Hjärtat

Hjärtat är en djuphavsfisk
Hjärtat är en djuphavsfisk

När ska jag hitta lugnet?

Är det inte det ena är det något annat. Idag gick jag en kort morgonpromenad med Lady, jag hämtade två flaskor med tomatsås hos en god vän till Sara vars man är italienare. Jag tänkte använda min tortellini-form. Fast när jag skulle med tåget hittade jag inte receptet och fick rusa iväg. Idag har jag invigt min frisör, min nya sådan. I två timmar satt jag i den där stolen och konverserade fast jag helst ville vara tyst.

Sedan gick jag ut därifrån och det såg ut som om jag hade en peruk på huvudet.

Suck. Jag är inte vacker (och kan inte förstå att man måste tycka att man är det – kan jag inte bara får vara den jag är) och har aldrig varit, men det här tar nog priset. Och att alla frisörer ska jobba med plattång? Platt och platt och platt…jag som har självlockar och faktiskt har Sara rätt att det är finast så. Nåja. Det är som det är och jag faller inte med det.

Däremot funderar jag på varför jag är så nojig och följer vad Janne och Sara tycker?

Det gjorde jag inte när jag var singel. Då klippte jag mitt hår som jag ville ha det och jag har haft riktigt kort (men jag tror inte någon tyckte det var snyggt) och jag har haft långt och tunt (absolut inte fint). Jag har rätt så långt och kantigt ansikte så utsläppt gör det hela värre. Nu har jag kort, som en riktig tant, i nacken och …ja, jag vet inte vad jag ska säga.

När jag kom hem gick jag en sväng med Lady.

Nu har jag duschat och tvättat håret. Faktiskt har jag bara varit nöjd en enda gång när jag kom från frissan, en gång har jag känt mig riktigt fin. När jag skulle boka tid hos henne igen (det var i Kristianstad) hade hon flyttat till Malmö.

Nästa gång ska jag våga säga hur jag vill ha det.

Nu är det i alla fall kort på ett sätt att det blir riktigt lockigt. För inte plattar jag något hår. Nu är det dags för nästa matta, för att gå från det ena till det andra. Min nya maskin gläder mig!

Kärlek!