70

Där ligger den.

Min barnbok. Sjuttio sidor med dubbelt radavstånd. Jag tänkte läsa igenom i alla fall en gång på riktigt, det vill säga genom att hålla i materialet till skillnad mot text på en datorskärm. Ibland tänker jag att ”jo, det här ska nog gå vägen” medan andra dagar blir det ”sluta lura dig själv, det du producerat är bara en medelålders kärringdröm”.

Jag har jobbat tolv roliga timmar, vi var full bemanning i dag också och genast finns det tid över till att dra i sega ärenden och det märks i högen med ärenden, de var nere på fem stycken när jag gick. Det känns som åratal sedan sist, fast det stämmer nog inte – jag har lätt för att överdriva den sidan av mig själv.

Lönespecifikationen kom i dag, jag hade tänkt mig att åka till Malmö på lördag och köpa en klänning eller två hos Gudrun. Fast det skiter nog sig, jag får ta de pengarna till tandläkarräkningen. Hur det nu än är, föredrar jag att handla när det finns pengar att handla för. Jag skulle kunna ta av min TLS-kassa, men där har jag nu halva beloppet till min drömväska.

Det handlar om att prioritera.

Först sparar jag 20 % av min nettolön, sedan sätter jag undan pengar till födelsedagar, lägenheten och semestern. Räkningarna i sig är inte många, runt sextusen kronor brukar det hålla sig till och av dem är femtusen till bostadslånet och ”hyran” (det är ju ingen hyra utan en summa som jag betalar för värme, vatten, renhållning och så vidare). De där tusen kronorna brukar vara telefonräkning och bredband eller elräkning och bredband eller tv-licens och bredband.

Jag förbrukar ungefär tvåtusen i matkassa, resten kan jag shoppa upp som jag vill. Eller betala tandläkaren. Jag är glad att jag kan betala, det finns många som inte fixar en sådan räkning. Kanske jag borde öppna ett kontot för mina tänder också? Haha!

Nåja, nu är klockan snart sju. Solen strålar och den som säger ”ta en promenad” får något hårt i huvudet. Jag borde gå ut, jag skulle må bra av att gå ut efter att ha suttit i en källarlokal hela dagen – men jag har inte tillräckligt med diciplin för att göra det. Eller kanske ändå? Om jag hade kunnat jogga utan att benen gick sönder skulle jag tagit mig en tur, jag får vänta tills jag får de där inläggen och sedan se.

Kärlek till alla!