Solbränd, urlakad och hemma

I helgen var jag och byggde en shamantrumma.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag var mer social, men jag blir urlakad av att umgås nästan dygnet runt i två dagar – ja, det räcker faktiskt en hel dag för att jag ska känna mig matt och tom på energi. Det var trevliga människor på kursen och ingen skugga ska falla över dem, men det är min bakgrund som slår till.

Människors kroppsspråk tycks jag tolka för ofta, deras sätt mot mig undgår mig inte och jag tvingar mig till att delta för att inte anses som en kuf. Dock har jag en trumma och den har ett rejält ljud. På bilden syns handtaget och trumramen, självklart ska jag visa min trumma på bild när den är invigd.

Jag måste nämligen stränga om den, det gick fel när jag spände fast handtaget och det tänkte jag göra i kväll, i morgon är den klar att lastas på cykeln för att jag ska kunna trampa iväg till en speciell plats och inviga den.

Människorna på kursen var alla – utom jag och en till – sådana som gått mängder med kurser och alla var de väl insatt i olika riter och riktningar inom den är världen. Det fanns några spiritalister, några som kunde allt om Freja och sjöng och dansade till hennes lov framför lägerelden – själv var jag en ”stel svensk”, fast jag deltog i en dans och några sånger.

Det är en spännande värld.

Nu är jag hemma i det dagliga livet och jag måste hämta kraft, jag är helt tömd på energi, precis som jag brukar när jag varit iväg på kurs. Bilden visar träramen och träklykan som fungerar likt ett handtag.

Kärlek till alla!

2 reaktioner till “Solbränd, urlakad och hemma”

  1. Jag tycker det låter superhäftigt! Sen skulle jag varit som dig, ”stel svensk”, och inte riktigt kunnat ge mig hän. Inte ens när de sjöng min lov ;-)

  2. Freja: Ja, vi sjöng om dig. Några av deltagarna pratade med stor inlevelse om Freja, de kunde detaljer som jag blev imponerad av. Fast ”stel svensk” är ju uppfunnit av de som inte är stela och som tror att vi är småsinta och tycker de är tokiga – när vi i själva verkat uppskattar andras sätt att vara hur mycket som helst.

    Jag är ju bara obekväm i att sjunga och annat, men jag gillar ju de där Freja-damerna.

Kommentarer inaktiverade.