Sol

Solen strålar i dag.

Och de där 18 minutrarna i spåret gav mig det lugn och den ro jag alltid längtar efter. Fast jag känner av det en aning i vänster vad, högt upp och antagligen är det fästet för ”gastrocnemius” – en tvåhövad muskel som tillhör ”triceps surae”. 

I går funderade jag över livet och  – ja, jag hade gjort om mitt liv om jag hade fått chansen. I alla fall med den känslan jag har i själen numera. Det fanns samma chanser nu som då, men ingen talade om dem och ingen hade fått upp ögonen för dem mer än möjligen pionjärerna.

I dag finns det många möjligheter för unga människor, och jag önskar jag hade sett de chanser som fanns och som numera är mycket tydligare. Det jag kan göra nu är försöka se de chanser som finns kvar och som jag både vågar och kan ta.

Jag hade inte flyttat hemifrån när jag var 17 utan låtit mitt föräldrahem var min bas, vilket inte skulle betyda detsamma som att jag var där jämt och ständigt. Jag skulle inte klamrat mig fast vid jobb som jag hade (först Försäkringskassan i fler år och sedan inom sjukvården) – nej, jag skulle sagt upp mig och inte varit så rädd att prova på olika avdelningar inom vården. Allt hade med min osäkerhet att göra, den finns delvis kvar ännu. Däremot är min rädsla inte lika stor längre.

Då lyssnade jag bara på Syo-konsultenten som sa jag skulle gå en två-årig eknomisk linje, jag visste inte ens vad det var. Min mor trodde det hade med privateknomi att göra – å andra sidan hade jag nytta av den linjen när jag köpte ett MiniLivs i Hörby någon gång under 80-talet. Jag önskar jag hade vågat prova på mer yrken, orter, sporter etc. – men jag var ju alltid så feg.

Nu ska jag njuta av mitt kaffe, lägga mig på soffan och läsa en bok.

Kärlek till alla!

Biblioteket

Jag var på bibblan  i dag.

Tidigare har jag läst två delar av fem som handlar om Djingis kahn och Kublai kahn, just nu håller jag på med del fyra och alltså har jag missat del tre. Den lånade jag idag. Plus en bok som jag beställt, en lättläst serie på några böcker om hur engelsmän for till Australien för att bygga sig nya områden. Det är mycket kärlek, slit och elände samt en hel del rosiga kinder och barmar som höjs och sänks. Förutom det blev det några böcker om design inom kläder och väskor.

Utan ett bibliotek kan jag inte leva.

Det finnaste bibliotek jag har varit på låg i närheten av Hemsö på Gotland, jag minns inte vad orten har för namn men den låg utmed kusten. Det var trägolv och vackra målningar på väggarna. Det bästa biblioteket är Bromölla. Jag lovar! De har bäst personal av alla och det är viktigt.

Innan jag flyttade till Bromölla gick jag ofta till bibblan på lunchen och där, vid en stol som stod lite undanskymt, satt jag och vilade och tyckte synd om alla författare på ”M” och ”N”. De stod längst ner i hyllan och jag tänkte att det fanns mycket oläst och att böckerna var lite sorgsna för att ingen fann dem oväntat. På min vänstra sida hade jag ”O” och det var på det sättet jag fann Jayce Carol Oates.

Nu ska jag fortsätta att läsa en stund innan jag ger mig på balkongen.

Konst

I Bromölla finns mycket konst för att vara ett litet samhälle.

Det gör mig glad. När jag gick förbi blomsteraffären vid torget tidigare i dag tog jag bilden på det keramiska verk som hänger där till allmänbeskådning. Det är Stig Carlsson som är konstnären. Vid busstationen hänger ett annat verk av honom till minne av Olof Palme.

Bromölla är en fin bruksort med fina människor. Om någon skulle ha missat det så är Bromölla det bästa stället jag har bott på, med de vänligaste människorna och med allt runt hörnet. Här går tåg direkt till Köpenhamn eller Karlskrona, här finns bibliotek, ett mycket litet systembolag där man får komplimanger av chefen deras, konditori, cykelhandlare och bank. Vad mer kan man önska!

Kärlek!

 

Bromölla

Jag tog en kort promenad i dag.

Bara för att ”få luft” som mina föräldrar sa när jag var tonåring… Jaja. Bromölla är fint, mycket vatten och nära till havet. Nu väntar grönt te med lime och sedan är det dags att hoppa i säng. En fin söndag, inte speciellt händelserik men fin.

Att vara ensam en hel dag är som att möta sig själv, det går inte att komma undan.

Kärlek & Sanning till Alla!

Efter

Dagen efter ett nattpass.

Jag mår hyfsat bra. Efter frukost, på sena eftermiddagen, gick jag till blomsteraffären och köpte rosor till i morgon. Det är mysigt i Bromölla. Jag har ju bara ett kvarter till blomsteraffären och på vägen dit, när jag gick längs med Storgatan, kunde jag hojta ”hej Jörgen” och fick en snäll vink och ”hej Eva” tillbaka.

Det är fint.

På torget, som jag älskar, finns tyvärr något mindre fint. En pizzeria. Den ligger i ena hörnet av torget och där kör bromöllaborna gärna in med bilen – det gör det förstås inte, men många parkerar som om de inte orkar gå en meter längre än nödvändigt. Jag tog ut pengar till födelsedagsbarnen och tänkte att ”tack gode Gud att jag har ett konto för den saken”. Vissa månder blir det lite tufft och därför har jag räknat ut på ett snitt vad kostnaderna är per månad och sätter undan den summan. Det har jag gjort i lite mer än ett år och nu har det ett jämt flöde.

På Netto, som ligger tvärts över gatan från min bostad, mötte jag den kvinna jag alltid brukar prata med. Hon är 83 år, otroligt vacker och lika vänlig. Nu har jag mat i ugnen, kycklingfilé och grönsaker. Det blir en kväll i soffan, som vanligt, med en bok och lite funderingar. I morgon kommer mamma farandes i pappas bil och sedan kör vi 26 mil till Sara och Oskar.

Jag har ordnat med paketerna, blommorna och pengarna, nu hoppas jag bara att det blir en lyckad dag och att min dotter inte är allt för irriterad på mig. Ibland tror jag att det räcker att hon ser mig för att hon ska börjar må illa eller bli på dåligt humör.

Nu till maten, kvällen och antagligen ett skumbad innan jag hoppas på en god natts sömn.

Igår

Jag var på en föreläsning i gårkväll.

Det handlade om missbruk och beroende av kemiska substanser. Mycket information och nyttigt att lyssna på, men en del gjorde mig ledsen och jag inser en hel del.

I natt har jag sovit gott, det är jag tacksam för. Jag mådde dessutom hyfsat bra efter nattpasset och njöt av kvällen, faktiskt hade jag lust att umgås efter föreläsningen vilket är en ovan känsla för mig. Kanske min väntan på att något ska hända börjar röra på sig? Det är skönt att bara ha ett heltidsarbete och inget mer.

I dag blir det lite småsaker som ska fixas – bibblan, Apoteket, Ica och lite annat. Jag hoppas på en lugn och skön dag.

Bilden visar torget i Bromölla, jag tycker det är jättefint medan många ogillar det starkt. Den svarta telefonkiosken är ”Världens minsta galleri” och bysten i förgrunden är Iföverkens skapare vars namn jag alltid glömmer bort. Det finns även tre små sälar som plaskar i vattnet och två naturligt stora svanhalsödlor i en fontän. Torget är värt att besöka, ta ett stopp om ni kör förbi! Ät en glass och se på allt som finns på torget.

Vinnaren

Det är bekvämt att bo i centrum.

Då klan man kila ner några minuter innan målgång för att se hur vinnarna ser ut. Det var laget från Pan Önos OK – tror jag – som kom först i mål.

Nu ska jag diska och sedan som om det finns möjlighet att sova i någon timme, jag hör speakern nere från parken på tal om att bo i centrum.

Lördag

Att vakna och inte veta vad man ska göra är inget roligt.

Efter frukost tänkte jag att det är bara att ta det lilla lugna, jag kan inte tänka på alla som åker på utflykt och göra andra roliga saker för jag ska jobba i natt och sover några timmar innan dess och därför har jag inte gott om tid.

Fast jag tog min fina vita cykel med blommor på ramen och trampade till världens bästa cykelhandlare, Bäckmans i Bromölla. Jag hade bara tänkt be dem hjälpa mig med luften i däcken (jag har problem med mina fingrar och kan inte känna om det är nog med luft eller ej), men cykelhandlaren tog cykeln och spände kjedjan, rensade den med stålborste och smorde in den med olja. Vi fick en stunds skitsnack om barn och barnbarn och livet i övrigt.

Sedan drog jag vidare till bibbland är jag lämnade och lånade nya böcker.

Efteråt var det perfekt att kolla starten på Humlestafetten där hundra lag tävlade i att komma först i mål när det gäller att springa runt Ivösjön. Jag träffade min svägerska, det var mycket oväntat. Hon är alltid rar mot mig och det gläder mig, hon skulle springa mellan Vånga och Barum och hann därför titta på stafetten.

Själv ska jag sätta mig en stund på balkongen för att dricka kaffe och bläddra i böckerna innan jag bestämmer mig för vilken jag ska läsa först.

Kärlek till alla!

Morgonen

När jag gick från jobbet i morse.

Var bussarna på plats, det finns bra förbindelser till resten av världen både med buss och tåg från mitt Bromölla. Klockan sex på morgonen har det börjat ljusna igen efter bytet till sommartid, himlen är blå men fåglarna är tysta, till skillnad mot i går när solen strålade och jag trodde koltrasten på taket skulle få hjärtinfarkt eftersom han kvittrade likt ett flipperspel.

Nu är klockan snart två och himlen är ljusgrå.

Det är dagen efter ett nattpass och jag är spänd som attan i nacken. Jag försöker sitta rätt, jag försöker slappna av, men jag lyckas aldrig. Istället tillbringar jag nattpassen, och en del dagpass, med att spänna axlarna och eftersom jag har tangentbordet som redskap skjuter jag fram dem också. Lägg till att i slutet på ett tolvtimmarspass sitter jag som en hösäck.

Nåja, jag har i alla vaknat, jag har ingen migrän, jag kan se fram emot en god kopp kaffe om en stund, jag har en bra deckare där slutet återstår, jag ska ta cykeln senare i eftermiddag och trampa upp till Ica – det finns mycket att se fram emot under dagen.

Nu ska jag dra bort gardinerna och öppna balkongdörren.

Kärlek!