Älsklingen

Ja, det här är min favoritklänning för i sommar.

Det var faktiskt med bävan som jag köpte den, för jag har tendens att välja lite tantiga klänningar och det är ju näst intill en städrock. Fast jag har älskat den sedan jag kom hem med den.

I dag satte jag på mig lite mascara och läppstift, sedan tog jag bussen in till Kristianstad. Jag mötte en kvinna som miste sin man för två år sedan och hon berättade för mig hur jobbigt det var för hon visste inte ens hur man betalade räkningar. Hon var lite mer än tio år äldre än mig.

Vilken hemsk tanke!

Att inte ha den minsta koll på huslån, hur man betalar räkningar och annat praktiskt. ”Om jag stod och vispade såsen kom han och tog över, han städade också”. Jag vet inte om jag ska ömka kvinnan eller jag ska bli förbannad, det borde vara straff på att ta över allt, allt låta någo annat slippa ansvar för allt.

I Kristianstad blev jag inte långvarig. Jag var inne på Parfymeri 1 och köpte rengöring till ansiktet från Kanebo. Det kostade ungefär tio gånger mer än det som jag fram till något år sedan köpte på Apoteket. Det är ett val jag gör. Utan alkohol, utan en man att betala för, utan bil, utan tobak kan jag lägga ner pengar på det jag själv vill.

Aldrig mer i hela mitt liv kommer jag att betala för en man eller ha gemensam ekonomi. Never. Ever.

Jag var en sväng på Teapoot och köpte rött chaite och grönt te med smak av lime och citrongräs. Äntligen! Jag har glömt att gå dit de senaste gångerna jag varit i stan, istället köpte jag te på Ica. Fast det är som med kaffet, smakar illa när jag vant mig vid goda hela bönor och gott te.

Träningsvärken har slagit till, inte så farligt i armar och axlar (men det är lite ömt), däremot i rumpan. Åhh…underbart! Jag fick ett ”aha” i går när vi gjorde marklyft, nämligen att det känns ordenligt i låren strax under rumpan om man bara putar ut med den ordentligt (det var instruktören som puffade på ”ut med rumpan”).

Vi gjorde – förstås – utfall och jag kände en oro komma, de senaste åren har jag inte fixat det för knäna har skrikit om nåd, men med de nya iläggsulorna från ortopeden gick det som en dans. Jag tror att det här är den rätta träningsformen för mig.

Nu ska jag njuta lite av småsaker som jag ska fixa, en halv kopp kaffe återstår. Jag ska fundera på om jag ska ta bussen ner till Brösarp i morgon för att gå en del av Österlenleden eller om jag ska åka ner till Malmö och kolla om Gudrun har några fina klänningar till salu.

Puss & Kärlek & Värme till alla som vill ta emot!

3 reaktioner till “Älsklingen”

  1. Klänningen är superfin och verkligen inte tantig, snarare känns den ung tycker jag. Du är jättefin i den!

    Jag, som flyttade hemifrån vid 16 års ålder och inte flyttade ihop med nån man förrän jag var nästan 30 känner ångest över att vara i hennes situation. Att alltid hjälpa, aldrig låta någon ta eget ansvar är den värsta formen av förtryck, för den döljs i en falsk välvilja. Det är att förminska andra, att inte låta dem vara vuxna och själva ta ansvar för sitt liv.

    Jag älskar te och köper allt mitt te i specialbutik. På jobbet har jag två till tre sorter med mig och brygger med tekula i jättekopp. När jag reser och får hålla mig till tepåsar längtar jag hem till mitt te…..

    Jag skulle oxå behöva nått gym i närheten med lite olika formar av träning, men som det är nu måste jag in till stan och då blir det för omständligt. Jag tränar med ett av våra TV-spel hemma i vardagsrummet i stället, då kan jag träna precis när det passar mig och kan duscha hemma i lugn och ro. Så får jag finna mig i att ungarna sitter och fnittrar åt mig…..

  2. Kjolen er jo så absolutt din stil Eva, og en skal jo følge sin stil, synes nå jeg, da :-)
    Ville forresten prøvd Conversene til, kanskje den da får et helt nytt uttrykk?

    Er ikke enig i at det nødvendigvis trenger å ligge falsk velvilje bak det å gjøre andre hjelpeløse. Skal jo ikke så mange år tilbake i tid før dette var en ganske normal rollefordeling i mange hjem. Ser at min mann og jeg faktisk også har en ganske tradisjonell rollefordeling og at han styrer mye av det økonomiske. Men det er da ikke hans feil at jeg ikke går mer inn i dette selv, det er da helt og holdent mitt eget ansvar sånn som jeg ser det.

    Ha en fortsatt flott ferie Eva, er det Mulberryvesken du skal kjøpe i København?

  3. Freja: Ja, jag fick världens ilska i mig – både på henne som låtit sig förtryckas och av mannen som fixat allt. Det är nog inte ovanligt i den åldern som dagens pensionärer befinner sig i – eller kanske lite äldre än nyblivna. Hon är inte den första jag har pratat med som sagt samma sak, att de står helt handfallna och inte känner till något om gemensam eknomi eller att de t.ex är utan körkort för mannen har kört dem dit de har haft behov av att komma!

    Otroligt otäckt.

    Tepåsar…ja, här är en till som ibland får hålla sig till tepåsar och jag fattar inte att det kan smaka så illa, alltså te som te? På Ica blir jag gärna lurad av de snygga förpackningarna och så tror jag att jag kan dofta mig till hur det smakar. Jag blir lika lurad varje gång.

    När det gäller gym och träning tror jag att man får se livet i olika delar. Det handlar om pengar, om familj som man måste visa hänsyn till och om läge och tillfälle. Själv skulle jag inte hålla ut och träna regelbundet om det var för knepigt att ta sig till gymet. Mitt gamla gym tog bara några minuter att cykla till och det nya träningsstället är ungefär lika långt. Det är enkelt för mig att lägga in träningen genom ”hem och byt om, fyll flaskan och cykla några minuter sedan är jag där”.

    Merete: Nej, jag tror också att det har med generationer att göra – men ändå, dagens kvinnor är upplysta och jag vet att mina föräldrar har gått på flera informationsmöten om pensioner och försäkringar. Det är mycket bekvämlighet som ligger bakom det hela, men för mig som alltid fixat allting på egen hand blir alldeles tokig.

    Tänk, där dog mannen knall och fall och hon får ha vänner och barn till att betala räkningar, ordna med eknomin och annat. Hur kan man bara låta sig t.ex skjutsas till väninnor och aktiviteter, finns där ingen egen kraft att ta sig till ställena eller hålla kvar i vispen och vispa såsen på egen hand? I det är fallet kändes det som om kvinnan var lat – hon lät mannen städa och ha kontroll över allt.

    Nåja, vi dömer efter hur vi själva tycker och tänker och jag har mycket svårt för att låta någon annan ta över – det är helt otänkbart för mig. Jag vill inte heller själv ta över någon annans liv, för mig är ett av kraven att en man ska driva sitt eget liv framåt. Det är både ekonomi, intresse, vänner och annat. Jag har ingen lust att ansvara för någon annans liv.

    Kram!

Kommentarer inaktiverade.