Anita Wikander

Jag har läst tre böcker av Anita Wikman.

En av dem hittade jag på Adlibris, de verkar svåra att få tag i, själv har jag lånat på biblioteket. Tänk vad mycket bra böcker det finns bland alla dem som står uppradade i hyllorna och som jag går förbi!

Anita Wikman har skrivit flera böcker, men de tre jag har läst är Kråkvals, Kråkögat och Vingklippt. De handlar om fattiga familjer i Finland i slutet av 30-talet med hotande lungsot, svält och sprit. I centrum står familjen Lundmark med med mamma Ella i centrum. Ella är ohjälpligt förälskad i sin man, Einar, han är en suput och otrogen med jämna mellanrum.

De har en hög med barn men det är Lasse och Tita som jag fastnar för.

Tita är den yngsta av barnen Lundmark, av någon anledning blir Einar extra förtjust i Tita av de barn han har med Ella. Trots att hon protesterar och Ella försöker övertala honom ska flickan sova hos honom. Det blir precis vad man inte vill att det ska bli, det sker övergrepp som uppdagas när Ella ligger i barnsäng och barnmorskan är på plats.

Tita har sin stora tröst i Lasse, den bästa av bröder.

Ella har flera vänner på Vallbacken, de fattigas plats i staden. Det blir naturligt för Tita att springa till en av Ellas vänner när Ella håller på att bryta ihop på grund av att Lasse är ute i kriget. ”Alma! Mamma bara gråter och gråter…”. Det finns flera scener i böckerna där kvinnorna ställer upp för varandra, som när Almas yngsta flicka dör i lungsot.

När Lasse ska ut i kriget igen måste Tita säga hej då till sin storebror.

Hon hinner se tårarna som glittrar mellan hans svarta ögonfransar innan hon sekundsnabbt lyfts mot ljuset.

Hisnande känner hon vinddraget och när hon kipande efter andan ser ner i hans uppåtvända ansikte suddas Ella och alla de andra på perrongen ut av ömhet i hans blick där hon en bråkdel av en sekund åter en gång Är och Blir och Finns till.

Jag tycker om att läsa böcker där människor kämpar, som familjerna på Vallbacken. Det var med nöje jag läste om deras svårigheter (det låter märkligt, men jag kände med deras kämpande att få vardagen att gå ihop), men det finns också undertoner om hur både samhälle och staden förändras under tiden innan, under och efter kriget. Hur fabriker blir attraktiva arbeten och normerna blir annorlunda.

Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Anita Wikander

  1. Freja skriver:

    Det låter som en bra bok, en bok som jag skulle läst om jag fortfarande var ung. Men jag har blivit så bekväm i mitt läsande, jag vill inte längre ha böcker där jag måste tänka och fundera, jag vill ha böcker som jag kan plöja igenom och sen gå vidare till nästa….

  2. eva skriver:

    Freja: Alla är vi olika, själv har jag funderat över varför jag tycker om de där romanerna som berättar om hur folk sliter och till slut får det bättre…

Kommentarer inaktiverade.