Morfars kompis

Walle och Håkan klappar grisarna

Walle och Håkan klappar grisarna

I går kväll bestämdes det att Janne skulle fråga sin kompis om vi fick komma och klappa grisarna.

Det fick vi och Walle var lycklig. De har Linderödsgrisar som är gencertifierade, Renliga var de också, det luktade inte alls i stallet där två stycken höll till (med en jättehage). Jag vet inte om grisar generellt eller om det bara var dessa som gjorde sina behov ute.

Kultingarna, som Walle klappar på bilden ovan, skuttade omkring som värsta griseknoen.

Vi var och plockade svamp och hittade gula kantareller. Någonstans hade jag hoppats på att barnen skulle somna en stund under dagen, men icke! Jag är så himla glad över att Janne var med mig för jag hade ju barnen från lördag morgon till i går kväll. Det tar på krafterna. Utan Janne hade det blivit kaos. Nu när jag har mött Janne vet jag hur en man ska vara och jag kan ibland önska att vi träffats tidigare och fått barn tillsammans. Nu blev det inte så och jag kan bara konstatera att vara sextio år med små barn tar musten ur mig.

Vi rasade ihop framför brasan när de åkt.

Fast i det stora hela var helgen lyckad. Inte många slagsmål. De åt bra också, ett av knepen är att alla sitter kvar tills alla ätit upp. Det gjorde att Walle, som inte äter mycket, åt rejält. Istället för att gå ifrån och leka, och på så sätt locka Helmer med sig, satt de kvar och åt bra.

Idag ska jag åka till Bromölla.

Där väntar antagligen ett mail från chefens chef om hur min framtid kommer att erbjudas. Jag är spänd på det. Men först en kopp kaffe innan jag plockar fram dammsugaren. Jag städar alltid, förstås, innan jag åker ifrån.

Kärlek!

Publicerat i Mina barnbarn, Personligt, Sara, Wallebo | 4 kommentarer

I helgen

walleohelmer

Min brorsdotter gifter sig idag.

Jag är inte där för barnen var inte välkomna på middagen och dansen, därför anmälde jag mig frivilligt till att vara barnvakt och jag har bokat Janne som medhjälp. Vilket ståhej. Det gick hur bra som helst under dagen, men nu framåt kvällen är det mest skrik och det skär i mina öron. Fast Janne är duktig, han tog båda barnen för att titta på barntv. Jag sitter framför datorn och kan nog säga att jag tagit en paus.

Vi hade tänkt att Walle skulle följa med Janne och bygga jakttorn.

Fast det ville han inte och jag tog båda eftersom jag visste att Janne skulle komma efter några timmar. Vi var ute i trädgården och jag tänker att det hade varit skönt att bo här jämt, att kunna gå ut och rensa ogräs någon timme, klippa gräset när det behövs, plantera ännu mer och förgro fröerna till våren.

Fast först den här helgen.

Nu kan jag inget annat än att le för Helmer och Janne sjunger tillsammans något om ”nu är jag här” som de även sjunger på tv.

Jag kan tänka mig bo med Janne jämt. Faktiskt tror jag det. Vi har ju pratat om att han ska sälja huset och flytta hit, hur det blir får vi se. Först beslutet om jag ska acceptera erbjudandet från jobbet.

PS Det är så himla roligt att odla själv. Jag älskar det! Kolla gulbetorna och polkabetorna vi skördade idag.

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Ett inre gnag

litendagg

Igår ställde jag in skrivarsessionen och istället tog jag det lugnt.

Inte för att ett möte med Kerstin skulle tynga mig, men jag behöver verkligen de där dagarna för mig själv. Inatt har jag sovit riktigt gott, det gör jag mycket sällan i Bromölla, där är nämligen hela lägenheten ljus och så även sovrummet. Här händer det allt som oftast att jag sover en vilande sömn och det gjorde jag i natt.

Men jag vaknade med en sorts leda eller som om något gnagde i mig. Något fel.

Det har lättat lite. Jag tänkte fixa lite småsaker innan jag går en promenad i solen med Lady. I morgon kommer barnen och jag och Janne ska ha dem över helgen. Sara och Oskar ska på bröllop och med allt stim runt det är jag glad att jag får vara här i stugan med Janne och barnen (barnen fick inte vara med på middag eller dansen efteråt, så jag anmälde mig som frivillig barnvakt).

Fast idag är det jag och Janne.

Vi ska äta kräftorna jag fick av Lasse och Mona i födelsedagspresent – ja, och så lite annat gott och vi har bestämt oss för att dela en flaska vin. Men det är i kväll. Strax ska jag fixa dynorna till köksstolarna med Jannes häftpistol. Nästa gång jag är på Ikea ska jag köpa något annat mer hållbart tyg för det spill mat och dricka både av vuxna och barnbarnen. Jag valde ett ljust tyg när jag fixade till stolarna….

Nu ska jag sätta igång.

På promenaden hoppas jag oron försvinner (eller gnaget). Jag brukar ringa mamma och stämma av att de lever, jag bävar för att ringa idag för hon är nog gråtig på grund av bröllopet. Hon är gammal och hur det ska gå vet jag inte. Nu har jag lämnat över till min bror, lämnat tele och bokningsnummer för färdtjänsten, bett honom checka om det behövs rullstol och så vidare.

Ikväll är det jag och Jannne, helgen lär gå fort och på måndag åker jag till Bromölla. Där väntar antagligen ett mail om erbjudandet som jag än så länge bara fått muntligt. Håll en tumme.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 3 kommentarer

Storesjön

storesjon

Jag tänkte gå en promenad utan Lady för att hon skulle få vila sin stukade ben.

Fast hon såg på mig på ett sätt att jag kunde inte gå utan henne. Vi gick en lätt väg bland annat förbi den del av Storesjön som har Bodafors badplats. Det gick bra, hon haltade inte men jag iakttog henne noga och kanske hade hon en något ojämn gång.

Under promenaden intog jag alla de tre gym som finns här i området. Kul!

Fast några intressanta raider har jag ännu inte hittat. Nåja. Efter maten har vi varit ute en sväng och kollat på älgtorn, någon gång då och då kan jag uppskatta de turerna för jag är med Janne. Här i området åker gärna jägarna runt och kolla och letar efter älgar, rådjur och annat. Vi tog en sväng till Haraldstorp för en kaffe. Sara berättade då att i går kväll, när vi var och lyssnade på Charlotte som spelade fiol på fiket, satt jag precis bredvid Jannes före detta fru.

Generellt är jag dålig på att känna igen människor.

Jannes före detta fru har jag mött två gånger på de här fyra åren och ingen kan klandra mig för att jag inte kände igen henne, men fy vad det känns lite ”kymigt”. Om hon kände igen mig så tänkte hon säkert ”vilken mallapa”. Usch och fy för de där mötena där jag inte har en aning.

Jag har renskrivet ett kapitel till min barnbok och lagt en lite blek synopsis till en annan bok.

Kanske jag kan komma igång om jag har fler skrivarsession med Kerstin? Fast nu ska jag sätta mig och läsa en deckare jag lånade på bibblan här i Bodafors. Janne läser den boken som handlar om jägarexamen (den som jag sa jag skulle ta innan jag flyttar upp). Det har inte varit möjligt för mig eftersom jag arbetar skift och flänger och far mellan Skåne och Småland, men om jag slutar jobba vid årsskiftet är det fullt möjligt. Tänka sig!

Kärlek!

Publicerat i Personligt | 4 kommentarer

Vad gjorde jag under semestern?

tradgarden

Jag gjorde en massa saker!

Bjudit Sara med familj på trerätters middag.
Bjudit på mat till födelsedagen min (sju vuxna och två barn).
Gjort ett hallonland på den obebyggda tomten bredvid.
Gått många promenader, bland annat till Haraldstorp (och gick vilse).
Köpte en kompass och gick kompassgång (och gick vilse).
Ny trappa, en med tre kanter. Janne snickrade och det blev fint.
Ytterdörren slipades och målades.
Det rosa skåpet färdigställdes.
Jag tömde skafferiet som numera är ett syskåp.
Jag sorterade bort massor av saker )sådant som jag tog till stugan när jag inget alls hade där).
Jag sydde överdrag till Jannes soffa.
Vi firade Walle och jag köpte, med Janne, ett kaninhus till honom.
Jag köpte och skapade en hylla till badrummet, Janne sågade efter mina direktiv. Finfint!
Jag köpte nya handdukshängare till badrummet istället för de i plast.
Jag stammade upp min Forsythia (jag får se om det fungerar).
Jag planterade liljenkonvaljer från min mors trädgård och från Lasses och Monas hägn.
Jag ordnade med en jordfabrik till min Bokashi, den jorden ska fungera som rosjord.
Jag har sytt lite till Walles lapptäcke.
Jag har plockat ner en sidans fönsterluckor och tagit bort färgen, de ska slipas innan de grundmålas.
Jag har träffat Kerstin två gånger på Bodafors fik, där har jag skrivit två kapitel på min barnbok.
Vi har varit i Jönköping och firat Mattis, jag köpte en svampkorg som jag fyllde med olivolja, kokbok, pasta från Bodafors och så vidare.
Vi har suttit och väntat på en råbock, men det kom ingen förrän Janne var ensam.
Vi har plockat gula kantareller!
Vi har njutit framför brasan när kvällarna var kyliga.
Jag har läst några böcker.
Jag har blivit en baddare på att göra egen bernaisesås.
Vi bytte vindskivor på garaget (Janne gjorde jobbet, jag hjälpte till en aning).
Rensade i garaget.
Köpte och installerade ny diskmaskin.

Uppskattade allt, men kanske mest Jannes arbete med mitt hus och att han är så himlabra med mina barnbarn. Lady och promenaderna med henne.

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

35 mm

fundera

Det kom en varning om att det skulle komma 35 mm regn i natt.

Nu blev det inte riktigt så mycket, men jag vaknade av en åskknall och sedan vräkte regnet ner. Jag har ingen regnmätare men jag tror jag ska inhandla en sådan. Det är intressant med väder. Bästa vädret för mig är blandat sol och moln, sedan klär jag mig efter temperaturen och går på promenad med Lady. En gång i vintras fick jag uppleva hur en perfekt vinterdag kan vara i Småland. Det var några grader minus, solen strålade från en klarblå himmel och snön hängde tung på grenarna. Jag andades in och som skåning var det en perfekt vinterdag för där nere existerar inte sådana dagar.

Jag kom till stugan i tisdags morse.

Efter att ha jobbat nattpass åker jag tåg i lite mer än tre timmar och sedan packade jag upp och sov i några timmar precis som vanligt med andra ord. Det är inte lustigt att jag är trött. I går var det onsdag och jag städade och fixade innan jag hämtade Walle i skolan, klippte gräset (två gånger med olika höjd för det var så långt), läste saga för Walle och så övade vi på bokstäver. Efter det gick jag till Bodafors kafé och åt soppa med Oskar, Sara och barnen samt lyssnade på Charlotte när hon sjöng och spelade fiol.

När jag gick där och klippte gräset gick tankarna till hur fin min gräsmatta och rabatter skulle kunna vara om jag inte behövde åka ifrån två till tre veckor jämt och ständigt.

Om jag och min arbetsgivare kommer överens kan det bli möjligt. Eller – det blir möjligt. Då kommer jag att kunna driva upp en del fröer i tvättstugan, jag kommer att ha rabatter fria från ogräs, jag kommer att ha ordning och reda och det gör inget om någon kommer och dricker kaffe spontant för det skulle inte störa mig när tiden finns.

Idag var det eventuellt tänkt att jag skulle ha en skrivarsession med Kerstin.

De sessionerna är så bra för jag får något skrivet. Det blir verkligen kapitel skrivna. Hittills bara två gånger men rutinen jag har haft är att renskriva det jag skrev gången innan och sedan, utan att tänka speciellt mycket på stavning och annat, skriver jag rakt upp och ner ett nytt kapitel.

Fast i dag har jag ställt in vårt möte.

Jag orkar inte. Det blir det jag allra mest njuter av istället, en dag i lugn och ro. Bara smått pyssel. I går skruvade jag loss sitsarna på köksstolarna. Jag valde ju ett tyg från Ikea när jag gjorde om dem, tyget har fått både mat, blåbär och O`boy på sig. Det blev rätt rent med dubbelt tvättmedel och 60 grader. Jag tänkte häfta på den med Jannes häftpistol. Laga lite mat till oss för jag gillar att äta på kvällarna med honom, småprata lite och sedan en kopp kaffe. Tända en brasa och varva ner. Han somnar oftast i soffan men det gör mig inget alls.

Nu ska jag i lugn och ro fortsätta min dag.

De där ”nästan 35 mm” gör gott för grundvattnet och vilken tur att jag hann klippa gräset igår. Och tänk om jag går i pension (slutar jobba där jag är nu) så kan jag gå hårt åt maskrosorna som frodas i min gräsmatta.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Det har slutat att blåsa

morgon

Det har stillat sig både ute och i min kropp.

Funderingarna har hittat en fåra och hur det är blir och vad jag än väljer så kommer jag att känna att det är bra. Tänk att ha ett sådant liv! Det är många tankar på just livet, hur det har blivit, om mina tidigare beslut och vad som fick mig att ta de vägarna som jag gjorde.

Vid nyår tänkte jag tanken att betala bostadslånet för lägenheten.

Bara en sådan grej! Vad jag än bestämmer mig för så är lägenheten betald då, jag lägger in allt, förutom matkassan var gång jag får lön. Det gör att jag har en stor frihet i mitt beslut. Jag kan jobba kvar och spara massor av pengar för att kunna leva tryggt och fint när jag blir pensionär, då blir det både nytt kök, solceller och pool. Kanske. Om jag vill. Sedan kastas jag tillbaka i tvivlet om det där med att konsumera.

Nytt kök, behövs det?

Solceller är något jag vill ha och drömmer om. Pool, jag har ju bara någon kilometer till badet. Tänk å andra sidan att leva i stugan hela tiden. Bara den tanken för mig att fundera, att småle och i nästa andetag tänka att jag skulle bli uttråkad. Sedan går tankarna till att odla. Hittills har jag gjort mitt bästa och försökt få ihop det med tanke på att jag är här med flera veckors mellanrum. Bara gräsmattan skulle jag kunna klippa tre gånger i veckan, inget ogräs och jag skulle kunna förodla i tvättstugan.

Fast nu är jag i Småland.

Det är så lugnt och tyst. Jag sov riktigt gott i natt. För första gången sedan chefen ville ha ett samtal med mig. Tåget gick sakta en delsträcka eftersom det var kor på spåret – haha! Jag tände en brasa när jag kom fram och sedan sov jag gott. Janne, finaste snälla Janne, tittade inom för en kram när han kom från jobbet. Vi åt lite mat och sedan kopplade jag Krut och gick en sväng medan han åkte till Eksjö i ett ärende.

Vi möttes samtidigt när vi båda kom tillbaka.

Den nya kartan har anlänt och jag vet inte riktigt hur jag ska göra, ska jag gå ut till svampstället eller ska jag cykla och då inte kunna ta med mig Lady. Det är långt dit utan bil, fast jag kan planera så att Janne hämtar mig när han slutat jobba.

Vi pratade om ekonomi, om mina eventuella pensionsplaner, om matkassepengar (det fungerar inte som det är nu för jag vill inte be honom om pengar och jag handlar ofta smågrejor som smör, mjölk och så vidare och det blir en hel del tillsammans – fast han kör ju och han köper oftast vin och öl när vi vill ha det). Nu har jag tänkt ut en annan lösning och han är förstås så rar och nickar och säger ”det kan vi pröva”.

Fina Janne.

Nu ska jag dricka kaffe och sedan läsa ut min bok. I eftermiddag ska jag hämta Walle på skolan och framåt kvällen ska vi till fiket här i byn och äta soppa och lyssna på Charlotte.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Tankarna

funderingar

Jag funderar och vänder och vrider på alla tänkbara situationer.

Det svänger kraftigt. Jag fortsätter att jobba, jag tar emot erbjudandet och så vidare. Det handlar om pengar. Förstås. Sedan tänker jag på t.ex. fina Barbro som har värk och ont i hela kroppen, jag tänker på en människa jag mött som mist sitt barn och andra elände och inser att jag är en mycket lycklig lottad människa. Jag fortsätter att vänta på besked och i morgon åker jag till stugan i Småland!

Där väntar Janne med kramar och kärlek.

Och jag tänder braskaminen och han kommer med hundarna efter jobbet. Lady har skadat benet men tursamt var det inte brutit, då hade hon nog inte fått leva längre. Jag fasar verkligen för den dagen när den kommer. Janne har ett ärende i morgon kväll och jag tar Krut och går en runda medan Lady får vila hemma hos mig på tjocka mattan. Jag inser hur lycklig jag är – med Janne, med stugan, med livet. Hur viktigt är pengar? Så länge jag kan köpa mat dagen innan lön är jag nöjd. Faktiskt.

Behöver jag renovera köket?

På riktigt? Jag som är så jävla miljömedveten! Nej, det är inte viktigt. Köket fungerar fint. Men jag tror nog att jag, som är så envis och seg, ska få ihop pengar till ett annat kök. Om jag ska bo där från nyår och fram till jag dör så vill jag ha det fint. Jag ska nog komma på något, ge mig tid så kommer råd. Fast först måste jag bestämma mig.

Janne nämnde att med pengar som räcker precis kan jag (vi) inte göra något extra.

Det gjorde mig lite orolig, men så funderade jag på vad vi skulle göra och vad vi har gjort som var ”extra”. Faktiskt inte mycket. Varken jag eller Janne är speciellt förtjusta i att äta ute, istället gillar vi hemlagad mat. Jag har ingen önskan att resa, jag har verkligen försökt för det gör ju ”alla”, men jag trivs med att vara hemma. Jag har inget behov av något häftigt. Att vara i trädgården, gå långa promenader, leta efter svamp, baka bröd, pyssla med barnbarnen – ja, det räcker fint för mig. Utan att hyckla åker jag helst till Småland för att bara vara där, till och med att åka och handla i Nässjö kan jag känna som slöseri med min tid. Om jag väljer att tacka ”ja” så kanske det där sista känns bättre.

Det som jag lägger pengar på och som är extra lyxigt är nog krämer till ansiktet och kroppen.

Ok, jag lägger ner en del på mat är jag är i stugan, eller mer rätt så är det kryddor, olivolja och annat lyxigt. Johanna sa att jag har ett ”äventyr” framför mig – ja, kanske är det så. Om jag nu vågar hoppa, om jag vågar ta chansen. Tro inte att jag går med blinda ögon in i detta. Jag får stämpla efter karensmånaderna efter et att min anställning tar slut. Jag kommer alltså att vara anställd fram till ett datum och efter karenstiden kan jag stämpla (cirka 45 dagar).

Om jag nu får ett bra besked.

Jag hoppas att det blir så som jag drömt om de senaste dagarna, men om jag fortsätter jobba så är det också något som gläder mig i tanken. Fast nu är jag på jobbet, i morgon bitti tar jag tåget till Kristianstad, byter till Hässleholm, köper en kopp kaffe, reser vidare till Alvesta där jag byter till tåget mot Bodafors. Sedan är det bara att vänta på motbudet.

Kärlek!

Publicerat i Personligt | Kommentering avstängd

Jag

Vi har färg på tånaglarna

Det handlar om mig.

Ska jag eller ska jag inte anta erbjudande. Chefens chef, som jag verklige gillar, ska höra av sig med ett motbud. Det jag bad om får jag antagligen inte, men kanske ett mellanting. Någon skrev att de får säga upp mig, men det handlar antagligen inte om det och inte heller om indragningar. Å andra sidan har ingen annan på företaget fått erbjudandet mer än jag och den andra kvinnan som arbetar i gruppen. Det kan ju vara så att vi fick det först och att andra får det senare. Inte vet jag, det handlar just nu bara om att jag ska ta ett beslut när jag får ett moterbjudande. Mitt liv liksom.

Jag kan nog ana varthän mitt beslut lutar, men jag måste fundera mer.

Det handlar om pengar. Hur mycket förlorar jag? Hur mycket vinner jag på att stanna kvar? Hur viktigt är det att spara ihop en rejäl buffert? Ska jag ha lägenheten kvar? Att flytta ihop med Janne får vara ett nytt beslut, eller som Anna skrev att känna in mitt nya liv i första hand. Sälja lägenheten får komma som ett beslut för sig när jag har bestämt mig för att tacka ”ja”, blir det ett ”nej” från min sida behåller jag förstås lägenheten.

Något jag inte förstår är att jag sätter upp mardröms-scenarier om hur hemskt det ska bli om jag tackar ja.

Istället för att se det som ett äventyr, som en nystart, som en chans att ta det lite lugnt för en gångs skull. Jag kan tänka mig någon månad i lugn och ro för att sedan, förhoppningsvis, ett deltidsjobb eller vikariat. Det skulle kunna bli hur bra som helst. Dock, efter alla fina kommentarer har karusellen i huvudet stillat sig något. Jag har börjat urskilja varthän det lutar, men mycket återstår och jag har bett chefens chef om att vi ska hålla det för sig själva tills något är klart. Just nu kan jag bara räkna och fundera för att ta ett beslut när jag får ett motbud.

Men tänk om det blir lite som jag tänkte mig.

Jag kan hämta Walle från skolan, ta hand om Helmer när han är sjuk, gå i skogen var och varannan dag, tända braskaminen varje mörk kväll, baka bröd och så kanske jag kan jobba då och då som timanställd personlig assistent, som god man eller på ett callcenter som just nu söker personal. Tänka sig! Fast nu kan jag bara vänta.

Publicerat i Personligt | 4 kommentarer

Pension

Fönster

På jobbet har jag fått erbjudandet att sluta den 1/1 2018 och få lön under ett år.

Ska jag våga? Helt ärligt hade jag min plan klar, men nu har allt vänts upp och ner. Mina föräldrar säger ”du är kry och duktig”, klart du ska fortsätta jobba (min mamma jobbade halvtid under några år för att få sjukbidrag och pappa gick i någon sorts halvtidspension när han var i min ålder). Mina yngre kollegor säger ”jag hade accepterat”. Janne säger något om att det är arbetsgivaren som vill tjäna pengar och att jag ”får ta av in egen pension”, jag har sagt att jag kan inte tänka ”jag ska inte gå för arbetsgivaren ska inte tjäna på mig, utan istället handlar det om jag vill gå i pension och om jag har råd”.

Janne är säger att vi kan flytta ihop och då blir det billigare.

Det blir det. Men vill jag? Han säljer sitt hus och flyttar till mig, det tycks vara en högkonjunktur på hus i Bodafors just nu. De går för flera hundratusen mer än när jag köpte för snart fyra år sedan. Helt krasst blir det kanske tusen kronor billigare om han flyttar till mig, men å andra sidan ökar också utgifterna. Fast det där sista löser vi fint, vi har alltid pratat om pengar och hur vi ska fördela om vi flyttar ihop.

Min chef nämner att hans föräldrar dog i min ålder och att han omvärderat saker och pengar.

Han sa också, när jag nämnde att jag ville tänka på saken, att de antagligen ville ha besked så fort som möjligt. Därför bestämde jag mig för att förhandla med hans chef istället.

På tåget hem från Kristanstad.

Ja, då satt där en snygg kvinna framför mig och jag sa ”du är så himla tjusig och snygg” – det var hon med matchande nagellack, tunika, smycken – ja, hela konkarongen. Inom fem minuter hade vi pratat oss samman och hon sa ”hoppa, ta erbjudandet”.

Vad säger ni som läser här?

Jag är 61 år, min pension blir inte hög, men jag skulle klara mig. Faktiskt kanske jag skulle kunna få ett deltidsjobb i Småland och spara pengarna jag får från min nuvarande arbetsgivare? Varför är jag så rädd för att säga ”ja”? I min ungdom tog jag alla chanser och jag har gjort allt från att plocka äpple till att städa, dirigera lastbilar och annat.

Lägenheten här i Bromölla vill jag behålla.

I alla fall fram tills mina föräldrar inte lever. Den går inte att hyra ut i andra hand och det vill jag inte heller (regler i föreningen säger att andrahands-uthyrning är förbjudet). Sara gillar att jag har den kvar när de här i Skåne och hälsar på.

Min strategi är att jag förhandlar med chefens chef.

Under tiden söker jag jobb i Nässjö och ska fila på CV idag. Jag ska försöka dra ut på det så att jag vet om det finns möjlighet till jobb. Men jag skulle gärna vilja ha alla läsares objektiva och subjektiva åsikt. Var gärna anonyma om ni vill det.

Hjälp mig i den här frågan!

1) Jag kan inte spara ihop ett kapital som jag kan ta av vid renoveringarna – det hade jag tänkt jag skulle börja med efter nyår när lägenheten i Bromölla då är betald.
2) Jag kan inte ge presenter som jag har gjort hittills.
3) Min pension blir 3000 kronor lägre i månaden innan skatt i jämförelse om jag går i pension vid 65.
4) Jag kanske kan fixa något deltids- eller tim-jobb i Småland, trots allt har jag alltid lyckats ragga jobb som städerska, vårdbiträde, kassabiträde, plocka frukt och med mera.
5) Jag vill inte sälja lägenheten i Bromölla så länge mina föräldrar lever, jag tänkte att jag måste åka och städa till dem en gång i månaden och Sara vill ju bo här när hon och hennes familj hälsar på. Kostnaderna totalt för Bromölla skulle bli ungefär 2600 i månaden.
6) Jag tror jag skulle älska att bo i Småland jämt. Amortering, ränta och drift skulle gå loss på cirka 4000 i Småland (det har ännu aldrig hänt, men jag har heller aldrig bott där under en längre tid).

Och varför är jag så jävla ängslig att ta steget fullt ut? Att hoppa?

Om jag hade fått två års lön hade jag sagt ”ja” utan att tveka.

Publicerat i Personligt | 24 kommentarer