Ordning

Mitt linneskåp

Vad lätt det var när jag hade en bostad!

Ordning och reda. Jag hade mycket prylar då också men gång på gång gick jag igenom linneskåp och andra gömställen för att sortera och till slut ha det jag tyckte om och gillade. Men vad gör man med saker som är svåra att kasta eller ge bort? Jag tänkte på grejor som jag fått av mamma?

Något jag funderade på när jag packade i Bromölla var det där med saker som jag fått av folk som svikit.

Jag har något mycket fint i keramik. Det gör nästan ont att titta på för det är presenter som jag fått av några jag inte är speciellt förtjust i längre. Jag hade lust att kasta allt i soporna. Verkligen. Det gjorde jag med två kartonger med värmeljushållare. Det är små prylar som oftast inte kostar mycket i vanliga affärer och som är lätt att köpa för att muntra upp mig. Redan har jag samlat på mig en hög här i stugan.

Ibland tänker jag att ett köpstopp inte hade varit svårt att få till.

Dels handlar jag inte mycket och dels behöver jag inget. Ändå – jag vill ju inte gå så drastiskt tillväga. I går hämtade Janne paket, i ett av dem fanns ett linnetyg i rött som jag ska ha som bordsduk till jul. Vi blir ju sex vuxna och fyra barn, tanken är att sätta ihop de två köksbord jag har med mig från Skåne till ett långbord. Det är en bra tanke för de är ju likadana. Inköpta till lägenheten för att jag skulle kunna duka fint när min släkt dök upp en gång om året (min födelsedag).

Nu umgås vi inte alls längre och mina föräldrar orkar inte ta sig upp för trapporna.

I många år hade jag möblerat för detta enda tillfälle. Suck. Hur dum kan man vara? Nu är jag alltså på väg att göra nästan samma sak. Fast, nej – jag köper inte möbler för att Jannes barn och barnbarn ska få plats. Det är nog inte det att jag köper saker, förutom just nu garn för jag har blivit tokig i att sticka, och en del böcker (fina på utsidan och intressanta på insidan) som jag absolut älskar. Det är allt annat som jag samlat på mig under åren.

Men nu njuter jag av kaffet och det är fortfarande mörkt utomhus.

Jag ska gå på promenad men först ska jag börja så smått med att sortera bort. Jag ska gå ett varv och plocka bort allt jag inte älskar och allt som är onödigt. Nu ska det ske!

Kärlek!

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ordning

  1. Tintomara skriver:

    Jag önskar att jag var mindre sentimental. Då vore det nog lättare att rensa. Jag tänker ofta att allt (nästan) som ligger i skåp och lådor och inte syns… det kunde ju lika gärna sakas. Det som syns, tavlor och prydnadssaker etc. är okej. Och visst, lite att byta med till jul och påsk, dukar och gardiner och så, det används ju. Men om jag använder en tiondel av allt jag äger så är det nog högt räknat. Lite kläder, husgeråd, textilier… resten bara står eller ligger där. Visst, till jul blir vi nog ett dussin, men annars? Det känns absurt att en enda människa ska behöva alla dessa prylar och pinaler. Det finns folk som bor i en hydda. Eller tänk på samerna som kunde lassa allt de ägde på några renar och flytta iväg till ett nytt ställe. Det gick det också. (Men böcker kunde de ju inte ha. Att leva utan böcker. Allt annat verkar helt okej, men det…) -Jag köpte för många år sen en bok som hette något med ‘simplify’ och den var väldigt bra. (Redan då tänkte jag alltså i de banorna, men det syns då inte!) Det var då jag bestämde mig för att bara ha en färg på accessoirer, tänk så mycket enklare, billigare och platsbesparande det är! I alla fall för mig, som var petig med att det skulle vara exakt samma färg på väska och skor t ex. Nu har jag svart. Punkt. -Nå, du klarar säkert flytten. I alla fall bättre än de flesta. Men att kasta hela saker i soporna – det är ju inte precis miljövänligt. Skänk till Myrorna eller nåt. Jag skänkte bort just ljuslyktor för några år sen. En hel kartong full. Nu har jag bara de finaste kvar. I uterummet passar de i glas, det glittrar fint när de tänds. Oj, så långt det här blev. Skulle bara säga att din pärs snart är över, och friden sänker sig. Allt går som måste gå. Kram!

  2. eva skriver:

    Tinto: Jag håller fast vid det sista du skrev, att det snart är över. Sedan semestern var slut i augusti och jag fick erbjudandet har det mest varit ett vakuum.

    Jag är också sentimental, men kanske inte lika mycket som du. Jag behåller en del saker för att jag fått dem av mamma. Idag gick lite i kartongerna som ska till loppisen jag ska ha i maj, då sa jag högt ”förlåt, mamma”.

    På tal om samerna och vad de kunde lasta och dra iväg med, det måste vara skönt. I går kväll pratade jag och Janne om att prylsanera och jag sa att när jag flyttade hemifrån skaffade jag mig genast skulder på Ikea för jag ville ha ett hem. Då var det inte tal om att köpa begagnat och en av mina vänner fick allra finaste möblerna av sin mamma. En annan väninna var lite mer praktiskt lagd, hon hyrde ett rum (som vi kallade för råtthålet) och delade toalett och dusch med några andra. När hon fick lust att åka till Tyskland för att jobba och bättra på språket tog hon det lilla hon ägde och flyttade hem i en kartong till sin mamma och sedan drog hon iväg. Där satt jag med hyreslägenhet, skulder och möbler från Ikea. Bara tanken att planera med att säga upp lägenheten och sälja grejorna eller betala skulden fanns inte. Synd. Kanske jag tänkte lite grann – men motståndet var för stort på den tiden.

    Kärlek!

  3. Tintomara skriver:

    När vi blev tvungna att gifta oss för att Paula var på väg fick vi byta hans etta till en tvåa. Vi hade inga pengar, men han hade jobb så jag ville vi skulle ta ett bosättningslån, det var något som fanns förr. Men han ville inte att vi skulle låna. Vi fick en gammal ful soffgrupp av hans föräldrar, och så hade vi ju lite från hans etta och mitt flickrum mm. Och förlovnings- och lysningspresenter. Men å, jag hade velat ha en fin soffa. Jag köpte kretong, blå blommor på ljus botten, och klädde om med. Det blev faktiskt jättebra. Vi hade lite ont om pengar de första åren, för jag läste och hans lön var inte så stor. Men sen kunde jag börja jobba, han bytte jobb och småningom startade han eget. Då fick vi det bättre. Men jag vet hur det är att vända på slantarna. Man behöver mycket mindre än man tror.

  4. eva skriver:

    Tinto: Alltså, ni gjorde en vinst med att inte ta lån. Men när jag var ung så ville jag ha ett drömhem och satte mig i skuld. Om jag hade fått göra om det hade jag inte gjort på det sättet. Då var det inget hippt med att hitta begagnat – tvärt om var det lite skam över det hela. Jag minns fortfarande när jag flyttat till Bromölla att en kollega sa ”jag såg dig komma ut från den gamla kyrkan” – det var där de hade en sekondhand-affär. Han sa det som om han kommit på mig med något skamligt, fast jag svarade bara, väl medveten om hans intention, att ”de har bra grejor där, kolla får du se”.

    Jag gillar att den här eran med secondhand är modernt. Att människor tänker på miljön – sådant smittar av sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>