Snabb

Walle

Ikväll kommer Walle och hälsar på.

Oskar ska till jaktbutiken i morgon och sedan ska de vidare till goda vänner, därför passar det bra att de landar här ikväll och äter gott med mig. Det är förstå ledsamt att jag och Walle inte lärt känna varandra som de allra flesta morföräldrar gör med sina barnbarn, å andra sidan kunde det varit värre. Tänk om de hade bott i Norrland? Eller om Sara åkt till usa som barnflicka och sedan stannar kvar där. Som det är nu ses vi nästan varannan månad och kanske lite oftare under vår och sommar.

Idag har jag betalat mina räkningar.

Det är en fröjd att ha få och små sådana. Jag kan fortfarande förnimma den uppgivenhet som fanns för en elva år sedan, då när jag bodde i Kristianstad och det aldrig fanns några pengar över. Sara hade inget jobb och jag var tvungen att ha en bil för att ta mig till jobbet, lägenheten var dyr för att inte tala om telefonräkningarna (de är cirka 1/3 numera). Fast nu är nu och jag är glad över att jag har fixat situationen.

Det får mig att tänka på Husby och bränderna runt om i Stockholm.

Det står i media att det beror på att politikerna inte ser och inget gör. Fast alla har väl ett val? När jag inte hade en krona kvar en vecka innan lön – inte gick jag ut och satte fyr på grannes bil? Alla har ett val. Jag skulle vilja skriva mycket om det där, men jag avstår för jag vet att jag blir attackerad och ibland är det svårt att försvara sig.

Nu ska jag sätta mig ner en stund.

Vila lite innan Smålandsfolket kommer. Jag tänkte på att Walle – ja, han är 1/4 norrlänning, 1/4 skåning och 1/2 smålänning. Lite kul. Synd bara att hans morfar är så totalt frånvarande.

Kärlek!

Helgen

Walle 9 mars

De kom i fredags.

Vi åt gott och drack gott och Walle var som vanligt blyg och ville inte alls kasta sig över trehjulingen. Det var i och förs sig inte konstigt, så fort de sätter honom i bilbarnstolen och börjar köra så somnar han. Eftersom de kör i tre timmar var han yrvaken och jag är ju trots allt en främmande människa. Fast efter någon timme så roade jag mig med ”var är mamma” och ”var är pappa” och ”var är mormor” – haha! Han pekade rätt och jag var road. Walle också för den delen.

I går gick jag till jobbet efter några timmars sömn på soffan.

Tyvärr väckte jag Walle innan jag gick. När jag kom hem vid sex på kvällen var jag ensam i några timmar. Skönt. Lite goda rester, lite vin som var kvar, skumbad och lite småplock samt Melodifestivalen gjorde att jag mådde riktigt bra. Sara & Co dök upp strax innan midnatt. Vi småpratade innan det var dags att sova igen. I morse vaknade Walle vid sjutiden – eller var hon sex? Inget kunde få honom att somna om. Vi tillbringade några fina timmar tillsammans innan jag bjöd på lunch på Böckmans (snabbmat – gott men onyttigt förstås), sedan åkte de vidare och jag dammsök upp alla äppelbitar och annat som Walle strösslar omkring sig.

Fast vilken liten grabb han har blivit!

När jag skulle bädda rent i sängen så bad jag honom om hjälp och det älskar han. ”Walle kan du ta örngotten så ska vi kasta dem i tvätten”…jag tog stort och tungt och han slet med två örngott. Hans ivriga små steg för att hänga med i mina sjumilakliv och sedan hur han satsar allt för att kasta ett örngott i tvättkorgen och sedan det andra och vilket jobb att lägga på locket igen!

Jag hann sova några timmar innan klockan ringde och det var dags för nattjobb.

Nu vidare i natten, jag har en fin må-bra-känsla i kroppen.

Kärlek!

Blå

Tre hjul

Där står den och väntar.

På barnbarnet. Jag har köpt den på Bäckmans cykel, det är en cykelaffär här i Bromölla. Nära och en bra service. Jag köpte min cykel där för två år sedan och om jag trampar dit och ber dem kolla luften i däcken (jag har svag kraft i mina händer) så kollar de oftast på andra saker också. Vi pratar och ägaren skruvar och fixar det som är löst.

Hans fru heter Lotta.

Hon är lika trevlig. Vi småpratade idag om föräldrar och syskon, om barnbarn och annat. Min förra cykel blev stulen, men innan dess gjorde vi många sköna turer tillsammans. En gång tog jag en väg som inte var så klok att ta. Jag var långt uppe på Ryssberget och på en väg som inte riktigt hade blivit rensad sedan stormen Grudrun. När jag såg skogsmaskinerna borde jag fattat – men icke! Jag hade cyklat långt och tänkte ”jag drar cykeln under träden” och så gjorde jag. Över och under och förbi. Till slut fick jag ge mig och gå tillbaka. Cykeln blev trasig (kedja och kedjeskydd) och när jag lämnade in den sa Lotta ”hur har du cyklat”?

Jaja…

Nu har jag en vit cykel som jag älskar, en med blommor på ramen. Jag längtar lite framåt i våren för att kunna cykla och njuta av vädret och naturen. Hur som haver. Jag har köpt en trehjuling och den väntar på Walle.

Annars kollar jag på mina planteringar.

Jag är så nöjd med att jag har lyckats driva upp mer än trettio pelargoner och sju pepparrotssträd. Jag planterade även Flitiga Lisa, där har ett enda av många grott. Ett enda frö. Undra vad jag gjorde för fel? Jag tänkte att jag skulle summera hur de olika företagens fröer har gett för resultat. Jag har alltså fått mer än trettio fröer att gro och igår planterade jag ytterligare pelaroner. Jag ska nu testa den där ”plugg-boxen” jag skrev om i går. Riktigt alla 49 hålen är inte upptagna – men nästan. Det blev Nelsons ”Lustre Deep Pink” och Lord Nelsons ”Summertime Liliac” (hängpelargon) samt Suttons ”Geranium Colour Magic”. I den senare var det 25 fröer och det förvånar mig, för i alla andra har jag fått mellan fem och sju.

De är små rackare!

Av de fem i Summertime Liliac skvätte ett iväg mot spisen till, jag lyckades inte hitta det igen. De ligger i små påsar där ena sidan är plast och genomskinlig, men också lite statisk spänning som gör att det är besvärligt att få grepp om de små liven. Nåja. Jag kommer förstås inte att nöja mig med detta. Varför skulle jag? Jag har en fin odlingsstation och nöjet kostar mig oftast runt 40 kronor per påse. Jag kommer att ha massor att ge bort.

Nu ska jag vidare i dagen. Först ska jag njuta av mitt kaffe, sedan ska jag lägga köttet i min vakum-burk (irriterande, jag köpte den för mig dyra pengar och nu rensar de ut den på Ica och har sänkt priset med 20 %) för jag ska bjuda på middag i morgonkväll.

Det blir fint.

Kärlek!

Walle

Walle

Igår ringde Sara.

Det är fantastiskt att vi kan prata med varandra på ett sätt vi inte har gjort på många år. Det gäller på båda hållen. Bland annat berättade jag att det svider i hjärtat när jag får bilder på Walle i mobilen för då ser jag hur han har förändrats och jag är inte där. Tidigare hade Sara blivit arg för en sådan sak, nu accepterar hon och istället sa hon ”till nästa så är du närmare”.

Jag: Nästa gång tar jag hand om Walle när du och Oskar ska åka till BB
Sara: Jaha.
Jag: Ja, jag kommer att vara först på plats!
Sara: Jasså.
Jag: Ja, jag och Walle kommer att sitta i väntrummet när ni kommer till BB.

När Walle föddes åkte till och med min bror med familj upp och träffade honom innan jag sett honom. Jag ville men mamma kunde inte och jag vågade (jo, så var det faktiskt) inte säga emot. Till slut tog jag mod till mig och på ett café med utsikt över Hanöbukten ringde jag mamma och sa ”jag åker tåg upp på måndag, jag vill se honom nu”. Det var ju lite surande från min mammas sida men hon fick istället ”välj vilken dag som helst av de kommande sexton dagarna”.

Nåja. Nu gör jag som jag vill.

Livet rullar på. Jag läste ut ”Gengångaren” i går. I slutet verkar huvudpersonen dö, men jag snokade reda på nätet att en ny bok kommer i juni – således är han inte död trots skott i både hjärta och hjärna (fast han hade en skyddsväst på sig om jag inte uppfattadde fel). I morgon är det lön och jag älskar det. Det är ett nytt steg mot mitt mål och jag är ganska övertygad om att jag når fram till att betala 60 % den 28 maj. Det hela gör att jag också kan räkna på hur mycket jag sedan måste betala var månad för att nå slutmålet. Det ska nog gå.

Jag är på jakt efter en symaskin.

På Netto har de en Singer för 800, men jag vet att ibland är det dyrt att köpa billigt. Istället tänkte jag mig Husqvarna Emerald 116, den är testad och uppenbarligen populär. Om jag inte kommer att sy i framtiden kan jag sälja betydligt lättare än en från Netto, eller har jag fel? Ni som syr, vad är er åsikt? Jag tänkte använda min till att sy klänningar och vimplar – till att börja med i alla fall. Jag tror också det är roligare att utföra något om man har bra redskap och jag tror att resultatet också blir bättre.

I nästa vecka.

Ja, då ska jag bjuda min kompis på sen lunch. Något roligt måste jag göra för att januari inte ska försvinna totalt. Dessutom tror jag att det blir en resa till Rinkaby för att köpa tyg till Walles vimplar, en bekant läste här i bloggen om min tänkta resa och frågade om jag ville åka med. Hur kul är inte det? Och människor – ja, de är så jäkla snälla, rara och omtänksamma. Det är så det ska vara och det är det jag borde fokusera på och inte att jag önskar dåliga relationer ska vara bra.

Mona och jag.

Ja, vi åker till Rinkaby framåt våren när jag ska sy min första klänning. Hon vet inte om det, men hon har erbjudit sig. Kul. Kul. Kul.

Nu åter till jobbet. Kärlek till alla!

Walle & Jag

Han är lätt att underhålla.

Walle, mitt barnbarn. Jag längtar tills det att jag hittar något litet hus i närheten av där han bor, jag dammsuger Hemnet och får skärpa mig för att inte ta något andra-bäst. I dag såg jag en fin insatslägenhete som jag gärna hade bott i.

Om jag hade haft hus i Bromölla.

Ja, då hade jag slagit till med en gång. En fin liten tvåa med bara småsaker att fixa till och självklart billiga driftskostander. Fast nu ska jag kasta mig på soffan och titta på Spårlöst och gråta ögonen sönder och samman, det är en sådan kväll eftersom jag är dödstrött och dessutom ska börja klockan sex i morgon igen.

Kärlek!

Gissa

Gissa vilka som är här?

Sara gillade min mat – minsann! Walle äter allt och Oskar är alltid artig, fast han åt som en häst och då var det antagligen gott. Fransk potatisgratäng, sallad och filé som jag marinerat i den där vakumlådan.

Kärlek!

Boken om Walle

Eftersom vi bor långt ifrån varandra.

Blir det inte många träffar för mig och Walle, men boken om hans första år de gånger jag träffade honom blev bra. Jag är supernöjd.

En bra punkt i min dag idag.

Vänner

Det här är Sara och Oskars vänner.

Ser ni hur fint de hör ihop?  Nåja, i dag är det första maj och om en timme ska jag vara på jobbet. Solen strålar och jag tror jag slipper ifrån efter en timme. Dagen efter ett migränanfall är allt lugnt, kroppen är lugn, apelsinerna gulare, ljudet av kylskåpsdörren fantastiskt, kroppen är lugn, sinnet är lugnt – ja, det är uppenbart och tydligt att för mig är migränen detsamma som att kroppen slår omkull mig för att det behövs.

Jag tänkte ta på mig en klänning i dag.

Den klänningen har byxor som hör ihop och det blir nog lagom att cykla i. När jag trampar till mina föräldrar blir jag oftast lite varm och svettig, inte så farligt men ändå att jag har ombyte med mig.

Nu ska jag vidare i dagen, tandborstning vängar och jag måste packa kameraväskan.

Kärlek!