Cykeltur

I går studerade jag vädret och visserligen skulle solen skina men blåsten skulle vara värre än i går. Fast i morse sken solen och det var så gott som vindstilla, jag packade min väska och trampade iväg till mina föräldrar. Det kanske är märkligt att göra det så ofta som jag, men jag tycker om sträckan och jag gillar att mellanlanda med lite kaffe och småprat.

Det var en av de finaste cykelturer jag gjort till mina föräldrar, jag trampade på i lugn och ro och njöt till fullo av det perfekta cykelvädret. Jag hade ingen tid att passa, jag hade inte ens sakt att jag kom med säkerhet – även om jag tolkade det i efterhand att ”i dag kommer Eva”. När jag kom fram sa mamma ”jag har väntat i en timme på dig”. Jag blir lite stressad av sådant, jag försöker hela tiden berätta och vara tydligt att jag kanske tar en annan väg eller stannar en stund någonstans i skogen. Det är helt obegripligt för min mor.

Kossorna har blivit utsläpta här nere i Skåne. De verkar också njuta för full.

Det finns lamadjur (eller är det alpacka?) någonstans mitt i skogen. De är nyklippta och verkar njuta av grönskan, blandskogen och det lugna läget.

I trädgårdslandet hade vitlöken tittat upp, hela tio centimeter på sina ställen. ”De ska planteras på hösten”, hade min bror sagt. ”Jaha”, säger jag. Pappa klippte gräset och jag satt i hamocken med mamma och småpratade. Hon blev ledsen på mig. Allt oftare berättar hon med stor bitterhet vad som hänt både förr och nu. Jag sa ”ni är så olika och ni triggar igång varandra” – då blev hon ledsen, för i hennes värld håller hon tyst och hon är martyren och hon är den som lider.

Efter någon timme trampade jag hemåt igen. I dag cyklade jag förbi min gamla skola, vidare genom Östra Ljungby, Tosteberga och Nymölla. Det är himla fint, med små hus med vasstak, hus som skulle kunna komma från Bröderna Lejonhjärtas Äppeldalen (?), snickarglädje och annat fint.

Nu ska jag dricka kaffe, fundera lite och sedan är resten av kvällen min egen. Det blev en fin lördag, inklämd mellan två arbetspass.