Skift

Min dotter säger att de inte ska fira hennes sambo när han fyller år.

Det är ok tycker jag, själv tänker jag välja bort min 55-årsdag. Ibland är det annat som kommer imellan, människan som fyller år är ju ändå älskad och omtyckt. Jag och mamma tänkte åka och hälsa på Sara i slutet på den här månaden eller i början på nästa, eftersom jag arbetar skift kan vi åka en dag mitt i veckan – men det vill inte Sara för hon vill att vi ska träffa hennes sambo. Därför är vi hänvisade till en lördag för min mamma vill gärna ta den utfärd hon och min far alltid gör på söndagar.

Ja – så var det mina skifttider.

Och att annat som bröllop och studentexamen för vänner och släkt kommer imellan. Det blev den 2 juli och Sara är förstås jättebesviken, men jag känner också att de senaste åren har vi glidit ifrån varandra en aning – inget konstigt alls med tanke på att hon är sambo, vuxen och bor trettio mil bort – och det gör att jag kan avskärma mig från hennes suckar.

Jag skulle kunna ta en semesterdag men om jag tar ledigt en dag så går det två semesterdagar till det eftersom vi har en kooficient som räknas in. Det är besvärligt och jag vet inte på vilket ben jag ska stå på, men också att jag vänder det ryggen. Jag kan vardagar och jag kan helger, min mor kan inte söndgar, jag vill inte ta en semesterdag och min dotter vill inte vardagar. Ok, då får vi finna oss i det.

Annars har jag varit vaken sedan tidigt igen. Jag vet inte om det är b-vitaminerna, eller mitt ryggonda som inte vill ge med sig,som får mig att vakna allt tidigare. Jag gillar det. Att vakna tidigt. Jag har småstädat och tänker hela tiden att jag ska kasta mer, städa undan mer.

Bara antalet värmesljushållare fyller två skokartonger, ytterkrukor har jag kastat och kastat och ändå känns det som om jag dränks i dem. Jag vill inte ha en massa saker att hålla reda på och det känns bra för då köper jag inte heller.

Fast nu ner i tvättstugan! Kärlek till alla!

7 reaktioner till “Skift”

  1. Ja, dessa värmeljushållare! Jag har packat två kartonger, det är mest värmeljushållare faktiskt, som min äldsta dotter ska få för att sälja på loppis (om det går).
    jag kom av mig med värmeljusen när jag hade katt. han gick överallt och viftade med sin yviga svans, så det kändes lugnast att avstå. Nu tycker mitt barnbarnsbarn ibland att vi ska tända ljus och hade det ”musigt”, så det gör vi ju då.
    Vanliga ljusstakar har jag också gott om. Men de värdesätter jag lite mer även om inte alla står framme.
    Födelsedagar känns mindre och mindre viktigt tycker jag.

  2. Firar aldrig min födelsedag annat än att familjen sjunger för mig. När jag fyllt jämt har vi åkt i väg någonstans och tydligt deklarerat att uppvaktning inte önskas.
    Bökigt när det är många olika önskemål som ska försöka tillgodoses, det är inte lätt att få alla kalendrar att passa ihop….

  3. Hej!

    Men Eva, kan ni inte åka både en vardag nu den närmaste tiden och sedan även den 2Juli?

    Hälsningar
    Nina

  4. Eva, min vän!
    Inte har du bett om min åsikt men nu får du den ändå;-)
    Åk själv en lördag och hälsa på din dotter! Din mamma kan du ju ta med en annan gång när det passar!
    Kram
    Marie

  5. Tinto: Exakt, det känns mindre och mindre viktigt – snarare mer och mer underbart med en kopp kaffe på en filt på gräsmattan eller något annat superenkelt. När det gäller de där värmeljushållarna funderar jag på att bara kasta dem – jag kan inte ens minnas vilka det är som jag har stoppat ner. Det räcker ju fint med några stycken.

    Bloggtanten: Det låter spännande, det där du ska hitta på. Själv tänkte jag åka till Köpenhamn dagen innan för att eventuellt köpa mig något fint, på själv födelsedagen hoppas jag det blir fint väder för då cyklar jag till mina föräldrar och tar en fika.

    Freja: Jag tror många gånger är andras missnöje när vi inte får ihop kallendrarna något som jag tar hårdare än andra. Jag vet inte hur många gånger jag har backat bakåt och sagt ”de här dagarna kan jag, ni får välja vilken som helst”.

    Marie: Alla får gärna säga vad de vill och tänker så länge det är i en vänlig ton, och jag uppfattar dig som vänlig. Jag brukar åka ensam till Sara, det var någon gång i vintras som jag och mamma tyckte att ”vi åker och hälsar på Sara någon gång när det har blivit varmt och skönt ute, vi gör en utflykt”. Tyvärr – igen – berättade jag det för Sara och istället för en utflykt för att träffa henne och se hennes mage (hon ska ha barn i slutet på juli) så har det blivit något mycket större och jag själv känner att jag blir trött på att något enkelt som en utflykt börjar med att vi inte kan komma överens om ett datum. Normalt ses vi relativt ofta, jag planerar mina resor till dem utifrån när de är här. De var ju här i december, mars och april, jag tänkte åka i maj med mamma och de kommer hit i början på juni och jag tänkte åka upp i juli och …. ja, vi brukar få ihop det.

  6. Nina: Nej, det tror jag är omöjligt. Mamma är för gammal för att åka mer än en gång då och då. Jag skulle kunna åka ensam, men det hela är avsett som en utflykt för mig och mamma för att hälsa på Sara och så har det blivit så jäkla stort helt plötsligt.

    Jag vet inte vilken gång i ordningen jag har tänkt ”berätta inget förrän det är nästan är på dagen”.

    Det löser sig säkert. Jag har sagt vilka lediga dagar jag har och sedan får Sara och mamma bestämma utifrån det. Det är nog dessutom mest jag som tar illa vid mig när det inte går att samsas och att det som var tänkt som en utflykt med mamma och en kaffekorg helt plötsligt nästan känns som en strid.

Kommentarer inaktiverade.