Skor

Åhhh…skorna är bekväma och jag är helt nöjd.

Koftan funderar jag lite på, kanske jag borde byta till en storlek mindre. Det är ju på grund av min längd som jag ofta köper storlek L, annars ser jag ännu större ut, men den här koftan känns lite stor – ändå är jag glad att den räcker till i ärmarna, det gillare jag.

Klänningen har lite 40-talskänsla över sig.

Små vita prickar på svart botten, figursydd och v-ringad med lite rynk uppe vid axlarna. Jag gillar längde och modellen. När jag ser på bilderna känns det som om det är lite tant över mig, men jag är ju tant och jag gillar kläderna och det senaste är viktigast. Det jag trivs i är luftigt och sitter inte åt, gärna kläder jag kan ha i många år.

Nu ska jag äta lunch och sedan sova dubbelt så mycket som vanligt inför ett nattpass.

Kärlek!

Röd

Jag har min nya röda klänning från Gudrun i dag.

Den modellen passar mig perfekt, den slutar mitt på knät, den har en skön ficka att ha passerkortet i, den sitter inte åt någonstans och den fladdrar för vinden.

På väg hem till lunch gick jag inom bibblioteket.

Det blev några fler deckare, fast just Peter James fick vara för de höll på med en reperation och hyllan var täckt med plast. Nåja, det blev några böcker i alla fall.

Nu är det kväll. Kärlek!

Färger

Alla har vi olika åsiter om färger.

Jag vill ha gärna bara ha två färger, det känns liksom mest rätt för mig. Andra får gärna ha hur många färger de vill, det är jag som trivs bäst i få färger. Oftast vill jag till och med bara ha en färg utöver en basfärg som vitt eller svart. Nu får det bli som på bilden, jag blir superstressad över att ha klädproblem hängande över mig. Grön kofta och röda skor, jag skulle aldrig ha kommit på idén själv men jag tog hjälp av en kvinna på lunchen.

Det är samma kvinna som hjälpt mig tidigare.

Det var en jeansklänning jag så gärna ville köpa, men hon sa som det var – och hade rätt – att den var för liten för mig och när jag provade större storlek var den för stor i livet. Jag hade älskat den klänningen för alltid om den hade passat mig. Trots att hon kunde tjänat pengar så var hon ärlig. Istället köpte jag förra årets sommarklänning av henne och det har jag inte ångrat. Det var hon som hjälpte mig i dag och jag lutar mig mot henne. Koftan känns som om den är ett med klänningen eller kan man se klänningen som neutral i sammanhanget. Koftan var superdyr och hade det inte varit för den här stressen hade jag aldrig köpt den. Jag hoppas jag inte ångrar mig.

Nåja, jag ska prova den till de gröna skorna när jag komm hem.

Bilderna är lite sneda och inte speciellt fixade för jag hade bara en kort stund över på lunchen. Nu ska jag fortsätta med mina larm. Tänk, när jag är helt säker på det jag har köpt frågar jag aldrig utan skriver ”se här”, men när jag är osäker lägger jag ut bilder och mina läsare kommer med förslag och val och jag blir förstås ännu mer snurrig i skallen av det hela.

De där med färger, jag har ju ändrat så mycket annat i mitt liv så varför inte bli lite mer färggrann?

Kärlek!

Sudd

Jag vet varken fram eller tillbaka.

Idag köpte jag den vita jackan (en nätt jacka med spets och foder) som i och för sig passar bra till klänningen, men jag tvekar till den 3/4-ärmen. Jämför med den rosa bolero-jackan som har långa ärmar. Det handlar om proportioner – tror jag. Om jag väljer den rosa jackan måste jag köpa vita sandaletter, det gör jag säkert för en billig peng här i Bromölla och vita sandaletter är alltid gångbart. Däremot trivs jag otorligt bra i de röda skorna.

Tyvärr är bilderna lite suddiga.

Det är för at jag måste springa mellan kameran och platsen där jag står när kameran klickar till. Nåja, ni kan säkert bilda er en uppfattning hur som haver. Den vit jackan passar utmärkt till dop och de sammanhangen, men passar den till mig? Jag funderar på att lämna tillbaka den.

Kärlek!

Röd

Jag köpte den röda klänningen från Grudrun.

I katalogen såg den lite mörkrosa ut, men den är faktiskt tomatröd. På Åhlens köpte jag en vit fin-jacka som jag tänkte ha till den klänning jag ska ha på dopet på lördag – men jag får ge mig för det var inte speciellt fint ihop. Det får bli den rosa fin-bolero-jeans-jackan vilket inte är fy skam.

Nu njuter jag av kaffe.

Ett besök på Kahls kaffe blev som vanligt mina två favoriter (Kenyanska AA-bönor och franskrostat), en sort som den bakom disken får välja och så en påse till min favoritman på jobbet (jag skickar den med internposten och det doftar alla gånger genom den där fula bruna påsen). Totalt ett kilo kaffe till en kostnad av 335 kronor, dyrt men det är min lyx i vardagen och det varar länge och jag förvarar dem i burkar för att de ska hålla.

Starbucks? Ähhh…det var mycket kaffe, de är inte snåla, men det smakade inte bättre än det jag gör här hemma. Bra, då vet jag det. Nu ska jag njuta av mitt eget kaffe innan jag bara fortsätter att mysa här hemma.

Kärlek!

PS Knappen på sidan av klänningen ska jag sprätta bort, den är till för att man ska kunna hissa upp och binda fast den på ena sidan – inte vet jag varför, det anses kanske snyggt?

Åh

Jag älskar min klänning.

Min nya sommarklänning och när jag plockade upp den från kassen sa jag ”åh” och klappade händerna – ungefär samma reaktion som när jag såg mitt barnbarn första gången. Han är förstås mycket finare men klänningen kommer inte långt efter. Den räcker mig till knäna även om den ser kortare ut än så.

Kärlek, kärlek och kärlek!

Swing it!

Här är min nya klänning!

Med tubkjol inunder. För som ni ser är den i kortaste laget, jag får se om jag vågar ha den på jobbet, om jag bara har den här hemma eller om – förbjuden tanke – den är ett felköp. Den är enkel och fin, swing i kjolen som ni kan se – ja, jag tycker det är roligt med bilder där man kan se en  röresle och därför blir det en egotripp med sju bilder.

Och ni ser alldeles rätt, jag har en tatuering i nacken.

Det är ungefär 25 år sedan och det är sällan jag tänker på den. Förr brukar jag känna hur folk flåsade mig i nacken när håret var uppsatt, numera är tatueringar vanligt och om jag fick ångra mig skulle jag göra det. Den åsikt och det ”jag står för” ändras från tjugo till femtio, det tror jag de allra flesta kan intyga. Det är inte så att jag mår dåligt av den, absolut inte, men det är finare utan tatuering än med. Det är min privata åsikt och ni behöver inte maila.

Nu ska jag radera gamla telefonnumer till kärlekar och före detta vänner (bara en i och för sig, jag är ju den där trogna typen)  i min agenda, dricka lite vin (senast var nog i juni månad, jag tycker det är onödigt är jag tränar), läsa Guillous bok, titta på film och laga mat. Kan dagen bli bättre? Alltså allt det fina och så en ny klänning med swing i på köpet!

Regn

Det regnar hos mig.

Och det passar fint för jag tänkte ta dagen till att stryka mina nya klänningar, baka bröd, gå till bibblan, hyra en film och träna. Jag mår fortfarande bra av gårdagen och jag tänker på alla som säger till mig att ”det är så mycket jobb med ett hus” att det är deras syn på saken, de som känner mig vet att jag är en männsika som får saker och ting gjorda och att jag mår bra av att ha något att göra.

Som i går, det finns de som tänker ”åhh…vad snäll hon är som hjälper sina föräldrar”, men det finns en annan sida av saken och det är att jag mår bra av att träffa folk och göra något. Här i lägenheten är allt fixat. Nästan i alla fall. För mig är det perfekt att cykla dit och jobba hårt några timmar och cykla hem, jag får ett lugn i knoppen när jag jobbat med kroppen.

Nåja.

Jag har den svarta klänningen på mig i dag, jag tänkte att den trots allt kanske inte var för kort – men det är den. Den turkosa har fina broderier på livet och det står 2011 längst ner till höger. Broderierna har, precis som alla broderier från Gudrun, gott om synliga lösa trådar. Synd.

Nu ska jag ringa min dotter, hon har tydligen börjat få lite värkar och hoppas på att det lilla livet ska födas så snart som möjligt. Sedan blir det brödbak.

Kärlek till alla!

Åhh…

Den här klänningen kom i samma paket som den svarta.

Det var inget jag kände till… Ähh…jag har helt enkelt sugit i mig de ord mina läsare har skrivit om att jag klär i turkos och därför åkte den här med i samma beställning. Gissa om jag älskar den från första stund?

Den kostade mig 480 på rea och det betalar jag gärna för den.

Turkos is the shit!

Svart klänning

Jag vill alltid – numera – köpa kontant och på plats.

Men, Gudrun Sjödén hade den här svarta klänningen som dagens reakap för någon vecka sedan. Trehundra (256 för att vara mer exakt) pix kostade den och jag har velat ha den länge. Då beställde jag den via nätet för jag skulle ju inte hinna till Malmö just då.

I dag hämtade jag den på posten och jag tror det får bli en tunika för mig, jag tänkte mig de där bruna vida krinklade byxorna till. Det är en mäklig klänning för det finns knappar i ärmhålorna som gör att man kan ”släppa ut vidden”. Tyvärr syns bh:n så det blir till att ha ett svart linne under. Fast det är ok för mig.

Trehudra känns som ett bra pris. Fakturan betalar jag om en stund, på sätt och vis kontant och dessutom fraktfritt!