23 dagar tills jag flyttar

Jag är numera galen i att stickaJag steg upp klockan sex.

Städade, packade och gjorde mig i ordning. Sedan tog jag tåget vid nio och var i Bromölla klockan två. Det är inte roligt med långdragna resor, elfel och banarbete gjorde det problematiskt. Nåja, jag hann i alla fall sova en stund innan det var dags för att gå till mitt arbete.

När jag satt och väntade på tåget i Alvesta kollade jag i agendan.

Det är 23 dagar kvar innan flyttlasset går. Jag ska försöka landa i det hela, ta det lugnt – men svårt är bara förnamnet. Jag är inte bra på att ta det lugnt. Nu när jag var i stugan var måndagen rätt skön trots att jag kom fram senare än tänkt på grund av tågen. I tisdags var jag på jobbintervju och handlade julklappar. I onsdags och torsdags hade jag barnbarnen i olika konstellationer.

De tre veckor som är kvar är bra för funderingar.

Om hur jag ska göra, hur jag ska fixa och greja? Var ska jag ha möblerna, hur ska det bli? Gör jag rätt? Jag var ensam i onsdags kväll. Ensam från både Janne och barnbarnen och det var så skönt. Jag tror nog att det får bli några kvällar varje vecka som jag är solo. Känslan var underbar att sitta där och sticka utan att behöva fixa till någon annan. Inte behöva se till att andra har det bra utan bara sitta där med mörkret utanför, brasan någon meter bort och så en god kopp kaffe från mokkabryggaren och inte från vanliga bryggaren.

Jag vet att det är ett i-landsproblem, men jag njuter så förbaskat av kaffet jag gör på nymalda bönor.

Vi har beställt julklappar via nätet. Jag köper till Jannes barnbarn, men eftersom jag sätter in pengar till mina egna barnbarn blir det inte lika kostsamma klappar till mina egna. Fråga barnen några månader efter julafton så vet de sällan vad de har fått och därför tycker jag att pengar på banken är bättre.

För övrigt har jag blivit alldeles tokig i att sticka.

Jag knäckte koden när jag stickade första strumpan i mönsterstickning, nu har jag påbörjat andra sockan – men det blev fel och jag har beslutat mig för att riva upp och börja om. Nu när jag vet hur det ska vara vill jag inte ha det halvdant även om det hade blivit personliga strumpor.

De senaste dagarna har garnpaketen vällt in. Tjockt garn till mössor, tunt garn till mössor (i ull), tunt garn till fin halsduk till mig, tunt garn till vantar åt mig och mellangarn till handledsvärmarna som är på bild ovan. Dessutom har jarbo.se en blogg och där finns en KAL (knitt a long tror jag det ska vara). Till julsockan beställde jag garn, men det kommer först om två veckor och tyvärr observerade jag inte det, därför har jag beställt garn i en annan färgkombination till den KAL.

Jag tror jag skulle kunna sitta och sticka hela dagarna – eller i alla fall om kvällarna.

Nu ska jag jobba vidare. Längtar tills jag får gå hem och sova, när jag vankar ska jag släpa resterna i förrådet till sopcontainern som bostadsrättsföreningen har ställt upp. Dessutom ska kvinnan i mittenuppgången få några kartonger med porslin och glas som jag inte tar med mig upp (hon säljer på loppis).

Snart piper det, klockan tre är det en kontroll här på jobbet som ska göras.

Kärlek!

 

 

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 23 dagar tills jag flyttar

  1. Tintomara skriver:

    Så klart du gör rätt. Det kommer att bli så bra så. Inte tror jag det blir svårt att få vara ensam då och då heller. När du bor där på heltid behöver man ju inte passa på att ses innan du ska t Bromölla igen.
    Jag har alltid handarbetet mycket, (fast i perioder) så jag förstår precis hur roligt det är. Just nu stickar jag reflexmössor till alla flickorna och pojken. Det var Paulas, den äldstas, idé. Hon ringde och sa: Mamma, mamma, vet du att det finns reflexgarn! Du kaaaan väl sticka mössor till oss allihop? Men olika färg så vi inte blandar ihop dom när vi är på samma ställe! -Så det gör jag nu. Men jag har ett antal projekt liggande också…
    Du lägger väl ut bilder på det du gör? Tänk så jag ångrar att jag inte systematiskt fotat allt jag sytt, stickat och virkat. Det hade varit roligt att ha.

  2. eva skriver:

    Tinto: Jag har nog aldrig handarbetat och nu är det det enda jag vill – sticka!
    Jag hade inte tänkt det, men jag ska göra det – ta bilder och dokumentera. Tack för det tipset!

Kommentarer inaktiverade.