Nu och då

Walles prylar

I november 2013 fyllde jag mammas bil med prylar och åkte till stugan.

Där bar jag in allt jag hade med mig innan jag åkte tillbaka med bilen. Jag vet att jag tänkte ”hur ska allt detta få plats”. Under åren har jag skaffat ännu mer saker, både sådant jag behövt och onödiga ting. I lördags kom Janne klockan nio till Bromölla med en släpkärra, jag hade förstås förberett. Allt vi skulle ha med oss upp var nerpackat i lådor och när han var i Ryd ringde han och jag började bära ner, och upp också för den delen om man tänker på källaren. Det tog inte mer än en halvtimme innan vi var klara.

Det blev en liten sväng hem till mina föräldrar.

Där hann jag köra ett varv med dammsugaren och bädda rent, innan jag var uppe på deras kallvind för att hämta extraskivan till mitt köksbord. Det tog tre timmar att åka tillbaka till Bodafors och jag tänkte, när jag såg alla kartonger vi bar in i stugan, hur ska jag få plats med allt detta? Det gör lite ont i hjärtat att skänka bort finfina kastruller och titan-stekjärn med mera – men jag behöver inte allt detta nu när jag ska bo på ett ställe. Sara och Oskar hämtade grejor och även barnbarnen fick – förstås.

Vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans och Oskar sa flera gånger ”hur känns det”.

Bättre svärson kan jag inte önska mig. Och det att jag kunde gå omkring och packa upp lite här och lite där medan han och Janne satt och drack wiskey framför brasan och barnen lekte och jag och Sara fixade med mina grejor. I går morse åt jag och Janne frukost tillsammans, det uppskattar jag. Vi pratar om allt mellan himmel och jord under våra helgfrukostar. Sedan satte vi fart. Janne tog kartongerna som ska ingå i min loppis framåt våren, skräpet och saker som han fick av mig medan jag fortsatte.

När jag åkte tåget tillbaka till Bromölla kände jag att den här helgen varit annorlunda.

Det är fortfarande en märklig känsla att inse att jag ska bo där för alltid. Tror jag i alla fall. För alltid. Framför allt har jag börjat längta efter tiden. Tiden att sy, skriva, fixa, snickra, promenera, vika origami, baka, passa barnbarnen, laga mat – tiden! Tiden! Att ha tid känns som något extremt lyxigt.

Igår var det visning på lägenheten.

Om bud och annat tar jag när allt är klart och papper påskrivna och det ska vara en visning till på onsdag kväll. Jag hoppas att priset blir något som alla är nöjda med – eller i alla fall jag och köparen.

Nu ska jag vidare i dagen.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 2 kommentarer

Känslan i magen

Religon

För fyra år sedan fixade jag och Walle en julkrubba.

Han var tre år och jag hade haft stugan i en månad. Sedan dess har krubban kommit på plats en enda gång och då på stört liksom. I år tänkte jag samla på mig lite fina saker i skogen och ta tid på mig att ordna fint. Tiden. Ja, tänk att jag då för fyra år sedan var tacksam av att min mamma skickade med mig en påse med dekorationer, stenar och annat som småplock som jag kunde sätta runt stallet.

Men tiden…

Att alltid göra allt på språng. Tänk, i år kan jag ta mig tid att fixa krubban, baka lussekatter, göra lite julgodis och inte bara rycka åt mig det sista på Ica dagen innan jul. Härligt. Åh…om ni visste vad jag längtar. Det är längt på högsta nivå.

Idag mår jag bra.

Det gjorde jag i går också, men när jag gick hem från jobbet var det något som tog andan ur mig. Jag blev liksom ur humör och även om jag tände ljus, fixade en god fika och stickade så försvann inte olustkänslan. Lite senare på kvällen fick jag en förklaring. Det är likadant varje gång jag känner att något är tokigt, fast jag tittar alltid i min närmaste omgivning och någon sådan har jag ju inte här i Bromölla. När jag väl lokaliserat känslan och vad det berodde på slappnade jag av.

Till min stora förvåning har jag sovit gott.

Men tankarna vandrar på hur olika vi människor hanterar konflikter. Jag stickade på min sjal i går kväll. Det ska jag fortsätta med. Fast först blir det lite mer stickning framför morgon-tv och sedan går jag en promenad. Jag ska köpa fler flyttkartonger och boka tvättstugan.

På tal om tvättstuga.

Det har varit två olika och tittat på lägenheten. Det var förutom en ungkarl en familj som ville komma innan den bokade visning som ska vara på söndag. Det var ett ungt par, jag tror de var i 30-årsåldern. Kvinnan ville absolut ha tvättmaskin och jag kan förstå det för i stugan känner jag lyxen att slippa boka tid. Mannen tyckte det var synd att det inte var hiss för han upplevde det som jobbigt med tre trappor upp (fyra om man ska ner i tvättstugan). Vi har alla olika kriterier för ett bra boenden.

Nu ska jag sticka lite – milde tid vad det är lugnande!

Dessutom vill jag sticka raggsockar, en själ med spetsmönster och tjocka mössor till barnen.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 5 kommentarer

Nytt

bord-kopia

Jag får kontakta Trygghetsrådet om jag vill.

Och det vill jag. Fast först ska jag fundera noga på vad jag önskar mig av dem. Jag har funderat mer och mer på att starta eget, egentligen skulle jag vilja ge alla unga människor rådet att följa sina hjärtan – för då kommer man längst, blir gladast och lyckligast. Jag önskar jag hade haft ryggrad att göra det jag verkligen vill för längesedan.

Nu har jag chansen, men jag ska inte rusa iväg.

Just nu går tankarna till att jag vill lära mig om trä – alltså virke och att bygga, samt att fixa möbler med t.ex. marmorering och att fixa text på nymålade möbler. Det känns i hela hjärtat att det är något jag vill. Nu är ju garaget inte vinterbonat, men om jag skulle kunna ordna det kunde jag ha försäljning av möbler där. En tanke bara! Det skulle jag gilla. Dels göra små saker av gammalt slitet virke (som det där lilla skåpet jag gjorde till Sara), små ljushyllor och äldre möbler jag målar och förändrar.

Nu behöver jag en bra kurs för att lära mig mer än det jag själv kan lista ut.

En kurs i hantverket att göra små lådor, hyllor och skåp och en där jag är mig t.ex. marmorera och föra över texter på möbler. Det vill jag. Just nu. Tänk om jag kunde vinterbona garaget och sedan ha min verkstad där och försäljning! Det är ju inga problem för bilar att stanna utanför och jag kunde ha en webbförsäljning också, det går ju att skapa på Etsy om jag inte har fel för mig. Mina idéer behåller jag för mig själv, jag inte tänka mig att någon skulle peppa mig för detta. Men jag vet att man ska följa sitt hjärta.

Jag jobbar med IT men på insidan är jag en snickare med en trädgårdsmästares själ.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 10 kommentarer

Spontaninköp

punchboard

Kolla vad jag köpte igår!

Jag skulle köpa en håltång, en sådan som man kan välja många olika diametrar. Fast Panduro hade ingen, men på samma ställde fanns den här ”Punch-boarden”. Jag älskar bland annat ord och bokstäver, papper och pyssel. Det var det roligaste jag köpt på länge. Himmel vad lätt och skoj det var! Jag älskar banderoller och igår gjorde jag en tänkt sådan.

Enkelt – ett hjärta – JUL – ett härta – JUL – ett hjärta – JUL – ett härta.

Det blir superfint till min första jul där jag har en hel vecka innan att pyssla och fixa. Bland annat ska jag plocka fram julkrubban som jag inte ens hade tid att fixa förra gången. Nästa vecka åker jag upp för några fler dagar och så ska jag samla på mig både mossa, träbitar och lite stenar. Åh…älskar det där. Älskar! Jag stickar på sjalen också i ett helt underbart garn. Fast mönster-beskrivningen vållar mig huvudbry. Tur att det finns Facebook.

Jag försöker ta vara på dagarna som ligger framför mig.

Men det hindrar inte att jag drömmer!

Kärlek!

PS Jag hittade en håltång på Harald Nyborg, jag ska ju bara använda den till papper så den duger fint. Den kostar 40 kronor mot nästan 200 om jag ska betala för frakten på Panduro.

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Lycklig

walle

Jag pratade med Sara för någon dag sedan.

Hon är helt slut av att behöva lämna, hämta, köra till aktiviteter och annat plus att sköta om ett stort hus och jobbar på obekväma arbetstider. Många pratar om att ”förr var det inte tal om egentider” och ”har man satt barn till världen får man orka med”. Men det är skillnad mot förr och idag. När Sara gick på dagis var det inte tal om att ha samtal med personalen om hennes utveckling och sällan var hon tvungen att ha med sig det ena eller det andra till skolan. Nu hade jag bara ett barn, men jag kan förstå att hon har axlarna vid öronen.

Det ska bli fint att kunna avlasta.

”Håll ut, jag är snart där och kan hjälpa till”. Om så bara hämta Walle i skolan eller kanske han kan sova över hos mig och så följer jag honom till skolan på morgonkvisten för att hon ska få sovmorgon. Oskar? Han har heltidsjobb och åker hemifrån vid 6, han har sitt ”hönseri” och plockar samt rengör ägg, han har en liten extra firma för rörmockeri och han gör så gott han kan. Om jag säljer min lägenhet för X kronor har jag lovat att de ska få pengar till nya madrasser, båda har ont i sina ryggar och skulle nog behöva något som kanske underlättade en aning när det gäller det.

I övrigt är jag lycklig.

Jag hade en fin dag igår. Först tandläkaren och det var en dyr historia. Rengöring och en pytteliten lagning av en tidigare som gått sönder, det tog 20 minuter och kostade 1950 kronor. Det är en rejäl timpeng. Tur att jag har ett ”tandläkarkonto” som jag sätter undan några hundralappar till varje månad”. Det var ju perfekt att jag kolla tänderna nu för det lär väl vara kö till tandläkaren i Nässjö. Jag tänkte gå till samma som Janne.

Vid lunch kom mäklaren.

Jag föreslog att han skulle berätta för de som inte sålt tidigare att om någon kontaktade privat så skulle man bara hänvisa till mäklaren. Jag har ju haft två sådana spekulanter. Mäklaren påstod att det var ovanligt att någon kontaktade säljaren privat. Jaja…

Första eventulla köparen lämnade mitt utgångspris som bud.

Mäklaren sa tidigare att det oftast att första budgivaren lade ett bud under utgångspriset. Inte för mig! På kvällen visade jag min bostad för en annan spekulant, jag fick många – riktigt många – positiva kommentarer om allt från att den var fin till att jag hade lagom många möbler. Fint. Även om det var för att smeka mig medhårs tog jag åt mig berömmet.

Nu ska jag jobba.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Långsamt

malat

Jag jobbade i natt.

När klockan var tre blev hon två. Det är en skitsak, men det blir så mycket strul med systemen som skriker att backuper inte har körts, att jobb inte har startats etcetera. Det gick bra får jag hoppas och nu är det alltså vintertid eller ”normaltid”.

Gång på gång får jag små mentala knuffar av detaljer som händer runt mig.

Hela tiden en sorts input som säger och får mig att fundera på vilken otrolig chans jag har fått att göra precis vad jag vill med mitt liv. Det hade jag tidigare också, men då fanns ett heltidsjobb som jag måste sköta (förstås). Nu ligger livet oskrivet framför mig. Jag hoppas att jag får vara frisk i många år till för att kunna ha det där lilla lugna livet, kunna gå i skogen ofta, odla i mitt växthus (det som ska bli), umgås utan stress, sticka, sy, baka, laga mat – ja, kunna le utan stress. Stanna upp och kanske bjuda grannarna på eftermiddagsfest en sommardag.

Riktigt hur det blir med tidigare planer vet jag inte.

Solceller på taket? Stugan betald? Ja, det fanns ju i mina förra planer. Lägg till pool på baksidan Men, jag tror det finns en mening med mycket som händer. Janne tror inte alls att det är så utan att det som händer beror på våra tidigare agerande. Och det är klart, hade inte min förra chef sagt att jag nämnt något om att pensionera mig så hade det nog inte kommit på tal. Men ändå…jag var trött och slutkörd av de nya (skit-)systemen på jobbet och sa ”jag orkar inte mer” när hon satt bredvid mig. När hon så var med på ett möte om indragningar nämnde hon mitt namn.

Nuvarande chefen sa ”jag trodde du var äldre”.

Jag måste säga att det känns som om han inte riktigt vill ha mig kvar. Först kommentaren om att hans föräldrar dog tidigt när jag nämnde att det hängde på pengar om jag kunde säga ja till hans fråga om att sluta med lön. Sedan att han trodde jag var äldre och ”jag är imponerad över att du och A hänger med”. Jaja…han är väl en sådan som är lite oförsiktig med sina ord. Kanske. Jag vet inte. Själv är jag van vid min förra chef som var mer rak, det sved som faen ibland men jag visste i alla fall åt vilket håll hon pekade. Det är aldrig lätt att byta chef om den förra har haft ett sätt i flera år.

Nåja.

Den förre chefen är ju inte länge till min chef, men hon ska skriva mitt betyg. De närmaste veckorna kommer att gå fort. Jag ska packa mer idag, några dagars jobb, stugan över helgen, några dagars jobb och så en ledig vecka. Efter det står det inte många veckor mellan mig och det slutliga datumet.

Fast idag är det söndag.

Jag tänkte göra grönkålspaj och njuta av ledigheten.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 2 kommentarer

Sortera och röj i hjärnan

morgon

Denna hjärna jobbar för fullt.

Osorterat. Om trädgården. Barnbarnen. Möblerna. Hur mycket ska jag ge bort? Var ska jag får plats med mina prylar? Ska jag sälja något? Vad får jag för lägenheten och vad blir kvar efter mäklaravgiften och skatten? Skulle det fungera att sälja plantor jag driver upp? Längtan hem för att sticka sjalen. Hur kommer det att kännas att koppla av? Blir jag lite gladare om jag har mer tid över till det jag vill göra? Kommer jag att sova bättre och kommer jag att få en annan dygnsrytm.

Kul att cykla till svärmor och dricka kaffe.

Hämta barnen. Klippa framsidan med handgräsklippare (cylinderklippare som Janne säger). Undra om Janne kan få igång den gamla klipparen jag hade när jag hyrde dyr marklägenhet i Kristianstad. Sviker jag mamma och pappa? Hälsa på jobbet framöver? Nej, varför skulle jag? Det var en kollega som kom med förslaget, men jag har ju inget kvar i Bromölla när jag sålt lägenheten. Har jag alltför lätt att bara klippa band? Det har jag alltid haft. Jag är en lojal människa, men går det för långt kan människor kräla för mig och jag struntar i dem. Fast de på jobbet har inte gjort mig något, jag är nöjd med budet jag fick (och hade tackat ja till mindre) – det är inte så jag menar. Bara att jag är lojal mot vänner och kärlekar, men sviker de så vänder jag på klacken. Jag har lätt att klippa band.

Odla. Trädgården. Växthuset.

Plattor runt växthuset och med god plats framför. En liten damm kan jag väl gjuta av cement eller betong. Runt dammen något som doftar gott. Myskmadra? Lavendel? Kan jag gräva upp plantor hos Janne eller ska jag lägga pengar på att köpa? Dammen ska bara vara en meter i omkrets, mer som en spegel. Tandläkaren? Ska jag fråga Jannes tandläkare? Eller ska jag gå till tandläkaren i Kristianstad när jag ändå är hos mina föräldrar och städar? Sviker jag dem?

Undra hur det blir?

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 3 kommentarer

Visningar

barnen

Jag har blivit kontaktad av flera som vill ha en visning innan den visning mäklaren ska ha.

På lördag kommer Janne ner till Skåne med släpkärra och så tömmer vi förrådet och allt i lådor och skåp jag kan vara utan, men att det ändå ser ok ut för visningen som är på söndag i nästa vecka. Jag tänkte följa med Janne upp på lördag och så åker jag tillbaka dagen efter. Det snurrar på rätt rejält just nu. Dagarna på jobbet räknar jag som om jag skulle mucka. Det är svårt att engagera mig i nya saker, men jag ska i alla fall sluta utan att andra drar en suck.

I natt jobbar jag och i morgon kopplar jag av.

I alla fall lite grann för det är extravisningar (förtida) på måndag. En som mäklaren ska ha och en som jag tydligen ska ha (om inte mäklaren tar den också). Därför behöver jag putsa lite. På måndag är det även tid för tandläkaren. Jag får sätta mig på bibblan när mäklaren har visningen vid lunchtid. Sedan väntar arbetsdagar igen och jag försöker packa och greja.

En av mina kvinnliga bekanta ska få allt som jag inte tar med mig upp eller som Sara och Janne inte vill ha.

Fast nu är jag på jobbet. Längtar tills allt detta är över. Jag vill bara fixa extrarummet i stugan, baka och göra julgodis, hämta hem granen, hämta barnen från dagis och skola, göra pannkakor och leva ett lugnt liv. Lugnt.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Nu smäller det!

Mitt vardagsrum - nu är lägenheten till salu!

Mitt vardagsrum – nu är lägenheten till salu!

Lägenheten ligger nu ute på Hemnet.

Här kan du se hur jag bor. Kom och köp!

Publicerat i Personligt | 6 kommentarer

Mitt i tornadon

Walle

Egentligen är det inte så farligt.

Det börjar bena ut sig. I måndags kväll skrev jag på papperna på jobbet och nu är jag officiellt uppsagd på grund av arbetsbrist. Det är inte så att jag blivit uppsagd för att de inte vill ha mig, det är erbjudande som kommer ungefär vart femte år och om man uppfyller vissa krav. När de ska säga upp folk går då de här erbjudanden till de som är äldre och som kanske funderar på att gå i pension.

Nu när det börjat klarna ser jag vilken fantastisk chans det här är.

Jag vill inte nämna summan jag får varje månad eller under hur lång tid, men jag är bara 61 år och hittills frisk och jag har kanske för första gången i hela mitt liv chansen att luta mig tillbaka. Det blir inte så lyxigt (i mina ögon, lyx skiljer sig från person till person) som jag hade planerat, men från hela mitt hjärta struntar jag i det. Jag hoppas att jag inte har gjort något dumt, att jag har krafterna (alltså från någon där uppe) med mig och att jag inte behöver bekymra mig över att kunna betala räkningar och köpa mat.

Någon sa att om det kniper kan du flytta ihop med Janne.

Det skulle jag aldrig göra, alltså flytta ihop på grund av pengar. Den enda skillnaden mellan hur jag planerade och hur det nu tycks bli är att jag väljer att låta pengarna från lägenheten stanna på mitt konto för att ha som buffert om något skulle hända (om jag får mycket betalt, alltså någon form av drömsumma för lägenheten, kommer jag att betala bolånet – men jag tror det är en utopi). Tanken var att betala stugan när jag sålde här i Bromölla, men det var uträknat efter att jag skulle jobba i tre år till.

Under de senaste året har jag stoppat in alla pengar jag kunnat undvara från lönen på bostadslånet.

Efter att ha talat med banken och Janne har jag bestämt mig för att avbryta den planen (en sport för mig). De sista tusenlapparna kommer jag att betala när jag sålt lägenheten och istället fortsätter jag från och med idag att spara som jag brukade. Det är egentligen ”skit samma”, men vilken skön känsla det var att fylla på mina konto igen. Det gjorde att jag kände hur roligt det är att kunna handla det där lilla extra.

Var väl medveten om att ”det där lilla extra” är en tolkningsfråga.

För någon är det den där väskan för 5000 och för andra är det en god ostbricka till kvällen. De allra flesta människor som läser här tolkar utifrån sig själv. Är man van vid att handla ostbricka precis när man själv vill är det inte någon lyx. För mig går en god ekonomi ut på att kunna betala räkningarna när lönen kommer, att kunna handla mat dagen innan lön och att kunna spara om än så lite.

Janne tolkar också det där med ekonomi på sitt eget sätt.

Det har hänt flera gånger att jag i efterhand tänkt ”jag måste ringa honom och säga hur det ser ut från min sida”. ”När man är så gammal som du och jag behöver man inget mer, man har allt man behöver”, sa han för några veckor sedan. För mig fungerar det inte på det sättet. Jag vill kunna köpa mig en ny vinterjacka om jag vill det, jag vill kunna köpa en ny köksmaskin och jag vill det och nya gardiner om jag skulle drömma om det. Jag vill kunna pynta mitt hem och känna mig fin och var trygg ekonomiskt på samma gång.

Janne reagerade en gång kraftfullt och sa något ”det hade jag aldrig betalat”.

Jag minns inte ens vad det var jag önskade mig, kanske just en köksmaskin. Samtidigt gick han och köpte en väst som gick att värma upp via ett batteri när han var ute och jagade för samma summa. Han pyntar inte sitt hem och han köper inga nya kläder och är inte speciellt generös med presenter till sina barn och barnbarn (det är sett från min sida av saken och inte någon annans).

Pengar är viktigt, och det är viktigt på olika sätt för var och en.

Idag drack jag kaffe framför tv:n. Det var en kvinna som vann på triss när hon skrapade i direktsändning. ”Vart ska du resa”, frågande den manliga programledaren och den kvinnliga ”vart går drömresan”. Kvinnan ville resa – inte tu tal om saken – men det tycks vara standard. Jag har rest, en hel del faktiskt och många blir lite överraskade när jag berättar (lika överraskade som när de får reda på att jag har varit gift). ”Har du rest”, är en förvånad kommentar som jag får höra då och då.

Ja, jag har rest för det var vad jag trodde jag ville göra – alla andra reste ju.

Men jag har inget som helst behov av det. Det räcker med att resa till min stuga. Nåja. Det var det, det är ju lönedag och då blir tankarna på ekonomi så mycket större.

Igår funderade jag på att jag har mycket jag vill göra i mitt nya liv som startar den 17 december.

Fast det tar nog ingen fart och jag kommer nog inte att känna något speciellt förrän när andra har återgått till sina ordinarie tider på jobb och vardagen tar vid efter tretton-helgen. Det finns så mycket jag vill göra att jag måste nog tänka till för att det inte ska bli för mycket på ett sätt att jag inte njuter av något.

Skriva – ska jag äntligen skriva klart en bok?
Trädgården.
Växthus.
Dagliga långa promenader med Lady.
Hämta barnen.
Umgås med Sara och hennes familj.
Jobba lite extra om det sig vill.
Umgås med Janne.
Odla.
Sälja plantor.
Fixa möbler och sälja.
Måla huset.
Göra en fantastisk trädgård på framsidan.
Läsa.
Sticka.
Baka.
Laga mat.
Yoga

Äh…nu får jag sätta fart på dagen.

Idag blev det en hel ledig dag för mamma skulle på en läkarträff och jag behövde inte städa hos dem på min lediga dag. Det är så märkligt att vara ledig och ha hela tiden för mig själv. En del saker måste jag göra, men i det stora hela blir det en fin dag.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 3 kommentarer