Godermorgon!

Start på morgonen
Start på morgonen

Nu har jag klarat av flytten, julen, nyår och Jannes födelsedag på tre veckor.

Flytten och julen var rörigast för då hade jag inte något på plats, de senaste dagarna har jag varit glad på ett sätt som är lite ovanligt för mig. Det har hänt någon gång tidigare i livet och jag funderar på vad jag har ätit eller om det är något annat som påverkat mig.

Det kändes så bra och jag var glad och avslappnad att jag till och med sa det högt till Janne.

Kanske har jag landat. Igår firade vi Janne. Det var hans mamma, hennes sambo och Sara med familj. Jag gjorde en gryta på fläskfilé som var supergod, men enligt Sara skulle det varit mer mat. Tre fläskfiléer varav två stora och det räckte inte! Jaja…nu vet jag i alla fall. Maten var god och det är ännu viktigare.

Idag jagar Janne.

Igår drack jag bara ett glas, medan Janne blev glad i hågen. Han stupade, mest av trötthet, innan midnatt medan jag var pigg och började fixa här hemma. Bytte duk på köksbordet, laddade diskmaskinen, sydde i en knapp, torkade av golvet och lite annat. Idag ska jag fortsätta. Mest glad var jag nog över att jag greppade raggsocksmönstret, det är raggsockar till Helmer där jag har kört lite eget påhitt. Strax ska jag fortsätta. Det är så roligt när koden har öppnat sig och jag insåg att jag både hade rätt antal maskor och att intaget blev snyggt. Hurra!

Kanske har jag landat i att bo här i Småland?

I mitt hem? Jag vet inte. Jag är i alla fall nöjd och glad och nu ska jag sticka! Walles lapptäcke är påbörjat och jag tänkte ta ett tag på det också.

Åh…vågar jag skriva att livet känns underbart just nu? Tack för det!

Kärlek!

Tre år idag

Janne bjöd på fin mat

Sommarhäng på min altan

6 augusti - Janne grillar

Kajak

1

Idag är det tre år sedan vi hamnade i samma säng.

Han påstår att han hade ögonen på mig sedan julen innan, men jag vet inte om det är sant. Han är nämligen bra på att ge komplimanger. Vi gjorde mycket tillsammans innan det som paddla, passa barnbarn, grilla, spela kubb och umgicks med Sara och hennes familj.

Det har förstå varit lite upp och ner.

Fast mest upp. Inget förhållande går som på räls, tror jag i alla fall. Det är få gånger som det har gnisslat. Jag tar gärna upp och pratar om det medan Janne (känns det som) gärna sopar det under mattan. Vi har det bra tillsammans och jag har i alla fall kommit fram till det att mycket handlar om att kompromissa lagom. Han stöttar mig när vi har barnbarnen här, de älskar honom. Vi lagar gärna mat tillsammans. Att kolla på kartan och leta upp fina promenadstråk är också något vi gillar, även om Janne helst travar ut i skogen medan jag helst vill gå på små stigar och skogsvägar.

Igår gick vi en mil lång runda.

Det var jag som ville ha koll på en genväg till Sara och Oskars hus, det går nämligen en å (Toftaån) som är svår att komma över om man inte vill gå på landsvägen. Jag kände till en bro som jag kunde traska över via en skogsväg, men Janne berättade om en liten spång som var närmare. Tursamt bad jag honom visa för den vägen han pekat ut var fel.

Fast nu ska jag sätta mig ner en stund och njuta av mitt kaffe.

Janne är hemma hos sig och när han kommer ska vi åka och handla, eller mer rätt är det jag som ska handla färg och mat för jag fyller år på söndag. Hela 61 år och jag vill inte bli yngre för jag stormtrivs som det är just nu. Jag hoppas jag får leva så här fint och snällt i många år till.

Kärlek!

Tystnaden

somna

I onsdags var barnen hos mig.

Walle låste in mig i fängelse och när han blev trött kom han och låste in sig själv. Han lade sig på mina ben (jag satt bekvämt utsträckt med benen på en annan stol i fängelset) och jag kliade honom på ryggen. Det gillade han och somnade som en stock. Jag bar in honom till min säng där han fick sova.

Just då började Janne läsa saga för Helmer.

Och då inträffade det att både Helmer, Janne, Lady och Krut somnade som stockar och jag hann torka golvet, laga mat, duka, hänga tvätt, hämta in och vika tvätt och plocka undan. Tystnaden var magnifik!

Normalt brukar jag inte ta bilder på folk som sover.

Den här gången hade Janne kepsen nere över ansiktet så det var ok och han har sett bilden. Just nu jobbar jag. Det blev tåget hem till Bromölla i går och jag åker tillbaka i kväll. Min ledighet över sommaren har varit lång, det räknas liksom inte för mig att jag jobbar tre dagar (eller i det här fallet en dag) för att sedan åka tillbaka till stugan. Idag jobbar jag dessutom med Douglas som är min absoluta favorit. Inget bekymmer om att behöva hjälpa semestervikarierna med något som jag med nöd och näppe själv behärskar.

Åh…jag njuter av stugan.

Men, jag ser fram emot hösten och att njuta i Bromölla. Jag är så jäkla lyckligt lottad över mina två liv. Lägenheten bara väntar på att jag ska komma tillbaka och fixa. Jag tänkte prova på att göra egna anteckningsböcker och har köpt en dyr bok om det i present till mig själv. När det gäller origami fortsätter jag som vanligt och viker och försöker lära mig. Jag tänker fylla frysen med matlådor, nu sommar i har frysen varit avstängd och det är en futtig liten ask med köttbullar som ensam härskar där.

I helgen blir det till att umgås.

Jag får hoppas på det i alla fall för Sara ringde i går om en magsjuk Oskar, han var ju hos mig i onsdags så både jag och Janne har en risk att ha blivit smittade. På måndag återgår nog allt till det normala förutom att jag är ledig och är kvar i stugan. Jag tror jag ska börja på att göra änglar i papier mache, förhoppningsvis simma med Mona i Sävsjö och skrapa-måla mina fusk-fönster-luckor (i alla fall en till att börja med).

Nu åter till mina larm.

Kärlek!

Snickare

snickare

Medan jag städade fixade Janne en bordsskiva.

Den hade jag tänkt och ha på altanen när jag har fest. På två bockar. Det blir fint. Att vara gift med en snickare är inte fy skam…fast vi är inte gifta, det bara känns så. Fast bockarna blev tio centimeter för höga, det är svårt att sitta på en vanlig stol och äta på ett 90 cm högt bord. Dock inget att oroa sig för eftersom Janne ordnar det.

Kärlek!

Bordsskivan är 240 cm lång och 87 cm bred.