Äventyr

Pappas samling

Strax ska jag iväg på ett äventyr.

Tillsammans med J ska jag träffa sex andra personer för att lära oss om healing, chackror och annat. Det känns spännande och jag är beredd. Jag har mediterat och övat yoga, bättre förberedelser än så kan det nog inte vara.

Jag hoppas kunna samla ihop mig själv och koncentrera mig på anding och annat.

Kameran är med, inte för att fotografera under själva kursen men det ska vara fantastiskt fina omgivningar och vi lär väl i alla fall ha en lunchpaus. Det jag  hoppas mest med är nog att få uppleva mina egna chackror, jag skulle vara helt nöjd om jag fick den upplevelsen. Gärna även det där vita ljust jag har fått ta del av vid två olika tillfällen. I morse tänkte jag att alla gånger jag har upplevt det ”vita ljuset” (jo, det är som en vit dusch – inget påhittat, bara en tydlig vit dusch) och det lila pannchackrat har det varit när jag har tagit en tupplur i soffan!

Det får bli lite fler tupplurer!

Dessutom vill jag gärna öva på människor och förutom Sara tänkte jag fråga Moster Mjölgumpa och Carina Kollega om de vill ställa upp och lägga sig på mitt köksbord (tills jag får en egen behandlingsbänk). Jag har tidigare satt ihop mina två köksbord och på det har Sara lagt sig för en tupplur medan jag har healat. Precis som jag är hon kritisk och lurar inte gärna sig själv.

Nu ska jag borsta tänderna och klä på mig. Skänk mig gärna en tanke under dagen, önska att jag får se hela spektrat av chackra från djupaste rött i rotchackrat till – orange, gult, grönt, himmelsblått, lila och det vita i kronchackrat. Jag är fullkomligt nöjd om det blir så.

Bättre sent än aldrig

Efter tvättstugan och en pratstund med Sara somnade jag på soffan, när jag vaknade låg jag kvar en stund för hela pannan var fylld med lila  – en helt underbar – färg.

På något sätt trode jag nog att jag skulle vara olämplig för kursen i morgon – jag med mina enbart två chackror och till på köpet i brun färg. Det var inget jag tänkt på intensivt, däremot har jag försökt tidigare att framkalla den lila färgen men de enda som jag sett är den form av lila vem som helst kan se om de blundar.

Det här var lila (ljusare än på bilden, snarare något som gick mot himmelsblått), det var stort, fantastiskt och jag blev glad.

Jag är beredd inför morgondagens healingkurs!

Ge mig kraft!

Först var jag hos tandläkaren som tog bort stygnen och konstaterade att det var hur fint som helst. Jag får väl lite på honom för han är ju trots allt utbildad. Sedan var jag på KK och – nej, jag vill inte!

Det var inte helt bra och återbesök väntar, hon talade om att operera bort och – nej, jag vill inte! Nu räcker det. Ge mig styrka att förstå och inse att det finns en mening. Jag överlever, det handlar inte om mitt liv vad jag förstod. I morgon är jag säkert tacksam för att jag bor i Sverige och att det inte kostar skjortan att fixa något som en operation.

På H&M hade jag presentkort och handlad en lila topp till i morgon samt lite andra småsaker. Jag vill köpa till Sara men det är svårt eftersom hon har en helt annan smak än jag. Ibland tänker jag att ”det här gillar inte jag, då gör säkert Sara det”. Fast det är inte något som gäller rakt av och istället får jag låta bli eller blir det strumpor i alla dess färger.

Hon gnällde häromdagen över att det bara kom räkningar, därför har jag skickat småsaker de senaste dagarna. Det känns roligt för tidigare blev hon inte glad för småsaker som strumpor – numera känns det som om hon uppskattar även det lilla. Det gläder mig stort.

I all bedrövelse är jag glad över kursen i morgon och att J ska följa med! Det innebär att jag och mamma inte behöver trixa för att jag ska låna hennes bil (i längden blir Sara också glad för jag hann upp på stan och köpa något mer litet till henne). Att J följer med innebär också att jag har någon att prata healing och annat närliggande med.

Nu ska jag fixa lite här hemma. Jag har alla timmar fram till läggdags som mina egna.

Morgon

”Do your practise and it will come”, säger de som skriver yogaböckerna och de som är kursledare. Och jag övar och övar och övar och det händer inget alls. I går läste jag om healing och om ens chackra är bruna så jobbar de emot – jaha, jag har upplevt känslan av två chackror och de vara bruna.

I dag ska jag till tandläkaren som ska ta stygnen ur munnen och sedan till KK där jag ska göra den årliga undersökningen. Får jag lov att gnälla? Inget känns speciellt jättebra.

Fast jag ska åka buss, det är skönt. Trettio minuter där jag bara sitter och ingen kan nå mig.

Det tredje ögat

När jag pratar om healing är jag försiktig. Det jag känner och upplever går inte att bevisa och den som tror det är ruffel och båg kan inte övertygas – och jag försöker inte heller.

I helgen ska jag gå en kurs i reiki och i dag köpte jag en handbok i ämnet. Det handlar om det som kallas för aura och chackra. Jag hade inte nappat på kursen om det inte var för att Helen Lundgren håller i utbildningen, det är samma person som ger mig healing. Fem gånger har jag varit hos henne och två av dem har jag dagarna efter vaknat i en dusch av vitt ljus, tyvärr varar det bara i några sekunder men det har varit mycket tydligt för mig och inget jag sökt, önskat eller drömt – tvärtom, helt oförberett har det dykt upp.

Oftast pratas det om sju chackror (jag tror det är buddisterna som säger att det är fem stycken), en av dem har vi i höjd med näsroten, det kallas på svenska för pannchackrat eller tredje ögat och det är där intutionen sitter. I dag kände jag hur tydligt som helt hur det pulserade öppet och starkt. Inget ljus, ingen färg (det sägas vara lilafärgat) men en stor kraft. När det mattades av blev jag en aning sorgsen och önskade att det skulle komma tillbaka – det gjorde det också för en liten stund.

Därför ska det bli enormt spännande att öva Reiki i helgen tillsammans med sex andra personer som går på kursen.

Nu ska jag diska, jag har invigt min bambuångkokare och himmel vad gott det blev! Potatis underset och när den ångat i femton minuter lade jag på våning två med fisk och grönsaker (formen klädde jag med smörgåspapper, det gick hur bra som helst och på det sättet behåller ångkokaren sin vigör).

På lunchen

skrivarkollek29.jpg

Jag gick hem och gjorde en omelett.

Märkligt, jag har haft borrelia hela sommaren och kännt mig pigg och stark. Det har ju alla kunnat läsa i mina noteringar om träningen. När jag fick veta att jag hade borrelia så föll jag ihop, i några dagar har jag frusit på insidan, jag har varit trött och känt mig febrig. På lunchen gick jag hem och gjorde en omelett och läste mer i ”De fem tibetanerna”, i slutet finns ett kapitel om meditation. Det handlar om fyra olika nivåer där den tredje beskriver hur man ”hör ljud” som utgår från högra sidans öra – det lät spännande.

Under de senaste åren har jag provat lite av varje utan någon större framgång eller entusiasm, bland annat Qi gong där meditation ingick. Det var det vanliga ”känner ni energierna” och allat annat som de initierade brukar säga.

Jag säger inget alls. För jag känner inga energier och ser inga färger eller annat. Förutom att ett bi susar från höger öra och genom huvudet då och då. Det är som en humla, ett bi eller en hårt spänd sträng som någon spelar på. Fast det har jag trott varit något fel i skallen på mig.

Tills jag läste tredje delen av meditationen i boken ”De fem tibetanerna”. Där står att ljudet av energin som susar runt i vår kanal (som jag har glömt namnet på men som startar längst ner vid ryggraden och går upp till hjässan, den passerar våra sju chakran) låter som ett ”bi berusat av nektar” (inte ordagrant men något sådant).

Det känns skönt att konstatera att jag inte är konstig utan istället har en sak som säkert många kämpat för under årtal av meditation. Märkligt, inte sant?

Själv är jag trötttrötttrött.
Jag vill hem, snurra en filt runt kroppen och bli ompysslad. Fast det går inte, jag lever ensam och i morgon är det dags för ett 12-timmarspass. Till alla som ska ha bilder, böcker, väskor och talböcker – det kommer. Jag orkar bara inte just nu.

Fredag

promenad7feb3.jpg

I dag kan jag inte publicera nya bilder.

Jag har istället använt en bild som finns i bloggen sedan tidigare. Det går säkert bra, under mina år på nätet har jag visat många bilder – de flesta säkert glömda.

Från att ha varit en nattmänniska, som omöjligt kunde tänka sig att tänka på sängläge innan 23, har jag förändrats. Det hela började med min rädsla för att inte komma i tid till gymet, det var i juni när jag började träna och kände mig osäker och ville till lokalen innan alltför många var på plats. Träningen och de tidiga morgnarna gjorde att jag blev trött och på den vägen är det.

Just förra veckan och den här har jag inte kört någon styrka på grund av antibiotikan och pressen av att skriva klart texterna till tidningen, däremot går jag upp tidigt och övar yoga. Effekten av yogan känns lite olika, ibland mer och ibland mindre. Däremot alltid en extra känsla av närvaro som jag inte har haft tidigare. Vid ett tillfälle (det var efter tredje yoga-lektionen) infann sig en fantastisk känsla av en ett öppet bröst – en stor, varm och bomullsliknande känsla. Effekten av yogan är underbart skön att jag längtar till lektionerna och jag läser oavbrutet om konsten att yoga.

Jag vill lära mig om yoga, jag vill veta exakt hur positonerna ska utföras och jag vill veta effekten. Det är en spännande resa jag har framför mig och den tilltalar mig mer än något annat just nu.

I morse läste jag om finanskrisen och det stod något om att ”när fredagsbörsen öppnar i Europa” och jag tänkte att nu är de väl ändå ute och turnerar – helt övertygad om att det var torsdag. Jag stirrade en bra stund överst på tidningssidan där det stod ”fredagen 10 oktober”.

Det är fedag i dag! Förutom i dag har jag två heldagar kvar att jobba (12-timmarspass) innan en ledig vecka infinner sig och på den lediga veckan ska jag lyssna på föredrag, träffa personer som är intressanta, ha möte med min blivande affärspartner, få healing, gå en kurs i reiki och öva yoga!

I kväll är jag ledig och jag tror jag ska fundera ut något gott att äta!

En ny dag

Poncho

En ny dag i dag.

I går slet jag med texten fram till åtta och vem som helst hade säkert lagt sig på soffan och softat, men för mig är avkoppling att pyssla och de senaste veckorna har jag inte haft tid. Därför drog jag fram dammsugare, mopp och lite annat – jag tog rum för rum och sedan njöt jag i fulla drag. Ok, visserligen var jag trött men att ha lämnat åtta texter och bilder för tryck till företagstidnignen var en skön känsla. Jag nöjt.

Sedan övade jag yoga en stund, det har jag hoppat över de senaste dagarna. Jag mådde superbra! I sängen läste jag ”De fem tibetanerna” och vid midnatt önskade jag att jag varit ledig som i dag. Boken kändes spännande och det fanns flera av författarens åsikter som jag helhjärtat ställer mig bakom, men jag var tvungen att sova. I morse övade jag yoga i en halvtimme och trots att kroppen är sliten och själen trött mår jag bra – precis så bra som nog alla gör efter en extremt stessig period.

Jag hade tänkt ha ponchon på mig i dag men var gång jag drar den över huvudet känns det fel, jag älskar den men på mig ser den ut som ett tält. Den får hänga kvar ett tag till, om inget annat är den en vacker syn i hallen.

Till min glädje ska Two Feathers komma till Bromölla igen och hålla föredrag (du som mailade mig om just Two Feathers – hör av dig igen så ska du få veta av mig hur du träffar henne), dessutom är det på en av mina lediga dagar!

Jag har mycket andligt framför mig. Vad sägs om följande?

Sex ”andliga” händelser inom loppet av två veckor. Det är lycka!

I dag önskade jag att jag var ledig, jag skulle må strötbra av att bara vara hemma. I gengäld slutar jag 16.30 och det är en ovan känsla för mig. Tid för matlagning, tid för eftertanke, tid för samtal, tid för pyssel, tid för yoga och meditation – tid över helt enkelt.

 

Two Feathers

Two Feathers

Hon var kort, lugn, liten och mycket vacker.

Jag blev avbytt klockan 18 i går, rusade till affären och köpte druvor, kiwi, ost och grova kex, rusade vidare hem och fixade rött te, packade ner kamera och mina Grön Anna-tekoppar. Sedan flög jag på cykeln ner till Strandängen.

Självklart vill jag behålla det mesta för mig själv men i det stora hela var det tålamod som jag måste visa. Det känns mycket bättre med ”tålamod” än ”lugna ner dig”. Ett kort visade på jämförelse och jag tror jag har en tendens att jämföra mig med andra och alltid med dem som jag tycker har lyckats bättre. Var och en har sin plats på jorden – en stor ek eller ett svajande bambu spelar ingen roll, var och en har sin plats.

Vidare sa hon, precis som Helen i Kristianstad har gjort, att där finns något i det förflutna som hindrar mig. Two Feathers såg en stor sorg – det räcker att jag skriver det för att jag ska känna hur gråten börjar sippra fram. Det är ju bara det att jag inte vet vilken sorg det är. Självklart har jag frågat mig, och skrivit i den här dagboken, varför jag aldrig känner någon närhet till andra mer än möjligen min mor och självklart Sara. Det är något som hindrar mig, det är jag helt säker på. Omedvetet? De påstår det, själv undrar jag vad det är?

Sedan måste jag titta inåt mig själv, hitta kärnan. Det stämmer nog också.

Jag frågade henne om hon kunde ge mig råd om min framtida yrkesväg, det var ju mest det jag var nyfiken på. Hon sa att jag inte skulle lyssna på andra utan följa mitt hjärta – det är mina egna tankar också. Dessutom sa hon det som jag själv brukar predika, nämligen att lyssa på råd men gå min egen väg.

Two Feathers

 Two Feathers lever lite från dag till dag. Hon vandrar och slår upp sitt tält sommar som vinter, när hon behöver tvätta och värma sig tar hon in på vandrarhem.

Hon gör smycken, lägger tarrotkort och lämnar livsråd, hon är utbildad inom en sorts terapi som man kan läsa om i boken ”Resan” av Brandon Bays och leder meditationer.

Hon och Helen säger ungefär samma saker till mig och nu ska jag ta dem på orden. Jag lovar mig själv det.

Dagen igår var fantastisk och Two Feathers bidrog till det. Tyvärr blev klockan så mycket att det var för mörkt att ta bilder som blev bra, dessutom var kameran inställd på lysrör – vilken gång i ordningen jag gör det felet kan jag inte ens hålla räkningen på.