Hopp & Förtvivlan

Jag fungrar inte utan sömn.

I morse raglade jag upp ur sängen, höll på att somna i duschen och på jobbet orkade jag bara inte mer. Eftersom vi var två i dag var det fullt möjligt att ta komp, jag gick hem och sov i lite mer än två timmar, lagade lunch och nu är jag tillbaka på jobbet.

Utan sömn är jag helt enkelt ingen människa.

Eftersom jag masserar i morgon ska jag cykla till Ica när jag slutar jobbet vid sex i kväll, Jag ska jobba nyårsaftonnatten och lite god mat när jag vaknar är inte fy skam. Annars är det segt, jag oroar mig stort inför certifieringen och det praktiska provet. Fast jag är medveten om det och försöker tänka att det kan ju inte vara så att jag inför det praktiska provet drar tre muskler som jag absolut inte kan töja – det borde vara lika stor chans att jag drar tre som jag kan likt ett rinnande vatten.

Certifieringen – ja, det är bara att sätta igång igen och plugga. Det är ju bara det att jag är så förbaskat trött efter mina 6-18-pass att jag inte orkar. Oftast är jag inte hemma förrän 18.30, det tar näst intill en timme innan jag varvar ner och sedan brukar jag äta något och diska och vips har det gått ytterligare en timme och jag är trött. Så förbaskat trött.

Egentligen vill jag bara ligga på soffan och läsa en bok. Och det är precis det jag ska göra när jag har varit i Malmö nästnästa helg. Jag hoppas bara att jag klarar mig och kan åka hem med en stor tung sten som jag lämnar kvar i Malmö och med lätta axlar och ett leende i ögonen och på läpparna.

Sedan ska jag inte göra något alls. Jag ska inte bestämma något. Jag ska bara försöka vara.

Kärlek till alla!

2 reaktioner till “Hopp & Förtvivlan”

Kommentarer inaktiverade.