Lunch

I går funderade jag.

På mitt jobb och hur mycket jag trivs där. Ok, det är otroligt stressigt och jag har mer än en gång varit nära att resa mig upp och skrika ”nu skiter jag i det här, nu får vem som helst ta över för jag går och ni ser inte mig mer”.  Vi är tre grupper och jag tillhör den gruppen som hela tiden har att göra.

Jag älskar det.

Ok, ibland kan jag bli avundsjuk på de andra som sitter och småpratar eller surfar, men när det händer mig går tiden i snigelfart. I går var det mycket, jag var enda ordinarie personal och op-sidan behövde support med en övervakningsskärm. Jag satte mig ner och visade för J hur man skulle gå tillväga. Sedan supportade jag andra gruppen med ett problem i ett av våra övervakningsverktyg. Då sa Louise ”tänk att du är så glad när du har så mycket att göra”. Det var fint och värmde mig gott.

Jag vill vara glad, hjälpsam och rar.

Numera tycks samhället uppskattar människor som trampar fram och över, jag tycker att rar och hjälpsam är fint och att det inte är detsamma som att vara mesig. Om någon i min omgivning tycker jag är glad och ordentlig i mitt jobb ser jag det som ett beröm. Varje år får jag frågan om min karriär från chefen (jag skriver chefen, det är egentligen en ny vart tredje eller vartannat år), jag har under alla år inte svarat på den frågan och de gånger jag har gjort det har jag fått andra förslag tillbaka och de där ”andra förslagen” har blivit nerskrivna.

Saken är den att jag är tillräckligt drivkraftig för att ta mig dit jag vill om jag vill ta mig någon annanstans.

I år sa jag ”jag vill inte göra karriär, jag vill vara kvar på dm-sidan och bli riktigt bra”. Däremot kom jag överens med chefen att jag skulle lära mig 40 nya saker under året. Det var mitt förslag och jag såg att hon skrev ner det och log. Leendet kunde jag inte tolka, men jobbet har blivit mycket roligare sedan dess. Jag skriver nämligen upp de där nya sakerna och jag är ivrig att verkligen förstå. Just nu är jag uppe i 21 punkter och jag har gott om tid för de andra 19.

Nu sitter jag med fötterna i ett fotbad.

Kaffekoppen står bredvid mig, jag har Gudrun Sjödéns katalog på anda sidan och jag har önskat mig fritt vad jag vill ha. Vis av erfarenheten vet jag att många gånger är det som jag älskar i katalogen inte lika fint i verkligheten eller att det på mig är för kort (vanligast) eller sitter skärningen för brösten för högt (jag vill inte ha stora bröst, men det är bara att inse att så är fallet) eller är det rent visuellt inte lika tjusigt som i katalogen.

I morgon är det lön. Tjhohej!

Jag gör som vanligt och sparar 20 % av nettolönen och 50 % av övertid eller extrapengar. Det är bra för när jag i efterhand tänker ”var försvann de pengarna”, vet jag med säkerhet att största delen finns på mitt sparkonto. Fint, samtidigt som mitt personliga drag av ”allt eller inget” får hålla sig på mattan och att det känns som om jag både har kakan och kan äta den.

Nu ska jag fila fötterna, smörja dem mjuka och sedan sova någon timme innan nattpasset.

Kärlek & Klänningar till alla!