Ensam & Rastlös

När jag vaknade i morse kände jag mig ensam och rastlös.

Det var ingen bra känsla. Efter tre dagar med dotter och måg skulle jag njuta av att vara för mig själv. Fast det blev inte så, istället infann sig den känslan jag kan få om jag är ensam när det är storhelg och i kombination med att solen skiner – den där att jag är hemskt ensam. Det är jag ju också, men till större delen älskar jag att rå mig själv.

Jag ringde min mamma och undrade om jag fick landa hos dem om jag tog en cykeltur. Därför cyklade jag i lugn takt till mitt föräldrahem och där drack jag en kopp kaffe och försökte få pappas påfågelfjäril på bild. Det var inte lätt. I fredags, när jag städade hos dem, lurade den där fjärilen mig ganska ordentligt.

Men i dag gick det vägen, nu finns den på bild.

Jag och mamma hade några fina timmar tillsammans, vi pratade och diskuterade på ett bra sätt. Inga hårda ord eller irritation från henne för att jag inte förstod vad hon menade. Cykelturen hem var lika underbar och nu ska jag njuta av kaffe på balkongen i strålande sol innan jag fortsätter att redigera barnboken.

Till Valborgsmässoafton ska den vara klar.

Min känsla av ensam och rastlös har bytts ut mot ett inre leende. Det känns fantastiskt och jag är tacksam och glad.