Bruna stövlar

brunastovlar.jpg Varje ledig minut sedan i går morse när jag öppnade Stieg Larssons bok ”Flickan som lekte med elden” har gått åt att läsa. Nu har jag läst klart och boken är riktigt bra. Där finns stålvassa meningar här och där som fick mig att skratta.

Jag älskar Salander och Larsson. Det är något särskilt hos Salander som får mig att må bra. Verkligen.

Efter lunch slutade jag min arbetsdag och efter att postat en handfull brev och ätit youghurt tog jag bussen till Sölvesborg, där fann jag stövlarna – de bruna som jag sökt efter ett tag. De var dyra men jag trötar mig med att jag fick ett presentkort på 500 kronor. Mitt klädkonto har fram tills de sista månaderna varit minimalt, jag har ägt mindre än fem par skor. Nu har jag snart allt jag vill ha i den vägen, det saknas ett par bruna skor men det är ingen panik.

De här bruna stövlarna sitter perfekt och jag provade dem när jag kom hem till mina knickers och mina kjolar och jag måste säga att det var riktigt snyggt.

Jag är glad och jag försöker att inte skämmas inför de som inte har råd med det samma.

Jag är riktigt himla glad för mina nya stövlar. Det var värt att jobba många timmars övertid för att kunna köpa två par stövlar samma månad. I morgon blir det IKEA för att köpa sängen som jag har sparat till i några månader. En stor vit säng – en riktig säng för första gången i mitt liv. Nya lakan, ny lampa och nytt sängbord ingår också i den budgeten.

Sedan slår rädslan till – tänk om det kommer ett straff för det här? Usch, ibland blir jag ängslig.

Svag

liljja.jpg

Ibland får jag mail som gör mig förvånad, det finns en del människor som uppfattar mig som svag, utan egen smak och vilja. Det är inte bara människor via nätet utan en del som möter mig i verligheten också. Det är synd för jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta dem eftersom jag inte vill såra när de kommer med goda råd.

Linda, min Kära Shoppingguide, skulle aldrig få mig till att köpa något om jag inte själv kände att jag ville ha det hon föreslog. Det behövs inte mer än ett ”nej”, jag behöver inte förklara mig för henne. Faktum är att jag vet exakt vad jag vill ha. Däremot litar jag blint på henne när jag är osäker. För även om jag inte är svag, utan faktiskt ganska stark och envis, så finns det stunder när jag känner mig osäker.

I sommras fyllde jag femtio år, sedan jag var femton har jag väntat på en lång man – en som har ett intakt huvud och med det hjärna, som doftar gott och som jag kan gå tillsammans med i högklackade skor utan att vara längre än honom. Med andra ord har jag lagt ner trettiofem – 35! – år på att undvika höga klackar och det utan något som helst resultat!

Nu skiter jag fullständigt i låga klackar för den sakens skulle.

Jag vet precis vad jag vill ha och jag avstår inte det enbart för att jag ska vara kortare om en man dyker upp. Han har ju inte dykt upp på 35 år så varför skulle han dyka upp de närmaste tio? Tillåt mig tvivla och dessutom har jag vansinnigt mycket roligare med klackar än utan.

När det gäller kläder, skor och utseende vet jag precis vad jag vill. För det mesta gör jag som jag tänkt – utseendet kan jag inte göra mycket åt, bara det bästa som att ha en frisyr som är det snyggaste på just mig, kläder som sitter bra och en personlig stil.

Även om det är omodernt så köper jag det jag vill ha. Till exempel de skorna som anföll mig i dag. De ser ut att tillhöra en kvinna som dansar tango och andra latino-danser. Numera är de mina och en häftig förälskelse har uppstått, det är sånt som händer när skor sitter perfekt från början, det klämmer inte någonstans. Tänk dessa skor med heltäckande svarta strumpor och en mörkgul kjol och en svart kavaj. Eller en röd klänning. Eller en svart kjol och en röd kavaj. Eller en grå följsam klänning i en mjuk kvalit

På stan

hjarta26.jpg

I går ringde jag Linda och sa att vi nog var tvungna att börja med en kopp kaffe för jag var alldeles virrig när jag försökte få ihop de kläder, skor och stövlar jag ville ha. För mig gäller det att köpa saker som jag från början verkligen vet passar ihop med det jag har. I och för sig brukar jag bli full i skratt för det mesta, över att det jag köper med hjärtat passar ofta till betydligt mer än det jag tänkt mig.

I dag var det röda skor – och jag menar riktigt röda. De hade jag tänkt ha till en liten kavaj i rött – skorna på Din Sko och kavajen på H&M.
Bruna stövlar som jag ska ha till mina tre bruna kjolar och en rosa, stövlarna på Anders Nilssons.
Bruna skor att ha till kjolarna och annat brunt jag har.
Gul kjol från H&M till helsvart (och med det mina svarta stövlar jag köpte i går).

Inget av det jag ville ha fanns innne eller i sortimentet som fanns i Kristianstad. Jag åker till Malmö nästnästa vecka. För jag kan inte tänka mig något annat än de fantatiska röda skor jag har sett på DinSko:s hemsida. Stövlarna jag såg i går i Sölvesborg var finast och jag får helt enkelt åka in nästa vecka.

Däremot köpte jag en söt blus att ha till min väst och cityshorts, det ska jag ha i kväll tillsaman med ett långt fusk-guld-hjärta. Tyvärr har jag känning av migrän och har tagit dubbel dos. Jag har några timmar på mig innan jag behöver göra mig iordning, därför väntar sängen och vila.

Jo…jag har köpt ett kyssäkta läppglans, Linda valde en färg till mig som jag själv inte ens hade tittat åt. När jag handlar läppstift och läppglans blir det alltid antingen osynligt eller samma tråkiga rödbruna nyans. Jag ska ge det här en chans i kväll.

Hoppas nu det finns några långa trevliga grekiska män som tycker jag är fin och om någon vill kyssas så säger jag nog ”ja tack”! Å andra sidan tror jag chansen är minimal, men hoppet finns där. Jag vill hemskt gärna bli uppvaktad istället för utstirrad.

Mina svarta stövlar? De hade jag på mig i dag och jag älskar dem. På riktigt. Och mycket.

60 timmar

stovlar.jpg Om man aldrig tidigare har köpt onödiga saker (i alla fall inte i den här prisklassen) och har jobbat över 60 timmar förra månaden, är det då tillåtet att köpa ett par stövlar med 7 cm klack?

Jag valde de snygga framför de förnuftiga och nu har jag ångest.

Sju centimeters klack och det låter mycket om dem när jag går här hemma med grannen inunder, det är som att gå på jobbet där vi har ett tomrum under golvet för kablarnas skull.

De kostade 1350 och kommer från www.dibashoes.com, websajten gör mig ännu mer ångestfyll för det känns som om jag, medelålders kärring, har köpt ett par stövlar för unga tjejer. Det är något jag tycker illa om, ungdomsprylar på gamla stofiler.

Jag är så nervös att bilden inte blev bättre än den här.

Och de är fantastiska.

Tån är varken trubbig eller spetsig, den är alldeles lagom medelålders. Det är väl i alla fall bra?

Jag äskar H&M

hm.jpg

I en del modebloggar kan man läsa att H&M anses vara tråkigt. Jag är precis tvärtom i min åsikt.

Jag älskar H&M. De har kläder i min storlek, det fungerar utan krångel om man vill skicka tillbaka, det finns alternativ till mig som är medelålders, priset är bra, informationen om kvalitet.

Nästa beställning kommer att innehålla en tröja i puderrosa, en svart ballongkjol, ett svart skärp och en kepa.

Heja H&M!

Har du fest, eller…

fest.jpg

Efter en dusch och disk och stryk började det ösregna. Jag gillar när det regnar stort, speciellt om jag är hemma. Min bostad befinner sig längst ner i en backe och det är fascinerande att se hur vattnet strömmar i något som blir en mindre flod i min fantasi.

När regnet slutat cyklade jag till ICA för att hämta mitt paket från H&M. Jag äääälskar H&M, de har perfekta kläder till mig i perfekt prisklass och i min smak och storlek.

Det kändes som om jag hade fest när jag provade.

Allt satt perfekt och allt gick att kombinera med vartannat eller med det jag redan har i garderoben. ”Vad är bäst”, tänkte jag för mig själv. Det gick inte att svara på den frågan.

Kanske den vita omlottkoftan som var supermjuk (90 % bomull och 10 % angora – det måste vara en vinnarkombination)?
Eller den rosa stickade koftan som passar till alla mina tre nya kjolar?
Eller den dimlila omlottcardigan som visar mina former?
Eller den bruna kjolen i trikå – inte visste jag att jag kunde ha något sådant på mig (det hänger faktiskt mer på underkläderna i det fallet – inga streck efter dem tack)?
Eller den rosa skjortan som verkligen rockar till min väst och korta byxor (till jeans också för den delen) som jag köpte för en månad sedan?

Det enda som inte passade var en bh. 75D i storlek? Jag skulle inte tro det. Mina bröst fick inte plats ens till hälften. Det känns lite löjligt att skicka tillbaka den för då får jag betala frakten och priset var endast 80 kronor. Jag får ge den till någon som har mindre bröst än jag och lära mig en läxa att sådana saker ska man inte köpa över nätet såvida man inte exakt känner till märket och med det storleken.

Parken i morgon? Jag kan ju faktiskt anta strategin att jag ska lyssna på Kikki och sedan stanna kvar en liten stund. Jag kan ju göra så. Jag vill ju dansa. Och nu har jag nya kläder att välja på.

Vågar jag?
Ähh…jag beslutar senare – i morgon är jag troligen trött efter nattpasset och känner jag mig själv rätt så blir det inget. Men just nu – alldeles nu – ska jag gå ut i köket igen och göra mig glad genom att prova och titta en gång till.

Här är det fest!

Pinsamt eller inte?

kepafraga2.jpg

Jag är inget modeorakel, jag har inte modet(!) att gå just de kläder jag själv tycker är tuffa – jag är för feg helt enkelt. Ändå…där finns mod i mitt hjärta också. En del kanske upplever mig som ängslig, osäker och patetisk – fast de som kallar mig patetisk vet sällan vad ordet betyder (ordet har blivit ett modern skällsord som en del tar tilll när de försöker trycka till men som i själva verket avslöjar sig själva). Om jag ber om råd gällande kläder offentligt, som en blogg faktiskt är, så kallar jag det mod. Jag visar att ”ja, jag är osäker – hjälp mig med din ärliga åsikt”.

Nog om det. Här kommer min fråga.

kepafraga3.jpg Kepan som jag fick av Sara i födesledagspresent är min älskling. Åhh…den vill jag verkligen använda. Kan jag ha den till en av mina favoritkavajer? Bilderna var svåra att få fram – den till vänster är tagen ute på balkongen. Kavajen och kepan har inte exakt samma mönster och färg, men det ligger nära.

Och om du som läser det här tycker att jag kan ha det tillsammans – vad ska jag då ha runt halsen en kylig höstdag? Ok, mörkbrun scarf – jag inser det – men om jag vill liksom att scarfen eller halsduken ska vara pricken över ”i:et”, vad har jag då?

kepafraga4.jpg Kan jag blanda hej vilt? Kan jag ta min kepa till kavajen på bilden till vänster? Och om jag kan det – vad har jag då för scarfes eller halsduk till det?

När det gäller kepan – kan jag sätta ett märke på den? Något med ”jag är Anarkist” eller så där…?

Fritt fram för ärliga åsikter!
Släpp fram modegurun i dig!
Sätt sprätt på Eva!

PS Jo, jag veeeet att man kan blanda och att man ska klä sig personligt, men jag är osäker och jag behöver inte höra ”gör som du vill”. Jag behöver höra andras åsikter. Eftersom jag ber om åsikter så måste jag också klara av att höra dem, så länge de är vänligt framförda.

Shoppat igen

shoppatigen.jpg

Vem åker till Kristanstad i högklackade skor för att shoppa när de är över 25 grader varmt? Jo, jag förstås!

Som vanligt när Linda är med hittar jag mängder av kläder som sitter bra, har bra pris och som jag hemskt gärna vill ha. En rosa skjortblusklänning på H&M (LOGG som jag verkligen gillar), en vit kjol från LOGG som sitter åt runt höfterna och har lite vipp, en vit kofta från LOGG som är enkel med ett smalt rosa band på insidan som enda dekoration, ett par ljusa korta jeans på Lindex, en vit tunn skjortblus med lite broderi runt uringningen på Lindex och en brun tunn blus som har grov spets runt magen (låter billigt men ser inte billigt ut).

Allt sitter som en smäck och allt passar så fint till andra kläder jag har här hemma. Kan man bli lycklig av att shoppa? Om ingen annat blir jag väldigt mycket säkrare om jag har snygga kläder på mig. I dag hade jag en svarta kjolen jag köpte på H&M i veckan och den svarta toppen – till det de gröna skorna och handväskan. Faktum är att det kom fram en främmande kvinna och sa ”jag måste säga att dina skor är supersnygga”. Det har aldrig hänt mig. När jag möte två personal från Bromölla bibliotek sa den ena ”vad du är snygg i dag” och när jag och Linda tog en tur inom ECCO för att kolla på rean utbrast båda expediterna i ”vilken fin reklam du gör” och ”vad snyggt det är”.

”Det blev för mycket, eller hur”, sa Linda när vi kommit ur ECCO-butiken? Hon hade helt rätt, komplimanger är jag inte van vid och jag blev generad – men sa förstås ’tack’ – till expediterna. Hur allvarligt de menade det vet jag inte för det är ju trots allt deras sortiment jag hade på fötter och axel. Men det kändes bra och det var inte många sekunder under de timmar jag tillbringade på stan som jag tänkte på att jag var lång eller att jag hade högklackade skor. Jag såg att några tittade men jag struntade i det.

Efter shoppingturen tog vi en fika på Duvanders. Nästan folktomt och jag lade upp mina trötta fötter med skor på en av stolarna – mest bara för att få ett snyggt foto. Jag kanske inte behöver bevisa att jag faktiskt går omkring med sjucentimetersklackar?

Nu är jag hemma, den tropiska hettan kvarstår och jag måste duscha. Det är tänkt att jag ska åka in till Sölvesborg för att dansa i kväll, jag ringde Birgitta men hon svarade inte. Ska jag behöva åka in själv för att få ta en svängom? Vågar jag? Orkar jag? Vill jag?

Jag vet att jag hemskt gärna vill dansa. Det vet jag med säkerhet. Det lär jag inte få göra här i min lägenhet. Om man säger så…

Kära Hemul!

vitaskor.jpg

Jag tycker om när expediter, vänner och andra svarar ärligt på mina frågor. ”Passar det här?” ”Vad ska jag ha till detta?” ”Ljust eller mörkt?”

I tisdags sa en expedit till mig att ”jag tror den färgen blir lite mesig till dig” och jag tog mig stolt åt hennes råd. Även om en del människor uppfattar mig som osäker skulle jag aldrig följa ett råd som inte kändes bra i hjärtat.

Hemul skrev ett inlägg i min notis och de kläder jag tänkte ha på söndag. När jag klär mig vill jag nog helst ha två färger, möjligen något skärp eller annat litet som tredje färg. Det blir stilrent och det passar mig och min ibland osäkerhet om färger som passar ihop Mönstrat, som blusen i samma notis, har jag sällan. Enfärgat och få färger.om de nya svarta skorna

Hur som haver, Hemul gav mig tipset om en vit handväska för att matcha. Jag köpte det direkt men kom att tänka på att med svarta sandaler skulle det inte bli snyggt i mina ögon. Vit väska, svarta skor, jeansblå kjol och blågrön top – nej tack! Därför har jag köpt ett par vita sandaler på rea för 170 kronor. Som hittat!

Och Hemul, jag älskar dig för att du gav mig en vink. Tack.

Klacken är 5 centimeter och vållar mig inga som helst bekymmer att gå i. 6,5-cm-klackarna däremot känner jag mig en aning ”styltig” i – men det blir väl bättre med det också? En vana kanske?

I dag har jag haft skorna på mig hela dagen och de sitter skönt, skaver inte ett dugg. När jag handlade på EKO-hallen kände jag att det var några äldre damer som tittade på mig, jag reflekterade över att jag inte krympte på insidan alls – tvärtom, jag sträckte på mig och tänkte ”jajamänsan, här kommer jag”. Är det någon som minns när jag skrev om skorna jag hade i december till julfesten och vilket mod jag hämtade för att ha dem på mig?

Det är som Fillan skriver: Det är när man går utanför sina egna ramar som man är modig. Nu ingår höga klackar – i alla fall måttligt höga – inom mina ramar, nu är jag inte modig längre. Jag bara njuter!

Fillan är en ung tjej och vi skulle nog inte vara vänner i normala fall – men nu finns internet och vi har mött varandra där. Internet, där man kan skapa egna rum samtidigt som inga väggar finns. Jag älskar dig också, Filllan!

Skor

skr29.jpg

Här kommer en bild på mitt nyförvärv, ett par svarta sommardandaletter med 6,5 cm klack. Jag hoppas vid min gud att modet inte sviker mig i framtiden för då kommer jag att ha två par skor som inte används. Men – nej, jag känner mig modig och i dag funderade jag varför jag inte gjort det här tidigare (köpt skor med hög klack). Det är som vanligt: Ta ett kliv ut i det som är farligt så forlorar det halva skräckförmågan.

vaska29.jpg Här är väskan jag fick på köpet. Det är en ”Björn Borg”, ett märke jag aldrig i livet skulle lagt ner pengar på – jag kan inte tycka om karlen och har därmed svårt för hans prylar. Det känns som ett fejkmärke. Men jag kan erkänna att väskan är snygg i sin enkelhet och att de grova fästena för remmarna är snyggt. Däremot tror jag att jag ska plocka bort blommorna. Åskikt om det någon?

blus29.jpg Den här blusen fick jag av Sara och är betydligt snyggare i verkligheten än på bilden, den har en blågrön botten och är skuren så att man ser ut som en drake eller fjäril (välj vilket som passar bäst) om man viftar på armarna. Den hade jag tänkt ha tilll min jeanskjol, som har längden ’ner till knät’, och de svarta sandaletterna.

Nu ska jag fixa mina tånaglar, fransk manikyr på egen hand kräver koncentration.