Styla

IMG_0696

Jag räknar inte dagarna, jag bara längtar tills allt är över.

När det är mycket som händer är jag dålig på att leva i nuet. Jättedålig. Jag har ju alltid varit ensam ansvarig och är det fortfarande, det gör att jag måste ha koll på allt för ingen annan har det. Ordna med försäljningen, flytten, jobbet och upp i detta vill mina föräldrar att jag ska komma och städa. Lägg till lite förkylning på det och ursäkta mitt relativt dåliga humör. Fast det kommer att bli mycket bättre.

Trots allt inser jag att det jag ser fram emot gör jag på ett positivt sätt.

Något annat jag tänker på är att vara sann mot mig själv. Att jag kanske ska göra precis som jag önskar. Inte ta hänsyn till vad andra ska tycka, liksom möblera och fixa inomhus som jag själv vill och inte fråga andra – precis som i trädgården, göra vad jag själv tycker är fint. Jag har nog inte varit helt sann tidigare, men det beror på stressen. Jag hinner inte t.ex. sy eller vika origami i den utsträckning som jag vill. Janne sa att jag kommer att ha fullt upp med att umgås, trots mer än tre år tillsammans tycks han ännu inte har förstått att jag har inget som helst behov av att umgås.

Nåja, idag är idag.

Jag är snorig och jag ska jobba natten samt att en fotograf ska komma hit och ta bilder till Hemnet. Mäklaren sa absolut inget om att jag hade det fint utan tittade sig runt och sa att de som fotograferar plockar undan grejor men sätter tillbaka. Bara jag skriver det känner jag en lätt ilska i kroppen, men jag får väl ta det. Därför tänkte jag tillbringa förmiddagen med att dona här hemma.

Faktiskt tänkte jag gå ner och köpa lite flyttkartonger i järnhandeln.

Det är väl lika bra att börja packa ner det som jag plockar undan och bära ner det i förrådet. Just nu går mina tankar till att Janne kommer nästnästa helg och så fyller vi bilen och en släpkärra med kartonger och möbler (jag hoppas på att visningen ska vara över då och självklart betalar jag honom för hjälpen). Hur som haver blir det en dag inomhus. Att styla lägenheter i Bromölla är ingen vits, det är väl på gott och ont. Jag har själv tänkt många gånger när jag har sett bilder på objekt i storstäder att jag ”skiter i hur kläderna hänger på garderobsdörren eller närbilder på stilleben”.

Det börjar närma sig.

I går fick jag besked från jobbet att de kan låta mig gå den 17 december. Jag jobbar mitt sista pass den 16 och så åker jag till stugan dagen efter. För gott. Liksom. Mitt liv kommer att totalförändras från och med den dagen. Det känns märkligt, spännande och nervöst. Om allt går vägen har jag en visning nästnästa helg, lägenheten blir såld, Sara och Oskar åker ner med sin bil och Janne i sin den 17 för att tömma lägenheten. När det är gjort får en kvinna som bor i min närhet ta det som blir över. Hon har en liten pension och får ihop till sin matkassa genom olika baklucke-loppisar.

Janne tyckte jag skulle packa ner t.ex. det porslin som jag inte tänkte använda mer.

Och spara till Walle och Helmer. Fast jag tror jag låter den idén vara. När de behöver porslin kan de få en slant att köpa Ikeas startbox eller något sådant. Igår funderade jag lite på vad jag ska ta med mig upp. Det blir en del, men jag tror att knappt hälften lämnar jag kvar. Ikeas tallrikar, en del udda porslin, en tekanna som kommer från Finland och är fin men som jag inte använt de senaste åren (eller kanske jag behåller den…). Det blir rätt svårt att välja, men jag har gjort sådant tidigare och när jag väl har börjat att sortera bort går det allt lättare.

Förutom växthusdrömmar.

Ja, då tänker jag på att jag kanske har nästan en vecka att ställa i ordning i stugan, förbereda julen och kanske lyckas koppla av. Förra julen var det ju till att köpa det som fanns kvar på Ica för jag jobbade in i det sista. Framför allt koppla av. Jag är en annan människa när jag slipper stress. När jag har tid över inte bara till andra utan även till mig själv.

För den delen kommer jag att ha två symaskiner.

Haha! Jag tänker ofta på, vad jag än tar i här i Bromölla, att ”jaha…jag kommer att ha två av det här också”. Det var ju tänkte och planerat, nästan skrivet i sten, att jag skulle flytta upp åtta till nio år efter att jag köpte stugan. Därför har jag insett att jag måste ha fullt upp av det jag behöver i stugan och att antagligen skulle något kunna kastas när det var dags – antigen prylen i stugan eller i Bromölla.

Jag kommer att ha två kaffekvarnar.

Just nu, just i det här ögonblicket ler mitt hjärta. Det kommer att bli superbra och jag har fått en chans som inte många andra får. Fast nu får jag allt köra igång om det ska bli någon rensning inför fotograferingen.

kärlek!

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Vitlök, gräva och frö

Värdet i att ha en svärmor med samma intresse.

Värdet i att ha en svärmor med samma intresse.

Något jag gillar är ju trädgården.

Men att gå långa promenader med Lady är också fantastiskt roligt. Förra gången blev det inte en enda tur eftersom jag hade barnen och annat kom i vägen. Till och med att åka till Nässjö och handla mat känns som bortkastad tid när jag hellre vill vara i skogen eller i trädgården.

Igår gick vi en sväng på förmiddagen.

För ett tag sedan var jag och Janne ute och när vi var på väg hem sa jag ”skulle vi inte ta den stigen” som vi just passerade och hans svar var att den gick tillbaka till Ulvstorp. Det trodde jag inte mycket på, men vis av erfarenheten så höll jag tyst för han har alltid rätt i det där med vägar och stigar här runt om. När jag och Lady stod precis på den punkten hade jag nog tänkt mig en annan sträcka, men jag beslutade mig för att välja den där lilla stigen som gick till Ulvstorp.

Och visst hade Janne rätt!

Dessutom fick jag ett ”jaha” med mig på färden för nu kopplade jag ihop ytterligare stigar och vi fick en fin tur där Lady sprang omkring lös mestadels av tiden. När jag kom hem gick jag ut i trädgården. Dagen innan grävde jag ner Bokashi i en liten del av landet där jag hade potatis förra året.

Det där med att gräva djupt och fylla med kompost är fantastiskt roligt.

Igår jämnade jag till ytan och tänkte på pappa. Han brukar jämt säga ”går inte där” på ytor som han grävt och jag gjorde som han sa – förstås – men tyckte det var lite löjligt. Nu gör jag själv på det sättet, jag sträckte mig över det låga lilla staketet och gjorde hål med skaftet på räfsan. Där stoppade jag ner vitlökarna och nu förväntar jag mig 30 fina och tjocka lökar till nästa sensommar. Förhoppningsvis är de så fina att jag kan ta för egen skörd och inte bara äta upp. Det hade varit fint.

Jag grävde lite till där stenen med min Budda ska stå.

Han kommer att ha lite skyddande syrenstammar som skydd för ryggen och sedan blicka ut i trädgården om omgiven av krokus, hyacinter, liljor och annat. En trädgårdsbudda helt enkelt. På framsidan grävde jag ner tvåhundra lökar i den jord som jag har grävt upp runt den uppstammade Forsythian (som jag hoppas kunna bli ett prydnadsträd, om inte så gräver jag upp den till våren och hittar på något annat. Både i min nya Budda-rabatt och där jag satte lökarna hällde jag på jord från min jordfabrik. Nu är den snart slut. Det ska bli skoj när jag flyttar upp för då kommer jag att kunna kompostera massor av det som jag gör till stor del från när jag fixar en sallad.

Nu ska jag dammsuga.

Det gör jag varje dag för hundarna skitar ner och Lady framför allt fäller pälsen nu. Även om jag har djur runt om mig så vill jag kunna gå på golvet barfota utan att känna grus under fotsulorna.

I eftermiddag hämtar jag Walle och hans kompis på skolan, vi ska flytta sandlådan.

Jag: Ni får tjugo spänn om ni är duktiga och hjälper till.
Walle: Åhhh…..
Efter en stund.
Walle: Mormor, vad är spänn?

Janne och Oskar styckade igår. Jag hade barnen för Sara jobbade och Janne gillar inte att ha dem med vi de tillfällena för de har dåligt uppsikt över barnen och det är rätt mycket trafik på vägen utanför. Det gick hur fint som helst. Oskar lämnade och vi åt kvällsmat. Eftersom vi inte ses speciellt mycket den här gången – jag och Janne – så hade jag köpt dyr ost och fin skinka för att göra varma mackor när han kom till mig efter att ha styckat. Men så dök Oskar upp och han bestämde sig för att stanna och äta. Vi satte oss runt bordet och väntade på Sara när hon ringde och hade punka på däcket. Janne bistod med sin kompressor och under tiden lekte jag och barnen.

Då passade Krut på att äta upp några av mackorna som jag ställt för att svalna på spisen.

Jaja…jag var rätt trött när de åkte.

Men nu duschen och sedan promenad innan barnen ska hämtas och vi ska gräva!

Kärlek!

PS Jag och svärmor gillar våra trädgårdar och i onsdags kom Janne med frö från Kroll-lilja. Någon som vet om jag ska peta ner utomhus eller ska jag driva upp inomhus under belysning? Vitlöken jag odlar är Messidrome.

Publicerat i Promenader, Trädgården, Wallebo | Etiketter , , | Kommentering avstängd

Lady som väckarklocka

IMG_0754

Jag är seg på morgonen.

Alltid liksom. Men i stugan är Lady hos mig (tala om dåligt samvete mot Krut, men det går inte att låta en tanke löpa till sitt slut för han kräver uppmärksamhet hela tiden), och hon väcker mig. Genom att försiktigt lyfta tassarna i dörröppningen till sovrummet, alltså tass och så tass och så tass. Vänder jag mig om så går hon sin väg för att komma tillbaka och utföra samma procedur en stund senare.

Det är skönt att komma upp tidigt på morgonen.

Förhoppningsvis blir det en vana när jag flyttar upp. Bara det ska bli spännande, det att se hur min tids-rytm förändras när jag slutar jobba skift efter tjugo år. I morse var det mörkt när jag steg upp och jag älskar att tända alla smålampor i fönsterna, tända en brasa och sedan släppa ut Lady i trädgården. Jag fixar hennes mat och sedan kokar jag gröt åt mig själv.

Det svåraste just nu och tiden som har varit i stugan sedan 2013 är just tiden.

Jag har aldrig kunnat slappna av riktigt för det är så mycket jag vill göra. Aldrig en riktigt lugn morgon för jag måste tvätta, klippa gräs, måla och annat. Det ska bli riktigt spännande att se hur både sömn men också lugnet i kroppen kommer att visa sig.

Idag hade jag tänkt ge mig ut i trädgården.

Fast det var frost och jag får vänta, det ska bli ett fint höstväder uppåt dagen. Igår väntade Sara och Helmer på mig när jag kom från tåget. Vi fikade och sedan när de åkt bytte jag om och gick ut. Jag har grävt i landet. Vänt upp och ner på jorden. Jag har läst att när man har lerjord är det bra att vända jorden innan frosten och kylan kommer. Andra jordar som sand behövs inte detta medan lerjorden fryser sönder och så blir den lättare att plantera i.

Jag grävde ner Bokashi också.

En liten del av mitt land ska innehålla vitlök. Jag gjorde som tidigare. Grävde en djup och bred fåra, lade all jorden i en skottkärra, hällde i en halv spann Bokashi, fyllde igen med jorden från nästa fåra och så vidare. Det var bara en liten bit och där växte potatis i somras. Nu har jag köpt vitlök och den tänkte jag sätta idag.

När Janne satte upp staketet tillsammans med mig.

Ja, då kom vi till ett ställe där han och hans bror slet i timmar för att få upp två stora stenar. De ligger nu alldeles i närheten av där de grävdes upp. Jag har tänkt att de ska få en plats i min trädgård men det har nu gått två år och de ligger kvar på samma plats. Men…igår mätte jag upp växthuset (som har gått från 9,8 till 11, 4 till nuvarande 14,1 kvadrat) och då bestämde jag mig för att gräva upp en liten bit av syrenerna som står alldeles bredvid. Där ska jag lägga en av stenarna, sätta en Budda på den och låta ett hav av blommor (drömmeri, drömmera) växa upp runt om honom.

Så…nu har jag massor av lökar att plantera idag.

Närmare bestämt 240 stycken. Och en rabatt som helst ska bli klar för att stenen ska komma på plats och knölar (köpt billigt på Ica) ska ner i jorden. Fast jag behöver dammsuga, torka golvet (dessa hundar) och jag vill gå en promenad med Lady för det lugnar hjärnan – förhoppningsvis hinner jag med allt.

Och så tänker jag på de tre komposter jag har.

Hur det antagligen går en vecka till våren innan jag har vänt de klart, för jag har inte gjort någon kompost med känsla utan bara kastat ner allt i kompostgaller-burar. Och så tänker jag på växthuset, det som jag ska ge mig själv som en present nu när jag ska bli ledig och så tänker jag på lägenheten som ska säljas och hur besviken jag blev på mäklarens utgångspris (ska jag ringa upp och ända till ett annat pris?).

Om jag ändå slapp alla dessa tankar och funderingar.

Alla spänningar och moment. Jag ser fram emot att koncentrera mig på blommor och grönsaker, på gräsmattan och hämta barnbarnen, på att lära känns skogarna och trakten som i min egen ficka. Och i allt detta står min fina Janne som en stadig ek.

Kärlek!

Publicerat i Känslor, Trädgården, Wallebo | 2 kommentarer

Otroligt

Fåglar

Ibland är det väl bara att släppa taget?

När jag skulle gå till källsorteringen i går, tittade jag inom en av de fastighetsförmedlingar som finns i Bromölla. Jag stod där med mina sopor i handen och ville bara fråga hur mycket arvodet skulle bli. Fast han hade kunder och bad att få ringa upp mig. Det gjorde han och om en halvtimme ska han vara här.

Jag har bott i Bromölla sedan 2003. Då flyttade jag till en dyr lägenhet på Kyrkgatan.

Inte trodde jag att jag skulle trivas i lilla Bromölla, men det gjorde jag. 2007 köpte jag lägenheten och totalrenoverade den på en månad. Nu ska jag sälja den. Ibland tänker jag att det enda jag önskar mig är lugn och ro, att livet liksom bara rullar på i långsamt mak. Och så blir det så här!

Fast jag har landat i allt och tycker nästan hela tiden att det är hur fint som helst.

Två månader kvar. Växthuset har vuxit från 9.8 till 14.1 kvadratmeter och jag har helt plötsligt fått idéer om en gång från växthuset till trädäcket och inser att stenarna jag grävde upp för något år sedan har hittat sina platser i och med växthuset. När jag tänker efter så har allt fallit på plats, ett efter ett.

Fast jag får försöka göra något sorts schema för att inte rusa iväg.

Jag hoppas kunna åka upp en vecka innan jul och kunna förbereda julen lugnt och fint. Oskar vill helst åka till Skåne och det är ok för jag och Janne är duktiga på att fira på egen hand. Ingen av oss två är mycket för det stora och stimmiga, vi sitter gärna och äter lite gott i lugn och ro, tänder en brasa, går en promenad med hundarna. Fast en julklapp vill jag gärna ha.

Nu måste jag diska och plocka undan lite småsaker.

Håll en tumme klockan 9.30 för då kommer mäklaren för en värdering.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 1 kommentar

Rofylld, tankar och ledsamhet

En stol till Walle

Igår hade jag en bra dag.

Visserligen kan det vara jobbigt att jag hör illa i kombination med att arbeta tillsammans med en norrman som dessutom talar tyst. Det är ingen bra kombination. Fast det fungerar i alla fall. Idag är det den 16 oktober och den 17 december åker jag till Småland och blir boende där. Två månader kvar. På lite kortare sikt åker jag på onsdag morgon och till min stora lycka kommer jag att åka på morgonen utan att ha arbetat natten.

Jag ser fram emot att ta en fika när jag kommer fram och sedan ut och fixa i trädgården.

Det var allt lite vissna dagar den senaste veckan. Oron, dålig sömn och tankar ställde till det. Men igår vände allt. Jag hade en sådan fin dag. När jag kom hem från arbetet gick jag en promenad, ringde mamma och pratade med henne i över en timme. Hon hade köpt lökar till mig, Ica hade för halva priset. Ok, jag vet att Ica kanske inte är bästa stället att handla det som ska planteras, men fyrtio kronor för fyrtio lökar kunde jag inte motstå. Därför köpte jag till mig själv också.

Mamma sa dessutom att jag kunde köpa några i lösvikt så betalade hon.

Alltså, hur snällt är inte det! Fina föräldrar. När jag pratat klart med mamma ringde Janne. Han hade något riktigt fint att säga mig och vi hade en go pratstund, även om jag märker att det inte går att småprata med den mannen. Det märks tydligt när han börjar skruva på sig även om det är på andra sidan luren. Det han hade att säga fick mig nästan att gråta, så rörd blev jag.

Å andra sidan blir jag förbannad.

Min mamma berättade något som gjorde mig så jäkla arg. Jag kan inte nämna det här, fast jag önskar jag kunde. Dessutom finns det andra människor i min närhet som jag skulle vilja läsa lusen av, men jag kan inte för det är liksom utanför min sfär. När jag tänker på hur jag har det, men en rar mamma och Janne i min närhet och att jag och Sara har kommit varandra närmare och Oskar som är så rar och fin – ja, då blir jag innerligt tacksam för att jag har ett fint liv. Tack, Gode Gud, om det är du som ordnar det så här!

När det gäller min ängslan och rädsla.

Ja, jag har ju själv sagt det att en vision börjar leva om den är tillräckligt innerlig och genomförbar. Så jag kör med min vision på promenaderna. Och av alla tidningar om trädgård och odlingar har jag fått många idéer. Oj, jag är som en galopphäst i startfållan, jag bara väntar på att dörren ska öppnas och jag ska kunna dra iväg.

Det handlar om gångar i trädgården, odlingar, klätterrosor och fröer.

Just nu är jag lugn och rofylld, det är värt mycket. Klockan är strax efter nio på förmiddagen och efter dusch och disk ska jag promenera till Ica för att köpa fler lökar.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Vision

Girlang

Jag har en känsla av att jag kommer att leva billigare när jag slutar jobba.

Fast när jag tänker efter kan jag inte komma på varför det skulle bli billigare. Janne tror att det blir billigare men när jag frågar honom varför det skulle bli billigare kan han inte svara, faktum är att han är rätt trött på att jag bara inte ger mig och accepterar. Nu har jag ju alltid matlåda med mig eller går hem och äter, det händer aldrig att jag går ut och äter på lunchen. Möjlige en fem gånger på de tjugo åren jag har jobbat här. Så…vad skulle bli billigare?

Ändå känns det så.

Möjligen minskar resekostnaderna. Något annat kan jag inte komma på. Däremot kommer matkostnaderna att öka, på några dagar där gör jag av med det jag handlar för under två veckor i Bromölla. Varför det är så kan jag inte svara på. Kanske för att jag vill bjuda och att det alltid är kött på menyn. Jag får introducerar vegetarisk mat!

Annars känner jag mig lugnare nu.

Dagarna i Småland har varit stressande, det blev fel från början när jag inte kunde koppla av när jag kom upp. Tågförseningen gjorde att jag inte kom i säng förrän vid lunch och det ställde till det. Nä…det var inga bra dagar och jag vaknade med migrän i går natt.

Men bra saker inträffade. Jag och Janne mätte ut olika storlekar på mitt blivande växthus. Sedan dagdrömde jag i går kväll och – ja, jag kommer att ta ut svängarna. Jag kommer att tro på mig själv. Fast de säger att om man ser visioner och håller fast vid dem så blir de sanna.

Lova att inte skratta, men jag vill att mitt liv ser ut ungefär så här.

Yoga, jag har övat tidigare och mår så himla bra av det men jag tar mig aldrig tid. Lugnet, jag önskar mig lugnet i själen när jag bor i Småland. Böcker mår jag bra av. Vegetarisk mat. Trädgården. Lady. Promenader. Ungefär så. Det räcker fint.

Jag tänkte försöka få mina dagar att se ut så här.

Yoga.
Frukost.
Promenad.
Lätt lunch.
Trädgården – hämta barnen om det behövs.
Laga mat.
Skriva och läsa.
Brasa.

Det räcker fint för mig.

Jag tänkte mig att bjuda Sara och Oskar på middag i alla fall en gång i veckan. Mina planer är också att jag och Janne äter tillsammans fredag, lördag och söndag – det får räcka. Han lagar ju ändå mat till sin matlåda och jag behöver då inte känna att jag har en tid att passa som ”nu måste jag börja skala potatis” eller annat. Kanske är det egoistiskt men jag måste ha min frihet annars går det åt skogen.

Jag behöver också några kvällar i veckan där jag är själv.

Antagligen faller det i god jord för han har ju själv en del att göra med jakten och annat. Jag måste liksom ”freda min frihet”.

Ja, så ser min version ut.

Långa promenader i skogarna som jag ska lära mig hitta i som i min egen ficka. Många timmar i trädgården och många blommor och grönsaker som jag driver upp från frö. Jag kan se mig själv gå omkring i trädgården med mina slitna kläder och på sommaren i Jannes stora shorts och min stråhatt som hamnade i barnens pool och som har förlorat formen.

Jag ser mig ha fullt upp med alla nya rabatter jag ska gräva, om klätterrosorna jag kommer att ha runt två portaler, om gräsmattan på framsidan som jag kommer att klippa med en handgräsklippare (cylinderklippare som Janne jämt rättar mig att säga), om en vattenspegel som jag tänkte försöka mig på (ett stort betongfat som jag målar svart?) för att spegla himlen. Jag drömmer om att äta sill och egen potatis i växthuset till midsommar när det regnar och jag ser hur jag äntligen har hittat rätt ställe för de två stora stenarna som jag grävde upp när vi satte upp staketet (och där Buddha får sitta och filosofera på en av dem),

Det är drömmar, men alla går att uppfylla.

Livet är fint.
Tack!

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 5 kommentarer

Hålla ihop

Knut i mina funderingar

Äntligen en dag när jag landat i mig själv.

En del tål stress och stora beslut, jag gör det inte. Det händer ofta att jag tänker att jag måste välja bort, då mår jag bäst. Jag vill vara hemma men just nu har jag två hem och tidigare har det inte gjort mig så mycket, istället har jag haft Bromölla som andnings-knutpunkt – nu hänger jag fritt utan förtöjning. Tur att Janne har tålamod med mig.

Idag går jag omkring i morgonrocken.

Lady har fått ett tuggben och jag försöker få Photo-shop att fungera igen. Det har varit problem med programmet i några veckor och jag har haft den där mackapären (cd-spelaren) i stugan och jag har varit i Bromölla. Nu hoppas jag det snart ska fungera igen. Brasan sparkar. Jag är utvilad. Det där med att jobba natt och sedan inte gå direkt hem och sova tar på mitt inre, jag blir liksom små barn uppe i varv och kan inte komma till ro.

Jag tänker mycket på allt jag vill göra.

Som att sy, göra änglar i papier mache, baka, vara i trädgården – ja, allt det där utan stress. Men det är inte lång tid kvar. Ungefär två månader om jag får ledigt som jag önskar.

Men nu in i duschen och sedan ut i trädgården. I eftermiddag kommer Janne hit och så ska vi mäta blivande växthus och se hur stora de blir beroende på måtten.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 6 kommentarer

Stressad hjärna

Ni ser väl mitt blivande växthus?

Ni ser väl mitt blivande växthus?

Igår var det problem med tågen, det som gick från Hässleholm var försenat med tjugo minuter.

Vilket gjorde att jag missade anslutningen i Alvesta. Trist. De verkar inte kommunicera med varandra, Krösatågen och Öresundstågen. När jag sprang mot den perrong där tåget stod började det åka iväg. Inte var det någon tågvärd som kollade biljetterna heller för då hade jag kunnat säga ifrån att de skulle kontakta mitt anslutningståg.

Att sitta och vänta i Alvesta när jag jobbat hela natten är svårt.

Jag kom till stugan strax före lunch och hade sedan svårt att koppla av. Helst hade jag velat komma utvilad och börjat packa upp och fixa med en gång, i kombination med den känslan och en otroligt uppjagad hjärna hade jag svårt att sova.

Janne tittade inom efter jakten.

Sedan åkte han hem och fixade lite småsaker innan vi sågs igen. Sara, Oskar och Walle var på väg till en grej medan jag och Janne passade Helmer en stund. Fina goa Helmer, han leker fint och pratar med sig själv. Idag ska han vara hos mig i eftermiddag och jag ska hämta Walle på skolan innan dess. Ute öser regnet ner.

Då och då tittar jag ut och ser mitt växthus.

Ni ser väl det? Mellan spannarna där vid sandlådan? Jag mätte på ett ungefär och satte ut markeringar. Växthuset skulle kunna vara större men jag är ju som sagt ensamstående och kan inte kasta ut hur mycket pengar som helst. Ibland tycks en del tro att jag är gjord av pengar. Suck. Det är jag inte. Jag har en liten buffert och den ska täcka upp när jag inte längre jobbar och om något inträffar. Janne betalar inget till mitt hus eller mitt liv. Vi diskuterar det där med matkassa fram och tillbaka, hittills har inget vi provat fungerat tillräckligt bra. Men så länge vi kan prata om det så ska vi nog få till en fungerande modell.

Nu ska jag in i duschen och sedan läsa lite.

Det är rätt stressande att jag helt vill ha allt när jag är här. Jag vill gå på långpromenad, jag vill fixa och pyssla inomhus och i trädgården, jag vill ha barnen och jag vill umgås och läsa. Tryck in allt det på en och samma dag!

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Etiketter | 2 kommentarer

Janne

Janne och barnen

Vi pratas inte vid speciellt ofta när jag är i Bromölla.

Igår ringde han och då hade vi inte hörts av på över en vecka. Det blir så ibland för jag jobbar skift och han jobbar vanliga tider. Dessutom påstår han att han inget har att säga och jag tycker mest att det blir lite krystat, faktiskt är det bara mamma som jag tycker om att prata med via telefon.

När vi inte hörs av känner jag mig förstås ensam.

Det ska förhoppnings vis bli roligt att ha en mer kontinuerlig kontakt när jag flyttar upp, det ska i alla fall bli intressant. Han pratade igår om älgjakt och ett eftersök som han och Oskar var ute på i lördagskväll. Jag tog upp frågan om pengar i mitt liv och så ville jag prata om det växthus jag planerar att köpa samt att jag överger mina föräldrar.

Janne sa då att jag kunde ta hans bil och åka ner.

Eller att vi åker båda två till Skåne. Det blir inte varje helg och inte ens varannan, men var tredje vecka skulle jag behöva ta mig ner för att städa till dem och hjälpa pappa med papper som är krångliga för honom. Det kändes genast lättare med Jannes ”du kan ta min bil och köra ner på helgerna”. Han har en underbar röst och så kommer jag på hur fin han är. Snart har jag rekord i att vara tillsammans, jag tro att tidigare förhållande har varat som längst i lite mer än tre år. Jag är inte någon kvinna som behöver ha en man vid min sida, Janne har fått kämpa ordentligt.

Han är guld värd.

Oförsiktig med sina ord. Mycket oförsiktig. Jag ser till exempel på honom med ögon som bara se en snygg och lång man, bredaxlad, doftar gott och som är händig. Hans oförsiktiga ord säger ”inte någon fotomodell”, vilket jag vet och kan acceptera – fast jag hade ju helst velat höra att han tycker jag är fin. Det är sådant som kan göra ont. Han kritiserar gärna Oskar och Sara men aldrig sina egna barn, det gör också ont. Ibland försöker jag ge igen genom att säga ord som inte är snälla för att han ska förstå. Jag tror att om det inte fungerar mellan oss framöver så handlar det om hans ord som kan göra så himla ont.

Jag tycker att man alltid måste se på sig själv – i alla fall för det mesta.

För att se hur man själv är innan man kritiserar andra. Däremot är jag säker på att Janne vill mitt bästa.

Fast nu ska jag in i duschen, jobbet väntar. Och trött är jag men skickar ut kärlek och växthus till alla!

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Sovit

Pensé 'Citrus Blend ' |Suttons Seeds - min första frösådd i december!

Pensé ‘Citrus Blend ‘ |Suttons Seeds – min första frösådd i december!

Jag har sovit i natt!

Vilken skillnad det gör för humör och kropp. Älskar det! Igår beställde jag min första fröpåse, jag ska så penséer vilket är något jag inte har varit intresserad av tidigare. Igår började jag sticka på de där tunna raggsockarna som jag köpte garn till för ett år sedan. Det stillade mina tankar. Tv:n har jag oftast avstängd, ljudet från den apparaten skär ofta i öronen på mig. Ibland undrar jag om jag är det som de kallar för ”hjärntrött”. Tursamt står tv:n i stugan i extrarummet, det kan störa mig ändå om jag sitter och läser framför brasan. Jag vill ha tystnad – eller möjligen lyssnar jag på radion (kör sr.se och någon dokumentär).

Något mer som har börjat ta upp mina tankar är ett växthus.

Ska jag våga? Kanske kan jag se det som en fin present till mig själv som en nystart på livet? Eller ska jag vänta och se? Kanske köpa till nästa höst istället?

Nåja. Nu ska jag jobba. 12 timmars övertid kanske kan behövas om jag ska gå i pension?

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd