småland om det blir aktuellt?

Kärlek! 

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sömn

  1. Tintomara skriver:

    Jaa – jag har också lite svårt att se dig lämna Bromölla. Ditt fågelbo, som du skrev nån gång, där du kan låsa dörren och bara vara ifred. Ringer nån på behöver du inte öppna ens. Så kan du inte göra i stugan, hur skulle det se ut? Men, kanske du inte behöver vara ifred lika mycket när du slutar jobba? Det får framtiden utvisa.
    Hur går det för dina föräldrar om du flyttar? Har du pratat med dem, eller med din bror? Du kan ju inte resa fram och tillbaka och städa. Har de inte några vänner eller bekanta som kommunen hjälper som du kunde dra fram som exempel? ”Larssons trivs ju så bra med sin städhjälp… ja, du fattar. Det är det där första steget som är så svårt.

  2. eva skriver:

    Tinto: jag tänkte att jag behåller lägenheten ett litet tag så får jag se. De är just det att jag inte behöver öppna om någon ringer på och de kan ju inte gärna kika upp och in på 3:dje våningen. Först ska jag bestämma hur jag ska landa i det erbjudande jag fick i måndagskväll (!). Sedan, om några månader eller längre än så får jag se hur jag gör med lägenheten. Det är ingen brådska.

    Jag får stålsätta mig om någon ringer och vill komma in och säga ”jag är upptagen”.

    Jag berättade igår för mina föräldrar och pappa såg ledsen ut. Mamma, som alltid säger tvärtemot pappa, tycker jag ska sälja lägenheten och pappa säger ”behåll”, men han vill också i och för sig att jag ska fortsätta jobba. Han har massor av åsikter och tjatar på mig att jag måste kolla upp det ena och det andra – trots att jag berättat flera gånger att jag redan gjort det.

    Igår skulle det bytas lysrör och hans kommenter var ”kan du det” med stor förvåning. Inte märkligt att jag har ett inbyggt system som säger att jag inte kan och inte är bra så det räcker till.

    Jag tänkte resa fram- och tillbaka var tredje vecka för att städa hos dem. Det är lite besvärligt för det går inga bussar eller tåg dit, jag får gå eller cykla en mil (och var ska jag ha cykeln om jag säljer lägenheten).

    De vill inte ha städhjälp, jag vill att de säljer huset som långsamt förfaller. Å andra sidan tror jag att pappa har börjat tackla av lite väl mycket.

    Det enda jag oroar mig för är mina föräldrar.

    Min bror – ja, han pratar ju inte med mig så hur ska jag kunna prata med honom? Fast han är snäll och jag får väl se hur det artar sig, men någon kontakt med honom och hans familj har jag inte.

Kommentarer inaktiverade.