Hallen

Stugan

Stugan

Stugan

Jag vet inte om jag ska lägga upp bilder på min stuga eller ej.

Samtidigt som jag är stolt över vad jag åstadkommit skäms jag över att jag inte har någon speciell inredningsstil. Hur som haver, stoltheten vinner. Bilderna är från det som jag ofta kallar för ”hallen” eftersom man kommer rakt in där från ytterdörren. På ritningarna heter det ”allrum”.

Det är en stor hall.

Den hänger ihop på ett öppet sätt med köket (det är bara en liten vägg på cirka 1,5 meter som skiljer av och där har jag hallspegel och en tambumajor). Den första dörren till vänster om den turkosa skänken är till pojkarnas rum. ”Bor Walle här”, sa ett barn när jag sa ”här är Walles rum”. Är det dumt att säga så? Det är ju – numera – pojkarnas rum.

Varför är jag så jäkla rädd ibland för vad folk ska tycka?

Jag går min egen väg, men jag tror att jag är lite trött, sönderstressad och migrän-känning gör sitt plus att jag har en förkylning på gång. Då blir jag svag och tänker dåliga tankar om mig själv. Nåja. Hallen är i alla fall en bra plats för både sagoläsning och lek. Barnen älskar att vara där när jag är i köket.

Hela husets planlösning passar mig perfekt.

Ibland känns det som om huset sträcker på sig, att det har blivit lite rakare och stoltare under de här två åren. Den här månaden har jag köpt tavellisterna, gardinerna (likadana i köket), ett fårskinn och en fotpall. Jag hade nog tänkt att det skulle blir bättre än det blev med ramen och tavellisterna – jag får fundera lite till på det där.

Den runda mattan gillar både barnen och hundarna.

Jag brukar hänga ut den i någon timme innan jag ska åka till Bromölla, kanske mest för att den inte ska lukta hund. Hur som haver, jag har kämpat på bra de här två åren och köpt allt efter hand. Det mesta är begagnat, det mesta är udda och kanske lite märkligt men en del är nytt. Det turkosa skåpet kostade 300 kronor medan mattan kostade 4000. Det varierar som sagt.

Kärlek!

PS Köket har jag sköna planer för, men det får bli först nästnästa år. Nästa år blir det ny altan, ny trappa och singel på garageuppfarten.

Mona

Måla

Det har varit krävande dagar må jag säga.

Mona körde mig till Nässjö för att handla grejor till huset och det var ju lika bra att köpa väv och lim som också ska till när taket är klart. Det är ju bara det att jag blir nervös när pengarna rullar iväg. Det gick på 3500 och jag är glad över att jag skaffade mig en buffert till huset innan jag tog över. Fast den är så gott som noll för tillfället.

Idag har jag maskerat nästan 50 meter taklist.

Och lagt ut skyddspapper på golvet samt plastat i skåpen. Nästan i alla fall, jag ville verkligen ha en kopp kaffe innan jag börjar. Tåget går strax efter tre och jag vill hem den här gången. Jag är trött till både kropp och själ. Jag hoppas hinna måla två gånger innan jag åker. Det går ett tåg i morgon bittia, med andra ord är det ingen ko på isen. Eftersom jag ska jobba nattskiftet i morgon vill jag gärna vara hemma i Bromölla, läsa, bada och koppla av. Det finns bra grejor med Bromölla. Litet, nätt, badkar, rent, fint, tryggt, låga elräkningar med mera.

Min fasta telefonräkning kom för någon dag sedan.

Jag hade ringt för sexton kronor. Det är allt. Fast sedan kommer abonnemang och sluträkningen blev runt sexhundra (jag minns inte riktigt). Det är för mina föräldrars skull som jag har den telefonen, trots att min mamma ringer en gång i månaden och min far en gång vart tjugonde år (det vill säga två gånger sedan jag flyttade som tonåring – å andra sidan minns jag vad båda telefonsamtalen gällde).

Jag skulle kunna strunta i den fasta telefonen och låta mamma ringa en signal till min mobil och sedan lägga på. Då kan jag ringa upp för jag har ett abonnemang som kostar det samma hur mycket jag än ringer.

Jaja…

Nu ska jag surfa lite och sedan måla taket en första omgång. Jag är så glad att det går att måla för det är mörkgult av ålder. Eftersom jag har tvättat det med både målartvätt och citrondoftande allrengöringsmedel har jag tvättat bort alla gräl och elände som den förre ägaren eventuellt lämnade kvar. Självklart hade jag mina hokus-pokus för mig när jag flyttade in. När Mona kom sa hon ”här luktar konstigt”. Det är torkad salvia som jag satte fyr på och gick omkring med.

Nåja.

Nu till kaffe och surf. Det känns bättre i själen bara jag får skriva av mig.