Söndag – del 2

 

 

Jag tog cykeln och trampade iväg.

Över Skräbeån som rinner ut i Östersjön. Vid Edenryds badplats börjar en vandringsled som ansluter till Lilla Kungsleden, det är bekväma leder om man bortser från en del leriga och steniga passager dessutom är de bara på några kilometer. Jag hade en tunn filt, matsäck och rött te med mig samt kameran förstås.

Jag mötte ett par mitt på leden.

Förutom det var det folktomt och jag kan ibland tänka att jag är lite tokig som är mycket för mig själv, men jag har perioder då jag tycker onödigt prat är irriterande. Leden går längs med Östersjö förutom en liten sväng inåt ängarna, jag har gått leden förut och jag kände till den perfekta fikaplatsen. Där vek jag min filt tredubbel och använde som madrass för en skön middagsslummer i solen.

Vattenskvalp, fågelkvitter, ljumna vindar (i alla fall i jämförelse med i går) och ett svagt dunk en liten stund från ett lastfartyg som passerade i fjärran. Det är avslappning på hög nivå.

Nu dricker jag kaffe och funderar på att avboka Bollywood-dansen för om jag ska äta innan blir det för nära inpå och efteråt orkar jag nog inte riktigt laga mat. Jag ska börja laga mat nu – Paulo Robertos italienska köttbullar och till det spagetti med färskriven parmensan – och så får jag se hur jag känner mig närmare fyra då det är sista chansen att avboka.

Kärlek!

Cykeltur

I går studerade jag vädret och visserligen skulle solen skina men blåsten skulle vara värre än i går. Fast i morse sken solen och det var så gott som vindstilla, jag packade min väska och trampade iväg till mina föräldrar. Det kanske är märkligt att göra det så ofta som jag, men jag tycker om sträckan och jag gillar att mellanlanda med lite kaffe och småprat.

Det var en av de finaste cykelturer jag gjort till mina föräldrar, jag trampade på i lugn och ro och njöt till fullo av det perfekta cykelvädret. Jag hade ingen tid att passa, jag hade inte ens sakt att jag kom med säkerhet – även om jag tolkade det i efterhand att ”i dag kommer Eva”. När jag kom fram sa mamma ”jag har väntat i en timme på dig”. Jag blir lite stressad av sådant, jag försöker hela tiden berätta och vara tydligt att jag kanske tar en annan väg eller stannar en stund någonstans i skogen. Det är helt obegripligt för min mor.

Kossorna har blivit utsläpta här nere i Skåne. De verkar också njuta för full.

Det finns lamadjur (eller är det alpacka?) någonstans mitt i skogen. De är nyklippta och verkar njuta av grönskan, blandskogen och det lugna läget.

I trädgårdslandet hade vitlöken tittat upp, hela tio centimeter på sina ställen. ”De ska planteras på hösten”, hade min bror sagt. ”Jaha”, säger jag. Pappa klippte gräset och jag satt i hamocken med mamma och småpratade. Hon blev ledsen på mig. Allt oftare berättar hon med stor bitterhet vad som hänt både förr och nu. Jag sa ”ni är så olika och ni triggar igång varandra” – då blev hon ledsen, för i hennes värld håller hon tyst och hon är martyren och hon är den som lider.

Efter någon timme trampade jag hemåt igen. I dag cyklade jag förbi min gamla skola, vidare genom Östra Ljungby, Tosteberga och Nymölla. Det är himla fint, med små hus med vasstak, hus som skulle kunna komma från Bröderna Lejonhjärtas Äppeldalen (?), snickarglädje och annat fint.

Nu ska jag dricka kaffe, fundera lite och sedan är resten av kvällen min egen. Det blev en fin lördag, inklämd mellan två arbetspass.

Karta med blått

Kartan visar mina fina omgivningar.

Den ljusgröna pricken är Bromölla, den grisskära är Edenryd där jag ibland badar på sommarkvällarna. Det tar tjugo minuter att cykla dit. Den röda pricken är Kjugekull och den blå är mina föräldras bostadsort. Både till föräldrar och Kjugekull är det cirka 1,5 mil och tar ungefär fytio minuter.

Till höger på bilden breder sig Listerlandet ut, det är en stor  halvö om man ser det positivt med många små f.d. fiskebyar. En gång cyklade jag till Torsö, jag hade med mig solsken, kaffe och en bra bok. Jag satte mig vid hamnen på en stor bänk, hällde upp kaffet och greppade boken – för att genast bli störd av en sällskapssjuk gammal man. Vi pratades vid och det visade sig att när han var liten gick de till Mällby på juldagens morgon för att vara med på högmässan. De hade alltid gått inom till min mormor och morfar för att värma sig. Mannen hade alltså träffat min mormor som dog när min mor var tonåring.

Livet kan vara märkligt.

Kärlek till alla!

Tursamt

Det är en tursam dag.

En timme efter jag kommit hem från min soliga cykeltur började det hagla och regna. Tur för mig. Nu har jag gjort rotsaksgratäng och moussaka i stora formar, bra att ha i frysen när jag jobbar tolv timmar och inte orkar eller hinner laga mat.

Nu ska jag koppla av en stund. Kärlek till alla!

Tidigt

Jag vet inte vad som har hänt.

Men jag har börjat vakna tidigt på morgonen istället för närmare lunch. Det kan ha att göra med att jag väljer bort tv på kvällarna och att jag har ljusa gardiner som gör att sovrummet lyser upp. Hur som helst gillar jag skarpt att slå upp ögonen vid åttatiden (ja, det är tidigt för mig som med mycket kämpande tog mig upp vid tiotiden hela vintern).

I dag sken solen och efter frukost bestämde jag mig.

Jag har en ledig dag och enligt väderleksrapporten skulle det vara soligt på förmiddagen och mulna på efter lunch. Därför cyklade jag till Kjugekull, ett naturreservat och ett klättringseldorado. Urberget går i dagern vid flera ställen och här har det varit en strid om något som kallas för jättegrytor, det är hållor i stora stenblock eller i urberget. Striden har gällt om de här grytorna skapades vid senaste istiden eller under kritatiden, två forskare studerade det hela noga och en av dem tog åt sig äran. Eftersom det fanns rester från krita i botten på grytorna borde det vara då de skapades.

Nåja, om den striden bryr jag mig intet.

Jag gillar geologi, i alla fall så långt som jag behöver för att få saker och ting förklarat för mig hur landskapet bildades. Det är nästan lika långt till Kjugekull som hem till mina föräldrar. Jag gick en lång sväng och mindes att jag tidigare ofta var här på helgerna med en av de jag har var tillsammans med. Jag föredrar att gå ensam, med sällskap blir hela känslan sönderpratad.

Det var stora fällt med gullvivor, under bokskogens skugga fanns vitsippor, gulsippor och en och annan sliten blåsippa.

Jag gick i det här landskapet, med en tidig doft att äng och sol som blandades med fågelkvitter och alla dessa blommor. På parkeringen fanns några bilar men jag hade turen att nästan hela sträckan slippa lyssna på prat. Tyvärr blev det inte som jag ville, på utsiktsplatsen där jag tänkt att jag skulle meditera, fanns två unga kvinnor som hade sin hund lös och pratade högt. Varför var de där, inte för att nuta av utsikten eller höra fåglarna sjunga i alla fall? Det blev inget mediterat där.

Hem gick det undan. Det är en uppförsväg hela tiden från Bromölla till Kjugekull – och så tvärtom på andra hållet. Förstås. Nu har jag njutit av mitt kaffe, jag ska ta ett bad och sedan laga lite god mat. Det blir rotfruktsgratäng och en moussaka, jag tänkte stoppa i frysen.

Kärlek till alla!

Minneskortet

Jag tog en underbar cykeltur i solen.

Hos mina föräldrar drack jag kaffe och tog fina bilder, när jag  cyklade hemåt i en sval eftermiddagsbris såg jag en glada cirkulera i uppåtvinden. Jag riktade min kamera mot fågeln och tog fina bilder och i allén från Trolle-Ljungby till Gualöv stod två rådjur i åkern när jag rundade en kurva. Jag slet upp kameran och de begav sig genast bort från mig, men ångrade sig och vände tillbaka mot skogen på andra sidan vägen. Det blev fina bilder precis när de två rådjuren på sitt typiska sätt hoppade fram.

Det var bara det att minneskortet satt hemma i korläsaren.

Suck. Det är första gången det händer och jag hoppas den sista. I övrigt är tre mil en alldeles lagom tur för mig, jag mår otroligt bra både fysiskt och psykiskt under och efter de där turerna.

Nu ska jag äta potatis- och purjolökssoppa.

Sol, sol & sol

Jag steg upp klockan sju.

Vid åtta satte jag mig på cykeln och trampade de 1,5 milen till mina föräldrar. Det gick som en dans. Mitt i skogen stannade jag och mediterade i samklang med en hackspett. Städningen gick bra, även om jag hela tiden balanserar på en vass egg. Det är som när jag bodde hemma, det är bara det att jag numera är medveten.

Jag är otroligt glad och tacksam att jag är singel.

Vid tre trampade jag hem igen, med fyra fyllda kassar – vi var nämligen på Eko och handlade. Tvättmedel, hushållspapper, förvaringsboxar med mera. Pappa var rädd att jag skulle köra och välta med cykeln och mamma svor som vanligt och tyckte att hon skulle köra mig hem. Fast jag cyklar ju alltid och det är inte första gången jag har fullastad cykel.

Helst vill min mor packa om, numera kan hon  hålla sig i skinnet men hon vet förstås bäst och jag kan inget alls. Gör jag inte som hon säger är jag illa ute, jag har många knep för att glida undan – jag har en slirig tunga som gör att hon oftast hamnar i egen fälla. Nåja, jag älskar både min mamma och pappa, dessutom är jag väldigt glad för att ha genomskådat även om det tar energi att balansera på den där eggen.

Nu ska jag ta en dusch, månadens goda är gjort.

Sedan ska jag börja på en fransk gryta, en gulashsoppa och en stek i ugnen. Det är fransyskan som jag fick i går som ska förvandlas till många maträtter. I kväll vill jag se film, kanske jag promenerar upp till videobutiken och hur Kings speach eller någon annan film.

Kärlek och solsken till alla!

Reverse kickdown

När jag cyklade hem.

Tog jag den vanliga vägen om allén från Trolle-Ljungby till Gualöv och där kom jag att tänka på svengelska, för en av firmorna heter ”Active reklam”. Lite engelska och lite svenska. Varför inte ”Aktiv reklam” eller ”Active publicity”?

Jag tor min cykel och i långsam mak trampade jag mig fram genom blåbärsskogen där stannade och plockade handen full, genom de öppna landskapen där de stora gårdarnas åkrar bär fina fäger, genom ytterligare en skog och alléer och sedan till min mor och far.

Där satt jag i hamocken.

Medan mamma gjorde mat utan min hjälp, jag skämdes inte ens. Det var en av de mest fridfulla timmarna jag haft det senaste 1,5 åren. Först nu inser jag hur stressad jag har varit. Det tog en vecka och sex timmar innan jag var tillbaka, ganska hyfsat ändå tycker jag. I går vid 22-tiden dansade jag och i dag skönk jag ner i trädgårdsgungan för att läsa utan att ens tänka på att cykla hem så fort som möjligt. Min landning har varit som en omvänd kickdown, det vill säga  som skjuten ur en kanon om man trycker på  gasen i en bil som har just en kickdown – fast tvärtom.

Med mig hem hade jag två glasfat och två skålar.

Mamma gör köp på loppis. Hon har nu bestämt att hon sätter allt hon fyndat på ett stort bord i ett av rummen de aldrig vistas i och så får vi plocka som vi vill. Det är fint som snus.

Nu ska jag fortsätta läsa romanen som jag började på i går, de sista sidorna återstår och jag kan faktiskt inte se något självklart slut. Lite senare ska jag sätta en surdeg för jag tänkte baka i morgon och städa ut praktiken.

Jag skickar ut kärlek till alla!

Cykla i en allé

Det doftar gott i mitt badrum.

Jag lyxade med en ny duschkräm och ny handtvål från ett märke som heter Olive, den doftar fräscht och rent. I morgon är jag ledig och nu ska jag sätta tvärdrag och sedan krypa ner i sängen med en bok. Slutet på en deckare som är sisådär.

Om du verkligen vill känna hur det är att cykla i en gammal allé en tidig morgon mitt i högsommaren, ska du klicka fram bilden som jag har laddat ner, sedan gör du den så stor som möjligt och tänker dig fågelkvitter, knastret från gruset när cykeldäcken klyver dem och en svag vind som för med sig doften av Sverige.