Doftranka

Jag har haft min doftranka i tre år.

Det var ett infall att köpa en blomma som kostade rätt mycket mer än vad jag brukar ge för grönska i mitt hus. Den har blommat två gånger om året med en stor mängd blommor.

Normalt är jag en nattmänniska, jag har svårt att koppla av på kvällarna och när jag har gjort det finns de mycket som jag vill syssla med. Sena nätter och förstås trötta förmiddagar. När jag börjar jobbet klockan sex på morgonkvisten är jag nästan bedövad i kroppen av för lite och för dålig sömn.

Sedan två kvällar har jag tagit till all arsenal jag har. Det är rätt starkt för jag kommer hem strax efter halvsju på kvällen, äter lite, diskar och sedan börjar jag. Efter det vanliga med att borsta tänderna och så där kör jag en näs-skölj, det är en vattenkanna som jag fyller med vatten och salt enligt instruktioner – jag står över handfatet och sköljer igenom näsan. Efter det tar jag ett varmt bad för sedan lyssna på en meditationsskiva i femton minuter och på det en daglig övning i magnified healing.

Efter det är jag lugn, jag känner det i ögonen, på min andning och i kroppen.

I går kom jag i säng vid halvtio, jag hade med mig första utskriften av barnboken och började läsa högt (ett bra sätt när man ska skriva om sin text), men gav upp efter en liten stund. Rösten var långsam, jag var lung och kroppen tung på ett positivt sätt. Därför lade jag ifrån mig texten och somnade gott.

I dag vaknade jag strax efter sex, nu snurrar tvättmaskinerna i tvättstugan och jag dricker grönt te.

En akilleshäl som jag har är att det finns fantastiskt många chanser här i livet och jag vill sluka dem alla. Det går inte. Jag mår inte bra av det och istället för något bra blir det skit av allt.

Nåja, nu ska jag läsa lite bloggar och njuta av mitt te på en och samma gång.

Kvällen

Jag frågade kvinnan som lade tarrot.

Om jag skulle satsa på mitt skrivande, det tyckte hon visst jag skulle. Jag har frågat ett medium samma fråga, men hon sa ”ja” utan att låta trovärdig. Kvinnan i dag sa inget om att jag skulle få något publicerat (jag har kapitelbok för barn, jag har runt sextio kåserier, jag har trettio noveller och lite skräp). Jag vågade inte ställa frågan.

Fast under tiden som mitt frö, det som skulle komma med en ung man, börjar gro kan jag skriva. Det fröet skulle vara något som kommer till mig och gör mig lycklig när jag utövar det. Märkligt. Jag blir förstås nyfiken. Tarot-kvinnan rådde mig att avsluta något innan året var slut, jag förstår bara inte vad jag har oavslutat?

Ja, så sa hon att jag skulle träffa en man nu i vår. Hon sa det utan att jag frågade för det är ju inte min förstaprioritet. Han skulle ha turban och vara både lång och stilig. Haha! Jag ser fram emot detta. Våren slutar väl i juni månad, han har med andra ord inte lång tid på sig.

Healingen?

Jag har fått healing av två personer tidigare och flera gånger av varje, båda två har gett mig fantastiska upplevelser hälften av gångerna. Healingen i dag började med en tibetansk klocka som klingande på ett sätt att jag till slut var innesluten i en cirkel av ljudet även när det inte pinglade, efter det sjöng kvinnan japanska böner för mig och sedan fick jag healing på det ”vanliga” sättet.

Som vanligt befann jag mig i en fantastisk bubbla när det var klart. En gång beskrev jag det som ”jag skulle shoppa efteråt, men när jag kom ut från healingen såg jag alla som stressade och själv befann jag mig i en lugn och fin bubbla och struntade i att shoppa”. Det var likadant i dag. Jag får en känsla av närvaro, en känsla av lugn och en bubbla av skön ro runt min själv. Jag skulle kunna gå på healing varje vecka om det inte kostade flera hundra.

Kvinnan jag var hos i dag kan ni läsa om mer på hennes hemsida (klicka på meningen så fungerar den som en länk).

Nu ska jag ta ett bad. Puss och kärlek till alla!

Vänner

På väg till healern.

Fick jag hjälp av B som körde mig dit, efteråt kom Carina och hämtade mig. Mina vänner. Mina fina vänner, utan dem skulle jag inte klara mig. Jag kan vara singel resten av mitt liv, men utan mina vänner klarar jag mig inte.

Hos healern fick jag först tarrokort lagda. Milda makter! Hon började tre kort som symboliserar de som är grundläggande för mitt liv och efter det en stjärna som gäller för det närmaste året på ett ungefär. Inget nytt under solen istället berättade hon om det jag redan visste, som att jag är känslig och tar in för mycket, att jag borde släppa de höga krav på mig själv, att skogen skulle vara bra tyst om bara den bästa och duktigaste fågeln fick sjunga, att jag inte behöver organiserar och städa och låta alla pennor ligga på linje innan jag kör igång, att jag inte behöver läsa mig till något innan jag börjar utan att det går bra att träna – jag kan fortsätta i alla oändlighet med sanningar som hon sa och som jag redan visste eller t.ex som Tinto har berättat för mig.

Jag fick ställa två frågor.

Jag undrade om vad som skulle komma till mig, om hon kunde ge mig en vink. Efter att ha monterat ner allt utom arbetet väntar jag på att något ska komma till mig, det sker inte nu – möjligen finns ett frö – men det kommer i samband med att jag träffar en ung man som tidigare i livet varit ute på fel bana. Jag frågade om mitt skrivande och hon påpekade omigen att jag inte behöver ha alla pennor på rad för att skriva. Min dotter och sambo kom också upp och min mamma.

Efter det fick jag healing och hon frågade om det var någon speciell punkt på kroppen som jag ville ha lite extra för, jag önskade mig extra ”maghealing”. Och som magen skrek, pep och morrade när hon höll på med den delen av min kropp.

Efteråt kom Carina och hämtade mig. Finaste Carina. Vi har varit vänner i snart 25 år och vi har tillsammans gått igenom många sorger, elände, pengabekymmer, barnbekymmer, män och fester. Jag har skrivit om det tidigare, det finns ingen som jag har gråtit med som Carina, det finns igen jag har druckit mig så full med som C, det finns ingen som vet så mycket om mig som Carina – jag ser ny vänskap som har börjat spira i mitt liv, men som inte har lika många år på nacken, i två av dem kan jag tydligt se samma tendenser om att ge och ta som jag har haft med henne.

Vi åkte in till Kristianstad och gick på Wahlqvists konditori och åt varsin ägg- och sillamacka. Mums. Och så pratade vi förstås. Om allt. Från sorger och bedrövelser till min nya rougeborste. Carina höll på att få slag, för jag har lagt ner mycket pengar på min borste medan hon har en från H&M som ”spretar åt alla håll och är tio år gammal”.

C: Nääääääääää!
Jag: Jo!
C: Nä! Har du köpt en rougeborste för xxx kronor? Är det sant?
Jag: Ja!
C: Vad fan är det till den, leopardpäls? Strävt och helt omöjligt att använda?

Sedan skrattade vi högt och länge på ett sätt att vi blev röda i nyllet och andra gäster vände sig om och undrade vad som pågick.

Vänner i livet är viktigt.

Nu ska jag sätta mig ner och fundera en stund, lyssna på kasettbandet som jag fick med mig hem och där hela tarrotläggningen finns intalad.

En spännande dag hittills. Kärlek till alla!