Oplanerat

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med min dag.

Tankarna gick till nya datorn och varför jag inte är strålande glad eftersom jag kan hämta den i eftermiddag, jag är inte blasé utan mer nollställd på något sätt. Det är antagligen min tid som har varit, med dålig ekonomi, som slår till och förmörkar köp.

Det blev en promenad för att kasta på återvinningsstationen, sedan gick jag en sväng ner till Ivösjön. Solen strålade och på vägen hem gick jag inom Ripps, det är en butik som säljer dyra kläder för damer. Jag har säkert gått inom där tio gånger och aldrig hittat något som passat mig.

Eftersom jag fick ett presentkort för över ett år sedan tänkte jag att en bra bh borde finnas i deras sortiment med tanke på att min döda moster handlade där och hennes byst var gigantisk. Men  – nej, det har aldrig funnits något i storlek 75 cm och stor byst.

Jag har letat efter en bra bh i åratal, även specialaffärerna har inget till mig. Om man har stor byst ska man vara stor även runt om eller ha en fast byst av den typ som implantat ger (d.v.s att man kan ha små söta axelband som inte skär ner i axlarna eftersom brösten inte behöver något stöd alls).

Nåja, idag gick jag in på Ripps igen och provade en klänning som jag bara var liten nyfiken på – och minsann satt den som gjuten och var fantastisk kvinnlig och fin. Jag provade en jacka till, en sorts bolero i rosa jeanstyg och det blev pricken över det hela.

Det var fint.

Då återkommer problemet. Pengarna. Jag har inte kvar så att det räcker av min lön, jag har pengar jag kan ta av i den lådan där jag sparar till den dyra duffeln, jag kan ta av mina sparpengar, jag kan ta av mina TLS-pengar. Det är bara det att det trixet sitter kvar sedan tidigare – det känns nämligen som att handla för pengar jag inte har.

Alla de där gömmorna är ju redan bokmärkta till duffeln, till pensionen, till golvet som ska läggas.

Jag vill – nog – gärna ha det, jag får helt enkelt avstå från Marimekko-klänningen (jag skulle ändå inte gå omkring i en långklänning) och komma på någon bra lösning. Kläningen var dyr, den kostade 1400 och jackan 1200. Jag har ett presentkort på 500, men det är mycket pengar ändå.

Det är en sorts ”problem” som jag hatar, att jag inte vet hur jag ska göra. Mitt samvete kommer att plågas om jag köper kläderna med ”lån” från någon av mina sparkonto. Jag funderar på om jag kan lämna presentkortet som en sorts pant och betala resten på fredag när jag får lön? Fattar ni hur löjlig jag känner mig? Femtiofem år och kan inte reda upp en sådan här töntig fråga på egen hand.

Jag ska ringa min mamma och småprata, fast hon får slag om jag säger att jag tänker köpa något så dyrt.

Det här inlägget postades i Min klädkammare och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Oplanerat

  1. Tintomara skriver:

    Köp. Ta från TLS-kontot (det ÄR ju lyx!) och sätt sen in pengar på det igen när du får lönen – om du vill. Det vore dumt att inte köpa när det känns så rätt! Och det är nog bra att sätta upp regler för sig, men de regler man satt upp själv kan man också bestämma sig för att strunta i om det plötsligt skulle bli vettigast!
    Förresten kan du ju gå in på Skatteverket och se om du får tillbaka på skatten, ifall du inte redan gjort det. Där har du kanske till kläderna!
    Och du är inte dum. Det är väl bra att man tänker efter innan man gör större köp! Vi ser ju på Lyxfällan hur det går om man inte gör det! ;-)

  2. Turid skriver:

    ha ha.. blir full i skratt när du skriver om dina bh-bekymmer, för mig är det precis likadant fast tvärtom. Jag har a-kupa men kräver 80 cm runtom, vilket är en hopplös kombination. Jag känner mig absolut inte stor men jag är tydligen bred över ryggen, om du bara anar så många ggr jag önskat att jag kunde få på mig en bh på 75cm… men se icke.

    Visst är det tråkigt att inte kunna köpa ens en bh utan att leta ihjäl sig, jag äger just nu 2 (!) stycken för jag hittar bara inte något.

    /turid

  3. Freja skriver:

    Känner igen mig i BHn fast jag inte varesig är så smal runtom eller har så stor byst (75C/80B), men axelbanden är nästan aldrig tillräckligt stabila och mjuka…
    Jag håller med Tintomara, låna av dig själv och betala tillbaka vid lön.

  4. Tintomara skriver:

    Jaha, då kan jag alltså vara glad att bysten har växt i proportion till det andra fläsket, så det åtminstone finns BH-storlekar som passar! Ingent ont som inte har något gott med sig! ;-)

  5. EvaP skriver:

    Kära Fina Ni: Jag har naturligtvis inte kunnat sova i natt på grund av den här klänningen. Jag har slumrat och vaknat om vartannat och klänningen har lurat varje sekund.

    För jag gick och köpte den i går. Både jackan och klänningen.

    Felet med mig är att jag skäms för alla de som inte kan köpa en klänning för 1400 och jag skäms för de som lyfter på ögonbrynet för att det är normalt för dem. Sedan skäms jag för att jag skriver om det öppet. Det var nära att jag raderade inlägget sent igår.

    Klänningen finns hemma hos mig och jackan likaså. Jag är på jobbet just nu och för tillfället känns det ok. Jag tog presentkortet på 500, jag tog 200 från en låda där jag stoppar pengarna som jag ibland får om jag masserar vänner, jag tog 500 från mitt lönekonto (de sista kronorna där) och resten från mitt TLS-konto.

    När jag berättade för min mamma höll hon på att ramla av stolen och slå skallen i spisen, hon tycker att jag hellre skulle köpa tre klännignar på H&M istället för den här dyra.

    Jag önskar jag hade någon som sa att det var ett bra köp och att jag var värd det och att jag gör rätt.

    Puss på Er!

    Jag ska nog reda upp det här till slut.

  6. Tintomara skriver:

    Men du har ju oss!!!
    Vet du, en gång när jag var ung gav jag mig själv köpstopp på kläder för jag tyckte det blev så trångt i garderoben och att det fanns bättre saker att lägga pengar på. (Mitt första barn var rätt litet då.) Och det gick bra… tills jag fick se en underbar kjol med väst i jeanstyg med applikationer, band och broderier och indianpärlor. Hela dressen var så Tintomara så att det skrek om det. Jag väntade länge och väl och försökte komma över min vilda förälskelse i denna dress, men till sist köpte jag den förstås. Och milde vilken användning jag fick för den! För jag fullkomligt älskade den och hade den jämt, nästan. jag har den än – fast den går förstås int epå mig. :-( Men om den gjorde det så är den fortfarande väldigt jag…
    Så du har gjort helt rätt!!!

  7. Bonita skriver:

    det där är en sån där skam du kan ta och lägga åt sidan.
    Du är ekonomisk till tusan och duktig på att spara och planera så har du pengar över till en sådan sak så finns ingen som helst anledning att skämmas.
    Får vi se?

  8. EvaP skriver:

    Tinto: Jag tänker på de två gånger jag handlade förra året, det var fint och jag minns det fortfarande. Istället för att handla lite varje månad köpte jag något önskat, en gång på våren och på sommaren. Jag längtar tills jag kan använda de kläderna igen.

    Bonita: Jag önskar att det blir bättre med skammen. Tack.

  9. Bonita skriver:

    ibland får man öva på att inte skämmas.
    kram

  10. EvaP skriver:

    Bonita: Ja, jag får väl göra det. Jag hoppas du förstår vad jagmenar.

    Kram!

  11. Bonita skriver:

    Jag förstår vad du menar, Eva! Det är inte lätt att ändra ett tankemönster man haft i många år. Jag kämpar själv med det.

  12. Bonita skriver:

    Förlåt.
    Glömde.
    Kram ;-)

Kommentarer inaktiverade.