Kåldolmar & Helmer

Dorr

Igår kom Sara och lämnade Helmer vid tiotiden.

Sedan var han här till framåt kvällen när vi ätit. Janne, Oskar och Walle var också här och smakade på mina kåldolmar. Första gången jag gjorde dolmar hade jag ingen att bjuda, därför gick jag ner till jobbet och både Anki och David gillade dem. Förra gången blev blev bladen lite hårda och den här gången var de lite för stora. Jag lär mig! Jag köpte ett på tok för stort kålhuvud och jag borde låtit bladen koka längre för att de skulle slakna mer. Nåja, gott var det – tyckte jag i alla fall.

Helmer är lätt att ha att göra med.

Mitt hjärta höll på att slå knut på sig själv när han skulle åka hem och ville stanna här, men jag hade inte ork och jag hade inte träffat Janne på någon dag så det blev ”nej, det går inte”. Vi gick en tur med barnvagnen när kåldolmarna var klara (det tog en hel förmiddag) och sedan tände vi en brasa och lekte med tågbanan. Medan jag dukade och fixade resten till middagen lekte han fint för sig själv, han pratade och jag kunde inget annat än att le när jag hörde det.

Och Lady! Hon trippar så fint bredvid barnvagnen.

Om henne ska jag berätta mer framöver. Hur hon hamnade hos Janne som exempel. Till sommaren ska jag se om hon kanske har lust till agility trots sin höga ålder.

Men nu är klockan mycket, snart halvnio, och jag är seg som få. Det blir brasa, kaffe och en bok. Vilket lyxliv jag lever!

Kärlek!

Vattenförbud

vattenförbud

Det är inte allt för varmt.

Regnet har hängt i luften i flera dagar men inte släpper molnen ifrån sig något. Det är torrt överallt och de som har egna brunnar får vara försiktiga. Vi andra med kommunalt vatten likaså, det är nämligen vattenförbud – eller mer rätt: förbud mot att vattna annat än med vattenkannor. Uppblåsbara pooler får inte användas. Alla kommuner runt om har förbudet och det är för att kunna stävja det där med grundvattnet som sjunker allt mer.

Ikväll kom det lite regn.

Det har fuktat marken men inte mycket mer. Dagen i dag har inneburit att vi har bytt vindskivor på garaget. Janne har bytt med andra ord och jag har bara hjälpt till lite då och då. Istället har jag planterat liljekonvaljer under den Fortshytia som jag har stammat upp. Jag har börjat på ett lapptäcke till Walle och vi har gått en promenad.

Dagarna går fort.

Allt som ska göras tar sin lilla tid. Nu är det kväll och brasan är tänd, Janne är ute med hundarna i trädgården och antagligen kommer han in och berättar att han har haft ihjäl hundratals mördarsniglar, men det är i själva verket tio – vilka jäkla djur vi har importerat! Avskyr dem verkligen, men att göra som Janne och ha ihjäl dem varje kväll gör nytta. De har minskat drastiskt i antalet.

Nu ska jag vidare i kvällen.

Kärlek!

Helmer

Helmerrorlig

Lilla Helmer.

Sara sätter upp det långa året som Zlatan har det. Fast jag och Janne tillbringade en bra stund med att reda ut det sedan fick det vara. Han har en balanscykel – ok, han har en sparkcykel, en tvåhjuling, en trehjuling också – som han gillar. Helmer är fortfarande så liten att han är lätt att lyfta och när jag tar upp honom brukar jag stryka honom över ryggen och viska i örat att jag älskar honom och undrar om han kan känna våra hjärtan slå. Han svarar aldrig men lutar sin kind mot min axel.

Om Walle oftast lämnar de t.ex. mjukisdjur jag köper åt honom hos mig så är Helmer tvärtom.

Han ska ha med sig böcker, mjukisdjur, leksaker och kläder hem. Han älskar sin storebror och gör precis som han. När Oskar skulle ta dem med sig hem från mig, när jag var i stugan senast, satte Walle sig på altan och dinglade med benen och sa ”nej” samt satte armarna i kors. Han hade cykelhjälmen på sig och Helmer gjorde likadant. De satt där bredvid varandra på kanten av trädäcket och med hjälmarna på sig och armarna korsade och sa ”nej”. Det ar roligt att se, men inte skoj för Oskar som fick tvinga dem med sig.

Idag har jag tagit det lugnt.

Av någon anledning var jag sönderstressad igår igen när jag kom hem från mitt arbete trots att det inte var speciellt stressande. Jag tänkte jag skulle gå en lång runda idag men stressen höll i sig och jag har lite ont i kroppen.

Nåja.

Nu tillbaka till larmen.

Må Lugnet Vara Med Oss I Natt.

Kärlek!

Fantastiska naturen

finess

De där små fönsterna precis under hatten?

Ser ni? Naturen är fantastisk, hela vallmon är fylld av små svarta frön och de väller ut ur de där små hålen när man böjer ner kapseln eller – antar jag – när vinden får den att böja sig.

Igår var jag hos Sara.

Jag hade med mig Lady, som sprang så fint bredvid de sju kilometer det är till Haraldstorp, massor av hallonplantor på pakethållaren och två papperspåsar med tjugo jordgubbsplantor. Vi grävde och flyttade pallkragar, vid fyra var vi klara och tog jag barnen på promenad.

Walle hade Lady i koppel.

Hon är ju den mest underbara hund som tänkas kan. Jag tog Nemo i koppel vilket stundtals krävs lite kraft, men oj vad lycklig han var för att få komma ut. Han dansade och hoppade och älskade oss alla. Vi gick ner till Toftaån, Walle i kallingar och skor, Helmer i blöja och stövlar och jag i skitiga shorts och linne (jag luktade antagligen svett och hönsskit för vi gödslade med det sistnämnda).

Janne mötte oss på vägen tillbaka.

Innan jag gick till ån med barnen läste Sara högt om att en man hade rymt efter att knivhuggit flera personer och hon sa ”det är ju här i närheten”. Gissa om jag blev skräckslagen när jag hörde en röst i skogen…jag hörde inte riktigt vad människan sa förrän efter att personen ropat flera gånger. Det var Janne som var ett troll i skogen. Åh…den lille blev jätterädd och jag var på vippen att säga till Walle ”nu springer vi”. Haha…så det kan bli.

Idag är jag helt slut.

Men jag ska ut en runda med Mona, vi har ju sagt att vi måste röra på fläsket. När vi är tillbaka ska jag köra igång en köttgryta och sedan ut i trädgården, jag har jordgubbsplantor som måste planteras och sedan räfsa landet jag hade gödsel i.

Nu till verkliga livet igen.
Kärlek!

Stugan

barnen

Jag är i stugan.

Blev hämtad av Oskar och barnen, Sara hade köpt frukost och var på väg till stugan. Häng med de kära och sedan stannade Walle hos mig en stund medan de var i stan. När de kom tillbaka hade jag och Walle cyklat, köpt glass i stora lass och jag hade klippt gräset på framsidan.

Oskar och jag delade en öl.

Hur fint är det inte att sitta på trappen på framsidan (det ska byggas en ny nästa sommar) och småprata, dricka öl eller saft, äta glass och bara vara samt vinka på lastbilarna som kör förbi. Det kommer någon i timmen  och jag och barnen brukar vinka. Några tutar och vinkar tillbaka medan andra inte ser oss (de måste sakta ner för de ska svänga några meter efter mitt hus.

Nu har jag klippt gräset på baksidan också.

Kärlek!

Helmer

helmer

Helmer är olik Walle.

Han älskar att sitta i fåtöljen och läsa eller att jag eller Janne läser för honom. Han älskar dessutom att dansa, jag håller honom hårt intill mig och så dansar vi till all möjlig musik. Han lägger kinden mot min axel och så dansar vi till några låtar.

Som jag älskar Helmer.

Kärlek!

PS Jo, jag älskar Walle lika mycket.

Helmer

helmer800

Idag blåser det höst utanför.

Walle är med sina kusiner och farmor och farfar på äventyr, Helmer stannar hos mig över natten. Jag ska hämta honom på dagis och sedan går vi hem och lagar mat, myser och har det bra. Janne dyker upp några timmar senare, med andra ord är det jag och Helmer mol allena. Det känns fint och lite underbart.

Fast nu ska jag fixa fötterna.

Sedan måla skänken jag köpte i somras. Jag har många idéer, därför tar det lite tid ibland innan allt blir klart. Redan i går började jag att fixa lite småsaker som legat efter. Fast nu på med mattorna, golvet har torkat – ja, jag måste dammsuga och torka golvet varje dag när hundarna är här. Oftast går jag barfota och jag avskyr att känna hur dammigt och grusigt det är under mina fotsulor.

Nu vidare i dagen.

Kärlek!

Bilder

HELMERIKORGEN

Idag har jag sorterat bilder.

Jag tänkte att det skulle bli lättare att göra fotoböcker om jag bara har bilder att föra över och inte behöver gå igenom hundratals i onödan. Alltså bara spara de bästa. Nu är klockan strax tre på eftermiddagen, jag stack iväg och handlade lite fika till mig och Douglas. Walle charmar alla på ena eller andra sättet, Helmer är förstås mer blyg men mitt hjärta bankar verkligen för honom. Ibland håller jag honom hårt intill mig, sticker handen under tröjan när han klamrar sig fast, smeker hans rygg lite långsamt och lugnande.

Augusti är här.

Fem dagar har snart passerat. Det känns som om jag har varit ledig hela sommaren. Ikväll åker jag upp till stugan igen. SJ tar lika mycket betalt för resan mellan Alvesta och Nässjö, som Skånetrafiken tar för hela resan mellan Bromölla och Bodafors. Jag hade inget val för det går inga tåg till Bodafors från Alvesta vid den tiden jag anländer.

Den här gången stannar jag till och med nästnästa tisdag.

Det är märkligt men jag är så pepp inför vårt vanliga arbetslag ska köra igång igen vecka 33. Dessutom har jag lite längt efter Bromölla, biblioteket, badet, cykelturerna, böckerna, projekten, badkaret, laga mat och frysa in, städa åt mamma (nåja, inte så mycket längt där inte) och en hel del annat.

Fast först den sista skälvande veckans ledigt.

Kärlek!

Tystnaden

somna

I onsdags var barnen hos mig.

Walle låste in mig i fängelse och när han blev trött kom han och låste in sig själv. Han lade sig på mina ben (jag satt bekvämt utsträckt med benen på en annan stol i fängelset) och jag kliade honom på ryggen. Det gillade han och somnade som en stock. Jag bar in honom till min säng där han fick sova.

Just då började Janne läsa saga för Helmer.

Och då inträffade det att både Helmer, Janne, Lady och Krut somnade som stockar och jag hann torka golvet, laga mat, duka, hänga tvätt, hämta in och vika tvätt och plocka undan. Tystnaden var magnifik!

Normalt brukar jag inte ta bilder på folk som sover.

Den här gången hade Janne kepsen nere över ansiktet så det var ok och han har sett bilden. Just nu jobbar jag. Det blev tåget hem till Bromölla i går och jag åker tillbaka i kväll. Min ledighet över sommaren har varit lång, det räknas liksom inte för mig att jag jobbar tre dagar (eller i det här fallet en dag) för att sedan åka tillbaka till stugan. Idag jobbar jag dessutom med Douglas som är min absoluta favorit. Inget bekymmer om att behöva hjälpa semestervikarierna med något som jag med nöd och näppe själv behärskar.

Åh…jag njuter av stugan.

Men, jag ser fram emot hösten och att njuta i Bromölla. Jag är så jäkla lyckligt lottad över mina två liv. Lägenheten bara väntar på att jag ska komma tillbaka och fixa. Jag tänkte prova på att göra egna anteckningsböcker och har köpt en dyr bok om det i present till mig själv. När det gäller origami fortsätter jag som vanligt och viker och försöker lära mig. Jag tänker fylla frysen med matlådor, nu sommar i har frysen varit avstängd och det är en futtig liten ask med köttbullar som ensam härskar där.

I helgen blir det till att umgås.

Jag får hoppas på det i alla fall för Sara ringde i går om en magsjuk Oskar, han var ju hos mig i onsdags så både jag och Janne har en risk att ha blivit smittade. På måndag återgår nog allt till det normala förutom att jag är ledig och är kvar i stugan. Jag tror jag ska börja på att göra änglar i papier mache, förhoppningsvis simma med Mona i Sävsjö och skrapa-måla mina fusk-fönster-luckor (i alla fall en till att börja med).

Nu åter till mina larm.

Kärlek!