Solsken

solsken

Med lä från både stugan, garaget och grannes garage.

Trädäcket ligger i totalt solsken under förmiddagen, sedan skuggar huset en del och det var därför jag valde att bygga större – jag ville kunna sitta i solen och fika om jag ville det. Huset är lågt och det gör att under högsommaren är bara den närmaste metern skuggad, den intill huset förstås. Framåt kvällen badar altanen i sol igen.

Det kan inte bli bättre.

Jag är nöjd, glad och tacksam. Janne fick en fin lasermätare som tack för att han slitet hårt med bygget, själv har jag hjälpt till så gott jag kunnat men han har gjort allra största delen av bygget. I lördags höll jag på med trädgården hela dagen och i går hjälpte jag dels Janne men jag kantade också runt landet (hepp – men snyggt belv det) och runt en del på framsidan. Att kanta ger ett prydligt intryck, jag gillar den känslan.

Nu kaffe och sedan packa.

Nästa gång kommer jag för sommarsemester och den börjar redan om tio dagar!

Kärlek!

Det händer ju inget

Odlingarna

idag

Huset i all sin prakt

dag11

11

dokumentation1

För ett år sedan i stugan.

Exakt ett år sedan. Nu har jag staket runt hela tomten, jag har ett lågt och fint staket runt landet (som dessutom är större), doftschersminen som böljade över gången till ytterdörren är borta (bilden visar hur det såg innan den försvann helt) och jag har ingen altan längre (men snart så). Jodå, Eva, det händer saker.

Idéerna är många.

Men utan Janne hade det varit svårt. Han är arbetsledare för de flesta projekten, han sliter hårdast – men jag hänger på som en igel. Allt går lättare när man är två, men altanen känns tuff. Igår jobbade Janne med altanen medan jag städade inomhus och sedan gick ut för att sticka maskrosor. Jag har köpt en ogräsupptagare som Sissha tipsade mig om. En för 300 kronor men som är guld värd. Jag har antagligen plockat några hundratals maskrosor och en stilla fundering har varit om in gräsmatta möjligen enbart består av maskrosor.

De här veckorna har jag inhandlat blommor och spaljéer.

Två stycken vita clematis med namnet Miss Bateman, en på var hörn på framsidan. Dessutom har jag tagit många bilder för att få fler idéer till hur jag ska bygga upp rabatterna. Allt eftersom ska det bli en prunkande framsida. Jag har idéer och det gör mig lycklig att altanen antagligen är klar när min semester börjar den 9 juni. För det är nämligen så att gå i trädgården ger mig energi. Verkligen. Jag märkte det i fredags när jag nästan var nere för räkning. Två timmar innan jag gick till Janne var jag ute för att gräva ner clematis-plantorna, jag provade ogräsupptagaren (tack, Sissha, du har skonat min rygg med ditt tips) och jag kände då hur lugnet kom till mig igen.

Fast nu är jag i Bromölla.

Det känns märkligt. Jag hade förstås gärna stannat hos Janne och i stugan, pysslat i trädgården, rensat ogräs, funderat ut nya idéer och njutit av grönskan. Tursamt har jag ett jobb jag gillar och det jobbet gör att jag kan ha både stuga och lägenhet. Det är tufft vissa månader men det går bra.

Märkligt hur olika liven i Bromölla och Bodafors är.

Jag ska nu återgå till mitt arbete, larmen strömmar in, men jag återkommer om den märkliga känslan var gång jag kommer till Bromölla och ser det lilla fina boendet jag har här.

Kärlek!

Dokumentation dag 11

dag11

Milda makter vad den här altanen sliter på min kropp och själ.

Igår var jag tvungen att göra något inomhus, det är ju ett sätt för mig att koppla av. Jag städade, något som många avskyr men som jag i regel mår bra av. Fönsterna blev putsade och gardinerna strukna och upphängda. Sedan blev det lite grävande innan jag tog cykeln och trampade till Irma och Sotaren, där bjöds det på fika när Janne kom från jobbet.

På kvällen gick det bra igen.

Vi jobbade på i några timmar. Efteråt åker Janne hem och fixar mackor och duschar och jag städar golv och duschar. Det blir inte mycket ork till prat efter det, men i går kväll fixade vi varsin hamburgare och drack en öl och pratade lite innan vi stupade.

Det är verkligen bevisat att hårt arbete är jag totalt ovan vid.

Nåja. Det går framåt och jag är glad att Janne är projektledare. Han låter mig sitta en stund då och då och idag har jag fått ett ganska lätt arbete att utföra när han är på jobbet, jag ska lägga de gamla brädorna från altanen snyggt på garageuppfarten. Av de ska han bygga ett jakttorn som vi kan sitta i båda två och två barnbarn (hans eller mina). Vi får se hur det blir med den saken.

Nu en ny dag.

Jag ska ha en kopp kaffe innan jag börjar bära brädor. I eftermiddag ska jag handla lite saker till stugan, en ogräsupptagare, en spalje, en clematis, mat, tvättmedel och…tadaa…två reglar. För om altanen blir 7.2 meter bred och det är 60 cm mellan var regel så är det inte bara att dela 7,2 på 0,6, det blir ju ytterligare en i kanten. Ett bra exempel i matematikundervisningen, den där en formel visade just ”+1″ och som jag aldrig kunde förstå.

Nu till kaffet.

I morgon åker jag till Bromölla, fina Janne kör mig till Alvesta för att tågen passar så dåligt. I Bromölla ska jag ta ett bad, se om mina blessyrer och sedan ligga alldeles stilla på soffan.

Kärlek!

PS Altanen blir alltså dubbelt så lång som på bilden, det ska till ytterligare varv av reglar lika långa.

Dokumentation dag 10

dag10

Det ser inte mycket ut för världen.

Men vi har faktiskt kommit en bit. Dels har jag fattat galoppen och dels har Janne liksom fått till det. Men det lär inte bli klart tills jag åker hem på lördag. Om igen säger jag ”tack Gode Gud att jag har Janne, utan honom hade det inte blivit något trädäck såvida jag inte hade hostat upp ytterligare tio till femtontusen för arbetskraft”.

Innan i dag stack jag maskrosor i två timmar.

Du milde tid vad ont i nacken jag fick (jag kryper på alla fyra) och vilket jobb. Men skam den som ger sig. Fast jag hoppade över alla som inte blommade, fy vad trött jag var på det. Ibland går jag med krökt rygg, ibland på knäna och ibland på alla fyra – det gör ont hur jag än gör.

Nu ska jag in i duschen.

Kärlek!