Nu

Tigris, Gul

Han ser lite arg ut.

Den där Tigris. Men nu är han min, beställd och betald. ”Styrka och respekt”, det känns faktiskt så. Det är ett bra beslut att ta lite av överskottet från praktiken och köpa något jag önskar mig. Resterande ska gå till en agenda i skinn (jag har som är på tok för liten, det är snyggt med agendor i skinn, de blir ju bara finare med åren) och till banken.

Jag har ett konto vid sidan om för de affärer jag gör med företagen (låter pretantiöst, men det är faktisk bara två namn som kostat mig 800 kronor styck, större än så är det inte), det är bra om jag kan fylla på det kontot med tanke på att jag troligen inte kommer att sitta stilla på rumpan. Det kommer att uppstå nya idéer och så länge jag inte går med förlust är det fritt fram.

Det ska bli roligt att se om Tigris kan få min styrka och respekt att bli större och tydligare.

 

Bokskogen

Jag fick återbud till i dag.

Det gjorde att jag kunde ta cyklen upp till Norreskog vid lunchtid och gå en sväng. Jag hörde göken gala fyra gånger och på utsiktsplatsen försökte jag utföra de övningar som vi fick i helgen.

När jag kommer  kontakt med människor som sysslar med andliga saker får jag ofta höra ”ser du det vita ljuset” och annat. Det är inte ofta jag ser eller känner så tydligt som de flesta gör. En tygghet med den här kursen var att vår lärare sa att det inte alltid måste vara blixt och dunder. Själv känner jag ofta något ljusgrått – fast jag önskade att det var silvervitt – som kommer likt en lätt bris mellan händerna, eller en sorts pulserande i händerna beroende på hur jag håller dem.

I helgen hände lite annorlunda saker som jag ska funder på innan jag skriver något om det.

I natt drömde jag igen. Jag bad om att få komma ihåg mina drömmar som är av betydelse och visst kom jag ihåg. Jag vaknade i natt med en stor smärta i hjärtat. Den drömmen ska jag notera, men behåller för mig själv.

Nu ska jag diska, snart väntar nattpasset.

Magnified Healing

Ett fint diplom och intressanta kunskaper.

Jag bugar och tackar. Innan vi gick igår sa vår lärare – en indisk man som bor i England – att vi skulle observera våra drömmar under natten. Jag gjorde så och när jag berättade om den luggslitna lilla ponnyn som drog ett tungt lass och om den som kallade på mig och gav mig ett smycke. Vi pratade lite om min dröm och min lärare frågade om jag ville ha hans åsikt.

Det var att alla ser mig som en stark kvinna eftersom jag är lång och ståtlig (jag gillar inte att bli kallad ståtlig för i mina ögon är det inget fint för en kvinna), men att allt ansvar jag burit på sedan många år har gjort mig trött och sliten – ponnyn är alltså jag och vagnen ansvaret för min dotter och andra saker jag gått igenom. Mannen som gav mig ett smycke tolkade läraren som en av mina skyddsänglar. Det låter helt ok för mig.

Det kändes som om jag kunde köpa det han sa förutom mannen som gav mig ett smycke, där kände jag att jag blev inbjuden till något. Fast det kunde ju faktiskt vara min skyddsängel (eller skyddsenergi) och ändå en form av inbjudan.

Nåja, nu kan jag ge magnified healing om några dagar och jag tänkte bjuda in mina läsare till distanshealing när det är dags för jag behöver öva.

Nu till badkaret, soffan, avkoppling och lite funderande.

Söndag

Jag var på kurs i går och ska strax i väg igen.

Än är det svårt att sätta ord på hur det var och hur jag känner. Jag är förstås kritisk. Det är jag alltid när det gäller andiga kurser och arrangemang, det finns helt enkelt mycket ruffel och båg i branchen.

Däremot måste jag berätta om en dröm jag hade i natt, den kan kopplas samman med helgens aktiviteter men än skriver jag bara om drömmen.

Drömmen

Jag befann mig på Bruksgatan här i Bromölla, det vill säga min egen gata. Där mötte jag en ponny som drog ett stor vagn. Ponnyn såg sliten och ovårdad ut, jag blev lite rädd och gick upp för en trappa för att komma undan. Dock möter jag ponnyn igen och jag blir modig (någon röst säger att jag ska ta tag i ponnyn) och greppar tyglarna.

På något oförklarligt sätt får jag tag i ägaren i samma stund som jag fångat in ponnyn, ägaren vill tacka mig och lämnar över ett stort – enormt – smycke som täcker hela mitt bröst. Det är gjort i läder och påminner mig om afrikanska smycket som jag har sett på tv. I mitt finns en stor triangelfomad sten i blågrönt. Smycket passar först inte, lädret är stelt och står rakt ut. Jag säger besviket att det passar inte, då ändras formen till mina konturer.

När jag vaknade i morse funderade jag över hur jag skulle kunna berätta om detta smycket och beskriva stenen. Fast det blir inte svårt. När Sara var liten var födelsedagar stora saker, precis som för alla barn. När jag fyllde år var det lika viktigt för henne att i hemlighet fixa en present till mig, därför brukade min mamma åka iväg till ställen som Ekohallen för att handla något. En gång fick jag t.ex. en porslindocka. Oftast saker som Sara tyckte om.

Vid ett tillfälle var mamma och Sara på en marknad och de köpte en sten i afrikansk malakit till mig. Det gillade jag verklgen och jag lämnade in stenen till en juvelerare som bytte ut hänget till ett i guld. Det ska jag ta med mig i dag och visa, för i min dröm var den triangelformade stenen i malakit även om färgen drog lite mer åt det blå än den jag fick av Sara.

Nu ska jag koppla av en liten stund innan det bär iväg igen.

 

Magnified Healing

Den 8-9 maj kommer Divyel till Bromölla.

Det blir en kurs i Magnified Healing till en kostnad av 2500 kronor. Mer information får du av Therese Freij 0708-775320.

I kursen ingår centrering av dina chakran, rening av din ljuskanal, ökad energi i dina händer med mera. Vid kursens slut får du (jag är lite osäker på detta) ett diplom och du blir registrerad som magnified healer.

Självklart ska jag gå. Det finns några få platser kvar. Anmäl dig till Therese Freij. Läs mer om Divyel på ”The Mesenger”.

Sol ute och sol i sinnet

Jag är hemma igen.

Det är solig ute och jag tror att våren kommer att bli riktigt häftig i år. I magen vilar en go känsla. Medan jag väntade på bussen kom en person fram till mig och frågade ”heter du Eva”. Det är inget ovanligt och till 99 % brukar det gälla mina kåserier. Fast i dag var jag i Kristianstad och det händer inte lika ofta där, den här gången var det en före detta elev från den tiden jag undervisade.

”Jag minns dig, du hade en fantastiskt fin kropp och var attraktiv”, sa min före detta elev som jag inte minns namnet på.

Tänk om fler människor kunde säga positiva saker, då skulle livet vara lättare och samhället vänligare. Jodå, jag vet att det är insidan som räknas och så gör jag också, jag ser människor på ett annat sätt än min dotter. ”Titta så snygg hon är”, kunde jag säga till Sara som bara fnös och tyckte att jag inte var riktigt klok. Det var fint att höra de snälla orden.

Magkänslan hänger ihop med att jag fått healing idag. Det är en underbar känsla och även om jag inte skriver mycket om det så är det andliga en stor del i mitt liv. Anledningen till att jag sällan nämner det beror på att jag egentligen är en tekniker och en kritisk granskare – healing går inte att granskas, det måste upplevas. Själv ger jag healing, det går inte att stoppa, när jag masserar och jag skulle kunna annonsera om det också men väljer att ligga lågt med det.

Till våren tänkte jag ha en kurs i Reikihealing här i Bromölla, är du intresserad hör av dig. Du kontaktar mig lättast via mail, du klickar bara på länken uppe till höger.

Jag har saknat den andliga biten under det senaste året. Fast stressen och pressen har varit stor och det har fallit bort av sig själv, nu är det dags att plocka upp det hela igen.

Nu ska jag njuta av lite kaffe.

Jag skickar healing, kärlek och värme i ett stort paket till alla!

Avsked

Vi har alltid haft förmågan till telepati, du trodde mer än jag.

Du läser här, jag vet det. Därför vill jag bara skriva att du når fram. Vi tog avsked med ord för längesedan, i mina drömmar gör du det nu. Tre tydliga avsked som gör mig sorgsen. Något annat är inte möjligt. Aldrig någonsin. Ändå.

Fast jag har uppfattat dina hälsningar i mina drömmar.

Kärlek till dig från mig.

Att välja

Ibland väljer jag bort.

Det är inget jag ber om ursäkt för. Jag väljer att inte berätta om alla jag träffar, en del för att jag själv inte vill berätta och en del för att de inte vill bli omnämnda i min blogg. Jag önskar att jag kunde berätta om kvällen igår. Den då jag träffade Diyael. Fast jag skulle inte kunna återge i ord för någon mer än de som jag åkte dit tillsammans med.

Jag skriver inte ett enda ord för dels kulle det inte ge kvällen rättvisa och dels är risken att någon skulle tro att jag var lite bakom flötet. Får ni chansen att möta honom i något sammahang så gör det, gå till mötet utan förväntningar och se vad som händer.

Kanske det är att ta i och säga att jag är en annan människa i dag.

I dag har jag cyklat ut till Gualöv och lämnat bilder för passparteut, sedan vidare till ICA för att handla. Jag har träffat Therese för en snabb fika och nu ska jag njuta av dagen som är kvar, lite tvättstuga, lite matlagning och lite annat smått och gott som att förbereda inför resan till Malmö i morgon.

Kärlek!

Reiki

I går masserade jag en kund.

Tidigare har jag övat reiki-healing tillsammans med henne, då kände jag en värme i mina händer men inte något som strömmade. Då berättade jag det jag upplevt och vi småpratade lite fram- och tillbaka.

Den här gången hade jag en kund tio minuter senare och kände att det fick räcka med massagen, däremot tog jag och placerade mina händer på kundens hjärt- och sakralchackra och kanske var det för att allt var oplanerat som jag för första gången kände ”strömmen” av flödet (jo, jag vet att det låter en aning flum).

Jag stod där och log lite för mig själv, jag sneglade på klockan men ville inte förstöra flödet. Jag att ha läst runt ett tiotal böcker om reiki och bland annat fått tipset att böja lite på knäna, så det gjorde jag trots att jag just då stod en aning obekvämt – allt för att det skulle fortsätta strömma.

Det som strömmade var ett vitt ljus, lite som en dimma fast utan fuktighet. En värme som ser ut som en en vit behaglig dimma, fast jag kan inte se den utan den känns på det sättet. Dessutom var det ett flöde, tidigare hag jag enbart känt att det har gått en värme ut från mina händer och inget mer.

Halkade

Det är dags för dagen kaffe.

Jag dricker för det mesta två små koppar kaffe mitt på dagen. Det är allt såvida jag inte blir bjuden. De där två kopparna ger mig faktiskt ett rus. Prova ska ni få se! Det jag har gjort är att för ett år sedan minska mitt kaffedrickande från några liter om dagen till två små koppar med häften skummad mjölk om dagen. En liten stund efter påbörjat kaffedrickande, det rör sig om några minutrar, känner jag faktiskt kafferuset i huvudet. Tro det om ni vill, jag vet.

Bilden blev en inspiration och en sådan jag vill måla och ska så göra. Jag halkade i Photshop och fick upp ”posterize”. Ibland är tillfälligheterna det som blir till kreativitet.

En av de absolut bästa böckerna om andlighet – eller vad jag ska kalla det – är Kaj Polakks bok ”Att välja glädje”. Den har hjälpt mig mycket även om det fortfarande händer att jag halkar på min väg genom livet. Det allra viktigaste för mig med den boken är kunskapen om projektion. När någon brusar upp mot dig ska du tänka efter, det han eller hon brusar upp eller säger till dig är en projektion och säger oändligt mer om personen i fråga än om dig.

Jag har ett fantastiskt enkelt exempel som jag själv ofta – numera – inte besvarar. Väldigt många tror att jag ljuger om min ensamhet och att jag trivs med den. Senast i går sa någon att ”om man säger det tillräckligt ofta blir det sant och man tror på det själv”. Hon trodde helt enkelt att det att jag hämtar kraft i ensamheten inte var sant, utan ett försvar från min sida. Det hela säger inget alls om mig – det säger bara att personen i fråga inte kan tänka sig vara ensam och hämtar kraft någon på ett annat sätt.

Precis som jag med hjärtat kan rekomendera Helen Lundgren om du ska få healing och aldrig tidigare har provat, kan jag rekomendera boken ”Att välja lycka” om du ska skaffa dig en enda bok om andlighet – eller kanske mer rätt att växa och utvecklas som människa.

Fast nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sedan byta om för att cykla iväg och träna. Jag hade tänkt att jag skulle ta bussen in till Sara men jag har pratat med henne och trots att hon tror sig vara nära döden vill hon inte ha ett kort besök (jag lockade med mjuka näsdukar och halstabletter).

So lång!