Lycklig

I dag hade jag tänkt ta tåget till Malmö.

För det passade bra in i min almanacka. Fast det tog emot i morse, både mentalt och med träningsvärk efter styrketräningen i måndags och spinningen i går. Eftersom jag är hård mot mig själv och allt som har sagts ska göras också ska göras krockade själens alla hörn med varandra.

Fast jag kom på att i morgon ska det regna och i dag var det perfekt cykelväder.

Därför tog jag min cykel och trampade till mina föräldrar, utan att ringa först. Jag tycker det är respekt att först ringa och höra ”är det ok” även om de alltid säger ”kom du”. Det var fantastiskt väder, fjärilarna dansade chacha och en och annan trollslända svirade rundor. Jag plockade lite hallon i skogen.

När jag kom fram till mina föräldrar hade pappa lastat skottkärran full av kvistar och löv från en häck han hade kapat. Jag frågade om jag skulle köra åt honom, men han tackade nej med ”du bara välter med den”. När han stannade för att pausa frågade jag igen och mycket vänligt lirkade jag honom till att försöka. Han tror aldrig, precis som min mamma, att jag kan klara något.

Självklart kan jag köra skottkärra, jag begriper inte att de alltid ska tro litet om mig. Jag körde kärran i en sjujälva fart, pappa hängde inte med. Men strunt i det, han fick ge sig i alla fall. Och på köpet fick jag uppleva två fantastiska kommentarer till mig från mina föräldrar.

Min mamma behövde hjälp i trädgården, jag plockade fram redskap och tog sedan bort allt gräs mellan plattorna på deras uteplats, det har nog inte blivit gjort under de senaste tio åren. Min mamma orkar inte och pappa sätter annat före. I tre timmar låg jag på knä och karvade gräs, sopade, kastade och sedan ställde alla stolar och blomsterlådor tillrätta.

Det blev jättefint!

”Jag blev så glad när jag såg att du kom”, sa min mamma under eftermiddagen och när jag skulle cykla hem igen sa jag till min far ”nu får du gå och titta på plattorna”. Han log, jag såg glimten i ögonen, och sa med stor inlevelse ”det blir så fint så fint”.

Det här är en dag som går till historien. Precis som när jag fyllde år för två år sedan och de skojade med varandra, det värmer ett hjärta hos någon som sällan sett dem vara rara mot varanda (läs: aldrig). Så….den 6 augusti 2009 och den 27 juli 2011 är dagar jag kommer att minnas, i dag för att jag fick två riktigt fina kommentarer av mina föräldrar.

Nu njuter jag av kaffet, är behagligt trött och ska strax trampa till Ica för att köpa youghurt till mina hallon och blåbär som jag plockat samt lösa ut ett paket som väntar på mig.

Det är här är så gott som en perfekt dag, jag har ”viktat” mina dagar för att få fram ett mönster och av tio möjliga är det här en nia. Inte illa! En skön och fin semesterdag.

3 reaktioner till “Lycklig”

  1. Du skriver så att din glädje letar sej ut genom min skräm och får även mej att må bra. Tack! :0)//E

Kommentarer inaktiverade.