Trött

Walle har somnat i soffan 1 februari 2014

Walle kom vid tio i förmiddags.

Då gick vi ut och skottade snö, sedan åkte vi pulka och han åkte ensam från toppen, efter det matade vi fåglarna och sedan bakade vi en mjuk pepparkaka med rårörda lingon lagom tills Oskar kom för att hjälpa mig med pärlsponten. Tyvärr var listerna jag köpt för smala och det är bara liksom att inse att det inte blev klart den här helgen heller.

Ryggen håller på att gå av.

För snöskottning och annat som jag pysslat med och när Walle somnade i soffan av sig själv tyckte jag faktiskt bara tt det var skönt. Nu dricker jag en öl. Det var de öl jag köpte för att jag och Oskar skulle prova öl – men det får bli en annan gång, istället dricker jag upp dem själv. I Bromölla är det sällan jag pimplar vin och öl, här hör det nästan till.

Fast nu är jag ensam.

Brasan värmer och jag tänkte försöka minnas allt jag skulle göra och i alla fall ta tag i något. I morgon blir jag nog ensam i stort sett hela dagen och då hoppas jag kunna fixa det där småttiga.

Kärlek!

Framme

Wallebo 31 januari 2014

När jag läste väderleksrapporten i natt på jobbet.

Ja, då tänkte jag att jag lika gärna kan ta tåget klockan åtta på morgonen och vara framme vid lunch som att först sova och sedan åka i ”mer snö att vänta”. Fast jag hade migrän och det fick vara, inte ens stugan i Småland fick mig att kämpa på. När jag vaknade ville jag stanna kvar i Bromölla och ge upp, migränen fick vinna. Ändå…jag duschade och gav mig iväg. Tågen var försenade men väntetiden i de två bytena gjorde att det gick bra. Tjugo minuter försenad var inga problem eftersom jag inte hade någon tid att passa.

Innan jag kom fram.

Ja, då var Mona och Lasse i stugan för att lämna av lite ved. Det var noll grader. Jodå, jag vet hur man ställer in panna och det var inget fel på den. Det var nog mera på det sättet att jag tog en chansning. Nåja, rören är hela och jag ska inte göra om det. De skruvade upp båda värmekällorna och gjorde upp en eld. När jag kom till stugan var det bara att lägga inte lite näver och några tunna vedklabbar så började det elda på igen.

Nu har jag packat upp.

Hur ska jag göra? Jag är så lycklig och tacksam att jag kan börja gråta över att jag har det här fina huset (ok, jag kallar det för hus just nu för det är ju ett hus – framöver blir det stuga igen). Jag är så tacksam för att Lasse och Mona har ramlat in i mitt liv och när jag ser närmare på det känns det som ett mönster.

Tänk att Sara är den röda tråden i det hela.

Allt från hennes pappa och jag, till att hon mötte Oskar och de fick barn. Livet kan tyckas vara trassligt men jag kan också, efter rätt många år, se anledningen till det som händer och sker. Jag minns att jag var otroligt olycklig för att jag inte kunde få ett barn till med N när vi var tillsammans – men nu i efterhand inser jag att ha ett barn med honom hade varit mycket krävande (och betänkt att jag sällan skriver ordet mycket).

Nåja.

Nu är jag här. Det är första gången jag är ensam den kväll jag kommer fram, det gör ju inget. De har ju redan varit här och tittat till. Jag har druckit öl, ätit oliver, lite pizza som fanns i frysen och efterrätt. Strax ska jag hämta sängkläderna så att de blir varma och goa tills det är dags att sova.

I morgon kommer Walle och vi ska baka och åka pulka samt skotta snö.

Den här helgen siktar jag på att allt smått ska bli klart, att städa och skriva och bara njuta.

Kärlek!

Tankar

Krokus i solsken

Almanackan är min vän.

Långt innan året är slut håller den på att ramla sönder och än värre nu när jag har två liv att hålla reda på. Jag funderar på att åka upp om någon vecka igen för att tillbringa en helg med att göra allt det där småttiga. Fast jag har ju kvar Bromölla och det finns en hel del här också som måste göras. Nåja. Sara körde mig till stationen igår, det var snällt. Hon sa ”känner du inte dig stressas när du bara är här några dagar”. Jag hoppas hon inte frågade för att hon inte tyckte jag skulle komma, att de tycker det är jobbigt. Å andra sidan kräver jag inget av dem. Eller gör jag det? Jag frågade visserligen om de kunde hjälpa mig med den biten pärlspont som saknades, men när de inte kunde så bestämde jag mig för att hyra en släp. Det var då Mona ringde.

Ingen av de jag känner i Småland.

Har någon som helst skyldighet mot mig. Det gör att jag ibland inte vet vilket ben jag ska stå på. Det är svårt ibland, inte besvärligt utan mer att jag inte vill att någon ska missuppfatta eller att det ska bli fel. Jaja…

Nu är jag på jobbet.

Skönt det också för jag måste ju sitta här och om det bara är lugnt kan tankarna vandra fritt. Jag har verkligen ett bra liv.

Kärlek!

En björk

En björk i sovrummet

Jag har tänkt jag ska ha en björk i allrummet.

En som sträcker sig från golv till tak. Liksom bara stammen och som i filmen om Arn (den där Cecilia Blanka kommer till deras gemensamma hem för första gången). Idag såg jag massor av björkar men var så himla blöt och trött att det fick räcka med en liten spenslig att hänga en ljusslinga i.

Större tillfreds med sig själv kan jag knappast vara.

Än att vara ute i skogen i fyra timmar och jobba och sedan komma hem för en dusch, en fika och när brasan brinner stort somna i soffan i två timmar. Åh…vilket underbart sätt att avsluta 2013 på, nu ska jag bara koncentrera mig på att få igång själen igen för jag är bortbjuden ikväll till Janne och Ewa.

Kärlek!

Tacksam

Tacksam

Jag är otroligt tacksam för lyxen att kunna ha en stuga i Småland.

Det är en otroligt skön känsla som sänker sig över mig när det becksvarta mörkret rullar in över landskapet vid fyra på eftermiddagen. Jag är så glad över att Sara har underbara svärföräldrar och att Walle och jag har börjat lära känna varandra. Det är svårt att hitta orden som är lagom och inte ger en känsla över att jag överdriver.

Bara det att Lasse och Mona låter mig samla in björkar att ha som ved.

Eller att Oskar bara småskrattar och flinar lite när jag säger ”mitt lilla hjärta” och jag blir varm i hjärtat när jag ser att han sitter i soffan och håller sin mamma om axlarna.

Jag är egentligen tacksam att jag nästan börjar lipa.

Snälla Rara Makter, låt mig behålla den här stugan. När jag ringde mamma fortsatte jag att bearbeta henne. En av hennes väninnor har ju sagt ”sätt fram några burkar soppa så klarar sig gubben fint och du kan åka till Småland några dagar”. Det tycker jag var bra (heja E och tack för att du uppmuntrar min mor) och idag när vi pratades vid sa jag ”nu har jag sagt till alla här att du kommer tre dagar i sommar”.

Hon tycker då att vi ska ta hennes bil upp.

Men jag vägrar. Jag förlorar inte en timme i sommar på att köra upp och ner – nej, jag ska åka upp första semesterdagen och sedan stanna här och njuta fullt ut. Mina sparade semesterdagar kommer att ryka och med lite tur i schemat kommer jag att stanna här i sex eller sju veckor.

Nu vidare i dagen.

Kärlek!

Moster Tyra

Moster Tyra

När jag städade senast hos mina föräldrar.

Ja, då fick jag en lampa av min mamma. När hon var tretton år dog hennes mamma och moster Tyra var hennes stöd men även mammas syster Vivan spelade en stor roll (Vivan var äldre, kanske mer än tjugo när deras mamma dog). Nåja. Då, på fyrtiotalet var det synd om kvinnor som hamnade på glasberget. Tyra var en av dem. Fast med facit i hand var nog Tyra en vinnare.

Hon var med i Evangeliska fosterlandsstiftelsen och for med dem världen runt.

Kanske inte hela världen, men om någon fann mening med sitt liv var det nog Tyra. När hon dog fick mamma ett bord, en stol, en tidningskorg och lite annat av dödsboet. Bland annat den här lampan. Den är nu i mina ägor och ska med upp till stugan där den ska sprida känslan av ”fransk sovrum”. Moster Tyra skulle antagligen inte gilla mina tankar om att jag kanske träffar någon i Småland och det skulle inte förvåna mig om lampan slutar fungera den dagen.

Nåja.

Eftersom lampskärmen är trasig fick jag den, min mor påpekar jämt att det ska vara rättvist mellan min bror och mig. Hon vet att han eller hans familj inte skulle ta något som inte var helt och därför fick jag lampan. Jag tycker den är jättefin även om jag i det stora hela avskyr saker som inte är hela. Lampan kommer att passa jättefint i stugan och jag vänder den trasiga sidan inåt väggen.

Ja, nu ska jag sörpla kaffe. Andra koppen.

Kärlek!

Detaljerna

Sova gott

Trots att jag föredrar att sova i mörker.

Lät jag de små lysdioderna vara tända. Det var när jag såg en film för längesedan som jag lade det på minnet och det är supermysigt. På festen igår fick jag hjälp att fixa till sängen och lyfta i madrasserna. Åhh…det var liksom en dröm. Nytt lakan, påslakan och örngott. Fluffigt. Fint. Underbart.

Jag har sovit som en gudinna.

Nu är klockan halvtio. Jag sitter i sängen och njuter. Utanför har det snöat och köket slog jag på diskmaskinen när jag var uppe för att äta frukost. Nu tänkte jag vila min trötta kropp i någon timme till innan det är dags att hugga ved inför nästa besök, tömma braskaminen på aska, skruva ner elpannan och slå på luftpumpen till 10-graders drift.

Det lilla bordet som jag nu har som sängbord – ja, det hade Walle på sitt rum. Det är sådant jag ska syssla med nästa gång. Måla en bit där tapeten följde med maskeringstejpen, spackla där gångjärnen har suttit på mina garderober och måla där, sätta upp Walles sänghimmel, fixa till hans tält, städa ”här-lägger-vi-alt-smått”-skåpet, gå promenader och leta grenar i skogen till andra idéer jag har.

Tyvärr måste jag åka hem idag. Fast Bromölla går inte av för hackor det heller.

De ska fixa lite med min lägenhet på onsdag och då åker jag till Ikea i Malmö för att provsitta soffor, äta middag och sedan njuta lite på stan.

Nu ska jag luta mig tillbaka, grabba en bok och för säkerheten sätta larmet till tolv…

Handla

Lavendel

Det är tre kvarter till affären.

Om jag går förbi grannens hus kommer Snickarevägen och där ser jag affären tre kvarter upp. Jag har handlat. Det är dyrt, men det är trots allt en affär. När jag blir pensionär tar jag antagligen tåget till Nässjö eller Sävsjö och handlar där. Nåja.

När jag kom hem.

Insåg jag att det antagligen blir hur bra som helst med sovrummet. Det ska ju upp gardiner, belysning och lite grönska – det ska in en säng och lite annat. Hur som haver ska jag i alla fall ge det en chans.

Spännande!

Kärlek!

Åhh…

Första kvällen i Wallebo den 27 november

Jag vet inte hur jag ska beskriva det.

Först nervös för om stugan ska stå kvar, om det har varit inbrott, om mössen har gjort intåg och annat trams. Sedan det vanliga problemet med att hinna i tid för att tågen ska passa (jag köpte ju en billig biljett av SJ), eftersom det var signalfel hann inte Öresundståget i tid även om det tidvis kändes som om tåget skulle lyfta när de väl fått klartecken.

Å andra sidan…

Jag hade löst biljett via mobilen för sträckan Bromölla och Hässleholm. Fast jag tänkte att jag skulle se om jag kunde fejka. Jag har nämligen åkt mycket tåg och är ofta snabbt ner i sätet och upp med en bok och oftast går konduktörerna förbi. Den här gången satt jag bland barnvagnarna och när konduktören kom log jag bara mot honom och jag såg hur han tvekade och att han stannade till lite grann.

Men jag behövde inte visa upp den köpta biljetten.

Ja, så var det testat. Nåja. Jag missade tåget mot Stockholm och den icke ombokningsbara biljetten. Det är ju så med SJ att ju tidigare man köper biljetten desto billigare blir det. Öresundstågen har fast pris och likaså Krösatågen och även om det tar en halvtimme längre (idag) så tror jag att jag ska åka så i fortsättningen. Jag behöver inte köpa en biljett i förväg, det är samma pris och om jag missar en avgång så spelar det ingen roll.

Heja Öresundståget och Krösatågen.

Dessutom kommer jag direkt till Bodafors och det är bara tio minuters promenad till min stuga från stationen. Strax innan jag var framme vid stugan kom en bil vilt tutande – det var Sara, Oskar och Walle. När jag kom fram till stugan kom Walle lite tveksamt, men när jag satte mig på huk och sa ”Walleeeeeeeee” så kom han i vild fart emot mig och kramade mig. Åhh…sedan fick han dockvagnen direkt och han skrattade högt av lycka.

Jag är lycklig i stugan.

Det är en ofantlig lyx att ha både en bostadsrätt och en stuga. Jag är beredd på att ödet slår till och ger mig en käftsmäll, men samtidigt tänker jag att ”tänk inte katastroftankar” och tänkte inte ”fattigdomstankar”. För jag har de här två bostäderna men i övrigt – ja, ni vet det där om att jag jobbar mycket, bakar mitt bröd och så vidare.

Nu ska jag slänga in en klabbe i brasan!

Kärlek!
Kärlek!

Och mer kärlek till alla från mig!