Godmorgon

Något av det mest påfrestande.

I mitt arbete är de nätter när det är service. Det väller in ärende, det är massor av tekniker som gör olika saker vid olika tidpunkter, telefonerna ringer i ett och jag måste besvara frågor där jag inte är hundra procent säker på svaret. Dessutom pågår det i tolv timmar utan paus. Jag är döden trött och gråtfärdig varje gång jag kommer hem efter ett sådant pass. Av någon anledning har jag och Anki hamnat i ett flöde som gör att vi jämt jobbar på de här helgerna.

Jag vaknade i alla fall fullt frisk, det är en positiv sak.

Mina tankar gick till Sara och mina föräldrar, de träffas i dag för att fira Saras födelsedag. Mina föräldrar har fyllt 80 år och jag tycker det är starkt gjort av dem att åka trettio mil  dit och sedan, efter några timmars umgänge, sätta sig i bilen och göra samma resa tillbaka. Åldern och krämpor gör att de inte är speciellt rörliga och pigga.

Min mamma och jag tänkte åka upp till Sara när det blir lite varmare. Det gjorde vi förra året också. Vi startar tidigt på morgonen i min fars bil och har tid för prat som vi annars inte ger utrymme för. Där sitter vi i samma bil bredvid varandra och det är oundvikligt att samtalen kommer in på saker som annars lätt kommer i skymundan.

Vi hade en fikakorg med oss förra gången, det var trevligt. Jag hade till och med packet ner min mosters två återstående kaffekoppar från hennes bröllopsservis, den som hennes man tappade när de skulle flytta och botten på kartongen gav vika.

En nyhet i dag är att jag långsamt har börjat glädja mig åt min dator. Jag skrev om det i går att allt över åttahundra (i alla falla på ett ungefär) får mig att tappa greppet på ett subtilt sätt. Det tar tid för mig att hämta mig, att börja glädjas. Faktiskt kan jag ta tiden eftersom jag hämtade den på posten i tisdags eftermiddag, i dag är det söndageftermiddag. Fem dagar är ett bra mått för mig att ta tillbaka lugnet och släppa ångesten över ett dyrt köp.

När jag skriver ångest är det inte ett rätt ord, snarare är det en sorts oro som dyker upp oanmäld och icke önskad. Ångest är något helt annat och alltför lättsamt använt numera av både mig och andra.

Nu ska jag bädda rent min säng, jag har lagt ut kuddar, täcke och madrasskydd på balkongen. Solen skiner  och skänker energi och vinden vädrar ut ordentligt.

Kärlek till alla!

PS Bilden föreställer landsvägen jag cyklar på vägen hem från mina föräldrar, till vänster skymtar tjänstebostäderna som tillhör Trolle-Ljungby slott och i bakgrunden en byggnad som är en sorts värmecentral till slottets byggnader.