Oktober

ror

Rörigt

Walles rum

I slutet på oktober har jag haft stugan i fyra år.

Och i slutet på december flyttar jag upp på riktigt. Livet kan ta en otrolig vändning och det gäller att ta vara på dagarna. Rätt som det är så tar livet slut. Pang & Bom. Jag anmälde mig till jägarexamen, men jag har avanmält mig. Det blir alltför många och krångliga resor för att inte tala om att ta ledigt från arbetet. Istället väntar jag att gå kursen tills jag bor i Småland. Det känns helt ok.

Nu är det tre månader kvar på jobbet.

Det kommer att gå fort. Fast jag längtar och kanske mest till den dagen då alla återgår till sina jobb efter jul och nyår, den dagen när jag går där i pyjamas, tänder en brasa och äter frukost framför datorn för att sedan ta en promenad med Lady. Å andra sidan, när jag har de där drömmarna händer det ju att det går åt pipsvängen. Kaminen kanske vägrar att fungera och det ryker in, datorn har pajat, mjölken är slut…fast jag tror att det kommer att bli precis som jag drömmer om.

Igår var jag ledig.

Åh…jag minns inte senast jag var ledig en hel dag, det måste ha varit över en månad sedan. Jag gick en promenad efter frukost och träffade sedan en massa människor för att köra en raid (Pokemon). Därefter var det bara lugnt. Putsa fönster, putsa skor, sy lite och börja på en bok som är bra (fast jag har glömt titeln just nu). Somnade på soffan en halvtimme, tog ett skumbad och kopplade av. Det är längesedan jag kände mig så avslappnad och lugn.

Kärlek!

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Oktober

  1. Tintomara skriver:

    Klokt att du väntar med jägarexamen. Du får sluta pressa in allting i dina dagar, det kommer du inte att behöva längre!
    Jag förhörde Bengt på teorin när han tog jägarexamen, och han erbjöd sig att betala om jag ville ta den, men jag avstod. Skjuta gillar jag i o f s, men jag tror inte jag skulle klara att skjuta ett djur. Ens en råtta. Alltså om jag sköt och sen ångrade mig, då är det ju försent. Kanske skulle jag se det döda djuret framför mig länge och må dåligt? Det kan man ju inte veta.
    Vänta med att sälja lägenheten tills du ser hur du klarar ekonomin. Behåll den beboelig, med lite möbler och husgeråd. Det kan vara bra när du åker till föräldrarna t ex. Det verkar jobbigt att åka fram och tillbaka på en dag, och bo hos dem tror jag inte du står ut med. Fast om du säljer lägenheten kan du köpa en liten bil kanske? Jag skulle inte stå ut utan bil, inte ens om jag fortfarande var lika rörlig som förr. Friheten! Det verkar jättebökigt med tåg och buss. Rätt som det är blir de ju stående också! Och jag som behöver kissa så ofta… Du är ju pigg i kroppen nu, och jag hoppas du får vara det i många år än, men sånt vet man ju aldrig. Jag tycker försämringen gått rätt fort för mig, usch! Men sånt är livet! Kram!

  2. alesi skriver:

    Haha, kaminen vägrar, datorn pajar, mjölken slut – hehe, tror att de skräckscenariet kommer att vägra att infinna sig!
    Säker på att du får många underbara, lååångsamma, härliga frukostar framöver!
    Ser ut att finnas goda chanser för ”njut” framtiden!

  3. EvaP skriver:

    Tinto: Jag väntar lite med att sälja lägenheten, jag får se men i dagarna har jag nog i alla fall kommit över på ”andra sidan” och insett att jag nog gör bäst i att sälja – men först ska jag landa i det här första att jag flyttar upp för gott.
    Att sova hos mina föräldrar skulle nog inte fungerar, jag står inte riktigt ut med att vara ”bevakad” som det kan kännas ibland (av mamma). Jag står inte ut med att det luktar instängt.
    Det kändes jättebra att jag avanmält mig till jägarexamen. Det ligger i min natur att som ensam ansvarig för hur allt ska vara att jag genast styr upp saker och ting. Jag ska försöka njuta de första månaderna, kanske till och med ett halvår. Bara trädgård och barnbarn. Kanske. Just nu är det nog mest som ett sorts vakuum, jag väntar på att det är dags.

    alesi: Haha! Du har nog rätt! Det är väl det där med att vara ensam ansvarig i hela mitt liv som gör att jag försöker styra upp innan det ens händer. Kram!

Kommentarer inaktiverade.