Slash


Nu har jag läst ut boken om Slash.

Jag gillade Guns – numera spelar jag dem sällan. När jag har sett Slash har jag tänkt ”konstigt att han inte ramlar, han kan ju inte se något med håret för ögonen och hatten som höll håret på plats”. Fast även om han inte hade haft något hår på huvudet hade han inte sett något ändå, som jag uppfattat det via boken var han drogad av heroin och ibland en med en kombination av anfetamin eller som speedball (kokain och heroin).

När det inte var narkotika drack han vodka. Några liter om dagen.

Titta på klippet, se vid 3.48 och studera hans leende. Fy tusan, jag må vara gammal men jag faller för de där typerna. Det är något. Speciellt.

Numera är han drogfri. Helt och hållet. Med en inopererad sak för att hjärtat ska ticka på jämt och fint.

Och hans sätt att spela är fantastiskt, han hanterar gitarren så att jag tänker på något helt annat…

Musik

Allra oftast har jag tyst runt mig.

I alla fall när jag är hemma. Jag tycker om tystnaden. Jag tycker om ensamheten. Jag tycker om den ro som infinner sig är jag inte blir störd av varken ljud eller samtal. Hemskt. Fast jag tycker om sällskap då och då. Jag ser fram emot att bjuda på middag när kursen är över.

Jag är orolig att det blir mycket ”när kursen är över”, fast jag brukar inte leva på det sättet. Efter det här ska det endast bli korta kurser på maximalt en vecka. Ja, hör det!

Trots tystnaden och ensamheten beställer jag då och då musik, jag skulle kunna tanka hem men jag gillar att ha orginal och jag kan inte finna något större anledning att artisterna och bolagen bakom dem inte ska få tjäna.

Jag har förbeställt Peter Jöbacks nya skiva som kommer ut den 30:nde och då signerad. Det blir med andra ord en helt fantastisk helg nästnästa som kommer! Först IKEA med Sekreteraren (alltså, det blir en ”tjejdag” fast med kvinnor i över medelåldern) och sedan två hela lediga dagar. Förutom Jöback beställde jag även musik av Cohen med svenska artister. Är det föresten fler än jag som tycker att det vid första anblicken ser ut att stå Comhem på knappen på omslaget?

Nu åter till arbetet.
I morgon är jag ledig när jag vaknar. Jag ska sunka omkring i pyjamas någon timme innan jag repeterar del 1. På torsdag är det massage i princip hela dagen, jag har två lediga tider kvar och jag hoppas att de också blir ”tagna”.

Hur ska jag någonsin kunna känna av hur det är att bara massera och töja, jag har ju alltid ett heltidsarbete bredvid? Deltid kan jag inte jobba för det fungerar inte. Fast tiden ger råd, jag tycker det är lite skakigt på företaget just nu.

Kärlek!

Om

Jag gillar den här låten.

Det gör jag. Fast jag gillar inte när Caroline löjlar sig och kryper för den där killen – det syns att hon själv inte gillar det. Inbillar jag mig. Och så tror jag att världen hade varit lite lättare för sådana som mig om det hade funnits fler av Caroline af Ugglas.

Annars är jag mycket oroad över skrivningen på lördag och jag bara önskar att jag klarar mig, det gör inget om jag segar mig precis över ribban – den får gärna ligga där och dallra bara jag klarar det. Fast jag tvivlar. Jisses, hur ska det här gå och jag som jobbar i princip hela veckan.

Kärlek till er och skrivningstur till mig.

Godnatt

Det är mörkt ute.

Beckmörkt. Balkongdörren står öppen och gardinen fladdrar lite svagt. Här doftar gott, handdukarna är mjuka och ljusen tända. Bilder, kåseri och annons är fixat i full fart, tack och lov att jag hade två misslyckade danskvällar nyligen, de fick mig att skriva en text som driver med mig själv som panelhöna.

I morgon ska jag sova tills jag vaknar av mig själv, äta frukost i lugn och ro, stryka min tvätt och sedan dra på mig den sköna vida klänningen från Gudrun Sjöden och till det de fina romar-sandalerna från Ecco. Det blir helt enkelt en glass på Böckmans café.

Kan livet vara skönare?

Jag ler jämt och ständigt, utan någon större anledning. Det är förvånande för jag är inte en leende människa, kanske har det med att jag övar Reiki sedan någon vecka tillbaka.

Egentligen hade jag tänkt lägga in den här videon istället, men Youtube säger nej. Har du tid så klicka dig vidare. För den delen har jag en text i huvudet, en låt, som handlar om att någon har väntat på den rätte – något om att hon sagt nej (dumpat) så många för de var inte de rätta – och hela tiden har hon väntat och längtat på någon hon aldrig träffat. Någon som vet vilken jag menar – för det vet inte jag, bara att jag läste texten på någon blogg för ett tag sedan? En ung kvinnlig artist.

Laila är vinnaren

Laila var bäst i kväll – utan någon  som helst tvekan. Hon är vinnaren.

Godnatt! Jag ska ta en liten tur in i klädkammaren, lyfta lite på locket till en av de vita boxarna och kika på fyra plagg som kommer att åka fram när det är vår ute. De är så fina och jag lovar att visa dem när det är dags, men än så länge njuter jag bara av synen.