Drömmer och funderar

garden

Jag drömmer om hur mycket jobb jag ska lägga ner på stugan i vår och sommar.

Mycket kraft och energi ska förvandla min trädgård till något fantastiskt. Allt är möjligt. Tidigare idag stannade jag upp i lägenheten och tittade mig omkring. Om Janne ändå ska komma ner och hämta mig innan jul kan han lika gärna ta med släpkärran så jag får en del grejor med mig. Eller ska jag låta det stå kvar? Jag tänker på mina lampor, korstolen och en del böcker. Ska jag ta med dem upp? Eller inte?

Vad säljer bäst, en lägenhet som är möblerad eller en som inte är det?

Eller kanske det inte har någon betydelse. Nu är klockan halvfem på morgonen och jag ska snart gå hem och sova. När jag vaknar är jag ledig på eftermiddagen och hela dagen i morgon. Alltså…jag längtar verkligen. Det känns som många veckor sedan jag hade en dag för mig själv.

Fast det där med lägenheten – skriv gärna era tankar om möblerad eller inte. Har det någon betydelse? Och hur ser det ut om det är så gott som tomt på alla fina saker och så står resten kvar?

Kärlek!

Första drömmen

gardebb

garde

g111garden111

111garden111

111garden11

111garden1

111garden

Alla bilderna kommer från Pinterest, här kan man följa länken och hitta bilderna.

När jag tänker på mitt nya liv.

Då är nog första tanken barnbarnen, brasa och ett lugn. En annan första tanke är trädgården, de konkurrerar de där ”första tankarna”! Jag har längtat i hela mitt liv efter en trädgård, sedan fick jag odla på pappas premisser i hans trädgård och så fick jag en egen. Det stora kruxet var att kunna plantera och försöka få växterna att överleva när jag inte var där på några veckor. Allt det där faller nu på plats. En egen trädgård som jag kan vara i hela dagarna. Hela dagarna!

”Read my lips”…hela dagarna!

Jag ska börja med att gräva upp ett större land och sedan får Janne sätta mer staket som en förlängning av det som redan finns. På nya delen kommer jag att odla potatis. Flera sorter. Jag kommer att lägga mer plattor som gångar. För att inte tala om hallonen. I år gav de mest skörd när jag inte var där. Det skulle vara lätt att tro att jag kan odla mer och leva billigare på det sättet, men det är en utopi. Lätt att säga och tro på, men det stämmer inte. Men lusten att odla och kunna sköta om hela tiden fyller mig med stor glädje.

Lady. Lilla fina Lady.

Jag har ju sagt att jag ska ta jägarexamen när jag flyttar upp och nu har jag anmält mig till en kurs. Det blir lite stök i början för den börjar redan i november och då är jag här i Skåne. En annan sak jag har sagt till allt och alla är att jag ska köpa en egen hund, en valp hade jag tänkt men det kan lika gärna bli en vuxen hund som behöver tas om hand. När jag pratade med Janne idag sa han att jag kanske skulle lugna mig lite med det och han har rätt i det.

På tal om Janne.

Jag har aldrig ringt någon när jag har varit orolig. Alltså ringt och sagt ”jag är lite nervös för ditten eller datten”, om jag har ringt så är det mamma och hon har mycket katastroftänkande och ”det är för djävligt” i sig så det är inte riktigt givande, men hon lyssnar på mig och jag älskar ju min mamma. Idag ringde jag Janne! Ja, jag ringde honom och sa att jag är lite orolig, lite ängslig och det svider lite i magen.

Det är rätt stort att ringa så.

Tycker jag. Jag är inte beredd på att bli sambo för jag har ett stort behov av att vara själv och om jag flyttar upp kan han inte vara hos mig varje kväll, det orkar jag inte. Ändå…efter drygt tre år så börjar det kanske att dra sig mot samboskap. Men det får jag besluta senare.

Nu ska jag fortsätta jobba.

Och drömma om min trädgård.

Kärlek!

I en zon

1projekt

11projekt

111projekt

Jag vill verkligen lära mig snickra.

Det finns många saker jag vill göra i trä. Förra sommaren kollade jag på Youtube och lärde mig hur man sätter ihop två plankor med träpluggar. Det var vansinnigt kul! Efter det gjorde jag ett litet skåp att hänga på väggen, det ville Sara ha. Jag övade mig på mina gamla knutbrädor.

Igår pratade jag och Anki om det här med att sluta på jobbet.

Fördelarna med själva arbetet är att vi slipper från den oro som finns och har funnits till och från i flera år. En annan fördel är att vi får tid. Anki är engagerad i en förening och har bland annat kurser i att stöpa ljus samt massor av annat också i samband med detta. Vi kom att tala om julen, tänk bara att kunna förbereda i lugn och ro istället för att slänga upp juldekorationerna och köpa maten i en fullknökad Ica-butik. Tänk det!

Igår anmälde jag mig till jägarexamen.

Det känns roligt. Jag tror att naturen kommer att betyda allt mer för mig, att vara rädd om naturen och leva på det bästa sättet när det gäller att källsortera och förbruka. Det tror jag blir viktigt. Något som kommer att vara svårt de första månaderna är nog att ta det lugnt, att få bort känslan ”skynda dig för snart är tiden slut”. Den sortens stress. Att tillåta mig att gå en sväng med Lady varje dag utan att känna ”du får inte gå för långt för det tar tid och du måste hem och göra X och Y”.

Jag hoppas de snälla krafterna är med mig.

Att det jag har valt blir bra. Det känns som om jag har gått genom ett hav av människor som stormat emot mig med sina åsikter om detta. De flesta har sagt ”ta erbjudandet”, men det är lätt att säga när man är två om ekonomin och att betala räkningarna. Jag kan bli rätt förbannad på det! Grabbar som, just nu, sitter säkert och är tuffa i käften och vräker av sig som om det var det lättaste någonsin att få nytt jobb. Jag är ganska säker på att mer än hälften av dem skulle skita ner sig om de stod utan arbete.

Det finns en rädsla hos mig.

Om att andra ska tro att arbetsgivaren inte vill ha mig. Så är det alltså inte. Jag hade kunnat tacka nej, fortsatt mitt arbete och så hade någon av de som kommit in i gruppen senast fått gå. Nåja. Egentligen ville jag skriva om min längtan att ta det lugnt. Att ta det lugnt och skita i att någon tycker jag inte gör något alls.

Hur som haver, jag har tagit erbjudandet.

Jag kanske säljer lägenheten (är du intresserad så hör av dig), jag ska ändra min adress till den i Småland, jag ska försöka lära mig att ta det lugnt (hur ska det kännas när fyra veckor närmar sig sitt slut och jag fortsätter vara ledig?), jag ska försöka göra det som jag gillar.

Framför allt måste jag nog välja bort.

Åter till jägarexamen. Det som skrämmer mig där är skyttet. Jag tyckte det var roligt i början, men så kom Janne med än det ena och än det andra och det kändes bara obekvämt att stå och röra sig som han sa – jag hann inte ens se duvan innan jag hade ställt mig i position. Det gör mig gråtfärdig bara jag tänker på det. Samtidigt har han kloka åsikter, han är utbildad instruktör i skytte och han är en av de bästa skyttarna i sin åldersklass i länet.

Fast nu ska jag in i duschen.

Gå en promenad, laga mat, vila och sedan nattpass. Axlarna är uppe vid öronen just nu.

Åh…om jag bara kunde slappna av.

Kärlek!

Bilderna kommer från Pinterest.

Erbjudandet

kottar

Den 1/1 går jag från att vara i fullt arbete till att vara hemma med full lön.

Det känns bra. Eftersom arbetsgivaren säger upp mig på grund av arbetsbrist (det händer ungefär vart femte år att de erbjuder folk över 60 att gå hem med lön, då hamnar kostnaderna någon annanstans och de anställer yngre som är billigare i drift, jag hade alltså kunnat stanna kvar men är tacksam – verkligen tacksam – för att jag har fått det här i precis rätt tid). Det är perfekt sånär som på fyra månader.

Om jag ska söka jobb i Småland eller inte får framtiden visa.

Jag har sökt ett jobb och skulle träffa arbetsgivaren för en sista intervju när jag kände att jag måste vara ärlig och säga att jag inte kunde börja förrän 1 januari, då var jag inte lika intressant längre för de behövde folk omgående. Nu vet jag inte hur jag ska göra och tror att jag landar i detta med att gå hemma och njuta av att kunna ta hand om barnbarnen för att avlasta Sara och Oskar, att kunna ta hand om trädgården men allra först ska jag börja med att plocka ner tapeterna i extrarummet.

Tänk att kunna göra det utan att bli stressad för att någon kommer och vill ha en fika.

Eller för att jag måste åka hem dagen efter och måste skynda på. Detta skyndande i Småland! Nu är det slut med det och det är slut med att lägga halva dagar på att förflytta sig till och från stugan. Men planerna går sakta framåt. Det jag ser fram emot i första hand är att känna min första vardag när alla andra har gått tillbaka till sina jobb efter jul- och nyårshelgerna, den morgonen att tända en brasa och sedan gå en promenad. Efter det ser jag nog mest fram emot att kunna fixa till extrarummet, att kanske lägga en hel vecka på att få fixa till det där rummet. Underbart!

Efter det tänker jag mycket på att driva upp plantor till våren.

Antagligen kommer hela tvättstugan vara fylld med plantor i olika stadier. Åh…det gläder mig att bara tänka på det. Och sedan till våren kunna vara ute hela dagar i trädgården, klippa gräset och ha det fint. Istället som nu komma till stugan och bli lite nedslagen över att gräset är två decimeter högt. Äntligen kan jag få tid att bjuda in grannarna, att bjuda in ett kvinno-gäng och få chans till ett eget nätverk och så har jag en idé om en egen bokklubb ”Hörbergs bokklubb”.

Sedan har jag anmält mig till jägarexamen i Nässjö.

Fast de prioritera ungdomar så jag får väl hoppas att jag får en plats trots mina 61 år.

Kärlek!

Bilder

Mitt kök i morgonsol
Mitt kök i morgonsol

Av någon anledning vill inte min, fullt lagliga, Photoshop fungera.

Jag tänkte installera om den men jag har cd-apparaten i Småland. Suck. Det händer ofta att jag ska något och så finns det i stugan eller tvärtom. Bilderna blir lite därefter. Igår slutade jag vid 15 och åkte till frissan, där plattas det jämt. Att frissorna numera ska vara så förtjust i att platta – allt ska vara platt, platt och platt, så känns det. Något jag älskar är att köpa med min en flaska eller burk för det som finns hos frissan dofter så himla gott.

Jag blev i alla fall av med mina långa slitna hårstrån.

Underbart är bra förnamnet. Jag kunde knappt gå till jobbet innan håret var som en risbuske. Efter besöket hos frissan köpte jag en superfin hjälm, det skrev jag om i förra inlägget och sedan gick jag en promenad. På mitt jobb sitter vi i en stol hela dagar. I över nio timmar per pass, i en stol, där vi möjligen hämtar en kopp kaffe eller går på toaletten. Jag gick långsamt upp i vikt. Något eller ett halvt kilo per år, det är inte mycket – men efter många år så blir det många kilo.

Det var inget jag tänkte på.

Jag anser att vikten inte har någon betydelse för en människas charm, älsklighet eller ”det”. Nog såg jag att mamma oförskämt tittade på mig upp och ner när jag var där och städade, men eftersom hon är gammal sa jag inget. Annars kan jag nog dräpa både en och två med något ord. Varje sommar i stugan har jag minskat några kilo, det beror antagligen på att jag har haft mycket att göra och ett rörligare liv till skillnad mot när jag är i lägenheten.

Förra sommaren bestämde jag mig för att hålla vikten när jag var tillbaka efter semestern.

Jag vägrar svälta mig, jag tror inte på dieter. Inte alls. Det är sällsynt att det håller att gå ner i vikt på det sättet. Istället började jag gå. ”Det har gått dig på huvudet”, sa mamma. Åh…ibland blir jag tokig på hennes kommentarer. ”När ska du sluta med de där dumheterna” och andra kommentarer fick jag höra från henne, de gör mig så jävla förbannad så jag kokar, men det är min mamma så jag håller käften.

Så jag gick och gick.

Det är ett behagligt sätt att röra sig på. I min egen takt. Med Pokemon. Till slut hade jag gått ner tjugo kilo och ingen sa något alls, tvärtom så var det en kille på jobbet som gått ner femton kilo och han fick många kommentarer – när jag sa ”jag har också gått ner i vikt” tittade folk på mig som om jag svamlade. Nåja. I våras fick jag för mig att köpa ett par jeans och eftersom jag haft samma klänningar hela tiden fram till dess hade väl inget sett min viktnedgång.

Men vilket liv det blev!

Nu har jag hållit min vikt sedan januari. Det är förbjudet att säga kommentarer till någon som bär på extra kilo, det är oförskämt tycker jag. Vad faen har folk med att göra vad man väger? Men det är också på samma sätt åt andra hållet. Senast i veckan, när jag rusade ner för att köpa mjölk efter ett nattpass, mötte jag en bekant som sa ”nu får du inte gå ner mer i vikt”. Jag har inte minskat ett gram sedan i januari. Det är bara min ståndpunkt att man är trevlig som gör att jag håller käften.

För att inte tala om mammas kommentarer.

”När ska du sluta med de dumheterna att ut och gå”, kan hon undra. Plus massor av andra kommentarer. När jag en gång sa till henne ”jag har aldrig varit överviktig” kommenterade hon ”det tyckte jag men jag sa inget”. Näha…du sa just det just nu. Så….ge faen i att kommentera min vikt för snart åker högernäven fram, i knutet skick, för kommentarerna om min kropp.

Jag väger lika mycket nu som när jag flyttade till Bromölla.

När jag bodde i Kristianstad tränade jag, den chansen till ”drop-in” finns inte i Bromölla. Därför gick jag upp i vikt i kombination med mitt jobb. Var och en får väga vad de vill, vikten har inget med charm eller personlighet att göra.

Du har ingen rätt att kommentera någon annans vikt.

Nu talar jag förstås om hälsosamma vikter. Och om en vikt är ohälsosam? Tror du att det är någon som inte är medveten om att de är överviktiga eller underviktiga? Det tror inte jag – så varför kommentera det över huvud taget? Ingen har med din eller min vikt att göra.

Punkt slut.

Jaja…nu ska jag dricka en kopp kaffe. Det var meningen att jag skulle skriva om något helt annat. Haha!

Kärlek!

Hjälm

Min fina nya hjälm!
Min fina nya hjälm!

Igår mötte jag en bekant.

Hennes dotter pluggar till läkare och när jag kommenterade hjälmen hon hade, visade det sig att dottern hade kommit hem och berättat att en föreläsare hade sagt att ”om ni nu bara ska ha en sak med er från den här föreläsningen så är det: använd hjälm”. Det har roterat runt i mitt huvud och självklart ska man ha hjälm.

I stugan har jag en, kanske mest för att barnen har.

Ja..ni vet…barnen gör som vi gör. I Bromölla har jag ingen hjälm och med tanke på att jag cyklar både på skogsvägar och på smala landsvägar är en hjälm rätt vettigt att investera i. Sagt och gjort, månadens ”kul-pengar” gick till en hjälm – ja, faktiskt mer än den femhundring som jag brukar sätta undan för att ha roligt för. Ska jag vara ärlig så är det från matkassan eftersom jag just nu sparar till en fin vinterjacka.

Hur som haver: vacker är man inte – i alla fall inte jag.

Men ganska klok som lägger pengar på en bra hjälm. Och så har jag fått ett erbjudande som jag tackat ja till. Just nu håller jag det lite för mig själv. Mamma, pappa, Janne, Sara, Oskar och mina kollegor vet – sedan behåller jag det lite till (fast jag vet ju hur snabbt det färdas på min arbetsplats). Jag är väldigt tacksam för avtalet (som ännu inte är underskrivet) och jag går som arbetsbefriad med lön och jag får jobba på andra ställen om jag vill (avskrivningsfritt), jag avsäger mig återanställningsskyddet, arbetsgivaren betalar ITPK och jag får mina semesterdagar men arbetsgivaren bestämmer när jag ska lämna arbetsplatsen och på grund av driften kan jag lämna den 31 december.

Jag har flextid att ta ut så jag jobbar antagligen sista passet natten mellan 23 och 24 december.

Efter det kommer jag att bo i Småland. Antagligen kommer jag att sälja lägenheten, men först ska jag landa i det här. Kanske söker jag jobb så småningom, men det får jag se om jag gör. Det kan ju bli så att jag bara njuter av att vara ledig med långpromenader, trädgårdsarbete, barnbarn, cykelturer och annat påhitt – jag har förstås massor av idéer.

Bland annat har jag sökt till Jönköpings universitet.

Podcast-kurs, kreativt skrivande, konflikthantering och Islam i Sverige är intressanta kurser. Jag kommer inte att läsa alla fyra, inte ens om jag blir antagen till allt. Men en kurs i alla fall även om jag inte kan bestämma vad jag tycker är roligast.

Åhh…vilka planer jag har.

Nu ska jag diska och sedan ut och gå en sväng, jag ska ringa mamma och berätta att jag har köpte en hjälm. Det kommer att göra henne glad.

Kärlek!

Eva

PS Tycker ni koftan är fin? Jag älskar den! Det är en Odd Molly som jag fick i present när jag fyllde år av Sara och hennes familj.

Sömn

Hänglås

När jag kom hem från jobbet i går morse sov jag dåligt.

Det blev inte mer än några timmar. Jag gick en sväng till secondhand och är hittade jag fina vinterkängor till Walle. Idag tänkte jag köpa en ny innersula och impregnerings-spray för att de ska värma bättre. Fast först ska jag städa åt mina föräldrar.

Det sliter i själen för jag vill inte.

Men, jag gör det för mina föräldrars skull – det kan väl inte vara så svårt att förstå? Hur som haver så hade jag en bra dag i går. Kläderna blev tvättade och jag fixade med det ena och det andra. Först vid midnatt kom jag i säng och tänkte att jag antagligen skulle ”slockna” direkt. Men inte! När klockan var 3 i morse gav jag upp och åt lite yoggi, sedan somnade jag.

Hoppas allt går bra idag.

Kroppen är slut och det oroar mig att jag ska börja jobba i morgon vid sex, jag skulle behöva sova lugnt och fint. Denna sömn!

Jag är verkligen trött.

Sedan kommer tankarna om hur det ska bli i framtiden. Hur ska jag kunna lämna Bromölla, det ljusa och fina, mot mörka Småland om det blir aktuellt?

Kärlek! 

Trädgården

lyktor

Jag tänkte jag skulle fundera lite mer om hur min trädgård ska växa.

Efter att ha letat och tittat på program har jag fått lite olika idéer. Till exempel tänkte jag ha lite skulpturer i min trädgård. Det behöver inte vara stora och det ska inte vara smått skit – men lite skulpturer ska jag ha. På bilden syns de fina järn som Jannes mammmas sambos son har gjort till mig efter ritningar jag gjorde (eller…ritningar och ritningar..jag lämnade lite mått). Det är fint, tyvärr var det för kallt för att sitta ute på kvällarna när mörkret lagt sig i somras. Men, jag ska ha mer dekoration som just skulpturer, Budda-figurer och mobiler!

rabatt

När jag flyttade in fanns det enbart gröna buskar längs med huset. Jag slet upp dem med hjälp av Oskar. Nu har jag fått det att bli lite grönare och förra sommaren slet jag upp de plattor som antagligen var tänkt som en sorts ”hejdare” av att gräsmattan, det var inget som passade mig och mina idéer. Åh..vad jag längtar tills jag får syssla med trädgården regelbundet.

nat

Att odla gillar jag. Det låga staketet har Janne satt för att hindra hundarna att galoppera runt i mina odlingar. Om jag flyttar upp för gott ska jag öka ut mitt land, det blir till vänster i bild som jag ska flytta ut. Åh….jag längtar!

villedelyon

Numera har jag ökat rabatterna, de är dubbelt så breda. Framsidan ska bli en riktigt fin trädgård att titta på för mig och för de som går förbi.

landet

Mer odlingar. Jag älskar allt med det!

gras

Där gungorna står ska jag ha ett växthus, jag ska bygga det själv och det ska alltså vara ett hemmabygge. Barnens sandlåda ska bli en oas för kryddväxter.

medellerutan

Innan Janne satte upp ett staket mellan huset och grannens trädgård (för att hundarna inte ska kunna rusa fram till gatan innan vi inte ens hunnit lyfta på baken), gjorde jag en photo-shopad bild av hur jag tänkte mig. Fint! Nu är staketet på plats och en grind, men jag ska göra en portal av klena ”telefonstolpar”. Bara vänta och se!

syren

Vita syrener!

framsidan3

Jag har bett grannar och bekanta om växter, något har jag köpt. En del från Bromölla!

framsidan2

Den där lilla busken är en hägg som jag sågade ner för den lutade sig mot vindskivan som blev grön och missfärgad. Numera är även ”busken” borta, Janne och Oskar slet med det. Tack, grabbar!

framsidan1

Det är en Forsythia! Numera har jag grävt en stor cirkel runt om där jag har planterat liljekonvaljer från mina föräldrars trädgård samt från Lasse och Monas hägn. Fortsythian har jag stammat upp och jag undrar om den överlever.

framsidan4

Åh…jag önskar att jag får ett fint erbjudande från min arbetsgivare för att kunna syssla med det här hela nästa vår och sommar! Önskar!

blommor

Odla! Odla! Odla! Ringblommor är det lättaste av allt. Fint till en vas också.

mattram800

Studenthatt!

lilja800

En påse med lökar jag fick av min mamma.

fira

Och lite idéer som jag har förverkligat. Cement som jag ställt björkstammar i.

rabatt

Tanken var att jag skulle ha gula och vita blommor i mina rabatter med tanke på att huset är och ska förbli rött. Fint.

rumitradgarden

Aroma, ett äppelträd som jag fick av Janne i födelsedagspresent i år.

tradgarden

Innan Janne byggde nya trappan till mig. De gula praktlysingarna kommer från Lasse och Mona. En del kallar det ogräs, men jag har inte mycket växter och är tacksam för det jag har, dessutom tycker jag de är fina.

annanvinkel

Baksidan. Där har Janne satt upp ett staket för att Krut inte ska hoppa över när det kommer katter på andra sidan staketet där det finns en park.

lycka

Jag lade plattor i somras, jag älskar att jag kan göra som jag vill i min trädgård. Jag odlar som jag vill och jag älskar att de där gångarna delar in mitt land.

magisk
Det är kommunens mark, fast jag har nog en meter eller en halvmeter på den sidan staketet. Eftersom den är obebyggd har jag tagit över lite grann och i somras gjorde jag rent tunt ett av körsbärsträden och satte dit lite hallonplantor. Vänta bara, det ska bli fina metrar jag tar över där. När tiden finns.

Lite bilder från min trädgård. Jag tror det är trädgården som jag mest längtar till. Kanske. Eller Lady, brasorna, barnbarnen.

Kärlek!

Livet

rudbeckia

Vad går livet ut på?

Egentligen – vad går livet ut på och hur vill jag ha det om jag kunde välja? Kanske i punktlista? Jag utgår från att jag har lite pengar att röra mig med, jag kan betala räkningarna och köpa mat, men leva i övrigt enkelt. Hur skulle mina dagar se ut?

1) Jag tror jag skulle bli lugnare.
2) Jag skulle försöka leva enklare, att välja bort istället för att hitta ännu mer saker jag vill göra.
3) Jag tror jag skulle (jag vet) tillbringa mycket mer i trädgården och det skulle jag älska.
4) Jag skulle hämta Walle i skolan någon dag i veckan.
5) Jag skulle ta hand om Helmer någon gång i veckan.

Fast det känns inte heller som om en lista kan visa på vad livet går ut på.

Om jag slapp oroa mig för pengar och dra in pengar – då skulle jag antagligen leva så här. Lite fördelat över en vecke eller en månad.

Sy – kan jag äntligen få tid över till det? Snälla!
Trädgården – oh…helga guds moder! Låt mig få hela dagar där.
Trädgården igen – bygga upp den till mitt eget paradis. Kanske en besöksträdgård (drömma var det, snälla döm mig inte, låt mig få drömma).
Fixa stugan – börja med extrarummet. Lägga nytt golv och riva ut alla de är fula garderoberna och fixa annan förvaring.
Umgås lite mer lätt med Sara – att hon bara tittar in på en kaffe eller att jag tar en promenad hem till dem.
Hämta Walle och Helmer på skola och dagis.
Skogen! Åh…jag vill lära mig den närmaste skogen, ha tid att plocka mer än en deciliter blåbär, lingon och svamp.
Läsa – bli en stamkund på bibblan i Bodafors.
Skriva brev.
Laga mat i lugn och ro.
Odla.

Funderingar.

Kärlek!

Trött

hanger

Jag är så trött och slut att jag har lust att bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet.

Det är det där med att jag sällan har tid över här i Bromölla. Jodå, jag gör saker som jag ska göra – det är bara det att allt sker med en blick på klockan. jag sover innan jag ska jobba natten men vet att jag inte kan sova ut, jag vet att jag måste sova och innan dess laga mat, fixa matlåda, diska och allt det där andra som faktiskt måste göras. Alltid den där klockan som tickar och som gör att jag inte kan fixa något i min egen takt.

Det är nämligen så att jag är långsam.

En drömdag för mig i trädgården är en dag utan klocka. Där jag kan gräva lite, dricka en kopp kaffe, gräva lite till, fundera en stund – ja, alltså i långsam takt. Jag är sällsynt långsam. När jag går är det också i långsam takt, hur ska jag annars hinna njuta? Jag har en ledig dag på tisdag men då måste jag städa hos mina föräldrar (förlåt att jag klagar men jag är så himla trött och sliten). Jag vill städa som en sorts gest och tack för vad de har gjort för mig under min uppväxt men också för att jag har en helg helt ledig framöver och då gärna skulle vilja ha hela helgen utan plikter mot någon annan. Den 7 oktober åker jag till Köpenhamn och allt fungerar, det är Pokemon-dag på Fisketorget och det skulle vara skönt att sedan vakna upp och äta frukost långsamt på söndagen. Typ sådär.

Hur ska någon förstå mitt behov av ostyckad tid?

Av tid för mig själv där tankarna får löpa fritt? Egentid tycks vara något som är fult, men för att fungera måste jag ha tid över där jag samlar ihop själen och hämtar andan. Där jag slipper svara på frågor, där jag får fundera utan avbrott, där kroppen inte behöver parera för varken det ena eller det andra, för vila på något sätt.

I morgon när jag vaknar efter nattpasset har jag tvättstugan.

Jag slipper i alla fall att gå ner till Ivösjön eller Skräbeån och tvätta. Alltid något!

Kärlek!