Otroligt

Fåglar

Ibland är det väl bara att släppa taget?

När jag skulle gå till källsorteringen i går, tittade jag inom en av de fastighetsförmedlingar som finns i Bromölla. Jag stod där med mina sopor i handen och ville bara fråga hur mycket arvodet skulle bli. Fast han hade kunder och bad att få ringa upp mig. Det gjorde han och om en halvtimme ska han vara här.

Jag har bott i Bromölla sedan 2003. Då flyttade jag till en dyr lägenhet på Kyrkgatan.

Inte trodde jag att jag skulle trivas i lilla Bromölla, men det gjorde jag. 2007 köpte jag lägenheten och totalrenoverade den på en månad. Nu ska jag sälja den. Ibland tänker jag att det enda jag önskar mig är lugn och ro, att livet liksom bara rullar på i långsamt mak. Och så blir det så här!

Fast jag har landat i allt och tycker nästan hela tiden att det är hur fint som helst.

Två månader kvar. Växthuset har vuxit från 9.8 till 14.1 kvadratmeter och jag har helt plötsligt fått idéer om en gång från växthuset till trädäcket och inser att stenarna jag grävde upp för något år sedan har hittat sina platser i och med växthuset. När jag tänker efter så har allt fallit på plats, ett efter ett.

Fast jag får försöka göra något sorts schema för att inte rusa iväg.

Jag hoppas kunna åka upp en vecka innan jul och kunna förbereda julen lugnt och fint. Oskar vill helst åka till Skåne och det är ok för jag och Janne är duktiga på att fira på egen hand. Ingen av oss två är mycket för det stora och stimmiga, vi sitter gärna och äter lite gott i lugn och ro, tänder en brasa, går en promenad med hundarna. Fast en julklapp vill jag gärna ha.

Nu måste jag diska och plocka undan lite småsaker.

Håll en tumme klockan 9.30 för då kommer mäklaren för en värdering.

Kärlek!

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Otroligt

  1. Tintomara skriver:

    Såg det här för sent, men håller nu!

Kommentarer inaktiverade.