Kåldolmar & Helmer

Dorr

Igår kom Sara och lämnade Helmer vid tiotiden.

Sedan var han här till framåt kvällen när vi ätit. Janne, Oskar och Walle var också här och smakade på mina kåldolmar. Första gången jag gjorde dolmar hade jag ingen att bjuda, därför gick jag ner till jobbet och både Anki och David gillade dem. Förra gången blev blev bladen lite hårda och den här gången var de lite för stora. Jag lär mig! Jag köpte ett på tok för stort kålhuvud och jag borde låtit bladen koka längre för att de skulle slakna mer. Nåja, gott var det – tyckte jag i alla fall.

Helmer är lätt att ha att göra med.

Mitt hjärta höll på att slå knut på sig själv när han skulle åka hem och ville stanna här, men jag hade inte ork och jag hade inte träffat Janne på någon dag så det blev ”nej, det går inte”. Vi gick en tur med barnvagnen när kåldolmarna var klara (det tog en hel förmiddag) och sedan tände vi en brasa och lekte med tågbanan. Medan jag dukade och fixade resten till middagen lekte han fint för sig själv, han pratade och jag kunde inget annat än att le när jag hörde det.

Och Lady! Hon trippar så fint bredvid barnvagnen.

Om henne ska jag berätta mer framöver. Hur hon hamnade hos Janne som exempel. Till sommaren ska jag se om hon kanske har lust till agility trots sin höga ålder.

Men nu är klockan mycket, snart halvnio, och jag är seg som få. Det blir brasa, kaffe och en bok. Vilket lyxliv jag lever!

Kärlek!

Bilderna

För 12 år sedan
För 12 år sedan

Jag sparade bilder från min dator innan jag installerade om den.

Nu kan jag inte hitta de aktuella bilderna, men de från när jag fyllde 50 dök upp plus en del andra. Det har passerat midnatt och det är en ny dag. Åtta hela veckors ledigt finns kvar. Underbart. Jag tänkte att jag skulle göra just sådana saker som att ”samla ihop” min dator, sortera bilderna och fixa smått och gott.

Idag har jag promenerat med Lady i krispig kyla och sol.

Sedan gick jag hem till Janne och hämtade Krut och gick en sväng med honom, det märktes för han var lugn i kväll. Janne har jagat hela helgen och det är allt lite synd om Krut som står i hundgården. Jag kan inte ha honom här för han gnyr och springer runt i sin längtan efter husse. Men kortare stunder går bra om jag hämtar honom i hundgården och går en runda. Däremot är han avskyvärd att promenera med – han skäller och vill helst döda andra hundar och jag skäms ihjäl, han drar och sliter i och det känns som en strid på liv och kniv.

Nu ska jag sticka några varv till innan jag går och lägger mig.

Kärlek!

Samla

Rännebron vid Karsås
Rännebron vid Karsås

Alla dessa fina ”rännebroar” som finns här runtom.

Tänk om jag skulle fotografera och samla ihop alla? Det hade varit ett roligt projekt. Idag har jag gått en promenad med Lady och sedan hämtade jag Krut och gick med honom eftersom jag tyckte så synd att han skulle stå i hundgården en hel dag igen. De har skjutit en älgkalv, sista tilldelningen, och nu ska de hämta hem en hund som har ståndskall.

Här har jag tänt en brasa och nu ska jag njuta.

Det gör Lady och Krut redan.

Kärlek!

Pannkakor & Prat

Pannkakor
Pannkakor

Det är oerhört sällsynt att jag och Sara sitter ner och pratar.

Antigen stressar hon till jobbet eller ska hon och Oskar iväg och det blir mest att de lämnar in barnen och det är helt ok för mig. När de hämtar är de oftast båda två och så är Janne här. Men i går jagade båda männen och jag hade barnen tills det att Sara kom vid lunch. Hon stannade i någon timme och vi fick äntligen prata mellan barnens skrik och kiv.

Det finns alltid två sidor att se på saker och ting.

Det glömmer jag ofta bort. Skönt att hon fick ge sin version och mycket föll på plats. Jag hoppas att jag kan under lätta för henne framöver, Oskar jobbar och Sara är den som kör fram- och tillbaka – dagis, skola, fritan, jobb och annat som tandläkarbesök.

Jag berättade också – igen – om mitt behov att vara ensam, hon tycker det är lite konstigt att jag inte vill ha Janne här hela tiden. Det är nog inte många som förstår. Idag är jag ensam. Inga tider och Janne sa att han skulle titta inom efter jakten och sedan sova hemma. Jag är glad över att han inte lastar över hela ansvaret på mig utan att han säger ”jag har också ett hem att sköta”. Det stämmer ju, han måste tvätta, förbereda matlåda och annat. Dessutom tror jag inte att spontanbesök av hans vänner sker här hemma hos mig.

Hur som haver.

Det där med mat. Jag har aldrig varit mycket för matlagning, nog för att jag har försökt men jag har ju inte förstått. Numera älskar jag att laga mat, i alla fall oftast. Igår stod jag där med en stek, en älgkalvinnanlår-stek. Hängde ni med? En stor. Och jag tror jag hade platsat i en film när jag tittade på den och tänkte ”hur faen gör jag här”. Men klockan elva hade jag lyckats få bort lite hinnor och någon sena, sedan gnodde jag in kryddor som rosmarin och några krossade enebär, skar upp lite grann på ytan och fyllde med finhackad vitlök, stekte till en yta och så in i en stekpåse.

För jag har hittat än det ena och än det andra när jag äntligen har haft tid att gå igenom mina saker.

När jag kollade i en bakbok låg där just stekpåsar. Det är inget jag använder speciellt ofta, men igår fick jag till det. In med steken i påsen och så in i ugnen i 125 grader från elva på förmiddagen fram till nästan fem. Jag lindade in den i folie medan jag gjorde sås på skyn och en hel del grädde. Kokt potatis och så min egen goda sallad. Allt var klart till Janne dök upp och det var riktigt smarrigt.

Vi har en tendens att om vi öppnar en flaska vin så tar den slut.

Janne toppade med den wiskey han fick av mig i julklapp, ett litet glas. Vi somnade gott måste jag säga, i alla fall jag. Janne var uppe två gånger med hundarna på natten, jag kan inte fatta varför de ska ut mitt i natten. Det är trist och jag blir störd för att inte tala om Janne som måste ta sig ur sängen och sedan släppa ut dem. När jag och Lady är ensamma på nätterna sover hon fram till morgonkvisten, kanske är det Krut som inte är helt trygg i min miljö?

På tal om Sara.

Vi åt pannkakor, något jag aldrig gjorde när hon var liten. Jag hade inget sådant med mig hemifrån och jag har aldrig lyckats. Men…skam den som ger sig, numera gör jag pannkakor på löpande band. Goda är de också. Vispad grädde och hemmagjord sylt. Till det kaffe och prat.

Nu är det söndag men det känns inte så.

Janne är nämligen iväg och jagar älg idag. Jag tänkte gå en promenad med Lady och kanske jag hämtar Krut och gå en sväng med honom. Egentligen vill jag inte men jag tycker synd om honom när Janne jagar hela helgerna. Det kan ju vara ett sätt för honom att närma sig mig.

Jaja…

Och så var det mitt nya bildbehandlingsprogram. Jag har letat efter en bok men de tycks vara slutsålda när det gäller Lightroom 6. Jag försöker men ni ser ju på bilden ovan, inget blir riktigt bra. Fast jag ger förstås inte upp, om några månader kommer jag att bemästra eländet.

Nu vidare i dagen.

Kärlek!

Tokig

Jag och Janne dansar
Jag och Janne dansar

Igen kände jag den där känslan som ger avkoppling – den att jag äger min dag och tid.

Nästan i alla fall. För ikväll och i natt är jag barnvakt. Det är inte speciellt ofta och jag gör det oftast gärna. Igår hade jag en skön dag. Det blev så himla fint när jag röjde i tvättstugan och flyttade in extrakläderna till förrådet där det finns en klädhängare. Framåt kvällen skulle Janne komma och jag passade på att laga mat innan dess (han har nämligen som rutin att hälsa på sin mamma på torsdagarna).

När jag stod vid spisen ringde Walle.

De ville titta inom. Uppenbarligen var de hungriga och även om jag påpekade att det var en vegetarisk köttfärssås skulle de smaka. Det är en jäkla skillnad att laga mat till mig själv och att göra det till ytterligare tre personer. Jag hade ju maten på spisen och jag delade med mig. Sedan kom Janne som också smakade. Jag lagar min vegetariska mat när jag är ensam för de andra är köttätare. Vegetarisk mat är för dem ungefär som att äta en sallad till maten…

Men Walle tyckte det var jättegott.

”Det godaste jag någonsin ätit”, sa han och eftersom Helmer tycker som Walle åt de upp. Oskar äter i och för sig allt men han klämde också i sig en hel del. Och så Janne. Det blev inget över. Jag som tänkt att jag skulle ha några portioner i frysen. Den vegetariska maten är betydligt billigare så det är helt ok.

Annars?

Jag blir galen på Lightroom 6. Att det ska vara så konstigt och besvärligt. Men jag ska lära mig, det är bara det att jag tycker det är slöseri med tiden att sitta en timme med en bild och ändå blir det inte som jag tänkt.

Bilden ovan?

Det är jag och Janne som dansar. Jag blir glad var gång jag ser den för det är liksom verkligen vi två. Det där fina huset önskade jag och fick i julklapp av Sara och hennes familj, precis som den lilla ljuslyktan i förgrunden som jag fick förra året.

Nu jäklar ska jag starta dagen.

Kärlek!

Märklig känsla

barnen

Långsamt börjar jag varva ner.

Men det är långsamt. Det där med att bara gå omkring i stugan ensam på kvällarna är en njutning. Tystnaden. Brasan. Sticka lite. Rensa i någon låda. Ändra på lite grejor. Mumma skulle jag kalla det! I morse låg jag kvar i sängen i tio minuter och bara kände efter – alltså, känslan att slippa stress och slippa titta på klockan.

Vilket underbart liv jag har just nu.

Tacksam som få. Med Posten i går kom både OS-dvd och Officepaketet. Jag hade klarat mig utan men vissa saker vill jag ha och vissa saker vill jag bestämma. Men när jag ringde Dustin innan jag beställde hade jag oturen att få prata med någon som var nedlåtande. Tänk att de inte fattar att de som sitter och ska svara på frågor måste både tåla de som ringer och som undrar om detaljer precis som de måste tåla när äldre damer frågar.

Enligt säljaren sålde de inte något på skiva längre eftersom de flesta datorer numera saknade läsare.

Vad fick jag? En skiva förstås. Kan jag partionera min disk undrade jag och säljaren svarade ”ja”. Ännu har jag inte lyckts lista ut hur man ska göra och de frågor som kom upp i win7 kommer inte upp i win10. Jaja…jag slipper i alla fall alla töntiga meddelande som gratisversionen hade.

I morse tog jag tag i tvättstugan.

Den fick sig en extra duvning. Fullt av hjälmar, tygväskor som jag har när jag handlar, udda kläder och annat har gjort att det sett skräpigt ut. Nu är det betydligt bättre även om jag nog ska skaffa mig både en skohylla och en hylla att lägga hjälmarna på.

Strax ska jag koppla Lady och gå en promenad.

Idag tar jag kameran med mig för på hemvägen ska jag hämta ett nytt paket, det är ett nytt bildbehandlingsprogram och äntligen känns det skoj igen att ta bilder.

Nu åter till livet här i Bodafors.

Ikväll kommer Janne, vi ska ha en dejt. Det är nog konstigt i mångas ögon, men jag vill inte ha honom här jämt och ständigt och han önskar att sova hemma när han ska jaga dagen efter. Det kan jag verkligen förstå. Det ska packas vapen, matsäck och annat. Betydligt enklare att bara stiga upp och fixa än att sätta sig i bilen och köra hem för att göra detsamma.

Skönt att han också har önskemål.

Vi vill att det ska fungera mellan oss även om jag numera bor här.

Kärlek!

Det där med att sortera

Lite hit och dit
Lite hit och dit

I går kom Sara med familj på en kaffe.

Det kändes som om något skavde, men jag hoppas de ordnar upp det. När de åkt stickade jag lite och sedan kopplade jag Lady för en nattpromenad. Nu börjar Bodafors, som inte är speciellt stort, bli min vän. På julaftonskvällen hittade jag en liten runda som är lagom innan läggdags.

Jag fixade i går också – förstås.

Rensade ett lite grytskåp där jag hade bland annat över tio formar till bröd (typ raka sockerkaksformar) och annat som jag absolut inte behöver ha så många exemplar av. Det ska bli roligt med loppis i maj. Vad har jag för planer idag? Baka. Åh…det var längesedan jag hann med att baka bröd. Det ska bli roligt. Antagligen stickar jag några varv och symaskinen ska fram. Jag ska fortsätta med lapptäcket till Walle och sy ett överdrag till en brödkorg som har fin form men lite trist tyg.

Mellan varven kikar jag in i tv-rummet – finns det något tristare namn än just tv-rum?

Även om jag inte tittar på tv ofta vill jag att det ska vara ett trivsamt sådant. Tänk, från början var det tänkt som ett pysselrum och de två skrivbord som Sara fick till barnen (som stod i Bromölla) skulle jag ha mittemot varandra. Symaskinen på den ena och kanske papperspyssel på den andra. Och ett stort skåp som rymde lite av varje.

Det gäller att hålla i sig när förändringar sker.

Om jag nu sorterar bort mycket och kommer att sälja på loppis för en billig peng (Eva snåjåp tycker att det känns lite tufft för det är bara dyra saker), så kommer jag att behålla korgarna. Just nu kan jag inte se någon funktion, men de kommer inte att försvinna! Jag älskar korgar och lådor. En del mindre träaskar sätter jag in på Walles rum och han lägger märke till det varje gång han kommer hit.

Livet i Bodafors snurrar på.

Det känns inte riktigt på ”riktigt”. Inte ännu. Men jag har bokat tandläkare, frissa och i dag tänkte jag kanske gå inom en sväng på bibblan. Det är ju sådana saker som i mångt och mycket gör att man tillhör en ort.

Dockbyrån lagade jag igår.

Den fick jag 1963 och jag var sju år. Mamma är duktig på att skriva, hon noterar allt – även det hon handlat på loppis. Jag hade dockkläder i den när jag var liten och i Bromölla innehöll den pass och annat viktigt. Nu vet jag inte riktigt var jag ska ha den, just nu lutar det åt att jag sätter in den i mitt syskåp och har kanske stickor i den.

Fast nu ska jag just göra det, sticka några varv.

Det är fortfarande skumt utanför, jag inväntar gryningen och sedan blir det en promenad med Lady.

Kärlek!

Adobe Photoshop Lightroom 6

Blå

Nu har jag varit i Bodafors i mer än två veckor.

Och varje dag, förutom mina två sjukdagar, har jag umgåtts med Janne. Igår kände jag att jag måste – igen – prata med honom om att jag har behov av att vara ensam. För det är ju så att jag gärna vill att det ska fungera mellan oss. Först oroade jag mig, hur skulle jag kunna få fram att jag ville ha både tisdag och onsdag för mig själv? Jag började med att han kunde sova hemma för det är lättare för honom, alltså som i natt.

I morse kom jag till skott.

Jag tänkte att antingen säger jag som det är eller försöker jag få fram det via ett mjukare sätt. Så jag sa som det var och jag försökte omigen förklara att det är inte några timmar jag behöver vara själv utan hela ostyckade dagar. Lyckligtvis köpte Janne det hela och vi har bestämt att vi tar det vecka till vecka. Inget är heller hugget i sten utan vi kan ändra oss.

Det känns jättebra just nu.

Vi äter en sen lunch tillsammans i dag och sedan åker han till sitt och så ses vi på torsdag kväll. I övrigt har jag äntligen beställt ett bildbehandlingsprogram. När jag läste två kurser på Jönköpings högskola fick jag köpa Photo-shop för en billig peng (det rörde sig om tusenlappar dock). I höstas slutade det att fungera och jag försökte installera om och om igen, till slut kom jag på att min version var för gammal och lyckades få fram en ny kod. Inget fungerade i alla fall. Tröttsamt.

Nu har jag gett upp och istället beställt en sorts variant på Photo-shop.

Det känns bra för att ta bilder och inte kunna redigera är trist.

Idag är det 1 januari och vad passar bättre om inte att tänka på mål för året? Vad har jag för mål? Först måste jag säga att det känns som om högsta vinsten har ramlat ner och träffat just mig. Vilken start! Och vilket avslut på det gamla året med ny bostad, ny ort med mera. Jag är otroligt tacksam.

De två första månaderna är jag ledig och jag hoppas att jag får njuta på ett bra sätt. Att jag får ordning i stugan, att jag får många fina promenader med Lady och att jag kan umgås och ha det gott med mina nära och kära.

Mars – ja, då hoppas jag på att börja ett nytt jobb. Jag trodde det var klart, men inte riktigt än. Om jag får jobbet har jag en bra chans till nytt avstamp och jag har funderat mycket på hur jag skulle vilja att en nyanställd var. Jag har ju haft många vikarier, sommarjobbare, praktikanter och andra vid min sida så jag vet i alla fall hur man inte ska vara. Jag drömmer om att jag trivs med mitt nya jobb och att mina nya kollegor tycker jag är bra. Sedan hoppas jag att slutförsäljningen av lägenheten flyter på lika bra som försäljningen, köparen har nämligen en bostad som hon vill sälja. Men det ska ordna sig, kontrakt är skrivna.

April – jag hoppas växthuset är på plats. Jag hoppas att jag fixar att cykla till jobbet vissa dagar och så tänker jag på hur tungt det var de första långpromenaderna jag gjorde och hur fantastiskt skönt jag tycker det är numera – det ska jag ta med mig när det blåser motvind på min väg hem eller till Nässjö. Jag ska gräva upp ett större land! första månaden utan två boende och med det utan två kostnader. Det tackar jag för.

Maj – Trädgården! Jag hoppas jag lyckats driva upp både det ena och det andra. Jag ska fixa framför allt framsidan och så växthuset förstås!

Juni – jag vill fira midsommar med Janne i mitt växthus. För även om det inte är superstort så ska jag nog få plats med en ljuskrona och bord med stolar. Samt en fotogenkamin förstås!

Juli – nu hoppas jag det rullar på. Livet alltså. Att jag lyckas spara lönen från gamla jobbet och bara det att jag slipper betala för två boende! Lite kajak med Janne. Långpromenader med Lady. Ett roligt jobb.

Augusti – även om jag inte får betald semester tänkte jag ta två veckors ledigt för att fira Walle, mig själv och så att jag och Janne har varit tillsammans i fyra år.

September: Måste jag köpa en bil? Det återstår att se. Jag antar att mina rabatter frodas. Funderar lite på att starta en bokklubb. ”Hörbergs bokklubb”. Någon i Bodafors som vill hänga på så är det bara att maila! Gör det!

Oktober och resten av året – jag hoppas det flyter på bra och att mina föräldrar klarar sig. Jag tänkte åka ner en gång var tredje vecka och städa åt dem.

Svåraste

I skogen en lördag innan nyår
I skogen en lördag innan nyår

Brasan sprakar.

Efter frukost kopplade vi hundarna och gick en runda om Bockarp. Det är skog nästan hela vägen och kanske en av mina favoritrundor. Janne åkte till sitt och jag tände en brasa och har ätit en macka. Lady har legat intill mig men hon fick ett tuggben för en stund sedan och gnager på det just nu.

I går var vi i Nässjö.

Första gången utan stress för mig. Jag har nog fortfarande inte riktigt kopplat greppet om att jag bor här. Samtidigt känner jag en stor lättnad att nu är allt på plats, julen är avklarad och jag har tid för det jag gillar. Som att sy. Jag har farit mellan Bromölla och Bodafors i fyra år, i Bromölla har jag jobbat mest alla dagar och i Bodafors har jag stressat för att hinna med lite mellan tiden det tar att umgås.

Tänk att nu har jag alla grejor här.

Det är helt underbart. Och tanken på att jag bott i lägenheter hela tiden från sjutton år, när jag flyttade hemifrån, tills nu – ja, det är egentligen inte alls min melodi. Jag har fått tid hos tandläkaren och chansat på en frissa i Nässjö. Bara sådana saker!

På tal om prylar så har inte allt hittat sin plats.

Men mycket har hamnat på sina egna platser. Jag är så tacksam, glad och lycklig över allt detta. Fast nu ska jag sätta mig ner och läsa en stund innan jag plockar fram symaskinen. Vad blir då det svåraste? Antagligen att få till det på ett sätt mellan mig och Janne som gör att vi båda är nöjda. Jag har ett stort behov av att vara ensam, ingen har hittills fattat det. Janne är ofta här för jag vill ju helst vara hemma, men jag vill inte heller kasta ut honom när jag ska fixa med mitt. Samtidigt finns känslan där att vi måste umgås när han är här – och då hinner jag ju inte det jag kanske har längtat till.

Vi får se hur det blir efter helgerna.

Jag vill få det att fungera och det går bara om jag är ärlig. Idag tog jag ”ledningen” och sa efter promenaden att ”du kan komma när du vill efter sjutton så äter vi lite senare, passar det dig”. Han köpte det. Trots allt har han också ett hus, men hans intresse ligger i jakt och kanske inte som med mig att pyssla inne och fixa. Han sa härom kvällen ”lugna ner dig”. Själv säger jag aldrig något till andra människor om att de borde rycka upp sig, röra på sig, fixa hemma eller annat – och ingen annan har rätt att säga till mig att jag ska lugna ner mig när jag är vänlig och fixar och lagar mat och bjuder på fika och sätter ”mitt” åt sidan.

Egentid är viktigt och jag skäms när jag säger att jag vill vara själv, sova själv eller greja själv. Men ska det hålla mellan mig och Janne så måste jag få till det på ett bra sätt för oss båda.

Kärlek!

Igår

Igår kom tiden
Igår kom tiden

Eftersom jag var magsjuk kom inte Sara med familj igår.

Sara är livrädd för smitta. Det gör inte så mycket. Janne var också lite skrajsen så jag ringde och avbokade vår dejt. Det var ok eftersom han är ute och jagar i dag. Först efter midnatt kom jag i säng, jag hann ordna så himla mycket och det gör mig glad.

Små saker hittade sin plats.

Janne var snäll och åkte iväg med julklappspapper och en del saker till tippen. Tvättmaskinen snurrade konstant. Allt är rent och även städat efter julen. Jag har tömt ytterligare små kartonger och mycket ha hittat sin plats. I natt när jag låg och läste kom jag på en annan sak, det handlar om mina garderober. I sovrummet har jag tre smala garderober, två av dörrarna var trasiga när jag flyttade hit så de tog jag bort. Den som var längst in bakom sovrumsdörren behöll jag och det fick bli ett linneskåp. De andra är alltså helt öppna.

För att få det snyggt behöver jag fler hyllor.

Ingen av de andra garderoberna i stugan har samma mått. Tyvärr. Jag mätte det första jag gjorde när jag vaknat i morse. Tyvärr. Nu har jag kommit på en annan idé och fungerar inte den så har jag en tredje i beredskap. Får jag bara tid att tänka så ordnar det sig.

Idag väntade ett mail från min nästa arbetsgivare.

Jag har faktisk inte fått jobbet än, jag har bara fått höra ”vi vill ha dig”. De fackliga förhandlingarna är i alla fall avslutade och kvar är min intervju med Säpo och sedan belastningsregistret (där är det ok, det vet jag). Tänk att jag är så himla pepp på nya jobbet (om det nu blir mitt, det hoppas jag verkligen). Pepp på allt här. Det känns som om jag hittat hem, förutom att jag lämnat mina föräldrar i Skåne och att lägenheten ska städas och lämnas över.

Jag är pepp på dagen i dag också.

Igår var det en störtskön dag. Helt i min anda. Lugn och på egen hand. Visserligen matt efter tidigare stress, jul och spyor – men himmel vad skön dagen var. Till och med en origami-figur hann jag vika – jag hittade förlagan när jag sorterade bland mina papper.

Men nu ska jag sätta igång.

Jag ska börja direkt i pyjamas med att fixa till min garderob. Bilder kommer.

Kärlek!