Söndag – en extra dag

Jag har precis kommit hem från min promenad.

I dag hade jag inte tänkt gå något alls, men jag gjorde det i alla fall och det går allt lättare för var dag. Vågen? Jag trodde inte det var möjligt, men jag har ökat på ytterligare 8 hekto. Om jag inte visste och om jag inte mådde så himla bra av att röra på mig skulle jag vid det här laget struntat i allt vad promenader och vettig kosthållning heter.

I går åkte hela lilla släkten upp till Sara och Oscar. Vi firade att Sara fyllt 28 år och det var första gången jag träffade hans föräldrar. Det gick bra. Tror jag. Oscar blir jag bara mer och mer förtjust i, han är en underbar människa rakt igenom.

På vägen upp stannade vi och fikade, det var ganska kallt och isen låg kvar på sjön. Jag bad min brorson ta en bild av Sandra, mig och mamma – jag tycker den blev fin. Jag är glad över min realtion till mamma, jag är tacksam för att hon har levt så länge att den hann bli bra. Det är guld värt.

Något annat som var bra i går var att jag fick en stund till mina brorsbarn, vi träffas nästan aldrig. Jag åkte med dem och vi hann prata ordentligt med varandra för en gång skull. På vägen hem sa Andre ”Min faster Eva, jag är stolt över dig” och det värmde i  hjärtat även om det hela hängde ihop med en sak jag berättade för dem och som kanske inte var så mycket att vara stolt över egentligen.

I dag tog jag en annan promenadväg än normalt. Den är lite längre och halva sträckan är trist, kalla och tråkig, men sedan belönas jag med att komma in i skogen. Jag gick 9729 steg, 6,9 km och  förbrukade 342 kcalorier på tiden 1 timme och 27 minuter. Nästa gång jag har en helledig dag ska jag ta en tredje runda, det är bra att ha olika sträckor för att få ett ombyte och för att välja allt efter tid och lust.

Ute är det grått och trist. Snart kommer Therese, det känns givande. Vi ska äta lite gott och prata, med henne kan jag prata både ytligt och djupt.

Kärlek och värme till alla!

7 reaktioner till “Söndag – en extra dag”

  1. Vilken fin bild på er tre.
    Och jag kan relatera till glädjen över att få en bättre relation till sin mamma. Min relation till min egen mamma börjar så sakta förbättras efter allt som hänt i våra liv. Det är så skönt att kunna prata med henne även om det inte varit några allvarliga saker ännu så kan vi ändå föra ett längre samtal och det har vi inte kunnat på hur länge som helst.

  2. Bonita: Ja, jag tänkte när jag såg bilden att den är fridfull – eller kanske att jag är fridfull. Det är inte ofta jag lägger mitt huvud på hennes axel – jag fixar inte det egentligen. Men det blev naturligt just där och då.

    Alex: Mitt i prick, så tycker jag också!

  3. Marie: Ja, det känns bra. Jag har ännu inte nått ända fram till ”Eva” efter kursen (den tog mer kraft än jag förstått tidigare), men jag är ganska nära. Lite sol och värme så är jag mig själv helt och hållet igen.

    Kram!

  4. Moster: Kära Du – Du är i Amerika! Jag hoppas vi kan ses när du är tillbaka för jag har äntligen gått klart min utbildning. Fika?

    Och du har helt rätt, den värmer mitt hjärta.

Kommentarer inaktiverade.