Folk

Det var så mycket folk.

Att jag inte kunde ta några bra bilder inne på slottet, fast det gjorde inte så mycket för här kommer min favorit.  Om jag någon gång får chansen att skaffa mig ett eget hus ska jag har både lyktor och trollsländor i min trädgård.

Sedan mötte jag Karin.

Hon var viktig för mig när jag var tonåring. Då orsakade jag något – i min ryggradslösa tillvaro – som jag fick utstå mycket för. Alla var emot mig, ingen tänkte på den lilla eländiga tjejen. Det fanns en enda människa som inte dömde ut och bort mig. Det var Karin. I somras cyklade jag förbi huset där hon bor, jag svängde in och sa ”tack”. Hon undrade varför och det har jag funderat på. För någon månad sedan kom jag på varför – just för att hon såg på mig med snälla ögon, hon var den enda som gjorde det.

Om jag sa ”tack” i somras fick jag chansen att säga varför i dag. Det känns skönt. Otroligt skönt.

Det här inlägget postades i Konst, Personligt och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Folk

  1. Bonita skriver:

    ..jag tänker på att det måste ha känts stort för henne också, att få höra hur stor skillnad hon gjorde för en annan människa..

  2. Freja skriver:

    En sån trollslända hade jag oxå gärna haft i min trädgård, när den inte längre är en kaosträdgård alltså….

  3. EvaP skriver:

    Bonita: Jag tror det. Tänk, alla fördömde mig – själv fattade jag inget, mer än att jag orsakat stora problem. Jag var slagen till marken och då kom hon där och tittade vänligt på mig. Jag minns hennes ögon fortfarande, trots att det var snart fyrtio år sedan.

    Freja: Själv längtar jag efter en trädgård, jag surfar ofta på Hemnet – men om jag skaffar ett hus måste jag nästan ha en bil för att ta mig dit och till jobbet därifrån – då blir det inte mycket pengar över och jag vet inte om jag vill ha det så. Så länge kikar jag på hemnet. Jag vill ha ett litet hus och en stor trädgård.

Kommentarer inaktiverade.