Ekonomi

Hästsko

Så är jag där igen.

Vis av erfarenheten. En gång hade jag sparat ihop 4000 kronor, det var städpengar från min mamma och det var en och annan hundralapp som jag fick över. När jag blev bjuden på ett klädparty av människor jag verkligen gillade köpte jag en mockajacka och stövlar för de pengarna – som jag ångrade mig. Jackan har jag bara använt några gånger och stövlarna var visserligen bekväma, men de tappade ”flagor” av det som skulle vara skinn.

En dyr läxa.

Jag har fortfarande inte köpt den duffel som jag hade tänkt spara till (den kostade upp mot 8000, men att spara till en sådan sak var bara roligt – jag var alltså halvvägs när jag tog fel beslut). Nu har jag sparat till golvlampa, fåtölj och en skrivbordslampa. Vid nästa lön kan jag köpa de där tre grejorna som jag trängtat efter ganska länge.

Fast nu inser jag att jag skulle kunna låta bli att köpa.

Istället fortsätta spara och med möjligheten att installera en pool vid stugan eller solceller på taket. Det handlar om att välja. Hela tiden är det prioritet. Att småshoppa gör jag så gott som aldrig, jag lånar mina böcker på bibblan, lagar min mat hemma…ja, ni känner till min filosofi. Det är förstås nödvändigt för att kunna ha två ställen att bo på.

Men jag inser att jag skulle kunna spara betydligt mer.

Sluta handla saker till barnbarnen, skippa köpet till lägenheten och kanske ha en pool sommaren 2017, eller solceller på taket.

Det handlar om att prioritera. Ibland är det svårt, det gäller att ha fokus på målet – men vad gör man om det finns flera mål? Och vad i hela världen kan jag inte nöja mig med det som jag har? Å andra sidan kan det vara klokt för själen att ibland nå sitt mål och göra slag i saken. Nu tänker jag på det som är mindre än solceller och pool.

Jag drömmer och det är först en ledig vecka i Småland innan jag bestämmer mig.

Pengar

Jag håller fortfarande på att pengar betyder mycket.

De flesta fattar nog vad jag menar. Självklart önskar jag mig världsfred, jag önskar att alla barn var trygga, jag önskar att det inte finns hustrumisshandlare, jag önskar att alla kunde äta sig mätta, jag önskar att ingen mobbing förekom och jag önskar att ingen någonsin blev lurad av sin partner.

Det önskar jag.

Fast vad som än händer är livet lättare om jag inte behöver oroa mig för räkningar. Det kan ingen förneka. Och att köpa något som ”ser ut som” istället för det jag önskar mig är en stor jäkla skillnad. Jag blir glad när jag kan köpa det jag vill ha. Sedan nyår är min ekonomi bra, många minns säkert de nästan 80000 som jag tryckte in på Csn-kontot för att bli skuldfri. Jag hade inte behövt, men jag gjorde det för min önskan att få en lön och betala mina räkningar och sedan ha större delen kvar var större än att shoppa.

Den här månaden vill jag köpa mycket kläder.

Kanske är det orsaken till att jag är yr och matt utan dess like idag? Ähh….jag tror inte det. Utgifterna inför oktober är cirka 25 % av min månadsinkomst. Det är ett mål jag har haft länge. Att lönen kommer och att ha några få räkningar att betala är en fröjd eftersom ”resten är mitt”.

Vid nyår gav jag mig själv ett löfte, det var att spara 20 % av nettolönen.

Det hade räckt med 10 % om jag hade börjat spara betydligt tidigare, om jag slagit på bromsen för tio år sedan, om jag hade protesterat och tänkt till. Eller om Lyxfällan eller Tintomara hade funnits i mitt liv. För det är så att Lyxfällan inspirerar mig (eller gjorde, jag har kontroll sedan ett bra tag tillbaka) och Tinto fällde en kommentar om sitt sparande som satt som en stämpel i pannan på mig.

Och visst har Tinto rätt.

Det går hur fort som helst att spara ihop en summa pengar, fast jag frestas hela tiden med att spendera de där pengarna för jag har ju redan nått målet för det här året. Jag fascineras också hur fort det går att vänja sig vid summorna. Tidigare satt jag och drömde och tänkte ”om jag lägger på 500 i månaden är jag uppe i den fantastiska summan X till hösten” och så vidare. Nu gör jag det bara.

Jag trycker in 20 % av min nettoinkomst på ett konto.

Och sedan sätter jag in 400 i månaden till tandläkaren. Det är så att jag alltid har haft dåliga tänder, det hänger ihop med att de blev misskötta när jag var liten och det är de lagningarna som ställer till det. Varje år får jag otroliga räkningar och för två månader sedan bestämde jag att öppna ett konto som heter ”Tandläkaren”. Där sätter jag in 400 varje månad för att aldrig mer bli chockad. Det kommer inte att räcka till mina räkningar men det kommer att lindra.

Fast jag lär bli det i slutet på den här månaden i alla fall för jag kommer att få en ofantligt stor räkning.

Förutom tandläkaren har jag ett konto för min semester, ett för födelsedagar (för att aldrig mer bli pank efter jul och när Sara fyller år), jag har ett konto för lägenheten (jag vill ha en ny spis framöver) och förstås ett sparkonto. Den här månade sparar jag mer än vad jag har i utgifter. Fast jag ska låta det vara sagt med en viss reservation för jag har inte räknat in tandläkarräkningen. Hur jag ska göra med den vet jag inte.

Den lär bli som en nettomånadslön.

Tyvärr. Jag funderar fortfarande på hur jag ska göra med den. Be att få dela den på tre gånger (ååhh…jag hatar det, det är tråkigt), betala med min checkkredit (ungefär detsamma som alterntiv ett), betala med sparpengarna (över min döda krop), ta mina semesterpengar (hur man nu kan likställa tandläkare och semester) eller bara be att få betala på tre gånger.

Nåja.

Nu ska jag in i duschen. Jag har sovit på soffan sedan frukosten och när jag vaknade fixade jag inte att öppna ögonen för jag var snurrig och yr. Nu mår jag bättre, det blir en kort promenad till postlådan och lite matlagning innan jag ska sova någon timme till inför nattpasset!

Kapitalist

Det blåser utanför.

Himlen är grå med ynka blå hål här och där, det blåser upp till regn. Själv har jag precis ätit frukost och jag ska trampa upp till Ica för att handla mat till midsommarhelgen. Jag jobbar två nätter under helgen, det lär inte bli någon tid över till att socialisera. Sara och hennes sambo ska på bröllop i helgen och ska sova över här, de hämtar nyckeln hos mig på jobbet och jag har lovat Sara – i ett svagt ögonblick – att hon ska få handla de barnkläder hon har behov av och därför måste jag upp och hoppa ganska tidigt midsommardagen.

I morse när jag kom hem från jobbet var jag tvungen att logga in.

Bara för att titta på min buffert. Jag är i mål och det är bra gjort. På banken finns 2X kronor i min buffert och jag känner mig tryggare, men också full av fnitter. Jag som med nöd och näppe klarade av ”plusminusnoll” för sju år sedan har nu en buffert så att jag klarar mig ett tag ifall att något skulle hända.

Nu ska jag skriva en inköpslista, duscha och sedan trampa upp till Ica. Det blir en skön kväll hemma och det gillar jag!

70

Där ligger den.

Min barnbok. Sjuttio sidor med dubbelt radavstånd. Jag tänkte läsa igenom i alla fall en gång på riktigt, det vill säga genom att hålla i materialet till skillnad mot text på en datorskärm. Ibland tänker jag att ”jo, det här ska nog gå vägen” medan andra dagar blir det ”sluta lura dig själv, det du producerat är bara en medelålders kärringdröm”.

Jag har jobbat tolv roliga timmar, vi var full bemanning i dag också och genast finns det tid över till att dra i sega ärenden och det märks i högen med ärenden, de var nere på fem stycken när jag gick. Det känns som åratal sedan sist, fast det stämmer nog inte – jag har lätt för att överdriva den sidan av mig själv.

Lönespecifikationen kom i dag, jag hade tänkt mig att åka till Malmö på lördag och köpa en klänning eller två hos Gudrun. Fast det skiter nog sig, jag får ta de pengarna till tandläkarräkningen. Hur det nu än är, föredrar jag att handla när det finns pengar att handla för. Jag skulle kunna ta av min TLS-kassa, men där har jag nu halva beloppet till min drömväska.

Det handlar om att prioritera.

Först sparar jag 20 % av min nettolön, sedan sätter jag undan pengar till födelsedagar, lägenheten och semestern. Räkningarna i sig är inte många, runt sextusen kronor brukar det hålla sig till och av dem är femtusen till bostadslånet och ”hyran” (det är ju ingen hyra utan en summa som jag betalar för värme, vatten, renhållning och så vidare). De där tusen kronorna brukar vara telefonräkning och bredband eller elräkning och bredband eller tv-licens och bredband.

Jag förbrukar ungefär tvåtusen i matkassa, resten kan jag shoppa upp som jag vill. Eller betala tandläkaren. Jag är glad att jag kan betala, det finns många som inte fixar en sådan räkning. Kanske jag borde öppna ett kontot för mina tänder också? Haha!

Nåja, nu är klockan snart sju. Solen strålar och den som säger ”ta en promenad” får något hårt i huvudet. Jag borde gå ut, jag skulle må bra av att gå ut efter att ha suttit i en källarlokal hela dagen – men jag har inte tillräckligt med diciplin för att göra det. Eller kanske ändå? Om jag hade kunnat jogga utan att benen gick sönder skulle jag tagit mig en tur, jag får vänta tills jag får de där inläggen och sedan se.

Kärlek till alla!

Oplanerat

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med min dag.

Tankarna gick till nya datorn och varför jag inte är strålande glad eftersom jag kan hämta den i eftermiddag, jag är inte blasé utan mer nollställd på något sätt. Det är antagligen min tid som har varit, med dålig ekonomi, som slår till och förmörkar köp.

Det blev en promenad för att kasta på återvinningsstationen, sedan gick jag en sväng ner till Ivösjön. Solen strålade och på vägen hem gick jag inom Ripps, det är en butik som säljer dyra kläder för damer. Jag har säkert gått inom där tio gånger och aldrig hittat något som passat mig.

Eftersom jag fick ett presentkort för över ett år sedan tänkte jag att en bra bh borde finnas i deras sortiment med tanke på att min döda moster handlade där och hennes byst var gigantisk. Men  – nej, det har aldrig funnits något i storlek 75 cm och stor byst.

Jag har letat efter en bra bh i åratal, även specialaffärerna har inget till mig. Om man har stor byst ska man vara stor även runt om eller ha en fast byst av den typ som implantat ger (d.v.s att man kan ha små söta axelband som inte skär ner i axlarna eftersom brösten inte behöver något stöd alls).

Nåja, idag gick jag in på Ripps igen och provade en klänning som jag bara var liten nyfiken på – och minsann satt den som gjuten och var fantastisk kvinnlig och fin. Jag provade en jacka till, en sorts bolero i rosa jeanstyg och det blev pricken över det hela.

Det var fint.

Då återkommer problemet. Pengarna. Jag har inte kvar så att det räcker av min lön, jag har pengar jag kan ta av i den lådan där jag sparar till den dyra duffeln, jag kan ta av mina sparpengar, jag kan ta av mina TLS-pengar. Det är bara det att det trixet sitter kvar sedan tidigare – det känns nämligen som att handla för pengar jag inte har.

Alla de där gömmorna är ju redan bokmärkta till duffeln, till pensionen, till golvet som ska läggas.

Jag vill – nog – gärna ha det, jag får helt enkelt avstå från Marimekko-klänningen (jag skulle ändå inte gå omkring i en långklänning) och komma på någon bra lösning. Kläningen var dyr, den kostade 1400 och jackan 1200. Jag har ett presentkort på 500, men det är mycket pengar ändå.

Det är en sorts ”problem” som jag hatar, att jag inte vet hur jag ska göra. Mitt samvete kommer att plågas om jag köper kläderna med ”lån” från någon av mina sparkonto. Jag funderar på om jag kan lämna presentkortet som en sorts pant och betala resten på fredag när jag får lön? Fattar ni hur löjlig jag känner mig? Femtiofem år och kan inte reda upp en sådan här töntig fråga på egen hand.

Jag ska ringa min mamma och småprata, fast hon får slag om jag säger att jag tänker köpa något så dyrt.

Kemi

Jag har alltid avskytt kemiska preparat.

I det längsta har jag unvikit mediciner, men en dag som i dag skickar jag tacksamma tankar till att jag har möjligheten att gå från ont i kroppen till att må helt bra.

Kemi och magi.

På fredag är det lön och jag hoppas jag får lite extra. Vi ska få lönehöjningen för 2010, den blev klar för en månad sedan. Jag gillar mitt jobb, men det finns inte mycket annat som kan göra mig så arg och spänd och en lönehöjning med en hundralapp är inte mycket att hurra för.

Men i morgon är jag ledig, först tandläkaren och sedan en fika på Wahlqvists konditori. Jag tänkte jag skulle fika och samtidigt försöka klura ut hur jag vill göra med det jag önskar mig. Datorn är på väg och den är betald, jag har bestämt mig för nytt golv som jag lägger under semestern – sedan vill jag ha den där dyra sommarväskan och ett nytt objektiv. Det är mycket pengar och jag måste välja.

Eller mer rätt; jag har nog redan valt bort.

Nu väntar sängen, jag är supertrött efter att ha sovit dåligt. Det blir alla gånger bättre i natt.

Suss gott och puss och kärlek och värme till alla!

PC

En ny pc.

Blev det i kväll. Kontant betald ska jag be att få tala om – det gillar jag skarpt. 3500 kronor mindre på mitt TLS-konto (Till Lyxiga Saker) och lika mycket från den väska jag tänkte köpa mig i maj och som kostar runt tiotusen.

Det är inte roligt när ekonomin inte går min väg.

Jag visste att min gamla dator var på väg till graven, men jag hade nog räknat med att sega mig fram med den till hösten i alla fall. Allt går inte som planerat och väskan tänker jag köpa i alla fall men några månader senare än tänkt.

Nu ska jag baka muffins och läsa ur Linn Ullmans bok.

PS Jag håller på att försöka fixa till min blogg, trots tappra försök ser bloggen annorlunda ut på olika datorer. Jag kämpar mig vidare.

Dator

Jag är på jobbet just nu.

Det är paus med te och smörgås, jag bakade ett surdegsbröd i går och det blev superbra. Tyvärr var det Kajsa Varg över det hela, jag tog mjöl från de påsar som behövde tömmas och lite linfrö, pumpafrö och smaksatte med kummin. Min surdeg ser oftast heldöd ut för jag glömmer bort och mata den. Det ordnars genom att hälla i en deciliter grovt rågmjöl och en deciliter varmt vatten i den redan befintliga surdegen, sedan sätter jag ugnen på 28 grader och låter burken stå där några timmar – och vips börjar det bubbla igen.

Baka är något som får mig på gott humör.

I går tog jag ett beslut, jag ska ta mina pengar på TLS-kontot och köpa en dator. Till min lycka har jag hittat en för 2990 och den duger fint för mig. När jag köpte kameran bestämde jag mig för tre saker; starta upp snabbt, ta flest bilder per sekund, bra batteri. En dator för mig är till för att skriva texter och redigera bilder. Jag spelar inte, jag behöver inget extra för jag använder inte den kapacitet som finns för de dyrare datorerna. Just nu kollar en kollega bästa datorn för 4000 (han erbjöd sig och jag sa ”ja” med tillägget ”att det betyder inte att jag köper den”. Nackdelen med den jag själv letat upp är tydligen en massa förinstallerade program, jämförbart med reklamen på tv, som poppar upp var femte minut. Det ska vara svårt att avinstallera de här programmen. En utväg är att ominstallera OS, om man har en sådan skiva.

Jaja. Det blir nog bra.

En sak som jag funderart på mycket under de sista månaderna är antalet räkningar. Förr brydde jag mig inte speciellt mycket, det dök upp räkningar varje månad. Numera inser jag att de flesta månader innebär få utgifter och när en räkning dyker upp är det supertrist, även om det är en elräkning på 209 kronor. Jag vill ha så få och små utgifter som möjligt. Punkt. Slut. Det är underbart att äntligen har kontroll på ekonomin.

Nu ska jag vidare i mitt arbete.