Regn

Regnet upphörde.

Och jag gav mig ut på promenad, när jag var i Gualöv började det regna igen. Fast det gör inget – nu är jag hemma och det väntar ett skumbad, en god middag (min allra godaste lasagne) och så slutet på en riktigt bra deckare. Må det inte vara doktorn som är mödaren, fast han ligger risigt till.

Kärlek!

Tidig morgon

Det är lika magifikt var gång.

När jag cyklar till mina föräldrar tar jag vägen genom allén till Årups slott. För några veckor sedan var det en skir grönska, nu är det ett kompakt bladverk och känslan är fantastisk. Jag älskar de där alléerna. Framåt augusti kan jag lägga till en ljuvlig doft av sensommarblomster.

Nu ska jag njuta av en kopp kaffe innan jag tar ett skumbad.

Resten av dagen är min egen och jag har Ingrid Bertancourts berättelse, en riktig tegelsten, att läsa. Jag skickar ut kärlek till alla!

Tidigt

Jag vet inte vad som har hänt.

Men jag har börjat vakna tidigt på morgonen istället för närmare lunch. Det kan ha att göra med att jag väljer bort tv på kvällarna och att jag har ljusa gardiner som gör att sovrummet lyser upp. Hur som helst gillar jag skarpt att slå upp ögonen vid åttatiden (ja, det är tidigt för mig som med mycket kämpande tog mig upp vid tiotiden hela vintern).

I dag sken solen och efter frukost bestämde jag mig.

Jag har en ledig dag och enligt väderleksrapporten skulle det vara soligt på förmiddagen och mulna på efter lunch. Därför cyklade jag till Kjugekull, ett naturreservat och ett klättringseldorado. Urberget går i dagern vid flera ställen och här har det varit en strid om något som kallas för jättegrytor, det är hållor i stora stenblock eller i urberget. Striden har gällt om de här grytorna skapades vid senaste istiden eller under kritatiden, två forskare studerade det hela noga och en av dem tog åt sig äran. Eftersom det fanns rester från krita i botten på grytorna borde det vara då de skapades.

Nåja, om den striden bryr jag mig intet.

Jag gillar geologi, i alla fall så långt som jag behöver för att få saker och ting förklarat för mig hur landskapet bildades. Det är nästan lika långt till Kjugekull som hem till mina föräldrar. Jag gick en lång sväng och mindes att jag tidigare ofta var här på helgerna med en av de jag har var tillsammans med. Jag föredrar att gå ensam, med sällskap blir hela känslan sönderpratad.

Det var stora fällt med gullvivor, under bokskogens skugga fanns vitsippor, gulsippor och en och annan sliten blåsippa.

Jag gick i det här landskapet, med en tidig doft att äng och sol som blandades med fågelkvitter och alla dessa blommor. På parkeringen fanns några bilar men jag hade turen att nästan hela sträckan slippa lyssna på prat. Tyvärr blev det inte som jag ville, på utsiktsplatsen där jag tänkt att jag skulle meditera, fanns två unga kvinnor som hade sin hund lös och pratade högt. Varför var de där, inte för att nuta av utsikten eller höra fåglarna sjunga i alla fall? Det blev inget mediterat där.

Hem gick det undan. Det är en uppförsväg hela tiden från Bromölla till Kjugekull – och så tvärtom på andra hållet. Förstås. Nu har jag njutit av mitt kaffe, jag ska ta ett bad och sedan laga lite god mat. Det blir rotfruktsgratäng och en moussaka, jag tänkte stoppa i frysen.

Kärlek till alla!

Yr

Jag blir yr.

Av alla röda dagar och ledighet, lite mer yr än vanligt. Jag funderade på om det var måndag eller söndag, fast det är måndag kom jag fram till.

Ensam & Rastlös

När jag vaknade i morse kände jag mig ensam och rastlös.

Det var ingen bra känsla. Efter tre dagar med dotter och måg skulle jag njuta av att vara för mig själv. Fast det blev inte så, istället infann sig den känslan jag kan få om jag är ensam när det är storhelg och i kombination med att solen skiner – den där att jag är hemskt ensam. Det är jag ju också, men till större delen älskar jag att rå mig själv.

Jag ringde min mamma och undrade om jag fick landa hos dem om jag tog en cykeltur. Därför cyklade jag i lugn takt till mitt föräldrahem och där drack jag en kopp kaffe och försökte få pappas påfågelfjäril på bild. Det var inte lätt. I fredags, när jag städade hos dem, lurade den där fjärilen mig ganska ordentligt.

Men i dag gick det vägen, nu finns den på bild.

Jag och mamma hade några fina timmar tillsammans, vi pratade och diskuterade på ett bra sätt. Inga hårda ord eller irritation från henne för att jag inte förstod vad hon menade. Cykelturen hem var lika underbar och nu ska jag njuta av kaffe på balkongen i strålande sol innan jag fortsätter att redigera barnboken.

Till Valborgsmässoafton ska den vara klar.

Min känsla av ensam och rastlös har bytts ut mot ett inre leende. Det känns fantastiskt och jag är tacksam och glad.

Reverse kickdown

När jag cyklade hem.

Tog jag den vanliga vägen om allén från Trolle-Ljungby till Gualöv och där kom jag att tänka på svengelska, för en av firmorna heter ”Active reklam”. Lite engelska och lite svenska. Varför inte ”Aktiv reklam” eller ”Active publicity”?

Jag tor min cykel och i långsam mak trampade jag mig fram genom blåbärsskogen där stannade och plockade handen full, genom de öppna landskapen där de stora gårdarnas åkrar bär fina fäger, genom ytterligare en skog och alléer och sedan till min mor och far.

Där satt jag i hamocken.

Medan mamma gjorde mat utan min hjälp, jag skämdes inte ens. Det var en av de mest fridfulla timmarna jag haft det senaste 1,5 åren. Först nu inser jag hur stressad jag har varit. Det tog en vecka och sex timmar innan jag var tillbaka, ganska hyfsat ändå tycker jag. I går vid 22-tiden dansade jag och i dag skönk jag ner i trädgårdsgungan för att läsa utan att ens tänka på att cykla hem så fort som möjligt. Min landning har varit som en omvänd kickdown, det vill säga  som skjuten ur en kanon om man trycker på  gasen i en bil som har just en kickdown – fast tvärtom.

Med mig hem hade jag två glasfat och två skålar.

Mamma gör köp på loppis. Hon har nu bestämt att hon sätter allt hon fyndat på ett stort bord i ett av rummen de aldrig vistas i och så får vi plocka som vi vill. Det är fint som snus.

Nu ska jag fortsätta läsa romanen som jag började på i går, de sista sidorna återstår och jag kan faktiskt inte se något självklart slut. Lite senare ska jag sätta en surdeg för jag tänkte baka i morgon och städa ut praktiken.

Jag skickar ut kärlek till alla!