Älsklingen

Ja, det här är min favoritklänning för i sommar.

Det var faktiskt med bävan som jag köpte den, för jag har tendens att välja lite tantiga klänningar och det är ju näst intill en städrock. Fast jag har älskat den sedan jag kom hem med den.

I dag satte jag på mig lite mascara och läppstift, sedan tog jag bussen in till Kristianstad. Jag mötte en kvinna som miste sin man för två år sedan och hon berättade för mig hur jobbigt det var för hon visste inte ens hur man betalade räkningar. Hon var lite mer än tio år äldre än mig.

Vilken hemsk tanke!

Att inte ha den minsta koll på huslån, hur man betalar räkningar och annat praktiskt. ”Om jag stod och vispade såsen kom han och tog över, han städade också”. Jag vet inte om jag ska ömka kvinnan eller jag ska bli förbannad, det borde vara straff på att ta över allt, allt låta någo annat slippa ansvar för allt.

I Kristianstad blev jag inte långvarig. Jag var inne på Parfymeri 1 och köpte rengöring till ansiktet från Kanebo. Det kostade ungefär tio gånger mer än det som jag fram till något år sedan köpte på Apoteket. Det är ett val jag gör. Utan alkohol, utan en man att betala för, utan bil, utan tobak kan jag lägga ner pengar på det jag själv vill.

Aldrig mer i hela mitt liv kommer jag att betala för en man eller ha gemensam ekonomi. Never. Ever.

Jag var en sväng på Teapoot och köpte rött chaite och grönt te med smak av lime och citrongräs. Äntligen! Jag har glömt att gå dit de senaste gångerna jag varit i stan, istället köpte jag te på Ica. Fast det är som med kaffet, smakar illa när jag vant mig vid goda hela bönor och gott te.

Träningsvärken har slagit till, inte så farligt i armar och axlar (men det är lite ömt), däremot i rumpan. Åhh…underbart! Jag fick ett ”aha” i går när vi gjorde marklyft, nämligen att det känns ordenligt i låren strax under rumpan om man bara putar ut med den ordentligt (det var instruktören som puffade på ”ut med rumpan”).

Vi gjorde – förstås – utfall och jag kände en oro komma, de senaste åren har jag inte fixat det för knäna har skrikit om nåd, men med de nya iläggsulorna från ortopeden gick det som en dans. Jag tror att det här är den rätta träningsformen för mig.

Nu ska jag njuta lite av småsaker som jag ska fixa, en halv kopp kaffe återstår. Jag ska fundera på om jag ska ta bussen ner till Brösarp i morgon för att gå en del av Österlenleden eller om jag ska åka ner till Malmö och kolla om Gudrun har några fina klänningar till salu.

Puss & Kärlek & Värme till alla som vill ta emot!

Rea

Jag hade nog hoppats på rea.

Lite senare än i morgon för Gudrun håller hårt på de gamla tidernas rea. I dag fick jag ett brev på posten att i morgon är det rea och jag kollar på webben och tänker att jag vill men inte orkar. Jag funderar över hur jag ibland har tvingat mig iväg för att få bra pris men att det sällan blivit så när jag är trött.

Även om många tycker ”du är ledig fram till 18″ eller ”du har en ledig dag efter ditt nattpass” är det inte så det känns. När jag ska jobba natten måste jag sova någon timme innan jag ger mig iväg och normalt brukar jag ha ”deadline” klockan tre på eftermiddagen, det är då jag kryper ner i sänge och förhoppningsvis sover två timmar. När jag kommer hem efter ett nattpass är klockan i regel sju innan jag somnar, när jag vaknar strax innan två är jag seg, slö, tung i kroppen och – nej, det är ingen ledig dag även om jag njuter av de lediga timmarna.

Nu har jag jobbat extra mycket och jag är trött.

I morgon hade jag tänkte mig att cykla till mina föräldrar, men rean hos Gudrun Sjödén lockar. Jag kan beställa på nätet men det är inte min melodi, jag hyser en stor avsky för först kommer kläderna och sedan en räkning. Det är inte mitt sätt. Längre.

Jag låter dagen i dag passer och så får jag se hur jag gör i morgon. Trots allt är det fler än jag som gillar Gudruns kläder och jag vill ha just de här tre klänningarna.

Jag är glad

Ringar och rosa, jag är glad för det här även om jag kanske kan se likheten med en pyjamas – ok, nu har jag själv sagt det och ni slipper! Nåja, precis som bilderna på mina nya kläder i de förra två inläggen så ber jag er visa hänsyn i dag. Som vanligt har jag ångest för att jag har handlat och även om jag är van vid kritik (faktiskt – jag tycker ibland att det blir lite för mycket av det hela från familj och kollegor samt via mail) så ber jag om att ni inte ska komma med den kritiken i dag.

Puss!

Pelagonieblad

Jag har köpt en klännig och byxor som har mönster från pelagonieblad, jag tycker det är fint. Jag tycker dessutom om vida kläder och jag hoppas det kan accepteras och att ni ser det fina i det hela. Jag är van vid kritik, men i dag ber jag om att enbart snälla saker ska skrivas eller inget alls.

Kärlek & Klänningar!