Liv på liv

Windsurfa

En gång i tiden vindsurfade jag.

Det var då, mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. Ibland kan jag tänka att jag inte gjort mycket under den tid jag levt – fast det är inte sant. Det är bara det att egentligen bara minns den närmaste tiden och jag är heller ingen som sparar på minnen i form av fysiska saker. I alla fall inte mycket. Pokalerna jag fick i de lättvunna tävlingarna (det var ju sällan många damer med och tävlade) har jag kastat. Alltså, jag vill inte ha en massa strunt på mina hyllor.

Jag har i alla fall pluggat många högskolepoäng.

Skrivit kåseri en gång i månaden i fem år för en lokal tidning. Kört motorcykel i några år. Haft kåserier publicerade i både Aftonbladet och Kristianstadsbladet – i den senare tidningen berättade Sara att en av hennes jobbarkompisar hade klippt ut och satt på kylskåpet sitt. Jag har drivit ett skrivarkollektiv och läst ett år heltid på Sörängens folkhögskola samtidigt som jag jobbade heltid. Jag har läst fysik på högskolan där det var 35 studenter i början men enbart fem blev godkända i slutet där jag precis segade mig över ribban.

Jag har fostrat Sara ensam. Jobbat som servitris både här och där under tiden jag pluggade på högskolan.

Det har blivit resor i Europa som till Italien, Spanien och vandrat längs med levadorna på Maderia samt tränat på Kanarieöarna. Jag har tågluffat i en månad med en kompis. Jag har bott i Kristianstad, på Råbelöf gods (där jag var förlovad med Jörgen), Lund, Hörby och nu Bromölla. Jag har haft en livsmedelsbutik i Hörby under några år där jag skötte bokföringen. Jag har haft egna företag, mycket små men dock, där jag har haft skrivuppdrag och gjort webbsidor. Under ett år utbildade jag mig till massör och massageterapeut och öppnade en egen praktik efter det.

Jag har arbetat inom vården, delat ut tidningar, städat, stått bakom kassan och dirigerat lastbilar.

Nu arbetar jag inom datorbranschen men ska sluta mitt arbete den 15 december och kanske börja jobba på Polisen – om jag får jobbet och om jag tar det. Massor av ”om” här. Jag ska börja ett helt nytt liv. Samtidigt flyttar jag till en ny ort och slutar mitt arbete, lägenheten är såld och jag är nöjd. Mer än nöjd.

Vad önskar jag av mitt nya liv?

Lugn och ro. Lugn. Framför allt Lugn. I januari månad ska jag renovera det sista rummet i stugan. I februari ska jag rensa ut mer och sälja, det går ju bättre när jag är på plats. Jag ska köpa ett växthus som jag tänkte sätta upp i mars. På något sätt har jag malt ner mina önskningar till ”lugn och ro”, hämta barnen från skola och dagis, promenera långt med Lady (åh..min älskling) samt trädgården. Något jag hoppas på att jag kan genomföra är att inte ta de ord som sägs ordagrant. Var och en ansvarar för sina ord, något jag har svårt för är just ord som sägs felaktigt. Det har antagligen med min mammas indirekta kommentarer att göra. Jag är uppvuxen med att någon säger en sak men menar något annat samt att det sägs saker som inte menas. Varför! Jag har lust att skrika ”varför säger du så och sedan säger du att du inte menar det”. Stå för dina ord för helvete!

Nåja.

Alltså, nytt liv! Ett helt nytt liv. Det är inte många som har den chansen – jag fick den och tog den!

Kärlek!

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Liv på liv

  1. Tintomara skriver:

    Oj, så mycket du hunnit med! Jag visste en del, men inte allt. Jag borde nog ickså göra en lista,slår det mig, innan minnet geggar ihop totalt. Har ju ändå tänkt börja läsa igenom mina gamla dagböcker. Jag har alla kvar sen åtta års ålder.
    Det blir så skönt för dig att vara ledig! Och rart för barnbarnen att ha dig nära!

  2. Salu skriver:

    Hej vännen!
    Jag visste det – som jag skrev för ett tag sedan – att du skulle fundera ut ett nytt jobb i Småland. Du är bara sån… som tar tag i saker o ting o bara gör det. Fortsätt att tro på dig själv! Tänk inom polisen = kanske! Jätteintressant kommer det att bli, när du kan blogga lite om din vardag där, så mycket du kan för tystnadsplikten.
    Det är så roligt att följa dig genom din väg i livet. Aldrig orolig över dig – utom – när du skriver att du skall flytta ihop med någon. Då skriker mitt inre: NEJ NEJ
    Förlåt… det är du som bestämmer över ditt liv! Kram S-u

  3. eva skriver:

    Salu: Hejsan! Jag kommer ihåg dig, vi har ju haft kontakt till och från genom åren. Jodå, jag har tystnadsplikt på mitt nuvarande arbete också och de poängterade det under intervjun. För mig är det en självklarhet. Jag har ju till och med suttit i intervju med Säpo för mitt nuvarande arbete.

    Tinto: Fast å andra sidan…varför ska man titta bakåt om man bara känner att man har lärt sig något. Ibland tittar jag bakåt för att påminna mig om att jag faktiskt har gjort en hel del i alla fall.

  4. Tintomara skriver:

    Jag tittar hellre bakåt än framåt. Jag har haft ett underbart liv med få mörka inslag. Till skillnad från dig ser jag inte så mycket roligt framöver. Jag kommer att få mer och mer ont, få svårare och svårare att röra mig. Krämporna blir fler. Vilket försvinner först, syn, hörsel eller vettet? Visst, det kan vara många år dit, men det kan också komma snart. Eller så får jag cancer och dör fort eller sakta. Det är bara att se sig omkring.
    -Men ändå är livet gott för det mesta. Det gäller att ta vara på alla glädjeämnen man kan hitta, och vara snäll mot sig så länge man har sig. Kram!

  5. eva skriver:

    Tinto: Du skulle ju leva med Bengt.

    Jag har aldrig varit rädd för att dö, men de senaste åren har jag känt att jag skulle bli snopen om jag inte hann leva lite längre än så här. Allra helst vill jag känna på det där med att ha det bra i Småland, att slippa dessa resor och slita mellan två boende – skulle jag dö på väg upp till Småland i morgon skulle jag nog bli riktigt arg.

    Det värsta som kan hända är att jag blir borta i huvudet eller att ligga som en grönsak. Det vill jag inte. Jag hoppas också att när jag dör har jag sagt kärleksfulla saker till mina närmaste.

    Jag har också fördelen med att kunna se små saker som superfina, jag tänkte senast i kväll när jag var och handlade mjölk att det räcker fint för mig med en godk opp kaffe med skummad mjölk samt gröt på morgonen – sedan är jag nöjd.

    Var rädd om dig!
    Kram och kärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>