Sticka

julsockan

Jag har alltid gillat tjocka tröjor, stickade vantar och varma mössor.

Men jag växte upp i en familj där det inte förekom någon form av stickning (däremot var mamma intresserad av andra saker) och jag tror att det är en fördel om man har föräldrar som kan inspirera. Nåja, de hade andra bra sidor.

Under åren har jag försökt att sticka.

Tyvärr har jag gjort misstaget att börja med drömplagg, det vill säga komplicerade tröjor och annat. Jag har alltid gjort färdigt men kastat för det har sett eländigt ut. Sedan har det gått några år innan jag provat igen. Förra hösten var det dags igen, jag köpte mönster till ett par raggsockar och garn som passade till. Fem gånger började jag med upplägget för att sedan repa upp eftersom inget stämde.

Nu i höstas, ett år efter, satte jag igång igen.

Det gick hur bra som helst, förutom att jag var nervös att börja på mönsterdelen och därför drog jag ut på detaljer som t.ex. ränder. ”En rand till innan jag börjar på mönstret”. Och tro det eller ej, jag fick ihop det! Ok, rosorna blev lite si och så men på håll och med kisande ögon så gick det att ana de röda blommorna.

Resultatet blev att jag till slut inte hade garn till ytterligare en socka.

Jag hade stickat så många ränder att garnet inte räckte till andra sockan och garnet tillverkas inte längre (det heter miniraggi). Fast jag gav inte upp. Istället satte jag igång med en sjal som fredrikapavinden.se körde igång som en KAL. Superkul! Jag tappade maskor, men det syntes inte speciellt mycket, och jag fick till en sorts spetsmönster och avslutade med en varm sjal som jag använt en hel del.

Det var sjalen som satte igång det.

Jag blev liksom tokig när jag insåg hur fint man kunde få till spetsmönstret och hittade ett gratismönster på en ”fin-halsduk” som jag tänker ha till min kappa. Garnet var superdyrt och jag har ännu inte börjat. Av det garn som blev över från sjalen tänkte jag sticka mössa till barnbarnen och köpte mer garn för att kombinera med resterna.

Det var då jag hittade KAL på jarbo.se.

Fredrika (fredrikapavinden.se) tipsade mig om att det var bra att ha flera olika stickningar på gång samtidigt. En som var komplicerad, en som var enkel att sticka framför tv:n och en mindre som fungerar på tåg och buss. Det rådet passade mig perfekt. Första gången jag tog upp stickorna och garnet på en offentlig plats skämdes jag en aning, nu struntar jag i det och stickar på.

Jag åker mycket tåg och kommer rätt långt på några timmar – både med avstånd och stickeriet.

När jag nu tänker på det här med stickor inser jag att jag passerat en port och kommit in i en alldeles underbar värld. Trästickor eller i metall? Garnets för- och nackdelar? När jag stickar julstrumporna (jarbo.se och deras KAL) tänker jag att jag ska härma en del av mönstret på barnbarnens strumpor, för jag har redan handlat garn till det också.

Tänk bara när jag satt på jobbet med julstrumporna (det var lugnt) och bytte till stickor nummer 3, från metallstickor till trä – första känslan någonsin för material-skillnaderna! Jag har hela denna underbara värld framför mig att ta del av. Jag beundrar de som stickar felfritt, men jag vill inte byta för jag står i startgroparna och har fantastiska idéer framför mig. Massor av garn väntar på mig och till skillnad mot förr börjar jag den här gången med enkla mönster som strumpor, mössor, handledsvärmare och annat.

Handledsvärmare?

Jag köpte mig en kurs på nätet och där ingick tre mönster, ett till  handledsvärmare och jag köpte garn direkt till detta underbara rosenknoppsmönster.  De är klara nu! I alla fall färdigstickade. Garnet ska fästas och så ska jag blocka dem. Det blir en julklapp till mamma som har ont i sina handleder. Tänka sig – rosenknoppsmönster!

Framför allt känner jag en stor entusiasm och glädje i att jag har mycket framför mig, allt detta jag ska lära mig och att det är ok att ha flera arbeten på gång samtidigt.

Alltså..om en vecka går flyttlasset!

Kärlek!

3 reaktioner till “Sticka”

  1. Haha, jag har massor av arbeten på gång. Vi stickerskor brukar kalla dem WIP, work in progress. Eller UO, unfinished objects. Och du vet, man måste kunna gå innan man kan springa! Och kasta aldrig något, det går att repa upp! Minsta lilla nystan kan komma till användning. (Du som annars är så ekonomisk!!!) Jag gjorde en gång en pläd av restgarner, de flesta kom från mamma. (Du vet att jag är lite sentimental.) Jag tog tillvara allt sånt när vi röjde, syrran var inte intresserad. (Handarbetsintresset hoppade över en generation där, henner äldsta dotter Kristina fick desto mer!) Pläden är jag väldigt nöjd med. Om du kollar mitt FB ska jag lägga upp en bild där. Typiskt ”framför TV-arbete”.

  2. Vill också säga att det ser utmärkt ut, ditt arbete, och trä-eller bambustickor är vad jag föredrar. Och det _ska_ vara ett eller annat fel på det som är handgjort. Det är nämligen bevis på att det inte är maskingjort. -Om du tittar på min bild på pläden ser du en kudde. Den vävde mamma när hon var sådär arton. Har alltså funnits i hela mitt liv. Att den passade till pläden kom jag på efteråt.

  3. Jo, en sak till. (Också lärdom från mamma.) Man ska kosta på sig bra material, i det här fallet garn. För oftast är det mer lättarbetat, och framför allt håller det sig fint mycket längre. Det är dumt att lägga möda på något som inte blir hållbart.
    Mamma tillverkade så mycket i alla tänkbara tekniker. T ex tänker jag på ett set med tröja och mössa i norskt mönster, som hon gjorde till min lillasyster och som sen både Paula och Mathilda hade, och Paulas tre flickor. Livslängd på över 50 år och fin än! Men omsorgsfullt tvättad förstås. Peer Gynt hette garnet har jag för mig.

Kommentarer inaktiverade.