Pannkakor & Prat

Pannkakor
Pannkakor

Det är oerhört sällsynt att jag och Sara sitter ner och pratar.

Antigen stressar hon till jobbet eller ska hon och Oskar iväg och det blir mest att de lämnar in barnen och det är helt ok för mig. När de hämtar är de oftast båda två och så är Janne här. Men i går jagade båda männen och jag hade barnen tills det att Sara kom vid lunch. Hon stannade i någon timme och vi fick äntligen prata mellan barnens skrik och kiv.

Det finns alltid två sidor att se på saker och ting.

Det glömmer jag ofta bort. Skönt att hon fick ge sin version och mycket föll på plats. Jag hoppas att jag kan under lätta för henne framöver, Oskar jobbar och Sara är den som kör fram- och tillbaka – dagis, skola, fritan, jobb och annat som tandläkarbesök.

Jag berättade också – igen – om mitt behov att vara ensam, hon tycker det är lite konstigt att jag inte vill ha Janne här hela tiden. Det är nog inte många som förstår. Idag är jag ensam. Inga tider och Janne sa att han skulle titta inom efter jakten och sedan sova hemma. Jag är glad över att han inte lastar över hela ansvaret på mig utan att han säger ”jag har också ett hem att sköta”. Det stämmer ju, han måste tvätta, förbereda matlåda och annat. Dessutom tror jag inte att spontanbesök av hans vänner sker här hemma hos mig.

Hur som haver.

Det där med mat. Jag har aldrig varit mycket för matlagning, nog för att jag har försökt men jag har ju inte förstått. Numera älskar jag att laga mat, i alla fall oftast. Igår stod jag där med en stek, en älgkalvinnanlår-stek. Hängde ni med? En stor. Och jag tror jag hade platsat i en film när jag tittade på den och tänkte ”hur faen gör jag här”. Men klockan elva hade jag lyckats få bort lite hinnor och någon sena, sedan gnodde jag in kryddor som rosmarin och några krossade enebär, skar upp lite grann på ytan och fyllde med finhackad vitlök, stekte till en yta och så in i en stekpåse.

För jag har hittat än det ena och än det andra när jag äntligen har haft tid att gå igenom mina saker.

När jag kollade i en bakbok låg där just stekpåsar. Det är inget jag använder speciellt ofta, men igår fick jag till det. In med steken i påsen och så in i ugnen i 125 grader från elva på förmiddagen fram till nästan fem. Jag lindade in den i folie medan jag gjorde sås på skyn och en hel del grädde. Kokt potatis och så min egen goda sallad. Allt var klart till Janne dök upp och det var riktigt smarrigt.

Vi har en tendens att om vi öppnar en flaska vin så tar den slut.

Janne toppade med den wiskey han fick av mig i julklapp, ett litet glas. Vi somnade gott måste jag säga, i alla fall jag. Janne var uppe två gånger med hundarna på natten, jag kan inte fatta varför de ska ut mitt i natten. Det är trist och jag blir störd för att inte tala om Janne som måste ta sig ur sängen och sedan släppa ut dem. När jag och Lady är ensamma på nätterna sover hon fram till morgonkvisten, kanske är det Krut som inte är helt trygg i min miljö?

På tal om Sara.

Vi åt pannkakor, något jag aldrig gjorde när hon var liten. Jag hade inget sådant med mig hemifrån och jag har aldrig lyckats. Men…skam den som ger sig, numera gör jag pannkakor på löpande band. Goda är de också. Vispad grädde och hemmagjord sylt. Till det kaffe och prat.

Nu är det söndag men det känns inte så.

Janne är nämligen iväg och jagar älg idag. Jag tänkte gå en promenad med Lady och kanske jag hämtar Krut och gå en sväng med honom. Egentligen vill jag inte men jag tycker synd om honom när Janne jagar hela helgerna. Det kan ju vara ett sätt för honom att närma sig mig.

Jaja…

Och så var det mitt nya bildbehandlingsprogram. Jag har letat efter en bok men de tycks vara slutsålda när det gäller Lightroom 6. Jag försöker men ni ser ju på bilden ovan, inget blir riktigt bra. Fast jag ger förstås inte upp, om några månader kommer jag att bemästra eländet.

Nu vidare i dagen.

Kärlek!