Pannkakor & Prat

Pannkakor
Pannkakor

Det är oerhört sällsynt att jag och Sara sitter ner och pratar.

Antigen stressar hon till jobbet eller ska hon och Oskar iväg och det blir mest att de lämnar in barnen och det är helt ok för mig. När de hämtar är de oftast båda två och så är Janne här. Men i går jagade båda männen och jag hade barnen tills det att Sara kom vid lunch. Hon stannade i någon timme och vi fick äntligen prata mellan barnens skrik och kiv.

Det finns alltid två sidor att se på saker och ting.

Det glömmer jag ofta bort. Skönt att hon fick ge sin version och mycket föll på plats. Jag hoppas att jag kan under lätta för henne framöver, Oskar jobbar och Sara är den som kör fram- och tillbaka – dagis, skola, fritan, jobb och annat som tandläkarbesök.

Jag berättade också – igen – om mitt behov att vara ensam, hon tycker det är lite konstigt att jag inte vill ha Janne här hela tiden. Det är nog inte många som förstår. Idag är jag ensam. Inga tider och Janne sa att han skulle titta inom efter jakten och sedan sova hemma. Jag är glad över att han inte lastar över hela ansvaret på mig utan att han säger ”jag har också ett hem att sköta”. Det stämmer ju, han måste tvätta, förbereda matlåda och annat. Dessutom tror jag inte att spontanbesök av hans vänner sker här hemma hos mig.

Hur som haver.

Det där med mat. Jag har aldrig varit mycket för matlagning, nog för att jag har försökt men jag har ju inte förstått. Numera älskar jag att laga mat, i alla fall oftast. Igår stod jag där med en stek, en älgkalvinnanlår-stek. Hängde ni med? En stor. Och jag tror jag hade platsat i en film när jag tittade på den och tänkte ”hur faen gör jag här”. Men klockan elva hade jag lyckats få bort lite hinnor och någon sena, sedan gnodde jag in kryddor som rosmarin och några krossade enebär, skar upp lite grann på ytan och fyllde med finhackad vitlök, stekte till en yta och så in i en stekpåse.

För jag har hittat än det ena och än det andra när jag äntligen har haft tid att gå igenom mina saker.

När jag kollade i en bakbok låg där just stekpåsar. Det är inget jag använder speciellt ofta, men igår fick jag till det. In med steken i påsen och så in i ugnen i 125 grader från elva på förmiddagen fram till nästan fem. Jag lindade in den i folie medan jag gjorde sås på skyn och en hel del grädde. Kokt potatis och så min egen goda sallad. Allt var klart till Janne dök upp och det var riktigt smarrigt.

Vi har en tendens att om vi öppnar en flaska vin så tar den slut.

Janne toppade med den wiskey han fick av mig i julklapp, ett litet glas. Vi somnade gott måste jag säga, i alla fall jag. Janne var uppe två gånger med hundarna på natten, jag kan inte fatta varför de ska ut mitt i natten. Det är trist och jag blir störd för att inte tala om Janne som måste ta sig ur sängen och sedan släppa ut dem. När jag och Lady är ensamma på nätterna sover hon fram till morgonkvisten, kanske är det Krut som inte är helt trygg i min miljö?

På tal om Sara.

Vi åt pannkakor, något jag aldrig gjorde när hon var liten. Jag hade inget sådant med mig hemifrån och jag har aldrig lyckats. Men…skam den som ger sig, numera gör jag pannkakor på löpande band. Goda är de också. Vispad grädde och hemmagjord sylt. Till det kaffe och prat.

Nu är det söndag men det känns inte så.

Janne är nämligen iväg och jagar älg idag. Jag tänkte gå en promenad med Lady och kanske jag hämtar Krut och gå en sväng med honom. Egentligen vill jag inte men jag tycker synd om honom när Janne jagar hela helgerna. Det kan ju vara ett sätt för honom att närma sig mig.

Jaja…

Och så var det mitt nya bildbehandlingsprogram. Jag har letat efter en bok men de tycks vara slutsålda när det gäller Lightroom 6. Jag försöker men ni ser ju på bilden ovan, inget blir riktigt bra. Fast jag ger förstås inte upp, om några månader kommer jag att bemästra eländet.

Nu vidare i dagen.

Kärlek!

Kväll

Min och Walles hand

Jag och Walle 2 juli 2014

Barnvakt och hundvakt i all ära.

Ibland är det skönt när det är över. Bruce var trött idag, han är ju bara valp och hade besök av syskon och mamma från uppfödaren igår – antagligen var det därför han var lite slö. Han kräktes och var allmänt ynklig.

Nu ska jag njuta av kvällen.

Walle

Pickadolla

Jag åkte upp till Småland igår.

Sara hämtade mig och sa nästan genast ”det är så underbart att ha ett jobb jag trivs med”. Hon har högsta och höga betyg i alla ämnen, hon blev erbjuden ett sommarjobb efter 1,5 veckas praktik (hon läser till undersköterska) och hon trivs – underbart för mig. Vi hämtade Walle på dagis efter att jag hade klippt gräsmattan med deras nya gräsklippare.

Han satt i knät på en av personalen.

Han fick syn på mig och Sara och pekar på mig och säger ”mormor”. Vi hade en fin eftermiddag och kväll med lekplats, bollspark, vattenpistol och annat. Walles farmor och farfar kom och tog en kopp kaffe (jag var ensam med Walle) och livet kunde inte vara bättre.

Idag hade vi också skoj.

Han går nästan lika gärna till mig som till Sara, fint som snus!

Nu ska jag försöka landa, i morgon är jag hundvakt.

Kärlek!

Gissa

Gissa vilka som är här?

Sara gillade min mat – minsann! Walle äter allt och Oskar är alltid artig, fast han åt som en häst och då var det antagligen gott. Fransk potatisgratäng, sallad och filé som jag marinerat i den där vakumlådan.

Kärlek!

Hemma

Hemma igen.

Det gick hur bra som helst. Jag tog hand om Walle på kvällen när jag kom – eller tog hand om är fel, jag hade honom i famnen tills han somnade. I morse packade Sara och Oskar matsäck och åkte iväg vid sjutiden, då vaknade Walle och vår dag började.

Han äter, rapar, kräker, jollrar och sover i oändlighet.

Jag var trött i eftermiddags och när han somnade igen, efter att ha rapat mig i ansiktet och kräkt på min dyra kofta, somnade jag också. Han på min mage och jag på snedden i soffan med fötterna på bordet. Vilken skön slummer och sedan att vakna med detta lilla varma barn.

Vi gick en promenad, Walle i de nya kläderna jag köpt. Haha…att jag alltid ska vara förnuftig! Jag köpte 4-6 måndaer och Walle är 2,5… Röda manchesterhängselbyxor, randiga sockar, vit body, röd-och-vitrandig hoodtröja och en randig mössa i blått och rött. Mössan var inte att tänka på, men resten fick jag att fungera med lite god vilja. Vika och dra helt enkelt. Haha! Stackaren, som han ser ut.

Nåja, i vagnen och efter fem minuter sov han igen.

Nu är jag hemma. Tåget – SJ – var förstås försenat igen. Jag har aldrig åkt med X2000 mellan Hässleholm och Nässjö en enda gång utan att det har varit försenat, de borde lära av Skånetrafiken som så gott som alltid håller tiderna. Underbara Öresundstågen!

Nu ska jag ta ett bad och sedan i säng med en skön bok, i morgon väntar jobbet.

Kärlek till alla!

Adrenalin

Det är ett problem.

Att träna sent. Jag har nämligen svårt att sova. Det är inga problem att somna, jag faller i sömn och kroppen tycker det är skönt att vila, däremot vaknar jag vid tretiden och kan inte somna om. Tankarna far genom knoppen och det handlar om träningspasset, jag får musikslingor i skallen, jag tänker på jobbet, jag tänker på privata saker – men sova kan jag inte.

Därför var jag redan vaken när klockan ringde och strax ska jag bortsta tänderna och gå till jobbet.

I dag jobbar jag tolv timmar och det är trist att jag har sovit dåligt för i dag kommer Sara och mitt barnbarn hit en stund i kväll. De är i Kristianstad och Sara ska träffa sina vänner och jag är glad att jag får en stund med henne och pojken alldeles för mig själv.

Fast det vågar jag inte säga för då blir hon riktigt förbannad.

Trots allt, jag har inte träffat Sara på tu man hand de senaste åren och det är förstås ok – ändå, jag hoppas vi får en fin kväll tillsammans.

Nu ska jag resa mig och välja kläder och fixa tänderna. Kärlek till alla!

Barnbarnet 18 dagar

Bara arton dagar.

Jag körde trettio mil – nästan – och efter att ha studerat mitt barnbarn en stund lämnade jag min mor och dotter att umgås. Själv bar jag in ved och staplade den. Inte för att Sara och Oskar är lata, de har precis fått barn och innan födseln var det stökigt, utan för att jag vill hjälpa till. Efter det klippte jag gräset, men när bensinen tog slut var det dags att laga mat.

Sedan trettio mil åt andra hållet.

Nu ska jag ta ett skumbad och innan dess faktiskt en kopp kaffe. I morgon börjar jag jobba efter nästan fem veckors ledigt, jag har inte den minsta lilla ångest för det eftersom jag har haft den skönaste semestern på  år och dag. Ok, tre dagar var jobbiga med konflikt och migrän – men resten har varit bra och några helt enkelt toppen.

Kärlek till alla!

Presentation

Mitt barnbarn.

En vecka idag. Han greppar elefanten som han fick av mig och ser ni vilka fina pianofingrar han har? Han ligger på ett täcke som han fick av sin farfar (i vad jag förstod en handgjord vagga som farfar har gjort och bäddat på egen hand till varje barnbarn) och knappt synligt nere i vänstra hörnet syns hans filt som jag köpte till i början av juli när vi hälsade på. Den som numera luktar kräk.

I dag hade jag med mig några omgångar kläder från Polarn & Pyret, en fin (jättefin i mina ögon) tygelefant, en mobil med gröna tygmöss, ett babygym, hembakt bröd, hemmagjord sylt, juice, kaffe, mjölk, ost, tidningar och choklad. Och till mina stora glädje var Sara utmattad och sa ”jag uppskattar det” när jag bad att få hjälpa till lite med disk, städ och annat.

Så jag varvade den här lille (jag tror jag behåller namnet för mig själv ett bra tag framöver, han får vara ”barnbarnet” i min blogg) med städande och det får mig att må bra. Det där med att sitta stilla på rumpan i timmar är inte min melodi. I nästa vecka ska jag och min mamma åka upp tillsammans, då ska jag klippa gräset och fixa lite till.

Nu blir det skumbad och avkoppling, i morgon ska jag på dejt i Köpenhamn.

Tåg

I dag tar jag tåget till Småland.

För att träffa mitt barnbarn för första gången. Det ska bli skönt att sitta på tåget och filosofera, kanske är det just det som är bästa med tåg och buss – jag är tvungen att sitta där och åka med, jag kan inte börja städa eller hitta på något.

Kärlek till alla!