På väg

Jag ska strax borsta tänderna.

B kommer och hämtar mig lite över nio och efter healingen kommer C och kör mig till närmaste busshållsplats. I lördags på jobbet fick jag frågan av Louise om jag inte kände mig låst utan bil. Svaret var förstås ”nej”, för mig innebär en bil ett ansvar och kostnader jag inte vill ha.

Fast i dag ska jag till världens ände och där går inga bussar.

Varken dit eller hem. Jag som är en tåg- och bussälskare får ge mig, och visst önskar jag i dag att jag hade en egen bil men jag betalar  för de som jag då och då frågar om support.

Jag har plockat fram vårkappan, det låter tantigt men jag har världens finaste vårkappa inköpt på Gudrun Sjödén. Ett bra köp både när det gäller kvalite och pris, det gör att jag inte önskar mig någon annan. Ett utmärkt exempel på att köpa det man önskar och hellre spara till något som kostar mer om det är det man egentligen vill ha eller avstå om det bara finns chans på det nästbästa.

Nu ska jag borsta tänderna och sminka mig, det är roligt med den nya rougeborsten. Tramsigt och barnsligt för en del, men för mig rena rama lyxen. Det är till och med så roligt att jag sminkade mig när jag skulle till nattpasset i lördags.

3 reaktioner till “På väg”

  1. Om bil tänker vi olika. Jag älskar friheten i att kunna ta mn bil när jag vill och åka vart jag vill. Fast så klart jag skulle kunna vara utan kostnaden… ;-)

  2. Vi var utan bil i tretton år, det var kanonskönt! Att slippa oroa sig för att den skulle gå sönder och kosta massor….

  3. Tinto: Jag hade tyckt det varit trevligt med en bil, men jag är helt säker på att jag föredrar att behålla de pengarna till annat. Ett val, en prioriteringsfråga – plus att det beror på hur man bor. Vilket också är ett val.

    Freja: Just exakt så! Jag har bara haft 5000-kronorsbilar. De går sönder jämt, de startar som de vill och jämt oro och kostnader. Jag bor så att jag oftast inte behöver en bil, det fungerar så bra utan – vilket jag är glad över.

Kommentarer inaktiverade.