Klockan

Klockan från loppis
Klockan från loppis

Nu har jag röjt och fixat i fyra hela dagar.

Det börjar bli ordning och lådorna med grejor som ska till loppis fylls inte på lika fort. Jag har provat att sälja lite skor på de säljsajter som finns på Fejjan, men det är inget för mig. För mycket jobb och stök. Istället satsar jag på att samla ihop grejorna för att sälja på min egen garage-loppis.

Alla är vi olika och jag har turen att jag kan vara utan en hundralapp.

I går var jag tvungen att åka in till Nässjö. Första gången som boende i Bodafors. Resan tar nio minuter och kostar 17 kronor. Jag handlade två extra julklappar till Oskar, han är den snällaste av alla och han är den som får minst. Igår ringde han och som vanligt sa han ”vad gör du”. Jag svarade att jag slog in julklappar till honom och då svarar han förstås att ”det är bättre att du köper till barnen”. Fast jag har köpt till alla barnen – både små och vuxna och både till mitt barn och Jannes dotter och måg. När jag presenterat det jag köpt har han sagt ”ska vi dela på det”.

Janne har alltid gett till sina barnbarn men inte till någon annan.

Nu har han träffat mig och jag är glad att han kan tänka sig att även vuxna barn behöver en och annan klapp. Det är inget superdyrt, men ska de fira hos mig ska de få julklappar av mig.

Igår var jag alltså i Nässjö.

Och vet ni vad? Jo, jag stod framför ett skyltfönster och tittade i lugn och ro i flera minuter. Det har aldrig hänt här (inte i Bromölla heller för den delen under de senaste åren – jämt på språng) och jag kände lugnet lägra sig. Sedan handlade jag julmat. För nästan tvåtusen kronor. Det är en skön känsla att veta att Janne betalar hälften, han är ju här ändå och äter och det mesta får han med sig hem. Min matkassa när jag är själv är minimal.

Vi två ska ju försöka hitta en sorts rutin nu när vi har ett annat liv tillsammans.

Just nu har vi sagt att vi väntar tills efter helgerna. Då får vi komma på något bra. Det är nog mest att jag vill vara lite själv. Det har inte hänt speciellt ofta när jag varit här. En och annan kväll där jag bara kan koncentrera mig på det jag vill göra – skriva, sticka, läsa, baka eller kanske prova en ny maträtt.

Igår var Janne på någon skjut-tävling.

Jag väntade på en köpare till ett par av mina skor. Under tiden hann jag med att sortera lite papper, sådant som jag hade tänkt göra i Bromölla men inte hunnit. Jag fixade till mitt lilla förråd där jag har verktyg och annat. Ja…tänk bara förlängningssladdar från två ställen. Jag har en hel kartong som jag tänkte skulle gå med till loppis, fast jag lämnar det till Oskar istället så får han ta vad han vill ha.

Jag har två fina Gabbeh-mattor. En stor och en lite mer i vanlig storlek (240 gånger 200).

De var svåra att skiljas från. Men till slut insåg jag att de gjort mig glad i många år, men nu var det dags att skiljas från dem. Jag tänkte att Ida skulle få dem. Hon sa ”du har så många fina saker” till skillnad mot Sara som som inte har samma smak som jag.

I alla fall, jag hann sortera bort och fixa till under tiden jag väntade på köparen.

Sedan kopplade jag Lady och gick en runda i natten. Det skrämmer mig med alla galna överfall som jag läser om i tidningar och media. Men jag går i alla fall. Bara det att jag tänker på att ta något i fickan som skydd är ju fullkomligt galet. På något sätt har jag flyttat från det värsta – Lund, Malmö, Kristianstad, Bromölla och nu på Småländska höglandet.

Idag ska jag ta det lite lugnare.

Ok, jag ska fortsätta städa och sortera, pysslar och flytta runt grejor tills de hittat sin plats, men jag ska i alla fall börja med ett fotbad. Oskar kommer för att bokföra om någon timme. Det ska bli otroligt skönt att prata med honom på tu man hand. Vi diskuterar gärna strategier i livet och ekonomi.

Nu ska jag vidare i dagen.

Ja, det känns som om jag har landat.

Och lilla Lady, himmel vad jag älskar den hunden!

Kärlek!

PS Egentligen skulle jag skriva ett inlägg om klockan som finns med på bilden, men det tar vi en annan gång.