Stressad hjärna

Ni ser väl mitt blivande växthus?

Ni ser väl mitt blivande växthus?

Igår var det problem med tågen, det som gick från Hässleholm var försenat med tjugo minuter.

Vilket gjorde att jag missade anslutningen i Alvesta. Trist. De verkar inte kommunicera med varandra, Krösatågen och Öresundstågen. När jag sprang mot den perrong där tåget stod började det åka iväg. Inte var det någon tågvärd som kollade biljetterna heller för då hade jag kunnat säga ifrån att de skulle kontakta mitt anslutningståg.

Att sitta och vänta i Alvesta när jag jobbat hela natten är svårt.

Jag kom till stugan strax före lunch och hade sedan svårt att koppla av. Helst hade jag velat komma utvilad och börjat packa upp och fixa med en gång, i kombination med den känslan och en otroligt uppjagad hjärna hade jag svårt att sova.

Janne tittade inom efter jakten.

Sedan åkte han hem och fixade lite småsaker innan vi sågs igen. Sara, Oskar och Walle var på väg till en grej medan jag och Janne passade Helmer en stund. Fina goa Helmer, han leker fint och pratar med sig själv. Idag ska han vara hos mig i eftermiddag och jag ska hämta Walle på skolan innan dess. Ute öser regnet ner.

Då och då tittar jag ut och ser mitt växthus.

Ni ser väl det? Mellan spannarna där vid sandlådan? Jag mätte på ett ungefär och satte ut markeringar. Växthuset skulle kunna vara större men jag är ju som sagt ensamstående och kan inte kasta ut hur mycket pengar som helst. Ibland tycks en del tro att jag är gjord av pengar. Suck. Det är jag inte. Jag har en liten buffert och den ska täcka upp när jag inte längre jobbar och om något inträffar. Janne betalar inget till mitt hus eller mitt liv. Vi diskuterar det där med matkassa fram och tillbaka, hittills har inget vi provat fungerat tillräckligt bra. Men så länge vi kan prata om det så ska vi nog få till en fungerande modell.

Nu ska jag in i duschen och sedan läsa lite.

Det är rätt stressande att jag helt vill ha allt när jag är här. Jag vill gå på långpromenad, jag vill fixa och pyssla inomhus och i trädgården, jag vill ha barnen och jag vill umgås och läsa. Tryck in allt det på en och samma dag!

Kärlek!

Det här inlägget postades i Personligt och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Stressad hjärna

  1. Caroline skriver:

    Nu vet jag inte väderstrecken vid ditt hus… Och ack att inte vara gjord av pengar – men ändå: ta i litegrann när du bestämmer växthus. Man behöver alltid större än man tror. Kanske kan du bygga eget mot stugan, på det lilla oanvända trädgårdsrummet på sidan? Jag vet ju att de är jättedyra, har själv sjabblat med några billiga som blåst sönder allihop. Etc etc. Har nu fixat en massa gamla fönster som jag ska fixa eget av men jag håller inte direkt andan pga tusen projekt.

  2. eva skriver:

    Caroline: Jag tänkte till när det gällde det där lilla utrymmet, det hade varit perfekt – men det fungerar inte för solen når inte dit förrän vid lunch. Annars har jag tagit till och ändrat mig från 9.8 till 9.9 till 11.4 och nu är jag uppe i 14 kvadratmeter. Där får det nog stanna. Men … så många idéer som poppade upp i samband med det här. Åh…jag längtar tills jag kan påbörja projekten. Fast först ska jag så och göra det i papperskrukor. Växthuset köper jag nog så fort jag vet att jag är på plats. förhoppingsvis kommer det up i mars! Alltså…vilken lyx!

Kommentarer inaktiverade.