Idéer

skanken

Igår fick jag mer information av före detta fackföreningsordföranden.

Hon är min vän, inte nära men vän. Av henne fick jag mycket värdefull information och jag kan bara se ljust på framtiden. Och så dessa idéer som har funnits i mina tankar i åratal och som jag kanske delvis kan förverkliga framöver. Hur underbart skulle inte det vara. Jag skulle kunna drömma stort men min dröm i mindre version skulle också ge mig glädje.

När jag slutade arbetet igår gick jag en sväng.

Jag mår bra av mina promenader. Sedan blev det ett skumbad och mat. Jag har läst ut boken ”Änkan”, inte för att det var speciellt bra men underhållande i alla fall. Det är något jag gillar, att liksom slippa tider förutom mitt jobb. Ostyckad tid om dock bara del av dagen. Jag pratade med mamma i säkert fem kilometer, hon behöver prata av sig och så känns det bra för mig.

Jag åt vegetariska biffar igår och en stor sallad.

Men åter till min framtid. Nu är det väl ändå dags att jag blir bra på något? Jag tänker att det ska finnas tid över för att t.ex. bli en bättre fotograf – kanske med teman? Kanske ska jag följa mitt inre hjärta – det är ju inte för inte som Bodafors är en träindustriort? Kanske kan jag höra med Lehmans verkstäder om jag kan lära mig något av dem? Ja, jag vet – jag kan höra Jannes röst om att jag är för gammal, att de inte tar in några ”praktikanter” och så vidare, men det är mina drömmar. Jag kan bara själv påverka mitt liv och jag vill ha bra år innan jag dör.

Eller kanske ska jag anmäla mig till högskolan i Jönköping och läsa något riktigt intressant.

Skriva klart boken om Walle och hans lillebror? Eller kanske driva upp min trädgård på ett sätt att den blir något fint och kanske en besöks-trädgård? Jag kan drömma. Inget är omöjligt. Jag önskar bara att jag hade någon som kunde peppa mig – nej, inte så att jag inbillar mig att allt är möjligt, men i alla fall. Jag har ju alltid drivit mig själv vidare och jag är bra på det. Jag fortsätter på det sättet.

Jag kan inget annat än att fantisera om hur det kanske kommer att bli.

Om vad jag ska göra den första tiden, de första veckorna i stugan. Och sedan? Till våren? Åh…kunna hjälpa Sara och Oskar, hämta och lämna barnen och bjuda på mat då och då. Det som inte känns bra, om jag nu startar ett nytt liv, är att lämna mina föräldrar. Det känns lite som om jag överger dem.

Fast ännu vet jag inte. På onsdag kommer antagligen ett bud.

Kärlek!

Tanken

tempeltavla

På något sätt ska det inte vara så att jag andas ut när jag kommer till Bromölla.

Jag måste få tid över till ”ostyckad tid” när jag är i Småland. Tid att sy på Walles lapptäcke (jag tänkte göra ett varsitt till pojkarna i julklapp), tid att åka till Nässjö och gå på café. Varje gång jag är i stugan känns det som om jag egentligen bara städar, handlar mat, lagar mat, diskar, kokar kaffe – allt det där gilla jag ju egentligen, men det får inte bli ett tvång. Nästa gång ska jag ta mig egen frihet att inte passa upp med mat och fika. Det är ok att ha barnen som jag hade den här gången, men resten av dagarna försvann på ett sätt jag inte gillar.

Det var en befrielse att komma till Bromölla.

Lika fint känns det att vara på jobbet igen. Jag har också tagit reda på att det är möte på onsdag i nästa vecka. Det handlar om min framtid. Jag ser med spänning fram emot hur mitt liv ska bli. Jag har dessutom fått mer information om rättigheter, om mina chanser och jag känner en stor förhoppning att jag kanske kan vara med på barnbarnens lucia-firande utan att behöva byta och trixa. Jag säger inte att det blir så men jag hoppas.

Jag vet precis hur jag önskar att det blir.

Det kanske inte blir så men nästan, och det är också fint. Jag ser chanser och kanske en stor tur i allt det som kanske kommer att hända. Det finns en del saker som pågår i hemlighet, det kanske jag berättar om längre fram. Idag ser jag ram emot en promenad med Pokemon i handen, en skön kväll, fortsätta läsa boken ”Änkan” (jag har velat om vem som egentligen förde bort flickan, just nu är det änkan själv tror jag), ett skumbad och kanske lite tv. Jag har också funderat på att om jag flyttar upp till stugan så kommer jag att vara särbo med Janne (men det kan förändras) och vi kan ju inte träffas varje kväll – jag måste ha några kväll i veckan för mig själv och jag vill träffa andra potentiella vänner för mig själv. Fast det blir nog bra, jag måste bara sätta stopp för den stress jag upplever där med att passa tider, laga mat, servera kaffe och annat som jag gör för att vara snäll och rar. Det är ok, men det ska ju ske för att jag vill och inte för att jag känner ett tvång.

Vill jag vara ute i trädgården till nio på kvällen ska jag kunna vara det.

Jag och Janne får helt enkelt prata mer om detta om det blir aktuellt.

Nu till mitt arbete. Jag har varit hemma på lunch och åt en god vegetarisk biff och en supergod sallad.

Kärlek!

Stolt

Kantareller som jag hittat själv!
Kantareller som jag hittat själv!

Något av det bästa jag vet är ostyckad tid och kartor.

Idag var en sådan dag. Efter frukost, kanske lite senare för det regnade, kopplade jag Lady och så marscherade vi iväg mot en runda som jag tittat ut i går kväll. Ner till Bockarp och där en stig som jag trott bara var en liten stump som ägaren kört upp för att t.ex. kasta ogräs. Fast det var en fin skogsväg och jag hittade kantareller. Det gick hur bra som helst, nästan.

För efter en kilometer så tog vägen slut.

Sedan fick jag ”treva” mig fram, men fram kom jag till Lund, ditt det var meningen att jag skulle hamna. Det har regnat och jag gick över vid ett ställe där en bäck flödade över – det såg inte djupt ut men jag fick skorna fulla av vatten.

Sedan rundade jag nedre delen av den planerade promenaden.

Och tog en stig hemåt som också slutade i inget, men jag blir allt mer varse om var jag är och jag hittade dit jag skulle den gången också. Det blev lite kantareller här och där och jag längtar tills jag ger mig ut i skogen på riktigt, önskar att jag kunde stanna kvar här någon vecka till för kantarellerna lära vara slut när jag kommer nästa gång.

Nåja. Nu är det kväll och jag säger godnatt och sov gott!

Kärlek!

Ny karta

Ny karta och nya stigar
Ny karta och nya stigar

Det går inte att jämföra med Janne, Oskar eller någon annan infödd.

Jag vet hur jag ska gå för att långsamt får trakterna runt stugan att bli mina. Igår gick jag en runda om Bockarp. Där har jag gått ensam en gång tidigare och med Janne två gånger. Några tycker att det är långt, men faktum är att det inte är längre än den runda som kallas för ”Hälsorundan” här i Bodafors.

Mitt andra namn är just ”älska kartor”.

När jag gick förbi Bockarp igår såg jag en liten stig åt söder, den har jag registrerat tidigare men den ser ut som om det bara är något som mynnar ut i inget. Några meter lång. På kartan går den ner till Lund och där har jag cyklat en gång den första sommaren (och cyklade förstås vilse och kom någon timme försent till Sara och Oskar, dessutom svettig och matt). Då hade jag tänkt ut en väg jag skulle trampa men hamnade väldigt långt fel, det hänger ihop med avståndsbedömning som är en mycket svag sida hos mig.

Nåja. Idag tänkte jag i alla fall gå till Lund och sedan fortsätta hemåt.

Just nu regnar det. Enligt prognoserna ska det fortsätta så fram till lunch, det passar mig utmärkt. Jag tänkte dammsuga och torka golvet (hundarna) innan jag syr lite på Walles lapptäcke. Efter lunch tar jag den där promenaden. Jag har inga tider att passa och för första gången lät jag Janne gå till jobbet utan att säga ”vad ska vi äta ikvälL” eller ”ska vi äta tillsammans”, han sa inte heller något så jag antar att vi ses i kväll och att var och en äter hos sig.

Jag gillar oftast att äta tillsammans med Janne.

När han kommer från jobbet samlar jag ihop mig på något sätt, men det är också en nackdel för jag har en tid att passa. Maten trollar inte fram sig utan det krävs tid innan för att inte tala om efteråt med disk och annat.

I morgon åker jag till Bromölla.

Det ska bli skönt, fast jag hade gärna stannat kvar. Varit lite mer ensam, njutit lite mer. Undra hur framtiden ser ut?

Kärlek!

Ett regn

Jag startar min morgon framför datorn
Jag startar min morgon framför datorn

När jag har en ledig vecka åker jag till Småland.

Jag kommer upp på torsdagen och är helt slut efter ett nattpass. Sedan kommer fredag och då hinner jag knappat vakna förrän det är dags att följa med Janne för att veckohandla. Han slutar vid lunch och vill ha det avklarat för att kunna njuta av helgen. Ofta åker vi och köper en flaska vin också, hela eftermiddagen försvinner och så blir det stressig med mat och annat. Sedan kommer helgen och jag umgås med Janne och den här gången hämtade vi Helmer på söndagseftermiddagen för att han skulle sova över. Igår var det mysigt med enbart Helmer, han leker fint själv men vi började morgonen med brasa och bok.

Sedan hämtade vi Walle på skolan och han fick ansvaret för Lady.

På kvällen kom Janne och Sara, vi åt mat och sedan körde Janne hem Sara och barnen. När han kom tillbaka gick vi en lång kvällspromenad. Ibland önskar jag att fler än jag kunde uppskatta tystnaden, men Janne sätter gärna på musik eller igår satte han igång och pratade om en man vars hus vi passerade. Janne är en rättskaffens man och han blir mycket irriterad på de som inte håller lagar och regler, på de som kastar ölburkar i naturen och så vidare. Det blev mycket prat från hans sida. När vi har hemma igen när mörkret lagt sig.

Idag är det tisdag.

Eftersom ett möte i morgon blev inställt har jag två hela lediga dagar för mig själv. Jag uppskattar det enormt. Jag hade tänkt att jag skulle ut i landet och gräva, men regnet skvalar och det hindrar mig. Istället blir det en dag inomhus. Jag ska städa lite efter hundarna (jag hatar att få grus under fotsulorna) och sedan sortera, kanske baka och sy.

Blir det uppehåll går jag en sväng med Lady.

Fast nu ska jag in i duschen. Mina tankar håller på att försöka ta reda på varför jag jämt stressar. Jag vill inte. Ändå blir det så. Dagarna går åt till annat än det jag egentligen vill. Nåja, jag är i alla fall tacksam för att jag har två ostyckade dagar för mig själv, i alla fall tills Janne kommer från jobbet – jag gillar att äta kvällsmat med honom.

Något annat jag gillar är mitt crepés-järn.

Jag lade ner rätt mycket pengar på ett i gjutjärn och himmel vad lätt det är att göra tunna crepés. Jag övar fortfarande, men det går allt bättre. Igår efter promenaden åt vi tre var med sylt och hallon. Sedan gick jag till ett gym i närheten och tog över det för att tjäna lite Pokemon-coins.

Nu ska jag sätta igång dagen.

Jag tror att det blir en bra dag för kaffet var så himla gott!

Kärlek!

Det första jag tänker på

blommor

Ännu inget besked varken från fack eller arbetsgivare.

När jag tänker på att jag kanske ska börja leva här i stugan på heltid från och med januari, eller kanske ännu tidigare, har jag två tankar som dyker upp först av alla. Det att jag antagligen blir en fattig pensionär och det att jag kan gå i trädgården hela dagar flera gånger i veckan. Jag tänker att det första projekt jag ska ge mig på är att fixa till extrarummet genom att måla väggar och tak samt lite annat piff.

Men en tanke om brasa en kall vinterdag när Janne är på jobbet kommer också upp.

Promenader med Lady under både vinter och vår. Kanske också jag slipper stressen. Allt det bra kanske kan vara värt att inte ha så mycket pengar? Fast Janne säger ”sälj lägenheten, där har du kosing att hämta” och då säger Sara ”den kan vara bra att ha”. Haha…

Det finns en annan person också som har fått förfrågan om att gå i förtida pension.

Fast hen säger ”varför ska jag gå hemma under den mörka årstiden” och jag känner mig så glad över att jag gillar även höst och vinter, mörker och taskiga vindar. Och så kommer tankarna om att jag kan skotta snö och behöver inte sitta i Skåne och oroa mig för att någon anmäler mig för att jag inte har skottat eller att behöva be Janne göra det.

Jag tänker mig att hämta Walle på skolan flera gånger i veckan och ha honom ensam och diskutera ord och räknetal. Jag kan mycket väl tänka mig ett liv i lilla Bodafors, här är det som om jag börjar om på något sätt. Kanske är det inbillning, men allt känns bra i tanken förutom att jag kommer – kanske – att bli en fattig pensionär. Å andra sidan får Janne komma med ett och annat rådjur och Sara och Oskar med ägg, det klarar jag mig bra på må jag säga.

Sedan kommer tvivlet över mig igen.

Kanske människorna stannar när jag är i trädgården bara för att de tycker jag är en tokig och öppenhjärtlig kvinna. En som berättar för mycket? Eller vill de byta några ord i alla enkelhet när de går förbi? Och så kan jag höra humlesurr i trädgården när jag sitter på trappan i solen och dricker kaffe.

Fast ännu har jag inte fått något som helst konkret erbjudande att ta ställning till.

Kärlek!

Mitt i natten

rodbeta

Tågen var inställda igår förmiddag.

Jag hade planerat att åka med morgontåget och därför tömt kylen som jag brukar, men det var bara att knata hem efter nattpasset och sova. Det blev därför ingen riktigt frukost och hela kroppen protesterade genom ett obehag. Det späddes dessutom på av allt som händer på jobbet och min framtid.

Jodå, jag har en framtid även om jag är 61 år.

Janne, Finaste Älsklingen, mötte mig på stationen. Alltså, bara en sådan sak får mig att börja lipa. Brasan var tänd och hans ”jag hann inte, det blir bara hamburgare” kändes som en lyxmiddag. Det var skymning när jag kom fram. Han hade klippt sig, hans före detta fru är frisör och han klipper sig där – han gjorde som jag bad honom om och berättade för henne att jag inte känt igen henne när vi satt bredvid varandra för några veckor sedan. Tydligen var det ingen fara, hon hade däremot känt igen mig. Jag är generellt dålig på att komma ihåg folk och jag utgår alltid från att igen vet vem jag är.

Skönt att det blev uppklarat i alla fall.

Min oro var stor under kvällen. Fast Janne, som vet allt, lugnade mig med att jag kan sälja lägenheten och hämta in lite trygghet där. Hur det sedan blir med mitt jobb – ja, det vet jag inte. I sista stund kopplade jag in facket och ordföranden kom till mitt jobb 5.30 i går morse, strax innan jag skulle sluta passet. Tänka sig att han gjorde den ansträngningen för mig. Jag skickade sedan ett sms till Ankan på jobbet och bad henne också kontakta honom. Inte har jag behövt eller känt till riktigt alla turer som sker i det läget som jag befinner mig i nu.

Sedan är det inte så enkelt, känns det som – det är ett litet limbo där – att om jag säger ”nej tack” till ett erbjudande från arbetsgivaren så går jag tillbaka till mitt jobb. Det som tycks vara enkelt, och som jag lutat mig tillbaka på, är inte självklart.

Och så till lugnet.

I natt sov jag gott, men Lady var dålig och ville ut. Jag var uppe tre gånger i natt för att hon skulle kräkas eller kanske mer rätt hosta. Jag letade rätt på en ficklampa och tog mig en titt på trädgårdslandet. Jag vet ju inte om mina betor kan växa sig för stora och jag ville ta en titt. Om någon vet om det är så att jag kan låta betorna stå kvar i jorden under hösten så kommentera gärna. Kanske måste jag plocka upp dem nu? Jag drog i alla fall upp en mitt i natten när jag ändå gick där i min trädgård i Jannes stora tofflor och i min rosa morgonrock.

I morse vaknade jag med ett lugn i kroppen.

Både fysiskt och psykiskt. I Bromölla gör jag sällan det. Här i Bodafors är det ofta på det sättet och speciellt när jag kommer upp första natten. I Bromölla jobbar jag och tar mina långpromenader, fixar lite med tvätt och annat – men mer hinner jag sällan. Stressen sprutar ur öronen på mig. Jag brukar ge mig ut med Lady här i stugan också, men idag har jag bestämt att bara vara hemma. Damma, dammsuga, fixa, flytta, pyssla, rensa…och så kommer Janne i eftermiddag när han slutat jobba för dagen.

Jag vill inte lämna stugan men jag skulle behöva lite grädde och ägg för jag ville göra tunna pannkakor och bjuda på det med sylt och grädde när han kommer.

Fast nu ska jag kolla mailen och se om jag har fått något besked.

Kärlek!

Bilder från förr

bilderfranforr

Flera gånger har jag tänkt kasta min lilla dator.

Den är inte mycket större än en vanlig läsplatta och jag minns att jag hittade på en anledning till varför jag skulle köpa den. Nu kan jag inte minnas varför men den är behändig att ha med sig och för första gången på säkert tio år har jag plockat fram den. Den har winXP som operativsystem.

Ja…på den tiden var jag modig.

Numera känner jag mig mest orolig för de förändringar som jag tror ska ske framöver. Trots att allt tyder på att det blir precis som jag önskat känns det lite ängsligt. Just nu vet jag inte mycket och det är kanske det där som gör att jag traskar omkring som på gungfly.

Det lustiga är att de som känner mig ytligt hejar på mig och tror på mig. Senast i dag mötte jag en granne som överförtjust skrattade och sa något om att jag skulle fixa det.

Men ängslig är jag i alla fall.

Nu sitter jag på Espresso House i Hässleholm. Tåget går om tio minuter. Janne väntar med mat och brasa när jag kommer fram och i min packning har jag presenter till barnen. Jag hoppas att Sara tittar inom i morgon.

Kärlek.

Storm

Auktionsfynd

I morgon skulle jag åka till stugan med morgontåget.

Fast tågen är inställda på grund av väderleken. Kanske häver de stoppet för det känns inte som om det är något speciellt på gång. Vi får se. Jag tar eftermiddagståget istället och det går också bra, Janne får vänta med tänd brasa och mat vilket är mysigt.

Tänkte på hur mycket småmöbler jag har släpat på tåget. Haha!

Något som inte är lika roligt är indragningar på jobbet. Facket ska förhandla åt mig och så får jag se om jag blir ledig eller fortsätter jobba. Det är en del som har gått fel de senaste dagarna. Macke på jobbet har fått besked om att han får sluta hos oss i vår gruppering vilket sänkte mitt humör i går. Jag plockade tvätten ur maskinen häromdagen och tänkte ”har jag tvättat någon annans plagg” – tyvärr var det min finaste halsduk i siden som blev oanvändbar. När jag skulle ha kjol i går drog jag sönder mina nya strumpbyxor.

Ibland kan massor av småsaker som går fel göra livet lite surt.

Men för mig räcker det rätt fint med en promenad och ett bad för att hämta tillbaka krafterna. Det är fint. Det att livet är helt ok, vad har jag att klaga på? Absolut inget. Tvärtom. Jag är lyckligt lottad.

Annars funderar jag mycket på saker.

Hur jag är ”ägd” av mina prylar. Nej, jag är inte ägd men tankarna går ditåt när jag tänker på att jag kanske ska flytta upp till Småland och sälja lägenheten till våren. Mina saker som jag vill ha med mig och faktiskt inte får plats. Inte ens om jag väljer några få möbler. Soffan, soffbordet, tv-bänken, skrivborden – ja, det finns en hel del som jag inte bryr mig om. Däremot mina två skänkar för att inte tala om porslin och annat som jag tycker är fina och som jag har minnen till.

Inte vill jag ge bort eller kasta den service Grön Anna som jag fått av mina föräldrar.

Och som jag köpt extra till på loppisar. Eller mina två köksbord (jag köpte två för att sätta ihop dem till ett när jag hade kalas en gång om året) i massiv ek eller mina fina Gabhe-mattor. Suck. Vilket tramsigt problem. Antagligen kommer det att sluta med att jag ger bort nästan allt och sedan mår bra av det. Men ändå…tänk alla tavlor, böcker och för att inte tala om hushållsmaskiner. Vi får se om några månader.

Nu åter till mina larm, jag har nämligen nattpasset.
Kärlek!

Vardagsrummet i stugan

5004

Så här såg mäklarbilden för vardagsrummet ut när jag besökte huset. Städat och fint.

vrum

På något år lyckades jag fylla det med diverse grejor. Soffan var begagnad och det var Sara som klickade hem den för femhundra, bordet hade jag i källaren i Bromölla, barnstolarna har jag köpte på loppis, bänken har Janne byggt och älghornet är Jannes. Det som är nytt är mattan och fåtöljen. Den svarta fåtöljen skavde, när jag handlar ska jag vara själv annars vill jag gärna göra mitt sällskap till lags. Det är en genomgående sida hos mig och om det ska jag skriva mer i dagarna. Bordet passade inte heller in, visserligen gillade jag allt med bordet som tyngd, storlek och höjd – men inte i det här rummet.

buddhaplats

Bänken är superfin, tycker jag. Det fanns en förebild och sedan bad jag Janne om att bygga en liknande till mig.Allt på bilden är begagnat eller egengjort förutom tempeltavlan. Den gillade jag mycket tills jag fick syn på en betydligt större och med en annan form.

Mitt älskade vardagsrum i stugan. ännu bättre när det är mörkt och kulet utanför och brasan är tänd.
Mitt älskade vardagsrum i stugan. ännu bättre när det är mörkt och kulet utanför och brasan är tänd.

Nu ser det ut så här. Jag lade ner pengar på att byta den svarta dynan mot en rosa och jag har lagt ner lika mycket pengar på en tempeltavla som jag köpte på en liten butik som ligger vid torget i Bromölla. Soffbordet är utbytt mot ett jag köpte för hundra kronor på en säljsajt på Fejjan. Väggarna och taket målade jag för något år sedan. Det känns som om det är en stor skillnad från det att jag köpte stugan tills nu.

Jag funderar på att måla alla listerna vita, både tak- och golvlisterna. Det är något jag inte har tid att göra nu men om jag flyttar upp vid nyår kommer jag att fundera lite mer på det.

Nu ska jag fortsätta min dag.

Kärlek!